Nekromanti Grundegenskaper/Attribut

[Wanda]

Håller på att fila lite på mitt rollspelssystem och har lite problem. Jag vill ha 6 eller 8 grundegenskaper/attribut uppdelade på Fysiska respektiva Mentala förrutom Sinnen som kan variera beroende på ras/varelser etc. Fysiska och Mentala attribut är tänkt att bestå av lika många vardera, dvs 3 eller 4.

Fysiska Attribut

Styrka (STY)
Motorik (MOT) - kommer att vara med
Kondition (KON)
Snabbhet (SNA)
Tålighet (TÅL)

Mentala Attribut

Vilja (VIL) - kommer att vara med
Minne (MIN)
Psyke (PSY)
Karisma (KAR)

Sinnesattribut

Dessa attribut kommer att delas in i primära och sekundära och för en jämnförelse så gäller följande för en människa.

Primära sinnesattribut

Syn (SYN)
Hörsel (HÖR)

Sekundära sinnesattribut

Lukt (LUK)
Smak (SMA)
Känsel (KÄN)

Av ovanstående attribut är det endast sinnesattributen, Motorik och Vilja som med säkerhet kommer med, övriga är det fritt fram att komma med nya eller en synpunkter på vilka som skall vara med.

Observera: Intelligens är inget alternativ då Intelligens som sådant inte skall vara med.

// Wanda

 

[Rising]

Lukt och Smak skulle jag slå ihop om jag var du. Vi människor har ju som bekant bara möjligheten att smaka skillnaden på sött, surt, salt och beskt. Den enda skillnaden i "smaken" på exempelvis ett päron och ett sött äpple - det är en skillnad som vi förnimmer med just lukten och inget annat.

Så, vad vill man använda Smakkänseln till i ett rollspel? Förmodligen för att känna om det smakar konstigt (=gift) om ens mat. Hur många gifter är det som bryter av på så lättigenkännliga sätt att man kan klassificera det som salt, surt, sött eller beskt? Jag tycker absolut att smaken av gift bör vara subtilare än att den skall kunna jämställas med så enkla saker som socker och salt.

Sedan tycker jag väl att du skulle kunna skilja på finmotorik och smidighet också. Ragnar Skanåker har grym precisison med sin picka, men han kan inget om akrobatik. Eller tycker du att kullerbyttor och sånt skall räknas in under "snabbhet"?

Jag personligen brukar förresten gilla att skilja på Karisma och Utseende, och ibland har jag velat att karisma skall vara mer av "charm" medan jag också velat ha någon form av "auktoritet" i de fall där man behöver mer hårdnackad övertygelse. Vissa personer är verkligen okarismatiska och värdelösa på att skaffa vänner, men kan ändå vara väldigt bra som ledare och på att övertala folk.

Jag skulle förresten kanske ändra namn på Tålighet till "Immunitet" för att man ska förstå att det handlar om motståndskraften till just sjukdomar, droger, gifter och extrema temperaturer. Det gör det mindre godtyckligt, gissar jag. Exempelvis vid tortyr och liknande situationer där kondition och "tålighet" tycks ta ut varandra.

Men okej, allt det här är ju bara åsikter. Jag vet inte ens vad det ska bli för typ av spel.

 

[Snow]

varför ska inte intelligens vara med?

och dessutom:

Jag tycker att du gott kan slänga ut alla sinnesegenskaperna och ersätta dem med vaksamhet.

Bara för att man har perfekt syn betyder inte det att man uppfattar precis allt som händer runt en. Snarare ska man vara på sin vakt, koncentrerad och inte tänka på barflickan man träffade förra veckan. Är det verkligen intressant om någon är bättre på sin vakt med öronen än ögonen.

 

[Krille]

Varför ska det vara med?

Hur gör du för att rollspela smartare än vad du är?

 

[Rising]

Ska det inte med så bör inget vara med.

Hur gör du för att rollspela smartare än vad du är?

