God45 recenserar scenarion på alexandria.dk!

[God45]

Scenario: Dancing with the Clans
Av: Anna Sigrid Pii Aunkilde, Tim Slumpstrup Aunkilde och Oliver Nøglebæk
När: 2012
Till: Vampire: The Masquerade lajv med sina egna regler

Det här är ett vampyrlajv där mekanismen för att avgöra konflikter, erövra territorium, vinna blod och göra politiska power moves är discodans! Det är ett fantastiskt koncept men görs mycket bättre av att det inte stannar med bara grundkonceptet. Genom dans kan klanerna erövra territorium och olika territorium har tillgång till olika låtar att dansa till. Genom att ha vissa discipliner får man tillgång till vissa dansmoves (Celerity 3 är Moonwalking). Det är helt jävla briljant. Det har också en förklaring som faktiskt fungerar i WOD canon.

Lajvet är inkluderande, alla ska kunna vara med oavsett hur bra de är på att dansa eller hur mycket de kan om Vampire. Klanerna dansa tillsammans så att ingen behöver riskera att dansa ensam om de inte vill det. Men samtidigt kan klanledarna ha dansdueller öga mot öga.

Jag har läst regelversionen från Berlin som är på engelska men det finns också en på Danska från Fastaval.

Det enda felet med det här är att det inte är en 300 sidor lång bok med regler för klanerna utanför Camarillan, äldste vampyrer och en massa annat.

5 av 5

EDIT: På lajvets Facebook sida finns videos av Disciplin movsen och grejer https://m.facebook.com/Dancing-with-the-Clans-223358037757375/

 

[Bunny]

Det tog mig ett halvår att upptäcka den, men den här recensionen av mitt och Frans gamla konventscenario är ju frustande rolig:

Scenario: De Ansiktslösa - och staden av glas
Av: Frans Björkstam och Björn Jacobsen
Till: Solar system
När: 2010

Det här scenariot är det värst organiserade och fulaste jag har stött på här hittills. Det finns inget sätt att recensera det här scenariot utan att vara öppen med det. Jag har recenserar scenarion här som bara varit word dokument men det har i alla fall varit tydligt. Här kommer informationen i en nonsens ordning, styckeindelningen är dålig och det är otydligt var saker och ting börjar och slutar.

Att det är svårt att läsa vore inte ett massivt problem om inte allting vore onödigt komplext. Men det här scenariot har lyckats blanda sin egna mytologi med demoner, ansiktslösa humanoider, Mu, kyrkordnar och 30-åriga kriget med demoner med onödigt komplex verklig historia. Det här är ett intrigspel där spelarkaraktärerna är på Mu där folk försöker kolonisera en stad av glas byggd av demoner och där är religösa, politiska och sociala konflikter och… Är det meningen att jag ska komma ihåg de här namnen som en spelare? Jag kommer inte ihåg den nu. Folk heter saker som Utukhegal, Ignacio, Ubara-Tutu och Arbetsfikas. Jag kom till ett stycke som började med raden “Ubara-Tutu är Arbetsfikas hantlangare” och gick “Jag vet inte vem någon är längre eller vad som händer! Vad hade 30-åriga kriget med detta att göra igen? Jag börjar om!”.

Det här är egentligen ett ganska lätt intrigspel men det är presenterat på det värsta möjliga sättet i alla aspekter. Det är så sjukt opedagogiskt att det inte är värt att spelleda. Jag hade kunnat designa något lika komplext på mindre tid än det tar att förstå det här och göra diagrammen/listorna/hjälpmedlen som jag skulle behöva för att spelleda det. Det är som om Jigsaw skrev ett rollspelsscenario, det känns som att någon gick “Do you want to play a game?” och sedan var där rostiga stålfällor och rakbladstråd.

Jag vet inte heller vad i helvetet scenariot säger politiskt. Något är det. Det är någon om kolonialismen kanske? De bokstavligt talat ansiktslösa humanoiderna som man kolonialiserar på Mu måste vara en kommentar? Eller? Och att man använder demonerna i krig är väl något? Jag förstår aldrig vad författarna vill säga och kanske är det bara sound and fury signifying nothing? Men det känns inte så.

