Beror på vad man vill uppnå.
Om man spelar fattiga stackare som sliter för brödfödan var dag så är det av högsta intresse att hålla reda på varje liten penning. Detta kan var kul ett tag, men...
... så fort rollpersonerna har en viss förmögenhet så blir det bara träligt att räkna mynt. Dessutom blir det rätt märkligt också, t.ex. kan rollpersonerna behöva betala för en öl på en taverna samtidigt som man "glömt bort" alla de små utgifter som finns med vardagen, t.ex:
- Tvätt och reparation av kläder och skor. Äventyrare sliter rejält på sina kläder och kan verkligen inte bara klampa in på värdshuset efter ett kloakäventyr. En del behöver också bytas ut.
- Hygien. Även äventyrare måste ha någon nivå av hygien.
- Hästen. Den ska skos, ha rätt föda, dess utrustning ska tas hand om, etc.
- Barberare.
- Utrustningsvård och att ersätta utsliten utrustning.
- Tullavgifter, broavgifter, skatter, mutor, stallavgifter, gillesavgifter, etc. Korruption är vanligt och det kan behövas lite smörjmedel.
- Sociala avgifter. Om man har en viss förmögenhetsnivå så förväntas vissa saker. Det kan t.ex. vara att ge tiggare lite pengar på söndagar.
- Nöjen och bekvämligheter. Rollpersoner är inte maskiner. Om de har en massa pengar på fickan så kommer de vilja släppa loss lite.
Därför har jag mer och mer börjat gilla och gå över till att ha någon form av levnadsstandard eller förmögenhetsnivå. Det verkar som att många spel har det och jag antar det är av samma skäl.
Men, det finns ändå pengar i spelet och det är ju det som din fråga egentligen gick up på. Om det ska finnas ett "riktigt" metallvärde på mynt så föredrar jag silver eftersom det fanns historiskt och det är "lätt" att googla fram ungefärliga priser. Men, egentligen föredrar jag spel där man inte anger vad metallen är (för då slipper man en massa onödiga diskussioner om värdet och vikten på mynten). Så om det bara är penningar eller något helt annat som t.ex. kapsyler eller knäskålar så funkar det bättre. Kakaobönor användes ju som pengar i Syd-/Mellanamerika förrän spanjorerna kom dit vilket visa på att metaller är långt ifrån ända valören.
Vidare så föredrar jag priser som inte är exakta. Det av den enkla anledningen att priser fluktuerar med både tid och plats. Värdekategorier är ett sätt att lösa det, så att i stället för att ha exakta priser så sätter man bara en kategori; A, B, C, etc. Det som är i kategori A kan vara värt 1 - 3 penningar, B är 4 - 10, etc. Det förenklar även byteshandel.
Så egentligen slutar det i att jag mest gillar system där man har Levnadsstandard/Förmögenhetsnivå kombinerat med Värdekategorier i stället för exakta priser. Sedan har man en summa penningar som en rollperson normalt har på sig och en summa som hen max har tillgängligt i kontanter.
---
Om man vill så kan man koppla ihop färdigheter med ekonomin. Genom att ha en viss färdighet så kan man höja sin levnadsstandard genom att tjäna lite pengar vid sidan om äventyrandet, t.ex. har man läkekonst så kanske man antas hjälpa till resenärer på värdshusen när man stannar och därmed tjäna lite slantar. Har man jakt så kanske man antas kunna fånga lite smådjur och sälja/byta på vägen. Kan man spela instrument så har man alltid möjligheten att spela till sig en gratis måltid. Sådant behöver inte spelas ut eller slås tärningar för, det sker automatiskt. Men det kan ge äventyrskrokar ibland.
Eventuellt kan man också ha färdigheter som gör det billigare att skaffa det man behöver.
Konsekvensen av att använda färdigheter på det sättet blir att rollpersonerna blir lite mer delaktiga i samhället och som sagt kan det ge äventyrskrokar.