Jag säger "Vad kan min rollperson om X" där X är något som jag själv inte är tillräckligt smart för att kunna något om.

 

[hraufnir]

Re: Varför ska det vara med?

Hur gör du för att rollspela smartare än vad du är?

Hur gör du för att spela snabbare, smartare, snyggare, populärare än du är? Jag tror inte att vi behöver följa denna del-tråd mer...

 

[Rising]

Om sinnen:

Är det verkligen intressant om någon är bättre på sin vakt med öronen än ögonen.

Generellt sett kan jag hålla med, men det blir intressant ibland när man har med icke-människor att göra. Rovdjur kan exempelvis ha ögonen riktade framåt så att de får mycket dåliga synmöjligheter att upptäcka dolda ting, medan deras luk- och hörselsinnen kan vara desto bättre.

Men okej, det är nog oftare mer spelbart att ha ett värde för "uppmärksamhet" bara, och sedan använda ett nackdelsystem för de sällsynta rollpersoner/varelser som antingen är:
Blinda (mullvadsmänniskor?)
Döva (golemar?)
Smaklösa (östermalmsbrats)
Okänsliga (karlar)
Luktar dåligt (Magicspelare).

Ho ho, vad rolig jag är.

 

[Krille]

Är bildning och intelligens samma sak?

"Jag säger "Vad kan min rollperson om X" där X är något som jag själv inte är tillräckligt smart för att kunna något om."

Är en intelligent person detsamma som en bildad person? Vad är intelligens till att börja med?

Så som jag ser det, intelligens är inte förmågan att minnas saker och ting. Intelligens är förmågan att se samband och möjligen komma på saker och ting. Att upptäcka vinkeln och passaren är uppfattning, att veta att vinkel och passare är en gammal symbol för frimurare är kunskap, men att pussla ihop de två och dra slutsatsen att hr Slem är frimurare är intelligens - eller deduktion, snarare.

De två första har jag gärna värden för och slår gärna för om spelaren inte kommer ihåg det själv, men det sista vill jag faktiskt lista ut själv. Om jag inte får lista ut det själv, vad har jag då på spelmötet att göra? Man skulle förmodligen kunna ersätta mig med en tamagotchi och ingen skulle märka skillnaden.

 

[Gurgeh]

Jag tycker att du ska fundera över hur ofta de olika grundegenskaperna egentligen kommer att användas i spelet. Vissa grundegenskaper kan man vilja ha med för att kunna beskriva olika typer av personer på ett så komplett sätt som möjligt, men det visar sig att de används så sällan att ingen spelare kommer vilja vara bra i dem. Kondition känns som en sådan grundegenskap. Jag hade länge med den i det ett system som jag skrev en gång i forntiden, tills jag märkte att den bara användes för att se hur länge man orkade slåss, och den regel jag skrivit för det var ändå för jobbig för att användas. Alltså åkte kondition bort. Sedan kan man fundera på vad det egentligen är för skillnad på Vilja och Psyke? Lukt, Smak och framför allt Känsel är extremt smala. I vilken situation förväntar du dig att man ska använda grundegenskapen Känsel? Om du inte kan komma på någon borde den strykas.

Jag skulle föreslå följande:
Fysiska: Styrka, Tålighet, Motorik
Mentala: Vilja, Karisma, Iakttagelseförmåga,

men det är min minimalistiska filosofi - hellre få grundegenskaper som används än många som inte används. Sedan har jag ingen aning om vad ditt spel kommer handla om heller, och då är det lite svårare att uttala sig.

/tobias

 

[Krille]

Re: Varför ska det vara med?

"Hur gör du för att spela snabbare, smartare, snyggare, populärare än du är?"

Jag kan låtsas att vara snabb, snygg och populär, och låtsas är vad rollspel handlar om. Snabb och snygg är fysiskt, och i soffan så skulle nog folk bara bli sura på mig om jag sprang och hoppade på riktigt. Populär är egentligen inte min grej som spelare att ta hand om - det är faktiskt spelledaren som ordnar det.

