Re: Ångest och mångsidighet
"Det är framförallt det jag saknar i Vampire - i sig är det alldeles för uddlöst och "snällt". Black Dog tillför lite iofs, men ofta är det rätt mycket som att läsa boken "Surrealister om sex" - inte värre än vad en hustlerläsare konfronteras med. Därmed inte sagt att det måste vara barnporr och tortyrsex hela tiden (det är WW iofs rätt bra på, åtminstone det senare), men jag tycker att sex och det "djuriska" i vampyren fått träda tillbaka en aning för mycket"
Öh...det har då inte jag märkt. Mig veterligen är Vampire-modulerna ganska fulla med sådana element. Framförallt Clanbook: Tzimisce är såklart späckad med det, men även stadsmoduler som WoD:Hongkong och Cairo by Night innehåller en hel del gosigheter.
Helt enkelt...jag förstår inte vad du klagar på - jag tycker Vampire 3rd edition är ganska proppfullt med viccissitude-tortyr, våldtäkt, blodperversioner och sadosex. Men det är kanske bara jag som ser det jag _vill_ se? <img src="/images/icons/devil.gif" border=0 width=15 height=15>
Det sexuella i vampyren är fortfarande högst närvarande, och djuriskheten likaså - det är bara det att det andra element också har fått lite utrymme, och det är ärligt talat inte mig emot. Vampyrporr må vara trevligt, men lagom är bäst - _alla_ vampyrer är inte sexmissbrukare eller drägglande bestar, liksom, och vissa vampyrer är inte ens sexuella överhuvudtaget. (Se debatten om 'Vampyrer och sex' nedan på forumet, var inte länge sedan den pågick).
Black Dog är ärligt talat ganska patetiskt enligt mig...deras enda syfte tycks vara att försöka hitta på groteska och/eller sadistiska grejer, något de i regel misslyckas rätt kapitalt med. Sådant gör jag bättre själv <img src="/images/icons/devil.gif" border=0 width=15 height=15>
"Det du skriver om klanerna är väl också sant. Vill tillägga att jag inte klagar på klanindelingen, tycker det är en smått briljant idé med några olika vampyrsläkten. Men för min del räcker de sju camarillaklanerna och rykten om de övriga. Det blir på så vis en mer mystisk värld med mer mörker och farligheter"
Jo visst...idén med olika klaner är en bra grogrund för intriger, även om det konceptet är ganska outhärdligt om man gör klanerna så stereotypa som de beskrivs i 1st och 2nd ed - i sådana fall spelar jag hellre ett annat rollspel.
Du tycker att idén med olika vampyrsläkten är briljant, men förkastar samtidigt alla klaner utom Camarillan. Varför? De 13 klanerna och de olika blodlinjerna och sekterna utgör ju en perfekt intrigbas, ett suveränt medel för spelledaren att bygga konflikter, fördomar och massvis av annat på.
Vaddå 'rykten om de övriga'? Så närvarande som kriget mot sabbaten är i USA vet nog de flesta vad Tzimisce och Lasombra är, tex - vampyrer är liksom inte dumma i huvudet, merparten försöker nog ta reda på en del om den värld de plötsligt invigts i. Att inflytelserika klaner som Giovanni bara skulle vara ett 'rykte' låter smått löjligt i mina öron, och jag har ärligt talat svårt att förstå varför det skulle resultera i en 'mer mystisk värld med mer mörker och farligheter'. Förklara gärna det för mig.
"De måste släppa en jävla massa böcker för att överleva och deras spelvärld lider av det. Inte för att kvalitén är usel men just av den anledning du påpekar - världen blir rik (FÖR rik - WW beskriver det i en Dark Ages bok med något om "Templars! Sabbat! Cappadocians! Salubri! Baali! Cool, now how do i fit them into one story?" som ett skräckexempel)"
Världen blir så rik man gör den. Det finns massvis av spännande och hemlighetsfulla fraktioner och idéer för spelledaren att begagna sig av, men han _behöver_ inte göra det. Vill man helt ignorera tex Harbingers of Skulls kan man gott göra det, trots att denna fraktion både är genomtänkt, synnerligen logisk och tillför mycket intressanta konflikter till världen. (Liksom, yeah, right, Giovanni lyckades seriöst utrota varenda Kappadokier i världen. Don't think so. Nu får de betala för det). Exempelt du tar upp...vad i _hela_ världen säger att man ska använda Kappadokierna, Salubri, Baali och Sabbaten i samma story? _Ingenting_. De bara finns där till spelledarens förfogande som intrigelement, och det är synnerligen intressanta sådana, enligt mig. Jag tycker tvärtom gentemot dig - existensen av överlevande spillror av gamla, glömda vampyrsläkten tar knappat bort mystik - det tillför snarare rejält mycket av den varan.
