Rickard
Urverk speldesign
När använder ni egentligen grundegenskapsslag? Själv har jag skitsvårt att motivera ett slag.. Det skulle väl vara för att slå för balansen, om personen är på väg att falla.. Annars kommer jag faktiskt inte på någon anledning..
Däremot så är jag mycket mer för "binära avgörande", alltså situationer där utövaren antingen lyckas eller inte lyckas.. Ta exempelvis att en sten ska baxas ur vägen.. Spelledaren bestämmer att det krävs en Styrka på 30 för att lyfta undan stenen.. Om en person har en Styrka på 30 eller om det är två personer med Styrka 15 spelar ingen roll, så länge de kommer upp till eller över summan..
Likadant brukar jag köra med Karisma eller Vaksamhet (eller Finna Dolt).. Om personerna har tillräckligt högt värde så lyckas de bättre med sin handling.. Någon med hög Karisma har lättare att direkt få bra kontakt med andra individer och en person med hög Vaksamhet lägger automatiskt märke till en massa saker.. Istället för att slå för Vaksamhet så tycker jag att man kan bestämma "Du behöver 13 i Vaksamhet för att höra det där ljudet"..
Fast på något sätt så kommer min spelledarteknik in i bilden här.. Att bestämma en värde som personen måste ha uppnått eller slå en tärning har precis samma effekt här.. Skillnaden är enbart att det är spelledaren eller tärningen sätter värdet som grundegenskapen måste uppnå till..
Gud, jag sitter mest och skriver här.. Känns som om jag helt har kommit ur fokus, men ändå.. Vad tycker ni själva? Ska det finnas grundegenskapsslag eller ska det finnas binära lösningar? Ska någon med Intelligens får slå ett slag för att minnas en specifik sak eller ska spelledaren bestämma ett värde som personen måste ha för att uppnå detta? Är det bättre med en objektiv tärning som bestämmer värdet (och det ska ha en annan anledning än "det är så jag kör")?
Om man går på min lösning med att spelledaren avgör värdet, borde jag då inte ta och stolpa upp en massa förslag på hur man ska tolka grundegenskapen? Jag menar, det är ju precis så jag har gjort med färdigheterna, nämligen dela in alla i 5 stycken nivåer.. Om en rollperson har uppnått den nivån, så behövs inget tärningsslag göras för att lyckas med den handlingen.. Här är ett exempel..
/Han som, som vanligt, insåg något medan han skrev inlägget
Däremot så är jag mycket mer för "binära avgörande", alltså situationer där utövaren antingen lyckas eller inte lyckas.. Ta exempelvis att en sten ska baxas ur vägen.. Spelledaren bestämmer att det krävs en Styrka på 30 för att lyfta undan stenen.. Om en person har en Styrka på 30 eller om det är två personer med Styrka 15 spelar ingen roll, så länge de kommer upp till eller över summan..
Likadant brukar jag köra med Karisma eller Vaksamhet (eller Finna Dolt).. Om personerna har tillräckligt högt värde så lyckas de bättre med sin handling.. Någon med hög Karisma har lättare att direkt få bra kontakt med andra individer och en person med hög Vaksamhet lägger automatiskt märke till en massa saker.. Istället för att slå för Vaksamhet så tycker jag att man kan bestämma "Du behöver 13 i Vaksamhet för att höra det där ljudet"..
Fast på något sätt så kommer min spelledarteknik in i bilden här.. Att bestämma en värde som personen måste ha uppnått eller slå en tärning har precis samma effekt här.. Skillnaden är enbart att det är spelledaren eller tärningen sätter värdet som grundegenskapen måste uppnå till..
Gud, jag sitter mest och skriver här.. Känns som om jag helt har kommit ur fokus, men ändå.. Vad tycker ni själva? Ska det finnas grundegenskapsslag eller ska det finnas binära lösningar? Ska någon med Intelligens får slå ett slag för att minnas en specifik sak eller ska spelledaren bestämma ett värde som personen måste ha för att uppnå detta? Är det bättre med en objektiv tärning som bestämmer värdet (och det ska ha en annan anledning än "det är så jag kör")?
Om man går på min lösning med att spelledaren avgör värdet, borde jag då inte ta och stolpa upp en massa förslag på hur man ska tolka grundegenskapen? Jag menar, det är ju precis så jag har gjort med färdigheterna, nämligen dela in alla i 5 stycken nivåer.. Om en rollperson har uppnått den nivån, så behövs inget tärningsslag göras för att lyckas med den handlingen.. Här är ett exempel..
För färdigheter så har jag båda lösningarna.. Kanske borde göra något liknande för grundegenskaperna..?från mina färdighetsbeskrivningar said:Förklädnad
Ibland vill man utge sig för att vara någon helt annan för att kunna slippa undan lite lättare. Utövaren kan dra sig till minnesfragment från vad denne har upplevt av andra yrken och därmed låtsas kunna utöva eller ha grundläggande kunskaper om dessa yrken. Illusionen som byggts upp spricker naturligtvis direkt om utövaren ger sin in i en diskussion med någon som verkligen har kunskaper på området. Färdighetsslaget görs endast när någon synar utövaren.
Nivå 1: Utövaren kan knappt lura barn och senila gamlingar med sin förklädnad.
Nivå 2: Klarar av att simulera olika samhällsklasser och vanliga yrken.
Nivå 3: Sjukdomar och men som bruten näsa eller saknad lem kan efterliknas.
Nivå 4: Utövaren kan utge sig för att vara av det motsatta könet eller ge djupare intryck av att kunna ett yrke.
Nivå 5: Utövaren kan utge sig för att vara någon annan ej fiktiv person.
/Han som, som vanligt, insåg något medan han skrev inlägget