Men smart? Hur låtsas jag vara smartare än jag är?

 

[Snow]

Re: Varför ska det vara med?

På samma sätt som att spelledaren inte tvingar mig att lyfta 200 kg när jag lyfter det i rollspelet (om jag råkar spela skogstroll) så slipper jag att vara smart som spelare. Jag låtsas helt enkelt. Spelledaren tillåter mig att lära mig teoretiska färdigheter snabbare samt att han kanske ger mig mer ledtrådar där det är på sin plats, till exempel.

Jag håller med alla andra som svarat på ditt svar också.

 

[MrG]

Re: Varför ska det vara med?

Populär är egentligen inte min grej som spelare att ta hand om - det är faktiskt spelledaren som ordnar det.

Men smart? Hur låtsas jag vara smartare än jag är?

Jag skulle nog vända på det, populär är lika mycket upp till dig att se till att det verkar troligt (om du inte har någon annan förklarning till varför karaktären skulle vara populär). Medan smarthet och inteligens (för mig) handlar om slutledningsförmåga, vilket innebär att sl har ett ansvar att droppa extra hintar, eller samband till spelare med smarta karaktärer.

Fast ofta blir det en abstrakt egenskap, om man spelar en inteligent proffessor kan den lösa teknsika, mattematiska, eller abstrakta probelm, som kanske inte lämpar sig att spelas ut. Har främst stött på det i superhjälterollspel, där de superinteligenta karaktärerna kan pyssla ihop vad som helst, men inte påverkar spelet med det, mer än att styrkemonstren gör med att kunna lyfta stora saker.

Att spela dummare en man är tycker jag däremot är en stor utanmaning.

 

[Snow]

Re: Är bildning och intelligens samma sak?

De två första har jag gärna värden för och slår gärna för om spelaren inte kommer ihåg det själv, men det sista vill jag faktiskt lista ut själv. Om jag inte får lista ut det själv, vad har jag då på spelmötet att göra? Man skulle förmodligen kunna ersätta mig med en tamagotchi och ingen skulle märka skillnaden.

Jag håller inte alls med. Jag skulle inte slå tärning för det dock.
Jag som spelare har inte all kunskap om omvärlden som behövs för att göra alla kopplingar. Om spelledaren lägger alla fakta som behövs i mitt knä (om jag tex lyckats med ett slag för minne) blir problemet alldeles för isolerat. Min rollperson verkar då ha en exceptionell förmåga att sortera bort ovidkommande detaljer.
Om jag inte får några ledtrådar av spelledaren så verkar rollpersonen dum som ett spån. "Öhh... då flyger alltså heorin över gränsen? varför då? kan de inte hyra en fraktfirma? jaså... det är olagligt... ahh.. jag fattar". Eftersom jag inte kan allt som min rollperson kan om spelvärlden så blir jag extremt begränsad i mitt tänkande.
Om spelledaren ska överösa spelarna med helt ovidkommande detaljer så urartar spelmötet i en stormflod av konstiga uttalande från spelledaren:

"Ni ser en kråka på taket"
"Är det kanske en av den onde furstens spioner?"
"Ni vet inte, och nu gick en katt över vägen"
"Var den svart?"
"Nej, gråstrimmig..."
"Något speciellt mönster?"

nej... så vill inte jag spela.

Jag föredrar att ha en egenskap som visar hur smart jag är och om den är hög så kommer spelledaren att hjälpa mig lite mer på traven inför sådana utmaningar.

I ett neotechäventyr ombeds spelledaren säga att rollpersonerna möter en person i MC-ställ och MC-hjälm med nedfällt visir. Detta för att de ska bli misstänksamma eftersom de *bleeeee censur*. Detta är typiskt jättedåligt exempel på hur ens rollpersoner kommer att visa sig mycket smartare än de är. Den rätta lösningen är naturligtvis (exempelvis):

Låt rollpersonerna rulla lite slag för uppmärksamhet dagen innan. Om de lyckas bra så ser de flera gånger samma person i MC-ställ. När de sedan möter denne vid hotellet blir ingen förvånad att SL berättar om detta.

