Äventyr: Skuggstaten
Av: Robert Jonsson
År: 2014
Till: Bortom/Levithan
Det här är en kort kampanj (ungefär lika stor som en av böckerna i The Transylvania Chronicles eller The enemy within kampanjerna). Det är en kampanj om övergången från Bortoms vagt nutida kampanjvärld och Levithans framtida dystopi. Bakgrunden till den här kampanjen är en riktigt saftig och tjock metaplot som väver in tidigare äventyr till Bortom, konflikter sedan 200-talet mellan olika grupper av monsterjägare och metafysiska krafter. Det finns få spel under 2010-talet som har en liknande metaplot, det här jämförs närmast med Vampire the Masquerade eller kanske Warhammer 40k. Det kan vara avtändande för vissa (och jag har själva klagat över metaplot mer än en gång) men det finns en stor skillnad här i det att det är en enda person som suttit bakom spakarna hela tiden. Metaploten fungerar och det är särskilt viktigt i det här det mest metaplot tunga scenariot jag sett till spelen.
Jag kommer inte spoila de exakta detaljerna i kampanjen för det hade på många sätt varit att spoila kampanjen och metaploten. Men kampanjen är relativt massiv och utspelar sig mot bakgrunden av väldiga och världsomskakande händelser som karaktärerna inte kan påverka direkt. Det är den där känslan där man springer så snabbt man kan och jobbar så hårt man kan för att nå det verkliga hotet som så ofta finns i spion berättelser. Det är inte att man vore okapabel att konfrontera det som händer, det är att man är på fel ställe och vet för lite. Det är en väldigt rak berättelse och jag tänker till och med kalla den rälsad. Det här är inte så öppet som jag vill ha mina kampanjer, men om du tycker om kampanjer så som den tidigare nämnda The enemy within eller Tatters of the King till CoC så är det här din grej. Det finns en färdig större historia som man reser med i, men stopp på vägen som är mer fria.
Så, saker är häftiga och man får göra viktiga saker och vara viktigt. Det finns en väl utbyggd och fascinerande mytologi och metaplot. Det är en väldigt bra länk mellan Bortom och Levithan och den knyter ihop många trådar innan man går över från ett spel till nästa. Kampanjen är bra skriven och jag tycker den är bättre organiserad är Levithan grundboken, du kan lätt hitta vad du behöver vid bordet.
Nackdelarna med kampanjen är att den kan kännas lite “inside baseball”, det är tydligt att Robert älskar sin värld och ser till att allt hänger ihop men har du inte koll kan det vara överväldigande. Det är lite som om du skulle börja läsa Stephen King med the Dark Tower istället för typ Lida eller The Stand. Du behöver grunden i universumet innan du kan ta in det här på bästa sätt. Jag hade rekommenderar att man spelar det här efter man spelat några av de viktigaste scenariona till Bortom först så att man är med på banan och bryr sig om världen och karaktärerna. Mindre viktigt att man spelar Levithan först och att spela Levithan efter kommer vara ganska häftigt tror jag.
Kampanjen är också mer rälsad än jag hade föredragit, men jag är en extremist när det kommer till sådant och jag vet inte hur man skulle kunna spela något med den här skalan utan lite räls som bär upp det.
Den här kampanjen är en apokalyptisk käftsmäll som har saker att säga om samhället och religion och väljer att vråla dem grejerna i ditt ansikte med blod på sin andedräkt. Känslan är att världen går under nu och även om spelarkaraktärerna lyckas stoppa det så är världen aldrig igen vad den brukade vara. Är ni erfarna Bortom spelare är det här scenariot något jag klart rekommenderar att du börjar spela precis nu. Är ni inte det hade jag spelar några andra Bortom scenarion först och sedan låtit spelledaren blåsa bort en med den här världsomskakande kampanjen.
4 av 5.