Alla bitarna finns här för att spela ett rollspel och ingen av dem är dåliga. Men de sitter inte ihop. Läs bara om de älskar att bygga IKEA möbler utan instruktioner.

2 av 5

Tack så mycket, God45! Omdömet värmer!

I samband med att Henke kontaktade mig om scenariot förra året så läste jag också om det för första gången sedan 2010. Blev faktiskt positivt överraskad och lite sugen att spelleda det igen. Att jag lyckats konstruera något som åtminstone tilltalar mig själv tar jag med i plus-kolumnen!

Det ska sägas att vi aldrig gjorde någon ansats att göra scenariot snyggt. Det var ju till för oss båda arrangörer och en handfull kamrater vi raggat upp som spelledare.

Sedan sätter du fingret på en rad andra svagheter. Jag fattar inte att vi inte var mer explicita med vad vi egentligen ville komma med bärande teman kring till exempel kolonisation. Du får tänka dig två smådryga snubbar som förväntar sig av läsaren att denne liksom bara ska greppa det här: Att de ansiktslösa representerar avhumaniseringen av urfolk, vilket föranleder inhuman behandling av dem, vilket gör att karaktärerna kommer konfronteras med övergrepp, med mera, med mera.

Absolut är det så att vi drog världsbyggandet till det onödigt komplexa också. Scenariot är i den aspekten som en blueprint över hur jag tar mig an spellederi, kampanj- och världsbygge privat. No barrels hold. Passar sämre här, då De ansiktslösa helt klart har för mycket innehåll för ett 5-timmars scenario. Vi skulle ha låtit rakkniven vina.

Jag upplever det enklare för spelaren här. De fick till sig: Ny kontinent, kolonisationsrace, conquistadorer men även demoner (med uråldriga namn) och ett urfolk. Ganska hanterbart. Sedan kan det varit kaos på spelledarens sida av bordet. Vi skrev en text och struntade i att visualisera det vidare än så.

Det togs emot med ganska blandade reaktioner. Från axelryckning till "bäst på konventet i år" ungefär, så för vissa klickade det. Vad jag ångrat mest är inte den omgivande hot mess som är världsbygget, utan att vi inte förmådde göra själva storyn friare och mer intressant.

Skulle jag rekommendera det till andra att plocka upp? Njaee, 2 av 5 är definitivt ett rättvisande betyg.

Men sedan det här:

Jag hade kunnat designa något lika komplext på mindre tid än det tar att förstå det här och göra diagrammen/listorna/hjälpmedlen som jag skulle behöva för att spelleda det

Men absolut! Ska jag hålla din öl?

 

[God45]

Scenario: Förbannelsen
Av: Eduard Levit, Tomas Ruzic och Ola Sundin
När: 1995
Till: Vampire: The Masquerade

Det här är första halvan av en crossover mellan Vampire och Werewolf. Hela crossovern heter Skrottippen, det här är Vampire delen som heter Förbannelsen och andra halvan som är Werewolf heter Thank God for the bomb. Tanken är att Förbannelsen utspelar sig för länge sedan i ett slott och man spelar vampyrer medan man i andra halvan spelar varulvar och har upplösningen för saker som hände i del ett. Problemet är bara att Thank God for the bomb inte finns i arkivet. Så det här kommer bli en ofullständig recension vilket kan vara bra att hålla i bakhuvudet.

Här är grejen, det här är inte så mycket ett rollspelsscenario som det är en pjäs. Alla utgångarna är förutbestämda och i varje scen får alla karaktärerna reda på exakt vad de ska göra i den scenen. Det finns inte någon dialog utan den ska improviseras. Men jag har läst faktiska pjäser som har större utrymme för improvisation. Vissa scener är bara stämnings texter som ska läsas högt. I vissa scener spelar man helt andra karaktärer än de vanliga. Man behöver verkligen inte en spelledare.