 

[Rising]

Kan utmaningar bara lösas m. en endas intelligens?

Vi är nog båda överrens om att spelaren ska stå inför val och utmaningar som får påverka upplevelsen runt bordet.

Det jag tycker är lite synd med ditt exempel är att du tar för givet att det enda viktiga sättet för spelaren att påverka sessionen är genom att lösa gåtan. Om du inte får göra det själv, då skulle man kunna ersätta dig med en tamagotchi, som du säger.

För att enkelt konstruera en annan situation: Ponera att rollpersonerna får en möjlighet att förstå att spelledarperson X är en tvivelaktig figur, men att det ändå inte är helt uppenbart att de skall vilja avslöja/döda honom så fort de kommit på detta. De kan ha moraliska betänkligheter gällande spelledarpersonens framtid.

Då är det intressanta valet för spelarna istället ett etiskt val - och korkade spelare kan ha exakt samma utbyte av äventyret som finurliga sådana. Frågan om huruvida rollpersonerna lägger ihop två och två och avslöjar skurkens hemlighet kan lämnas över åt rollpersonernas värden istället.

---

Men betyder detta att spelare bara får göra etiska val om man slår för intelligensen? Nej. Då har man ju tagit för givet att de enda ledtrådar som spelaren får lägga pussel med är rollpersonens iaktagelser. Varför kan inte rollpersonens reflektioner också få vara ledtrådar?

Ett enkelt exempel: Rollpersonen står inför ett stort logiskt problem som antingen pga sin omfattning eller sin särart är för svårt/tråkigt/opraktiskt för att man ska låta spelaren lösa det på egen hand. Istället spolar man fram tiden och slår ett intelligensslag. Därefter berättar spelledaren vad rollpersonen dragit för egna reflektioner kring det logiska problemet. Detta blir de ledtrådar som spelaren sedan skall få pussla samman för att lösa den egentliga gåtan.

Ett bra exempel på dessa situationer är gamla mystiska tecken och inskriptioner. Det kan bli för mycket för att man skall orka ge det till spelaren som handout, så då kan man istället bara slå ett slag och därefter säga "av någon anledning märker du att tecknen innuti gravkammaren ristats in djupare än tecknen ute i korridoren", "några tecken återkommer ofta, men i olika utföranden. De simplare varianterna, kanske nyare, moderniserade sådana, hittar man högt upp i pyramiden, medan de mer utbroderade återfinns längre ner" och "Du hittar ett visst tecken på många ställen som ser ut så här, och du gissar att de representerar himlakropparnas läge på stjärnhimlen. Det ger följande möjliga datum för inskriptionerna på själva gravstenen:" osv.

Vi är vana vid att ge spelare med uppmärksamma rollpersoner fler ledtrådar än de med bristande vaksamhet. Varför inte göra detsamma när det gäller de ledtrådar som kan dras med rollpersonens egen intelligens?

Den egentliga "gåtan" behöver inte för den sakens skull vara löst.

 

[Rosen]

Re: Är bildning och intelligens samma sak?

Intelligens är förmågan att se samband och möjligen komma på saker och ting.

Vilket är varför det inte går att göra rollspel på Sherlock Holmes -- antingen är ledtrådarna av hans kaliber för vaga för att spelarna ska kunna göra nåt av dem, eller får SL sitta och berätta i princip hela lösningen för dem.

Lancelot strök alltid Intelligens från sina spel med motiveringen att RP:na ändå bara agerar så intelligent som spelarna gör dem (däremot fanns Minne som man kunde slå för).

--
Åke

 

[Rising]

Re: Är bildning och intelligens samma sak?

