En sen gothconrapport är bättre än ingen! Detta var mitt fjortonde raka Gothcon och int va det nå mycket sämre än förra året. På rikssvenska uttryckt: ett Gothcon är alltid ett gott con, så även detta!
Onsdag
Vid femtiden hoppade jag på nattåget från Lule och fick en härlig tågresa ner. Att resa genom norra Sverige på vårkanten är fantastiskt. Från Älvsbyn ner till Vindeln såg jag genom fönstret till höger en långsam, brandgul solnedgång och genom fönstret till vänster en fullmåne på klarblå himmel. Då jag inte hade något sällskap på tåget hann jag hann läsa och rätta lite. I Umeå fick jag sällskap i kupén av en fransk utbytesstydent, varmed jag hade ett trevligt samtal om bl.a. Sverige och hans upplevelse av nordisk vinter (han älskade den).
Torsdag
På perrongen sprang jag på de första lulevännerna i exil och deras ettåring, som väntade på morföräldrarna som kom på samma tåg. Efter att ha sagt adjö till dem hittade jag ett gäng av mina lulekamrater på Shock, där jag till min stora glädje även hittade en ny jeansjacka. Dagen efter skulle Ymir och jag upptäcka att vi nu hade exakt samma modell av jeansjacka, men det gjorde mig bara glad; han är ett föredöme i mycket, så varför inte mode också? Därefter fortsatte göteborgsrundan mot Sfbok och sedan mat på Tintin med Debbie, Vildkatt, Ronja, wilper och sysp, och sen vidare mot pubben. Det var superkul att träffa allt folk, snacka spel med Genesis och gustaf, höra om Briors nya romanprojekt, få Ymir att snacka om Neotech och hänga med mina exilnorrbottningar. Fin kväll!
Fredag
Jag vaknade alldeles hostig och torr i halsen, med svårt att andas. Jag trodde först att det bara var gamla byggnader. Ack, om det vore så väl. Jag hade inte räknat med att pollenexplosionen kom tidigare på västkusten än i Norrbotten.
Efter en frukost intog jag min vanliga position i Indierummet. Dagen inleddes med att spela Lovecraftesque med Kim och APM. Jag hade läst in mig på spelet på vägen ner men inte blivit imponerad av texten. Vi fick dock till ett fint och stämningsfullt pass som övervann min skepsis. Vi hackade så vi spelade helt i första person vilket ändrade rollen för the Witness lite, men det blev passande. Vi hann tyvärr inte färdigt, men spelet lämnade mersmak.
När jag återvände efter mat hade folk delat in sig i spelgrupper, så jag agerade värd och fick efter ett tag en grupp på fem gäster, varav två fullständiga nybörjare, som jag spelledde i PSI*RUN. Det blev, inser jag i efterhand, som PSI*RUN alltid blir i min erfarenhet: det blir okej och spelarna har roligt, men jag har sällan kul när jag spelleder det. Premissen och strukturen (alla rp har minnesförlust och de jagas hela tiden) gör att storyn alltid känns konstlad och reglerna prioriterar inte karaktärsgestaltning, då den riktigt intressanta bakgrunden framkommer i flashbacks, vilka triggas genom konfliktsystemet. En lärdom jag drar från årets konvent är att framöver lämna det hemma. Spelet har goda förtjänster, vad gäller att introducera samberättartekniker för nybörjare, men det finns bättre saker för mig att lägga ett konventspass på. Mina spelare hade i alla fall skoj och de två nybörjarna verkade få en sjyst introduktion till bordsrollspel, då de kom tillbaka dagen efter och spelade annat.
Efter det passet behövde jag käka och när jag väl kom tillbaka till Indierummet var jag väldigt seg. Nu hade pollenetastman och några nätter av dålig sömn börjat kicka in ordentligt. Alla jag hoppades få spela med hade redan satt ihop grupper och jag orkade inte köra något längre. Plötsligt dök det upp två grupper, på totalt sju pers, som ville spela något i Indierummet och då ingen annan kunde ta emot dem, samlade jag all ork och erbjöd mig att spelleda en gammal sen kvälls-favvo: Snakes on a Plane RPG. Omgången blev fullkomligt bisarr och tokrolig, som spelet blir när det är som bäst. De bästa ögonblicken är inte lämpliga att skriva på nätet.
Efteråt var jag helt slut. Här var dock Genesis en gyllene gud och lånade mig sin Bricanyl, vilket hjälpte mig att andas under det kommande konventet.