Det är en ganska bra pjäs. Det är inte ett rollspelsscenario. Men jag vet inte om det är en pjäs eftersom det mest är en bakgrund till andra halvan av scenariot eller det här bara är upplägget för båda. Oavsett vilket tänker jag inte sätta ett betyg, det här är en upplevelse där man får skådespela men det är inte ett rollspelsscenario. Mitt val att inte ge en poäng är alltså inte en kommentar rörande kvaliteten alls, det här är bara så annorlunda att det inte kan jämföras med andra scenarion på ett vettigt sätt.

 

[God45]

Scenario: Fjällmarschen
Av: Anders Blixt
När: 1987
Till: Chill

Hela scenariot ser ur som en gammaldags tidning! Det är inte ofta jag kommenterar på layout men fan vad snyggt det är. Det här är ett scenario som utspelar sig i svensk fjällmiljö under mellankrigstiden. Ett flygplan har störtar i en snöstorm och spelarkaraktärerna blir indragna i räddningsaktionen. Snart visar det sig istället bli en katt och råttalek mellan två varulvar med spelarkaraktärerna i mitten.

Det här är ett väldigt enkelt scenario, det är bara ett par sidor, men det har ett kul upplägg och känns väldigt lätt att spelleda. Det har ett problem som det själv diskuterar men bara halvt löser i att spelarna måste ha silverkulor för att kunna överleva scenariot men om du varnar spelarna om det fungerar inte scenariot. Lösningen scenariot ger är att någon kan ha ett silversmycke som kan göras om till en silverkula. Problemet är att med minuset för en sådan improviserad kula är det osannolikt att situationen med två varulvar går att lösa med ett skott. Det är dock inte det största problemet och går att jobba runt ganska lätt.

En kul liten one-shot som ser väldigt snygg ut och som är väldigt lätt att spelleda.

3 av 5

 

[Henke]

Scenario: Förbannelsen
Av: Eduard Levit, Tomas Ruzic och Ola Sundin
När: 1995
Till: Vampire: The Masquerade

Det här är första halvan av en crossover mellan Vampire och Werewolf. Hela crossovern heter Skrottippen, det här är Vampire delen som heter Förbannelsen och andra halvan som är Werewolf heter Thank God for the bomb. Tanken är att Förbannelsen utspelar sig för länge sedan i ett slott och man spelar vampyrer medan man i andra halvan spelar varulvar och har upplösningen för saker som hände i del ett. Problemet är bara att Thank God for the bomb inte finns i arkivet. Så det här kommer bli en ofullständig recension vilket kan vara bra att hålla i bakhuvudet.

Här är grejen, det här är inte så mycket ett rollspelsscenario som det är en pjäs. Alla utgångarna är förutbestämda och i varje scen får alla karaktärerna reda på exakt vad de ska göra i den scenen. Det finns inte någon dialog utan den ska improviseras. Men jag har läst faktiska pjäser som har större utrymme för improvisation. Vissa scener är bara stämnings texter som ska läsas högt. I vissa scener spelar man helt andra karaktärer än de vanliga. Man behöver verkligen inte en spelledare.

Det är en ganska bra pjäs. Det är inte ett rollspelsscenario. Men jag vet inte om det är en pjäs eftersom det mest är en bakgrund till andra halvan av scenariot eller det här bara är upplägget för båda. Oavsett vilket tänker jag inte sätta ett betyg, det här är en upplevelse där man får skådespela men det är inte ett rollspelsscenario. Mitt val att inte ge en poäng är alltså inte en kommentar rörande kvaliteten alls, det här är bara så annorlunda att det inte kan jämföras med andra scenarion på ett vettigt sätt.

Jag har andra delen, men inte lyckats exportera den med vettig layout (gamla Pagemaker-filer). Hoppas någon annan med bättre skills i Indesign kan ge den ett försök vid tillfälle.

 

[God45]

Jag har andra delen, men inte lyckats exportera den med vettig layout (gamla Pagemaker-filer). Hoppas någon annan med bättre skills i Indesign kan ge den ett försök vid tillfälle.

