Nekromanti God45 recenserar Mutants äventyr!

[Dimfrost]

Jag ser inte alls Mutant som postapokalyps. Mutant är en (typ) logisk lapptäckevärld. Beroende på vad skit som exploderat i skogarna runt omkring så finns det förbjudna zoner där det är sjukt djävla livsfarligt. Mellan dessa zoner så har vi ett nybyggar- till lite mer uppbyggt vilda-västern-samhälle. På vissa platser så finns någonting som är coolt nog att i viss mån utmana en Zon för och då uppstår en fortifierad stad. I ytterligare andra regioner så är det större områden där det är långt till zoner och där finns civilisation och då det är en värld där det fanns en hög teknologisk och eventuellt kulturell nivå innan skiten träffade fläkten så visar det sig i vad man gör när befolkningen når den kritiska massa och ekonomi att kultur och nöjenär aktuella igen.

Grejen är att zoner kombinerat med gamla hedliga klimat, bördighet etc. i ytterligare kombination med teknologins försvinnande i kombination med att sagda teknologi har funnits och nu i vissa fall är "super-magi" i världen skapar en i mitt tycke extremt tilltalande öppenhet i att skapa de skapelser som man vill skall finnas. Ett politiskt val i Norrland tycker jag funkar i Mutant.

Sedan kan man tycka lite vad man vill om länder, arméer och den lite lökiga förkärleken för gränser på en karta, men det ser jag som en mindre fråga.

Det här är en väldigt intressant fråga som jag inte riktigt vet hur jag ställer mig till. Värd en egen tråd kanske (men jag har inte tid att skriva i den under GothCon hur som helst).

 

[God45]

Äventyren: Katastrofens väktare
Av: Håkan Walles och Christoffer Lagerros
År: 1988

Sista äventyret till första versionen av mutant. Efter detta är det Nya Mutant/Mutant 2089 och Cyberpunk dags.

Så, Katastrofens väktare. Det är maximal Mutant stämning, nästan lite för mycket. Det är djur mutanter överallt, domedagskulter, man ska rädda landet igen, det finns kärnvapen, det finns en mullvads bartender som får en helsidesbild, onda kaniner, kosacker, robotar i trubbel, motherfucking ultratigrar, kidnappade NPC:er och bunker dungeon. Det är fullt ös, medvetslös med bilder som backar upp det hela. Men samtidigt har det de värsta felen med mutant hittills också. Det är rälsat, man är konstig viktig för att rädda världen, det är svårt att fatta tonen man ska hålla.

Jag hade läst den här modulen och strippar ut allt av värde ur den (och det är en hel del) men jag hade inte kört den som den är.

3 av 5. Max mutant, till och med lite för mycket.

 

[Mekanurg]

Äventyrsspel fick in få äventyr till Mutant Classic från våra fans -- det är ett stort skäl till varför vi gav ut så få till det spelet jämfört med till DoD. (Det fanns några till på lut 1988 men deras konstruktörer blev aldrig klara.) Om jag hade gjort Mutant Classic idag, skulle jag nog ha skrivit fler äventyr av typen Reptilmännens klor.

Mutant UA drog sedan ut Pyri-spåret så långt det var möjligt -- och där blev det en hel del riktigt kul material.

 

[.113]

Long story short, med lite gillatryckande, jättebra och intressant läsning som vanligt God45.

14 likes (lite random)

 

[Mogger]

Sista äventyret till första versionen av mutant.

Det finns en del klassiska äventyr i Sinkadus, som Ambassadören som försvann (nej, inte emissarien... ) och Arvet 1 & 2. Loberga Herrgård minns jag med, men det fanns nog några till.

 

[God45]

Jag är tillbaks från min spa-semester, folk är tillbaks från Gothcon, Jesus har återuppståt och påskharen har flytt tillbaks till sitt cthoniska rike. Dags för Nya Mutant!

Äventyret: Flykt genom nätet och Skuggor i Cyberkosmos
Av: Gunilla Jonsson
År: 1990

Jag tänker börja med att säga att hela designen för den här editionen av Mutant är skitsnygg! Det är 80-tal as fuck men det är också proto-goth, techno-Cyberpunk med enorma svarta ytor med gröna detaljer. Så jävla snyggt är det att jag satt och bläddrade i grundboken en bra stund innan jag blåste igenom texten i den för det här projektet, för reglerna och texten är också väldigt effektiv, koncentrerad och föredömligt kompakt.

Men det är spellinjen i sig, hur står sig de båda länkade äventyren som återfinns i boken Cyberzonen?

