Jag var mer inne på den rent dadistiska "övningen", för att det var en kul idé i sig självt.
Om kravet är att resultatet ska bli "spelbart", tror jag det går att lösa genom att ge lite lösa direktiv. Jag minns från lågstadiet att det ibland gjordes den här typen av projekt i syfte att få oss små telningar att börja förstå idén om samarbete - tex att rita en orm där var och en ritade ett segment av kroppen på var sitt papper. Då hade klassfröken ritat ut i varje ände av pappret var kroppen skulle ansluta till segmenten före och efter - så det var styrt, men väldigt diskret så att säga.
Det blir tex väldigt annorlunda projekt av att säga "tänk brp", som ingångsvärde - då har alla som deltar ett hum om regelstruktur, rollperson etc. men får tolka fritt och komma på lösningar själva. Vi riskerar inte att få en blandning med allt från friform till detaljistisk mekanik.
Det går också att tex ge varje deltagare nån mening/något ord till styrning om just hens område - "grundegenskaper" till den som ska skriva om rollpersonen tex. (Men då får redaktören en väldigt styrande funktion, förstås...)
Men även utan styrande direktiv av den sorten, så skulle det nog iofs gå att lösa genom att bara ge tydliga förutsättningar till skribenterna att försöka tänka i banor som gör projektet spelbart i slutänden. Det är kanske inte rätt ställe att testa sina allra mest fantasifulla regelklur som inte liknar något som gjorts förr. (Men utesluter för all del inte nytänkande...)
På så sätt vore det intressant på ett annat plan också - nämligen att om vi bad tio spelskapare tänka i banor av "vad är troligast att de andra väljer för lösningar?" eller "vad är kärnan av rollspel?", "vilken sorts mekaniker/lösningar/system-bitar fungerar mest modulärt?" etc så säger det något (kanske oväntat?) om hur vi tänker om rollspel.