Nice! Vill läsa del 2

 

[Henke]

Funderar på om man kan lyfta ut texten och bilderna i en ny Indesign-fil. Har skickat frågan till en kille i Facebook-gruppen så får vi se om han kan trolla.

 

[Ulfgeir]

En extra kommentar om Dr Chianti's Dilemma". Det scenariot var inte på långa vägar det konstigaste scenariot som Köksmixer gjorde. Om du tyckte det här var ospelbart, då skall du se det som det hade som avslutningsscenario. Där var folk saker som "En stol som vill" eller "En radio".

Eller det scenariot där man var sökande till Dramaten, och blev indelade i 2 grupper, där var och en av grupperna fick öva in en scen från Titus Andronicus av Shakespeare, efter att ha fått en del teater-instruktioner, och sedan spela upp den scenen för den andra gruppen. Gruppen jag var med i fick instruktioner att vi skulle verkligen gotta oss i blodigheterna, medans de andra köra prettostuk.

 

[God45]

Scenario: Sagan om Landroi
Av: Björn Kauppi
Till: Drakar och Demoner
När: 1997

Jag började med att läsa de färdiga karaktärerna och upptäckta att en av dem heter Analai Virglond (Alvriddare). Skrattade hårt åt det, tänker inte ljuga här. Men grejen är att det är en solid karaktär och en som vore både lätt och kul att spela, precis som resten av karaktärerna. Karaktärerna är för övrigt obalanserade mot varandra på ett sätt som antyder att någon rullat fram deras stats, vilket jag respekterar.

Det här är dock ett extremt rälsat scenario skrivet mycket mer som en stream of consciousness bok än något annat. Det känns bitvis som att man läser en actual play rapport mer än ett scenario och det är direkt svårt att avgöra var spelarna ska få göra saker under stora delar av scenariot. Det är dock väldigt trevligt att läsa. Det är som om någon har ett super coolt scenario som de vill berätta om för mig och nästan snubblar över orden för att få fram det i sin iver. Jag tror det är här namnen kommer från också, någon har satt ihop ljud som låter bra och har inte tänkt så mycket mer på det, det finns ju mer coolt att berätta om!

När det är bra är det dock riktigt bra! Man ser scenen framför sig, mycket antyds och som spelledare vet jag direkt vad jag ska göra. Kolla på den här stycket, för det är så här jag vill att scenarion ska presentera saker för mig:

“Riddarna leds av Erbain Tavaruk, en till Landori tillrest alvriddare från Jorduashur. Han är kraftig och stor, olik sina rasfränder i söder, men likväl likadan till sinnelaget. Han försöker hålla uppe humöret på sina riddare med alviska kampsånger, men det går inget vidare. En av alverna går som i trans och är helt tydligt på väg att bli medvetslös.”

Det här är guld! Så många hade skrivit “Möte med 5 alver. Ledaren är Erbain Tavaruk (se apendix A)”. Fuck that, jag vet allt jag behöver om Erbain just nu!

Problemet är att scenariot också innehåller sådana här delar:

“Nu får man välja väg och det blir ett val som spelarna kan göra själva eftersom det påverkar väldigt lite av vad som händer i äventyret. Vissa möten blir annorlunda men det blir bara trevligt med omväxling.”

Man känner fortfarande ivern och peppen men det är tydligt att det är spelledaren och scenario författaren som berättat och spelarna som ska ta emot. Det är åtminstone inget hymlande med att man rälsar här.

Det här är standard fantasy typen som var inne på 80- och 90-talet och det använder de troperna på kul sätt utan att vara subversivt. Spelarna är direkt hemma i världen. Det är en värld som författarna får att kännas verklig och som att folk bor i den. Jag finner detta extremt mysigt.

Är det här ett bra skrivet scenario? Inte egentligen, men det är skrivet på sitt eget sätt. Är det nyskapande? Nej. Är det väldigt rälsat? Ja. Är det användarvänligt? Nej. Gör det mig glad att läsa och är något jag hade tagit jättemånga detaljer, beskrivningar och ramhandlingen ifrån och spelledit? Ja!