Däremot håller jag med dig: WoD har blivit för svårt att hänga med i/sätta sig in i, men det är inte 3rd editions fel - det är WoDs ständigt löpande metaplotts fel. Världen uppdateras liksom i var och varannan modul, och det som händer i ett spel påverkar de andra. Det hela blir svårt att hänga med i, och det hela blir ju inte bättre av att det mesta av metaplotten inte är särskilt bra, i mitt tycke. Lyckligtvis är ju även denna ganska lätt att ignorera.
Folk som inte spelat Vampire mycket på sistone brukar bli rätt förvånade över att Ravnos är nästan utplånade, tex
"Förhoppningsvis hos någon sl som kör angstigt "ungvampyr"-vampire av gothic punkkaraktär."
Jag ser fortfarande inte riktigt vad i 3rd edition som inte främjar denna spelstil - mest att jag inte gillar den, och därför är tacksam över att 3rd uppmuntrar även till andra sätt att spela.
Ångest, ja tack. Goth, ja tack. Punk är jag däremot inte så förtjust i, och inte 'ungvampyr'-konceptet heller. Alltså...jag vill inte spela ett 200-årigt powehouse, utan föredrar helt klart en yngre, mer mänsklig vampyr som är lättare att leva sig in i och identifiera sig med, men jag vill kunna _påverka_ det som sker omkring mig. I en genomsnittlig old-school-vampire-kampanj modell #1A är man en totalt menlös gen 13 som kastas runt i ett intrignät, och helt klart står längst ned på näringskedjan. _Alla_ andra har mer inflytande än en själv, och _allt_ händer omkring en, utan att man själv kan påverka särskilt mycket. Det är inte särskilt roligt, om man frågar mig, även om det givetvis går att göra något bra av det mesta - det viktiga är att kampanjen handlar _om_ rollpersonerna, och inte fokuserar uteslutande på det som händer omkring dem - och det är just det som är fel med Vampire modell #1A.
WoD Mafia? Njae...ska jag spela i undre världen gör jag det helst inte enligt västerländska, uttjatade och stereotypa maffioso-mönster. 'Killing Streets' som behandlar Östasiens organiserade brottslighet och undre värld är isåfall en betydligt mer intressant modul, speciellt som jag föredrar Kindred of the East framför Vampire - The Masquerade.
WW avslöjar allt mer hemligheter, beskriver världen allt mer. Personligen tycker jag om det. Det ger mig massvis av inspiration och idéuppslag, samtidigt som det gör det lättare för mig att modda och skapa något eget. Varför alla 1st:edition-spelare är så fanatiskt besatta av att världen måste vara sååååååå mystisk övergår även det mitt förstånd. Jag föredrar en detaljerad, välbeskriven och intressant kampanjvärld framför en vit fläck alla gånger.
"eller varför inte antediluvianer som krigar och använder rp:na (500 år gamla elders av valfri sabbatklan)"
Den enda kampanj jag känner till som går ut på att rollpersonerna ska diablisera en methuselah är mig veterligen till 1st edition - Awakening Diablerie: Mexico. Varför är det så 'dåligt' att involvera mäktiga vampyrer och viktiga, uråldriga plottelement i sin kampanj? Jag tycker snarare det är spännande och intressant - alltid trevligt att känna att det rollpersonerna är involverade i verkligen är något _stort_ - att det sedan kan verka hur obetydligt som helst på ytan är en helt annan femma.
"Sabbatklaner blir samma sak. Vampyrer som ger upp sin mänsklighet frivilligt? okej, då har vi plötsligt plockat bort halva ursprungsidén med spelet."
Jag kan _fortfarande_ inte se vad som är fel med att man öppnar möjligheten för folk att spela på olika sätt. Jag har själv känt mig rätt sugen på att dra igång en röjig, sjuk och lagom utflippad Sabbatkampanj ett par gånger, och om det sedan går emot Vampires uuunderbara, urgåffiga ursprungsidé ger jag ärligt talat fasen i. Dessutom finns det inget som säger att Sabbatkaraktärer _måste_ vara omänskliga, drägglande monster, väl?
Jag gillar Lestat. Du får gärna förklara varför _alla_ vampyrer måste ha ångest - den linjen verkar knappast WW vilja förmedla, iallafall. Vampyrer är individer som alla andra, och att vissa faktiskt trivs med sitt vampyrliv finner jag inte alls särskilt konstigt - snarare tvärtom. Att jag sedan själv föredrar att spela ångestpaket gör inte att alla vill göra det.
- Ymir, avslutar utläggningen och går och har ångest över sin omänsklighet och blodtörst i ett mörkt hörn någonstans.