Lördag
Detta blev min själviska dag och därmed också min awesome dag. När jag gick och lade mig kvällen innan var jag missnöjd för att jag inte hade fått ett enda superpass på fredagen. Så det tänkte jag ändra på. Eftersom jag faktiskt åker över halva landet för att ha skoj på Gothcon, tänkte jag att det inte är mer än rimligt att man faktiskt ska prioritera sitt egna kul. Så det gjorde jag och det var ett bra val.
Vi hade gjort upp om att på morgonen spela "Häxan i Rubicum", Genesis' äventyr till Den yttersta domen. Jag skrev inget äventyr i år och blev obeskrivligt lycklig av att Genesis gjorde det. Vi hade ett all-star team bestående av Genesis som spelledare och Lukas, Ymir, Bunny som mina medspelare. Att jag själv fick vara spelare var otroligt kul. Berättelsen handlar om vetenskaparen Promessa, som i sitt familjeslott Rubicum, bedriver experiment som den Röda vatikanen fördömer som kätterska. Nu har kardinalen samlat ihop ett korståg som kommer för att sätta stopp för dessa.
Halvvägs genom förberedelserna, när vi beskrev slottet Rubicum, insåg vi att vi redan var i Balltofta och vi lämnade det aldrig. Det dröp av science fiction-gotik: vindlande gångar, excentriska figurer, ensamhet och inre tomhet, ett förakt mot naturens och guds ordningar. Spelmötet tog lång tid men var så in i satan bra. Solida karaktärsgestaltningar, välskrivet äventyr och coola scener. Den scen som verkligen hänger kvar med mig är den fruktansvärda konfrontationen mellan Bunnys excentriska, tekno-kätterska vetenskapare och Lukas stoiska inkvisitor, där vetenskaparen Promessa kallar alla de som vill döda henne för hycklare och kättare och inkvisitorn Venitas korta, sakliga försvar för att ändramålen helgar medlen.
Därefter behövde jag en paus för att äta mat och så, varefter jag var för trött för att spela. Istället fick jag sitta och prata med folk ett tag, vilket var en av höjdpunkterna med konventet. De senaste åren har jag jag alltmer börjat älska Gothcon för att jag får åka ner och träffa vänner, bekanta och lära känna nytt, fint folk. Det monomana fokuset på spel som jag tidigare haft finns inte riktigt, and that's fine.
Vid tiotiden satte vi ihop spelgrupper av alla som var sugna i Indierummet, vilket huvudsakligen var kända ansikten. Jag visste att det skulle bli awesome, oavsett var jag hamnade och fick nöjet att spelleda Acceptable Losses, ur antologin Seven Wonders. Det är ett nattsvart, friformigt familjedrama om fyra syskon i en arkologi, som står inför hotet att flyttas ner till den undre, laglösa nivån, då de inte fyller sina arbetskvoter. Vad offrar de? Flyttar de ner tillsammans? Mina fantastiska medspelare var VildKatt, Debbie, Max Raven och Ronja M och de spelade ett jättefint och smärtsamt drama, med enastående prestationer från samtliga. Jag var otroligt trött och lightheaded, så jag hade svårt på riktigt leva mig in och driva så mycket som jag ville, men det blev likväl ett nattåg till Balltofta. Det var jättekul, ömt och fint och Debbie och jag fick spela fint intimdrama om ett par unga älskande, som kalla stjärnor skiljde åt. En höjdare.
Söndag
Efter en seg start och seg frukost ramlade jag in i Indierummet och blev del av det stora söndagssnacket, där vi fick besök av Ron Edwards. Det var kul! Han överraskade mig på ett väldigt positivt sätt och snacket satte igång mina speldesigntankar, som av olika skäl har vilat ett tag. Att höra honom tala om spelanalys var roligt och kul.
Vid ettiden sade jag farväl till Indierummet, hittade mina exilnorrbottningar och drog bort mot stationen. Efter att ha sagt adjö till dem hade jag en tågresa hem. Vanligtvis är den resan en av höjdpunkterna. I år var det en avgrund, då jag låg och väste genom vad som kändes som tandsticksstora luftrör, vimmelkantig av sömnbrist, men oförmögen att få någon vila fastän jag sov. Erfarenheten av den trippen kommer att komma väl till pass när jag beskriva hemskheter för rollpersoner.
Gothcon är alltid ett gott con. I år blev lite speciellt. Jag gled in utan några större planer, gled runt och var ganska trött. Det betyder att dagarna flöt förbi och jag knappt hann gå i affärer eller något. Jag uppfyllde dock mitt mål, vilket var att bara att fara ner och ha kul och tända rollspelsgnistan igen och det lyckades jag med. Ses nästa år!