3 av 5

 

[God45]

Scenario: Slottet de Malade
Av: Peter Åberg
Till: AD&D
När: 1987

Klassisk AD&D turnerings modul. Var finalen i Lagturneringen på Lincon 1987. Den är uppföljare till ett annat konventscenario men det märks ärligt talat inte så mycket. Jag började med att läsa de färdiga karaktärerna. De är enkla och väldigt arketypa. Några är dual-klassade (inte multiklassade) vilket är kul och något man inte ser så ofta. Bedömningsmallen ger poäng för intressanta saker och är mer komplex än jag skulle vänta mig. Så det är kul.

Nu till själva själva äventyret. Scenariot utspelar sig i ett spöklikt slott och på vägen till det. Slottet är något så ovanligt som en hel dungeon som skulle kunna vara en riktig plats. Det finns latriner, ställen där folk sover, invånarna har liv de lever i slottet och det går att lista ut saker med hjälp av att tänka på platsen som verklig. Det är väldigt mycket “Vi rånar den här killens hus!”. Ja, han är en läskig kille och ja det är ett läskigt hus. Men ändå. Hur detta formar spelstilen är det stora försäljningsargumenten här. Du har inte egentligen något bra ställe att vila på i slottet så om man försöker mörda sig igenom det är man fucked. Sättet att vinna här är att smyga, ljuga, använda sin magiker smart (invånarna i slottet är förhäxade och bara annan magi kan återställa dem) och att när man slåss göra det snabbt och tyst.

Samtidigt är striderna här kärleksfullt beskrivna och inte så farliga fiender blir mordiska med bra beskriven taktik på sin sida. Slutbossen är också fantastiskt kaotisk med en strid på flera våningar samtidigt och en riktigt kul gimmickar.

Äventyret använder “Läs högt text” på ett bra sätt med sådan för rummen först och sedan kort övrig information till spelledaren under den.

Det enda negativa med scenariot är att spelledaren måste ha ganska bra koll på slottet i förväg för annars kommer hon snabbt tappa bort hur de olika rummen är kopplade till varandra, karta eller inte. Men det är ett problem som lite pluggande av modulen löser ganska enkelt

5 av 5, ett fantastiskt D&D äventyr.

 

[carlsson]

Tack för alla trevliga recensioner!

Ett önskemål är att lägga med en länk till scenariona i fråga. De finns ju ändå uppe på Alexandria, så det känns som en rätt smal sak.

Tack!

 

[Stareater]

Scenario: Bajsmonstret
Av: Teddy Winroth
Till: Drakar och Demoner
När: 2003

...

Så den här PDF:en är en inskannad/fotograferad version av ett utskrivet worddokument som någon har strukit under saker i. Det finns till och med vad ser ut att vara en coca-cola/kaffe fläck på första sidan. Det är alltså inte någon design här alls.

....

Jag råkade av en slump snubbla över denna recension när jag letade efter en annan. Kaffefläcken och kommentarerna med röd bläckpenna är hel och hållet mitt verk, men det är ändå välbevarat efter att jag har kört detta fantastiska äventyr oräkneligt många gånger och sedan förvarat det i källaren i 10+ år.

Värt att veta är att det finns fler scenarion av Teddy med samma karaktärer så det är en serie med fristående äventyr. Jag har också det "oficiella" soundtracket till äventyret komplett med monstrets pruttljud och allt. Troligtvis vissa upphovsrättsliga problem med att göra det allmänt tillgängligt.

 

[God45]

Jag råkade av en slump snubbla över denna recension när jag letade efter en annan. Kaffefläcken och kommentarerna med röd bläckpenna är hel och hållet mitt verk, men det är ändå välbevarat efter att jag har kört detta fantastiska äventyr oräkneligt många gånger och sedan förvarat det i källaren i 10+ år.

