Re: Obehaglig faktakoll
Att påstå att J.R.R. Tolkien hyste några nazistiska sympatier vore säkerligen lika missvisande som magstarkt. Men man kan ju ha fördomar och främlingsfientliga uppfattningar ändå, förslagsvis beroende på sin religiösa tillhörighet som Lave tog upp? Jag säger inte att Tolkien faktiskt baserade sin världsåskådning på några "högerextremistiska/kolonialistiska" (eller vad man vill beteckna dem som) värderingar, eftersom jag omöjligen kan få visshet om det. Men nog tycker jag att det som Lave framhöll förekommer vissa "obehagliga" formuleringar och antydningar i trilogin om Härskarringen, som jag ska försöka påvisa nedan.
Som Björn mycket riktigt förkunnar så framstår inte Gondors folk - godhetens försvarare i böckerna - som några praktexempel på "renrasiga arier" (eller "indoeuropéer" för att vidga begreppet), utan snarare som motsvarigheter till vår världs sydeuropéer (fast betänk då fascismens framväxt i Spanien och Italien, och att Nazityskland faktiskt var allierat med dessa svartmuskiga "sydlänningar"). Men vad som inte bör förträngas är att det på flera ställen framgår eller antyds att Gondors folk vid tiden för Ringens krig hade blivit "uppblandat" med andra folkslag och att deras forna präktighet därmed gått förlorad. Enstaka ätter som bibehållit de utseendemässiga dragen från den gamla tiden vördas som bevarare av ett värdefullt arv - "pure-blooded" är ett återkommande adjektiv för att i The Return of the King beskriva särskilt högaktade ätter och personer i Gondor. Dessutom sker överlag en strikt rangordning av de olika intelligenta raserna och folkslagen efter deras etniska bakgrund - alverna räknas alltid främst och människor med alviskt påbrå följer därefter, orcherna tillerkänns inget levnadsvärde överhuvudtaget och bland människorna benämns de gamla numenoranerna "High Men" och det nutida Gondors och Rohans folk "Middle Men", medan alla övriga (de mångtaliga österlänningarna och söderns Haradrim) kollektivt och utan vidare särskiljning kallas för "the Wild". Slutligen dras det trots allt skarpa gränser mellan godhetens sista utpost Gondor och de onda folken, d.v.s. Haradrim (motsv. araber) och österlänningarna (ung. motsv. östasiater [mongoler?]). Så nazistisk eller rasistisk propaganda kan man kanske inte utläsa ur böckerna, men nog ett visst mått av eurocentralism.
Att avsöka de dryga 1 000 sidorna textmassa i jakt på citat för att understödja mina teser anser jag ett för mastigt arbete för att vara mödan värt. Men ett citat har jag grävt fram: sagt av Faramir under samtalet med Frodo och Sam i Henneth Annûn, där han förklarar Gondors folks nära vänskap med Rohan: "And we love them: tall men and fair women, valiant both alike, golden-haired, bright-eyed, and strong; they remind us of the youth of Men, as they were in the Elder Days."
Fast nåja, till slut ska jag säga att enligt vad jag hört så författade prof. Tolkien sina odödliga böcker framförallt för att få uttryck för sitt brinnande språkintresse. Eftersom han mig veterligen med störst iver studerade de fornnordiska och -germanska språken (bl.a. finskan), faller det sig ganska naturligt att han hämtade inspiration från berättelser som Beowulf m.fl. gamla hjältesagor, byggande på föreställningar och ideal som vi idag förkastar men som på den tiden var de allmänt gällande. Därför behöver självfallet inte de förhållanden som råder i fantasivärlden Midgård vara på något sätt representativa för Tolkiens åsikter om världsordningen.