Nekromanti [Hârn] Tale of a Crippled Fox

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
2-4

2-4
I panik hissades Bardir ner i hålet med repet och var strax försvunnen tillsammans med den lykta han bar. Andros bad en stilla bön att Sköldmön att skona de två unga som slukats av mörkret. Andros och Vyrbin firade ner sin sista lykta i repet och kilade fast andra änden med stenar på hålets ovansida innan de började söka efter andra vägar in i klippan. Dolt av buskar fann de en trång öppning som ledde in till en mindre grotta, även den med ett mörkt hål i golvet. Andros förnam en närvaro utanför och går som i trans med stapplande steg mot utgången. Vyrbins skrik drunknade i ett muller av himmelskt ljus. I grottans öppning uppenbarade sig en gänglig varelse med knotiga leder. Vyrbin vrålade och stormade in med sitt svärd. I tumultet slänger sig varelsen ned i hålet. Andros insåg vad han behövde göra. Vad Sköldmön begärde av honom. Han snörde av sig sin rustning, Vyrbins invändningar till trots, och stannade upp framför hålet. Han hade klättrat ner i avgrunden tidigare, alltid med goda intentioner, och vad hade han fått ut av det? Han klättrade ner i mörkret.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
2-5

2-5
Ensam sökte Vyrbin av klippans kanter efter en annan väg in. Klippan badade nu endast i månskenet och den enstaka blixten. Han skådade den gängliga figuren uppe vid brunnen. Varelsens hud kändes som fuktig bark när svärdet träffade över armen. Vyrbins sköld knakade under den väldiga näven men höll.

På en ö av sten satt Gorlin och Bardir blöta och huttrandes av kylan omgivna av resterna från tidigare offer. De hade knappt gått att urskilja i den vattenfyllda grottan om det inte vore för lyktan de tidigare firat ner i ett rep i hålet ovanför dem. Andros bad Sköldmön att ingjuta styrka och mod i hans bundsförvanter och att lysa upp den rätta vägen i mörkret. Gorlin fick så syn på en underjordisk ström ut ur grottan. Andros drog ett djupt andetag och simmade under. På andra sidan var det becksvart. Han trevade sig fram, upp ur vattnet och längs med en skrovlig vägg. Han snavade sånär på utlagda plankor som ledde bort från vattnet. Plankorna slutade tvärt vid en platt yta, en port. Porten knakade när Andros kastade sin kroppstyng mot den och gav till slut vika. Smällen av krossat trä följdes av ett väsande ljud och en brännande smärta i ansiktet. Han stapplade några steg och lyckades ta sig tillbaka till vattnet. Andros hann som kortast fundera på sitt vanställda ansikte innan det kalla vattnet dämpade smärtan.

Varelsen hade flytt, igen. Det var mörkt ute och halt längs klippans brant. Svettpärlor rann ner från hjälmens insida längs med Vyrbins nästipp. Han andades tungt men kontrollerat. Den som mister koncentrationen mister ofta livet. Rädd fick han vara efter striden. En blixt lyste upp träden momentant och där var varelsen igen. Först nu såg Vyrbin att den var närmre två meter lång, gänglig och fuktig. Varelsens ögon följde medvetet Vyrbins rörelser. Bakom varelsen dök en skugga ner från en trädgren och landade tyst på marken. Hali. Vyrbin mötte varelsens blick och såg Hali dra sin långa kniv och stöta genom ryggen på den.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
3-1

Kapitel 3 – Mörkrets portar

3-1
Andros lät Bardir lägga om brännskadorna. Alkemisten verkade veta vad han gjorde. Han rev av tygremsor från sin tunika, tvättade såren och virade varsamt in dem. Det skulle läka fint sade han. Han sade sig också tro att det som anfrätt Andros borde försvinna uppåt i grottan. Sådana studier ville han minnas från akademin i Shostim.

Hali, som inte verkade vilja släppa Gorlin ur sikte, klättrade ner i hålet och föll till slut ner i den underjordiska sjön även hon och lyckades med nöd och näppe ta sig till den lilla ön av sten där de andra satt och väntade.