Värt att veta är att det finns fler scenarion av Teddy med samma karaktärer så det är en serie med fristående äventyr. Jag har också det "oficiella" soundtracket till äventyret komplett med monstrets pruttljud och allt. Troligtvis vissa upphovsrättsliga problem med att göra det allmänt tillgängligt.

Fan vad coolt!

 

[God45]

Scenario: Lita ej på någon...
Av: Anders Askåsen, Fredrik Berglin och Patrik Bohlin
Till: Drakar och Demoner
När: 1996

Teasle: Are you tellin' me that 200 of our men against your boy is a no-win situation for us?
Trautman: You send that many, don't forget one thing.
Teasle: What?
Trautman: A good supply of body-bags.

DET ÄR FANTASY HJÄLTAR VS RAMBO!!!!!

Okej, så en trollkarl råkar frammana en ärrad veteran från främlingslegionen från vår värld 1985. Han har med sig granater och en M16. Han är EXAKT Rambo. Rambo flyr ut i skogen och trollkarlen skickar ut spelarna för att hämta tillbaka honom.

Scenariot är ganska förvirrande skrivet, det saknar vissa beskrivningar/regler som skulle vara bra för att spelleda det men har beskrivningar av andra mindre viktiga saker och det har svårt att hålla en röd tråd. INGET AV DET SPELA NÅGON ROLL. Du får vad du behöver. Det är inte snyggt, jättebra skrivet eller bra organiserat. Men tonen och attityden är helt rätt.

4 av 5.

 

[God45]

Scenario: Vipers in the Night
Av: Johan Eklund
Till: Vampire the Masquerade (V20)
När: 2013

Den enda kvalitetsskillnaden mellan det här scenariot och en officiell kampanj som Fall of London är en layout budget. Vipers in the night är ett riktigt bra Vampire äventyr skrivet i samma stil som de bästa officiella White Wolf äventyren.

Scenariot går hårt med att ha både en massa, massa, massa vampire känsla och samtidigt saker för karaktärerna att göra. Det är inte en balans som särskilt många färdigskrivna Vampire scenarion lyckas bibehålla. Men här har vi fläskiga vampyrer som kommer in klädda som Gary Oldman Dracula flankad av livsfarliga ghuler och ett lagom svårt detektivmysterium att dra i. Vi har meta-plot blinkningar med gamla kända karaktärer (jag blir glad av att se i Jan Pieterszoon igen!) men samtidigt blod och känsla. Vi har djup men på ett sätt som gynnar spel vid bordet. Vi har den Sanna motherfucking svarta handen men den används på ett bra sätt!

Scenariot är uppdelade i en rad scener och det finns olika sätt att ta sig mellan dem. De troligaste händelse utvecklingarna finns utslussade på ett diagram men även om karaktärerna går helt av rälsen så ska det mycket till för att spelledaren ska stå helt utan hjälp från scenariot. Scenerna utgör dock inte majoriteten av sidorna i scenariot utan äventyret är fullt med karaktärsbeskrivningar, handouts och annat som lyfter äventyret från att bara vara en handling. Karaktärerna skulle kunna välja en NPC på måfå och spelledaren har nog med saker om vem som helst av dem för att göra samtalet inte bara intressant utan relevant. Spelarkaraktärerna själva är lagom djupa och väldesignade för scenariot som bjuds.

Har scenariot en baksida är det att det inte är nyskapande och det kräver en hel del förberedelser (eller en erfaren Vampire storyteller) för att spelleda. Men det är små problem på det stora hela. Så länge du inte bara tänker läsa igenom äventyret en gång och sedan spelleda det borde du klara dig.

4 av 5

 

[God45]

Scenario: Skymmningsslottet
Av: Sven Bergersjö
Till: Drakar och Demoner
När: 2002

Scenariot säger att det utspelar sig i samma värld som författarens fantasyroman, Sorgestenen, och har sedan flera sidor tätt skrivna om detaljer i världen innan vi kommer till äventyret. Och sedan utspelar sig äventyret på en plats som heter Tjipplonien. Det här är inte ett komedi scenario men jag har redan checkat ut 100% från att det här är seriös fantasy. Det är kanske mitt fel, men jag kan inte ta några av namnen här på allvar vilket verkligen skadar känslan av fantasy äventyr.

