Eva Florén
Swashbuckler
Långt från tråden i övrigt men det finns ju fler..
... som lider av panikångest här på forumet har jag förstått. Det är viktigt att förstå oss/dem och därför drar jag mig inte för att skriva om det.
Jag hade aldrig lidit av panikångest på det sätt jag fick känna av då. Jag har haft svårt för stora folksamlingar de senaste åren (mässor mm) men det här var något jag inte väntat mig. Men skam den som ger sig. Har jag bara eskort ska det gå.
Känns väldigt fånigt nu, det blev en ruskig massa pengar i sjön, även om jag fick träffa Krille, Björn Hellqvist (katter och sambo), men jag kom aldrig till Gothcon.
Idag vill jag mer än någonsin komma till ett konvent, framför allt för att jag anser att den enda vägen bort från panikångesten är att besegra den. Precis som vilken fobi som helst. Jag har bearbetat min hisskräck i åratal, höjdrädslan kommer och går. Så nog tusan ska jag erövra konventen också. Jag har ju klarat av Rollspel.nu's födelsedagskalas! Ett konvent är ju bara ett större kalas.
Att pengar iofs är ett bekymmer är ju en annan sak förståss, det kostar pengar och tid att ta sig till konvent, och det är den stora stötestenen just nu.
Jag tror lite naivt att alla som har en rädsla förr eller senare måste möta den och stå pall. Jag har de senaste dagarna (pgr av arbetslöshet, hopplöshet och deppresion) gått igenom alla mina maror i huvudet. Återupplevandet av min Gothcon-resa var bara en av alla. Det finns dock bara ett spår ut ur sånt och det är att "slå tillbaka". Man dör inte av att klara av fobi och annat, man dör själsligt av att ge efter för dem.
Usch, nu var jag oerhört off-topic och jag känner att det måste vara dags för ett avsnitt Dr Phil/Opera eller något. Men jag hoppas att mitt inlägg var nyttigt för någon. Om inte annat är det tillåtet att ta bort det.
... som lider av panikångest här på forumet har jag förstått. Det är viktigt att förstå oss/dem och därför drar jag mig inte för att skriva om det.
Jag hade aldrig lidit av panikångest på det sätt jag fick känna av då. Jag har haft svårt för stora folksamlingar de senaste åren (mässor mm) men det här var något jag inte väntat mig. Men skam den som ger sig. Har jag bara eskort ska det gå.
Känns väldigt fånigt nu, det blev en ruskig massa pengar i sjön, även om jag fick träffa Krille, Björn Hellqvist (katter och sambo), men jag kom aldrig till Gothcon.
Idag vill jag mer än någonsin komma till ett konvent, framför allt för att jag anser att den enda vägen bort från panikångesten är att besegra den. Precis som vilken fobi som helst. Jag har bearbetat min hisskräck i åratal, höjdrädslan kommer och går. Så nog tusan ska jag erövra konventen också. Jag har ju klarat av Rollspel.nu's födelsedagskalas!
Ett konvent är ju bara ett större kalas. Att pengar iofs är ett bekymmer är ju en annan sak förståss, det kostar pengar och tid att ta sig till konvent, och det är den stora stötestenen just nu.
Jag tror lite naivt att alla som har en rädsla förr eller senare måste möta den och stå pall. Jag har de senaste dagarna (pgr av arbetslöshet, hopplöshet och deppresion) gått igenom alla mina maror i huvudet. Återupplevandet av min Gothcon-resa var bara en av alla. Det finns dock bara ett spår ut ur sånt och det är att "slå tillbaka". Man dör inte av att klara av fobi och annat, man dör själsligt av att ge efter för dem.
Usch, nu var jag oerhört off-topic och jag känner att det måste vara dags för ett avsnitt Dr Phil/Opera eller något. Men jag hoppas att mitt inlägg var nyttigt för någon. Om inte annat är det tillåtet att ta bort det.