Utan andra utvägar blev sällskapet tvunget att ta sig under vattnet till andra sidan. Vyrbin slängde ner repet i hålet och de knöt ena änden runt Andros midja. Andros farhågor skingrades när han kom upp på andra sidan och den frätande gasen var försvunnen. Trots viss motvilja tog sig även de andra, Gorlin, Bardir och Hali under med hjälp av repet.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
3-2

3-2
Lågan från ljuset fladdrade till och lyste upp grottan med ett svagt sken. En bit upp från vattnet löpte en räls tvärs över grottan genom en lång grottgång på vardera sidan. Bardir påstod sig se att detta var en gruva och att rälsen använts för att frakta sten, för länge sedan. Efter en stunds snubblande i dunklet kom sällskapet fram till den dörr som Andros brutit upp. Rälsen ledde in under dörren, in i ett rum med nästan släta stenväggar fullt av förfallna tunnor och rostiga verktyg. I ett stort sönderrostat städ i mitten av rummet satt en avbruten svärdsklinga, det enda metallföremål i rummet som inte rostat sönder. Andros fick med lätthet loss klingan från städet och stoppade det i sin packning.

En metallstege, sedan länge sönderrostad, ledde upp genom ett cirkulärt hål i taket. Efter viss möda med ett par fall och stukade axlar som följd tog sällskapet sig upp i hålet till ett annat, mindre rum.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
3-3

3-3
Det mindre rummet var inrett som ett gemak. Det mesta hade dock förmultnat för länge sedan men Bardir räddade två fallfärdiga böcker skrivna med runskrift respektive selenian – alvernas alfabet. En hög med ringbundna metallplattor med runskrift på var förvånansvärt välbehållna. En kall kår rann längs med ryggraden på Hali när hon krossade dörren in till en sovkammare och möttes av ett skeletts rödlysande ögon. Efter det att rädslan lagt sig kunde hon konstatera att skelettet hade ett lysande silvermynt i en av ögonhålorna, säkert förbannad. Skelettet höll i ett krampaktigt grepp hjaltet till den trasiga klingan.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
3-4

3-4
Det som måste ha varit ingången till rummet var igenväxt med ett tjockt täcke av jord och rotsystem, men efter några timmars hårt slit kunde de blöta och genomfrusna hjältarna åter skåda den klarblåa himlen. Tre vargar cirkulerade hotfullt kring liket av det döda bergstrollet. Hali tog sikte med sin båge men svor sedan till och anföll med kniven istället. Mirakulöst nog lyckades Hali och Vyrbin skära ner vargarna utan svåra skador.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
Sir Melmon Vorgaen

Bakgrundstext - Sir Melmon Vorgaen

Du föddes i Tai år 677 som oäkting till Semyn Vorgaen, herre över godsen Faymul och Rantyn i Falwyn härad vid Rethems västkust. Din mor dog i barnasängen och du vet inte mycket om henne bortsett från att hon var en ofrälse som arbetade på en taverna. Där kunde ditt livs historia ha slutat, men Semyn som var barnlös tog sig an dig och gjorde dig till en del av familjen. Två år senare föddes din halvbror Rekyned, familjens andra barn och det enda inom äktenskapet.

Du hade en ganska lycklig barndom och saker verkade ordna sig för dig, något som du på egen hand sett till att ändra, men mer om det senare. Som barn lekte du en hel del med din halvbror och barnen till gamle Rechard, fogden över er egen förläning Rantyn. Rechard berättade skräckhistorier framför den öppna spisen i sitt fort om de mörka demondyrkare som bott på området innan, den inspärrade havsguden Eder som älskar att äta barn och spökena på ön Erism vars plågade skrik man kunde höra från kustlinjen vid stilla nätter. Man åt fisk flera gånger om dagen, men av någon anledning tröttnade du aldrig.

Som 14-åring skickades du till granngodset Rusney för att gå som väpnare under Gidemon Flazyn, godsherren. Gideon var mer rättrogen Agrik-anhängare och du fick lära dig den hårda vägen att man måste kämpa för det man vill ha här i livet. Det var en tung men lärorik tid. Du var aldrig särskilt väl lämpad för strid, men de andra bitarna av krigsföring hanterade du bättre: list, övertalning och maktspel. Två år efter anlände även din bror till godset för sin väpnarperiod och till din irritation behandlades han med märkbart större vördnad än du.

Då det föll på din brors arvslott att ta över godset efter er far var det ändå en hedersbetygelse när du som nyligen betitlad riddare fick förtroendet att efterträda Rechard i tjänsten som fogde över Rantyn. I fyra år skötte du driften av godset och såg till att släktens namn framstod i god dager och att kassakistorna fylldes på. När Rechard gick bort fick hans barn, dina barndomsvänner, anställning på godset och hjälpte till att ytterligare förbättra skötseln.

År 704 blev du av ståthållaren för länet erbjuden det kungliga fögderiet över hela Falwyn, häraden i vilket era gods låg. Som fogde för häraden var du ansvarig för att kontrollera driften av godsen och indrivning av skatter. Varför utmärkelsen gick till dig och inte till din bror förblev en gåta. Men det spelar mindre roll nu. Dessutom hade din bror fullt upp med att förbereda sig på att ta över driften på ert familjegods då er far började bli till åren.