Det är ett mästerverk i en föråldrad genre. Det fucking andas Cyberpunk. Den gammla typen från innan vi visste vad internet skulle bli Det är helt fokuserat på cyberspace och saker som snurrar runt cyberspace (och inget av det makes sense teknologiskt längre) men det har implikationer för hela settingen, det påverkar världen fundamentalt och detta presenteras genom en solid matta av information som träffar spelarkaraktärerna i ansiktet konstant.

Så det här en kampanj om den värsta delen i alla Cyberpunk spel, inklusive detta, kärleksfullt konstruerad ner i minsta detalj med en fantasi och detaljrikedom jag vill ha och är jätte avundsjuk på. Så det är gammalt, och klunkigt, och klibbigt och jag skulle inte kunna spelleda det och det är samtidig alldeles, alldeles underbart. Jag har inte sett ett passionsprojekt med så här mycket ren kreativ energi runt det på ett bra tag.

5 av 5. Kanske inte ens ett bra rollspelsäventyr men helt magiskt ändå. Är du en spelledare så läs det!

 

[Mogger]

Äventyret: Flykt genom nätet och Skuggor i Cyberkosmos
Av: Gunilla Jonsson
År: 1990

5 av 5.

När jag tänker på Mutant 2089 så tänker jag egentligen på Cyberzonen. Det här är så fantastiskt bra att jag blir orimlig glad över att andra också tycker det!

 

[God45]

Äventyret: Ypsilon 5: I sönderfallets mörker
Av: Marcus Thorell
År: 1989

Det här scenariot har har två problem. Det första är att det är en fantasy quest ut ur den coola fantasy staden till ett elverk där man måste slåss mot ödleman aliens. Det andra är att texten inte är genom arbetad och känns amatörmässigt. Hade det varit en post på det här forumet hade jag väntat mig den här nivån.

Äventyret börjar nästan direkt med att författaren dissar gammal mutant och säger att hans grej är bättre. Vilket den inte är och vilket får det hela att verka sämre.

Inte bra nog och med ett tråkigt ämne.

2 av 5.

 

[Bifur]

Tycker också Cyberzonen var det bästa som kom till 2089. Dels för att det tar sig an en central aspekt i settingen, dels för att jag (möjligen tvärtemot recensenten) tycker att den knyter ihop fluffet och det speltekniska med äventyren. Det är säkert inte realistiskt men det är för en gångs skull spelbart och spännande att spela hacker och den delen integreras med scenarionas intrig i övrigt.

 

[God45]

Äventyret: Den Förbjudna Staden
Av: Gunilla Jonsson
År: 1989

Det här är ett jätterälsat äventyr som dessutom inte ens gör det för att ge spelarna en bra eller kul upplevelse. Istället blir karaktärerna gripna, satta i celler, tvingade och hindras helt från att på ett vettigt sätt kunna försvara sig. Kan de läsa spelkonstruktörens tankar kallas de förståndiga och annars kallas de för korkade. Och på slutet är det ett nytt monster som är typ en xenomorph (fast inte en faktiskt utomjording som monsterna i förra scenariot). Jag har svårt att föreställa sig någon som skulle ha kul med det här.

Vilket är synd! För avgrunds slummen hela äventyret utspelar sig i är cool och en miljö av precis den typ jag vill se i cyberpunk.

1 av 5.

 

[Nässe]

Äventyret: Den Förbjudna Staden
Av: Gunilla Jonsson
År: 1989

Det här är ett jätterälsat äventyr som dessutom inte ens gör det för att ge spelarna en bra eller kul upplevelse. Istället blir karaktärerna gripna, satta i celler, tvingade och hindras helt från att på ett vettigt sätt kunna försvara sig. Kan de läsa spelkonstruktörens tankar kallas de förståndiga och annars kallas de för korkade. Och på slutet är det ett nytt monster som är typ en xenomorph (fast inte en faktiskt utomjording som monsterna i förra scenariot). Jag har svårt att föreställa sig någon som skulle ha kul med det här.

Vilket är synd! För avgrunds slummen hela äventyret utspelar sig i är cool och en miljö av precis den typ jag vill se i cyberpunk.

1 av 5.

Vi hade otroligt kul med det här äventyret, två gånger. Vilket ju inte säger emot din recension Mutant var spelet där vi verkligen de-railade alla äventyr. Allt kunde hända. Mycket fokus låg på att beskriva världen och skapa stämning.