Jag var helt övertygad om att det här var från 80-talet eller kanske tidigt 90-tal med tanke på innehållet. Det är väldigt mycket en föråldrad version av fantasy med trälar, sexism och grisodligt grisodlande så långt ögat når. Men nejX det här skapades år 2002.

Sedan tar scenariot lång tid på sig att komma igång. I en PDF på 36 sidor är själva äventyret på sidorna Sidorna 19-24 (Karaktärerna upprepas på slutet så att de kan skrivas ut lättare). Det är skrivet i löpande text utan ordentlig styckeindelning och är skrivet som att författaren talar direkt till spelledaren. Det är extremt rörigt och är nog något av det minst användarvänliga jag har sett menat att användas vid bordet, men det finns också väldigt lite som händer i scenariot så det bör gå att memorera. Det här är alltså väldigt kort och majoriteten av scenariot går ut på att gå runt och… Titta på saker? Det är culture gaming antar jag. Look, det finns vampyrer och saker också jag vill inte vara orättvis. Men det fångade mig inte och presenterades väldigt, väldigt torrt. Jag tycker inte det finns ordentligt material för att man ska kunna göra något intressant med vampyrerna.

Det stora problemet är att majoriteten av scenariot är att spelarna ska läsa sin runt 1300 ord långa backstory (exklusive reglerna) och sedan använda den till att gissa vad scenariot författaren tycker att man ska göra utifrån den. Vid ett tillfälle skrivs det till och med ut att förhoppningsvis gör inte spelarna något för karaktärerna hade inte varit så dumma! Men scenariot är också öppet okej med att spelarna spenderar hela spelpasset med att titta på en marknad så vem bryr sig? Inte scenariot i alla fall! Det hjälper inte att i de långa karaktärs bakgrunderna hittar jag inte en enda kul ide. Om du inte tycker det är kul att en manlig karaktär är lite feminin och därför blir kallad för fjolla i äventyret.

Jag gillar inte världen som trots att den är väldigt standard lyckas vara mindre intressant än om scenariot gick “Det är bara fantasy! Ni vet, fantasy!”, det finns inget kul problemlösande, karaktärerna förefaller inte vara roliga att rollspela och scenariot är både svåranvänt och ointressant.

1 av 5.

 

[God45]

Scenario: Lady Christina's Final Resting Place
Av: Björn Wärmedal
Till: OSR
När: 2014

Äventyret är 5 sidor långt, innehåller två bilder av de coola monstren Carcass beetle och Blind reptile bear, en karta över en dungeon med 12 rum, en beskrivning av dungeon rummen, en kort backstory, monsterbeskrivningar och tre trollformler.

Det är en super kul liten låg level dungeon. Det finns en mörk hemlighet att hitta, monster som bara är arga djur och monster som är kunniga fiender, en miljö att utnyttja och överleva, skatter att hitta och ett monster som du bara ska undvika för det är livsfarligt men blint.

Det här är en hel kvälls kul rollspelande på fem sidor. Det är smart skrivet, jättelätt att använda vid bordet och det har stil. Der finns inget nyskapande här och det känns inte som att det är meningen heller.

4 av 5. Väldesignat, minimalistiskt och du kan spelleda det tre minuter efter du öppnat pdf:en.

 

[God45]

Scenario: Dunkelveden
Av: Terje Nordin
Till: Svärd & Svartkonst
När: 2013

Tycker du den bästa delen av Baldurs Gate är de första 20 timmarna där man planlöst vandrar runt Svärdkusten och äventyrar? Då kommer du älska Dunkelveden! Det är den fundamentala OSR utanför en Dungeon upplevelsen.

Dunkelveden lär också både spelledaren och spelledarna vad OSR är och presenterad pedagogiskt konventionerna för spelstilen. Det är inte så viktigt med bakgrunder, list är viktigare än styrka, karaktärer kommer dö, det finns ingen handling och så vidare. De färdiga karaktärerna som har namn och stats men inget annat förutom en instruktion om att hitta på själv är great.