Vilket är varför det inte går att göra rollspel på Sherlock Holmes -- antingen är ledtrådarna av hans kaliber för vaga för att spelarna ska kunna göra nåt av dem, eller får SL sitta och berätta i princip hela lösningen för dem.

Jag tror att det går, faktiskt. Sherlock var ju bra på att lägga märke till sånt som blev anmärkningsvärt först i ett visst sammanhang. Dessa iaktagelser; sådana kan man skriva ner i böcker och låta huvudpersonerna få avslöja för läsaren, ändå så betyder det inte att den huvudsakliga mordgåtan samtidigt behöver vara avslöjad.

Mina Sherlock-kunskaper baserar sig dock mestadels på vad jag läst om Sherlock än om de riktiga böckerna i sig själva, så jag tänker välja att prata om Da Vinci-Koden istället:

I den boken så finns det en ganska tydlig åtskillnad mellan de gåtor som huvudpersonen löser åt läsaren, och de gåtor som man får chansen att lösa själv innan huvudpersonen gjort jobbet. Jag kommer inte på något bra exempel just nu, men jag tror att man som läsare ibland får lösa gåtorna med hjälp av de ledtrådar som huvudpersonen själv drar.

Så skulle man alltså kunna göra: Rollpersonen får använda sin intelligens för att förse spelaren med de ledtrådar som behövs för att man ska kunna lösa den slutgiltiga gåtan själv.

Så gör man ju med uppmärksamhet och empatiska förmågor. Bra rollpersoner ger sina spelare fler och bättre ledtrådar om omgivningen än vad dåliga rollpersoner gör.

 

[hraufnir]

Re: Varför ska det vara med?

Oftast genom att säga mystiska, luddiga saker ibland och sen vara tyst eller undvikande. Sedan kan man ju faktiskt göra upp med SL om att "jag spelar en hyperintelligent snubbe, ge mig några ledtrådar ibland om det är ngt mkt knepigt som min intelligens skulle ha gjort ngt åt..."

 

[ikaros]

Jag håller med Krille

Att lägga märke till hur djupt inristat något är faller inte under slutledningsförmåga utan observationsförmåga, om båda faller under intelligens eller ej vet jag inte med Krilles kommentar berör just slutledningsförmåga (tror jag)...

Angående exemplet i gravkammaren, det hade kunnat utföras av en tamagochi då spelaren inte var det minsta delaktig.

Förövrigt så hade det varit mycket finare att ha en jättelik stjärnhimmel inristat i grav valvets tak, så att en påhittig spelare kunnat få fram datum genom att kolla stjärnornas position eller få ha betydande kunskaper i hieroglyfer. För att plocka fram datum genom att kolla på inristningar lite här och var låter bara lustigt...

 

[ikaros]

Re: Är bildning och intelligens samma sak?

Om du inte vill spela så: gör inte det. I ditt exemple så måste spelarna hoppa på varje detalj och överanalysera den. Att göra det omöjligt är nog inte rätt sätt. Jag tycker det verkar ffrächt att ha en sl som hela tiden beskriver omgivningen, så att man faktiskt kan ignorera saker utan att det blir katastrofalt.

Den intelligens du talar om är nog observationsförmåga, medan krille snackar om slutledningsförmåga (tror jag)...

 

[Selly]

Det gör inte jag.

”Angående exemplet i gravkammaren, det hade kunnat utföras av en tamagochi då spelaren inte var det minsta delaktig.”

Dvs precis som när man slår slag för exakt alla andra förmågor rollpersonen besitter som spelaren saknar, vare sig det är ”Övertala”, ”Bluffa”, ”Finn dolda ting”, ”Slå ihjäl” eller whatnot. Som någon sade så handlar rollspel om att låtsas, och det finns ingen universiell lag som säger att man inte kan spela smartare än vad man själv är – i synnerhet inte när det tydligen går alldeles utmärkt att låtsas vara trevligare, mer karismatisk eller mer observant.