 

[God45]

Äventyret: Dårarnas ö
Av: Gunilla Jonsson
År: 1990

Framsidan är ultra, mega, super ful med en manlig och en kvinnlig bodybuilder i fantasy kläder där han skjuter en K-pist.

Tonen är kvar från de andra äventyren och spelarna kallas korkade här och där. Jag vet inte var den nedlåtande tonen kommer från egentligen eller varför en ens ok editor inte fixade den. Men som det är nu är det lite irriterande. Det är dock faktiskt mindre rälsat och det finns för det mesta flera sätt att ta sig framåt.

Äventyret har två delar. Först detektivarbete i den superhårda facist staten Dai-Tokyo och sedan åker man ut på en fängelse ö tydligt inspirerad av Escape from New York. Mellan där måste man verkligen vältra sig i den organiserade brottslighetens värld.

Det finns många kul detaljer här. Neojesuiterns är fucking great men det är synd att man inte går långt nog med sakerna. Neojesuiterna är tex bara en kult av typen vi har idag och det är... lite tråkigt. Men här finns många saker som är värda att sno. Tempelriddare, Ninjas med maskingevär och subversiva tidningar blandas vilt.

Det är ett riktigt bra äventyr och mer än summan av sina delar. 4 av 5.

 

[Mogger]

Neojesuiterna är tex bara en kult av typen vi har idag och det är... lite tråkigt.

Och skymtas i Bladerunner...

Men jag håller med om att äventyret är grymt! Vi hade sjukt kul när vi spelade det. Tror det var första gången jag var SL faktiskt och det var ett sådant där 100%-flow-moment som vi snackade om i flera år efter. Utom Anders för hans RP dog ganska tidigt innan de nådde ön, och vi satte inte in någon ny, eller om han inte ville. Minns inte riktigt

Edit: En intressant grej för mig var att de subversiva elementen blev ett slags wake up call, typ "Aha! Man kan använda någon form av drivkrafter!? Det är inte bara action som gäller alltså?"

 

[God45]

Äventyret: Drakens land
Av: Gunilla Jonsson
År: 1990

Det är snyggt igen! Yesss. Det är kanske den snyggaste framsidan hittills.

Jag vet inte varför alla de här äventyren utspelar sig i Asien och har aliens men den här gången är vi i alla fall i Kina som är invaderat av psioniska drakmonster som störtat här. Anledningen till att ingen vet om att ödlemonster genomför invasion of the body snatcher med hjärnätande parasiter är att ett mega-corp tjänar feta pengar på en sidoeffekt av att aliensen är där. Vilket är så underbart cyniskt och cyberpunk att jag inte kan annat än älska det.

Sedan kommer en sekvens som jag skulle kunna svära var inspirerad av filmen Anihilation om äventyret inte kom först. Karaktärerna måste ge sig ut i den muterade skogen för att hitta en expedition som hade fem svävarstridsvagnar och en mindre arme och ändå försvann spårlöst. Det är skit coolt och karaktärerna får verkligen vara badass. Det är såhär en expedition utanför städerna bör gå till i Cyberpunk.

Det är dock fortfarande rälsat.

4 av 5.

 

[God45]

Äventyret: Drakens öga
Av: Gunilla Jonsson
År: 1990

Det är bolagskrig mellan kinesiska och Japanska bolag precis utanför Nanking så stämningen är redan värst. I bakgrunden ligger aliensen från Drakens land bakom all möjlig skit som gör det hela värre. Karaktärerna tas in som alien experter efter förra uppdraget och skickas för att döda aliensen som börjat fucka upp fysikens lagar i hela området. Det går inget vidare och innefattar störtade helikoptrar, sekvenser typ rakt från Predator, att försöka smyga runt en hel arme av alien kolaboratörer och sedan en trip till en annan planet!

Det är rälsat, det innehåller alla de där idiotiska "Karaktärerna får inte behålla de militära vapnen efter de räddat världen för de grejerna är för coola", det är vagt nedlåtande... men det är samtidigt fyllt med jättebra grejer och är bländande vansinnigt.

4 av 5.

 

[God45]

Äventyret: Änglars skugga
Av: Marcus Thorell
År: 1991

Det här är inte så mycket ett scenario som en mini-kampanj. Äventyren är sammankopplade av en röd tråd och centrerar alla runt ett självständigt "kvarter" eller "arkologi" och drama runt det (även om man även här lämnar det).

Det här är en solid liten kampanj och det märks tydligt att det är någons bebis och ett riktigt hjärta projekt. Allt är polerat, allt är genomtänkt, allt är användarvänligt och allt känns ordentligt speltestat. Problemet är att ingenting är nytt eller häftigt. Det fanns inte några stora och coola idéer som verkligen får en att stanna upp och säga att det här, det är badass.