Dunkelveden är alltså en magisk skog fylld med talande träd, intelligenta rävar, en ond pyramid, troll, en gorgolisk och en massa annat. Det finns rykten, platser, varelser och random encounters. Det finns ingen egentlig handling men det finns saker att upptäcka och pengar att tjäna. Grupper av monster är faktioner och inte bara oändliga onda horder, scenariot öppnar upp för att man kan mörda av vättarna utanför deras onda pyramid till exempel för att göra den lättare och grodfolket behöver mest äventyrarnas hjälp.

Tonen här är inte så obönhörligt mörk och själlöst rovlystet nihilistiskt som jag väntar mig från OSR scenarion. Det här är en trevlig magisk skog... som kommer mörda dig. Men den är inte grimdark om det hela. Det är också traditionellt fantasy istället för gonzo.

Sammanfattningsvis ett riktigt bra ställe att börja med OSR både för spelare och spelledare.

4 av 5

 

[God45]

Scenario: Cyberwolf
Av: Niclas Ohlsson
Till: Centuria
När: 2018

Jag ska erkänna att det här var en stor besvikelse. Ett av mina favorit rollspelsäventyr någonsin är Wolfmancer som ett är brasilianskt cyberpunk där man spelar varulvar äventyr till Werewolf the Apocalypse. Varulvar och Cyberpunk är två saker som gifter sig förvånansvärt bra och som låter en utforska cyberpunkens tematiker på nya och spännande sätt. Så när jag öppnar Zip filen till Cyberwolf hoppas jag på guld! Men nej. Det finns en massa korta filer med regler, färdiga karaktärer och liknande. Men själva äventyret är knappt plot hooks. Det här är helt enkelt inte ett färdigt äventyr, det är knappt en outline. Det är verkligen bara: spelarna är testpersoner som görs till artificiella varulvar för att lösa problemet med riktigt varulvar. Tydligen har de riktiga varulvarna infiltrerat militären och förstör möjligheterna att göra fler artificiella varulvar (vi får ingen info om hur eller varför) och sedan kan spelarna slåss mot de riktiga varulvarna eller gå med dem eller dö. Slut. Det här kanske var jättekul när det fanns en spelledare på plats som hade ett äventyr i huvudet hen spellede, men det finns inte i det som finns att läsa.

Världen verkar vara en Shadowrun grej och när jag letar upp spelsystemets hemsida är det tydligen en fantasy värld i tre tidsåldrar där det här är framtiden. Det framgick inte tydligt alls av äventyret men det är en cool ide.

Det här är inte färdigt men det har en cool bild, en cool grund ide och alla med poesi i själen kan improviser fram cyberpunk varulvar mot riktiga varulvar.

2 av 5.

 

[God45]

Scenario: När slavjägarna kom till byn
Av: Johan Arthursson & Mikael Hansson
Till: Gurps
När: 1994

Jag älskar världsbygget här. Det är en genuint nyskapande men ändå bekant fantasy värld som egentligen är sci-fi med intressanta spänningar inom och mellan de olika samhällena. Små flygfarkoster av trä och metall, mutanter och medeltida samhällsstruktur. Det bästa är att spelarna/karaktärerna kan se mysteriet från sin plats i världen och börja ana den större historien. Jag hade lätt betalat pengar för en hel världsbok med det här världsbygget. Det är som Mutant undergångens arvtagare fast bättre blandat med typ Xenogears.

Scenariot i sig känns som ett intro scenario man hittar längst bak i grundboken till ett nytt rollspel. Det är helt ok men mer ett sätt att förmedla världen. Man ska rädda en försvunnen person från slavjägare och på vägen blir man involverade i rebellrörelsen. Mer ett startskott för en kampanj än något annat.

Jag brukar inte göra det här men jag tänker ge scenariot ett betyg nästan helt baserat på det fantastiska världsbygget. Läs det här scenariot!

4 av 5