Är du en nybörjare som spelledare och vill köra en Cyberpunk kampanj? Då rekommenderar jag den här kampanjen varmt, den kommer verkligen hålla dig i handen. Men är du en erfaren spelledare finns det inget här du behöver. Även om det är mysigt.

3 av 5.

 

[God45]

Äventyret: Cul De Sac
Av: Johannes Nesser
År: 1991

Så karaktärerna, som antagligen är djupt kriminella och tungt beväpnade motherfuckers av standard cyberpunk snitt, vinner en resa till Paris! De festar sedan så jävligt i två månader att företaget vägrar ha med dem att göra och dumpar dem utblottade på Paris gator med nog med droger för att hålla dem höga i en månad.

Paris, som är ett ultra dystopiskt helveteshål fullt med revolutionärer, är typ fem minuter från en ny revolution (bilder på cyber revolutionärerna är otroligt fet) och det är spelarnas jobb att mörda fuckers för cash. Ja, det här är mestadels action. Det är lite undersökande, men det är inte fokuset eller ens så bra gjort. Men bitarna där man mejar ner folk som företaget benämnt som brottslingar och terrorister är amazing. Speciellt finalen är så testosteron fylld att det sprutar ur ögonen på en när man läser äventyret.

Bilderna är av en annan stil än resten av produktlinjen och medan ett par är jäkligt snygga så är de flesta (inklusive framsidan) kind of shitty och sexistiska.

Men det är ett dödsmördar äventyr där man är någon form av missbrukande lodisar med rakbladsklor och maskingevär mitt i ett viktigt politisk händelseförlopp. And i fucking love it!

4 av 5.


Och med det är vi färdiga med "Nya mutant". Nästa gång är det Mutant R.Y.M.D!

 

[God45]

Äventyret: Operation Kirkwood
Av: Johan Sjöberg
År: 1992

Det här är första och enda äventyret till Mutant R.Y.M.D. Och det finns bara två böcker så det här är halva produktlinjen. Om du inte har koll på den här editionen av Mutant så är det Warhammer 40k på en mindre skala och utan någon satir. Eller så är satiren så dålig att jag inte märker den. Jag tycker höjdpunkten är när grundboken vill vara edgy och prata om samtiden och noterat att ingen advokat jobbat helt för rättvisan utan vill tjäna pengar. No shit dudes, vad djupt av er. Jag tror inte heller att någon inblandad i boken vet vad som är läskigt eller dystopiskt med megaföretag. Men det är 92 och företag är onda. Det är mindre subtilt eller nyanserat än Werewolf the Apocalypse som kom samma år och det säger något. Också, att den shitty rip-offen på Chaos är "Ondskan" gör mig lite ledsen.

Men äventyret, vad gör man i det? De säger precis i början att de vill göra något annorlunda. Och det är att dela upp äventyret mellan två spelargrupper som gör varsin utredning och sedan sammanstrålar för en gemensam del. Det är... inte jättebra gjort. Grupperna måste kommunicera med varandra för att det ska fungera, en grupp kan inte "springa från" den andra genom att vara bättre och snabbare och sektionerna kan bara inte vara lika långa i speltid. Om samma grupp spelare spelar båda grupperna karaktärer hade det funkat bättre... tills de sammanstrålar då det nu blir konstigt.

Själva handlingen är också den mest basic Warhammer 40k handlingen någonsin. Karaktärerna skickas för att utreda ett ställe. Det är infekterat av Chaos (förlåt, ondskan) och det är egentligen killen in charge på stället som är kättaren. Han bygger en ond Chaos + Zombie arme. Oh, och trots att äventyret säger att det är öppet är det en smutsig lögn. Det är rälsat as fuck bitvis. Och NPC:er har dumma namn. Flattop är inte ett passande namn på en ond kättare. Och det är ganska tråkigt skrivet och svårt att läsa.

1 av 5.

 

[Swedish Chef]

Har spelat Kirkwood 2 gånger som spelare en i varje grupp och haft kul båda gångerna. Men har läst det i efterhand och insett att det var ombyggda versioner av spelledaren.

 

[God45]

Har spelat Kirkwood 2 gånger som spelare en i varje grupp och haft kul båda gångerna. Men har läst det i efterhand och insett att det var ombyggda versioner av spelledaren.

En bra spelledare är alltid viktigare än vilket äventyr man spelar tror jag