I makt av din nya position som häradsfogde lyckades du 709 bli antagen till den prestigefyllda utbildningen till härold på College of the Manse of the Sanguine Saltire i Golotha, den mörka staden. Du specialiserade dig på diplomati och fick examen med goda vitsord 712. Kanske var det här framgången steg dig åt huvudet.

Ett år efter examen satte du dina planer i verket, men det gick inte som planerat och du föll i onåd hos familjen. Där det tidigare funnits leenden fanns nu misstänksamhet och förakt. Din lysande framtid hade nu plötsligt blivit mörkgrå. Du tog dig tillbaka till Golotha där du brände det mesta av dina kvarvarande tillgångar och till slut befann dig längre ner på samhällsstegen än du någonsin tidigare varit. Överlevnadsinstinkten var dock inte helt borta och du ryckte upp dig själv och började försörja dig som skrivare, inte särskilt stimulerande men det gav mat i magen och husrum. På nätterna föredrog du stadens tavernor istället för din ångestfyllda fuktiga kammare.

Två år senare på en av tavernorna blev du kontrakterad för ett diplomatiskt uppdrag. Ett föremål hade försvunnit från en klient i Golotha. Föremålet befann sig förmodligen i Kaldor på andra sidan Hârn och det var där du kom in. Kaldor skiljde sig kraftigt från Rethem och för att lyckas med uppdraget att finna föremålet behövdes någon med diplomatisk läggning. En mindre grupp sattes samman, du själv, guiden Ada, en savorya mavari shek-pvar och tre vakter. Er shek-pvar hade med sig en artefakt, en liten ornamenterad träask som under locket hade en pil i silver monterad på en skruv. Enligt den gamle skäggige mannen som du fick träffa skulle pilen börja glöda så fort ni gav er av och alltid visa vägen mot glaskulan, ju starkare glöd desto närmre målet. Ni skulle föreställa handelsresande och försågs med en vagn och diverse handelsvaror packade i lårar.

Resan fram till Kaldor var strapatsrik men gick i stort sett enligt planerna men bara en halv dag efter att ni korsat gränsen stötte ni på en patrull. Vapen drogs och i tumultet flydde du och Ada med andan i halsen och den magiska träasken i packningen. Er resa hade bara börjat.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
4-1

Kapitel 4 - Hemmets trygga vrå

4-1
Hali ledde sällskapet tillbaka till Loban. Utmattade föll alla i djup sömn utom Andros som behövde byta förband på såren i ansiktet varannan timme. Hans böner till sköldmön ekade över fortets gästkammare natten i ända.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
4-2

4-2
När den dimhöljda morgonen nalkades tog sig Bardir och Gorlin till värdshuset för frukost. Bönderna var redan ute och samlade ihop fåren. Hali som fortfarande stank av trollhuvudet släpptes inte ens in i skänkrummet. I skänkrummet mötte de två nyanlända långväga resenärer, den surmulna och otvättade adelsmannen Melmon och hans stigfinnare, den enkelt klädda Ada. De hade i sin ägo en låda med en visare, en artefakt, som visade vägen till något men som nu var trasig. Bardir som studerat alkemi erbjöd sig att ta en titt på artefakten för att se om metallbalansen rubbats under färden. Kanske, sa han, gick det att ordna på plats till och med. Men innan dess behövde godsherren informeras om att trollet dräpts och byns problem ett minne blott.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
4-3

4-3
Bardir och Gorlin begav sig till fortet för att träffa godsherren. Dezaller mötte dem i porten och såg förvånad ut över att se trollets rynkiga huvud. Bardir försökte framföra frågan om belöning eftersom Gorlin inte tog upp det. Dezaller tog med sig huvudet in för att fästa på spiselkransen och bad dem återkomma under eftermiddagen.

Gruvkompaniets mästare Berlodas hade tydligen återvänt till huvudstaden Tashal och sällskapet beslöt sig för att också resa dit. Gorlin och Hali för att besöka Merik som ursprungligen sökt Gorlin för uppdraget, Vyrbin för att tala med Berlodas och Bardir, Melmon och Ada för att söka reparera artefakten. Andros beslöt sig för att följa med trots sina skador, mot byns prästs inrådan.

Resan på Pälsvägen till Tashal via det kungliga slottet Olokand sades ta tre dagar till fots, en dag till Olokand och sedan två dagar till Tashal. Pälsvägen var välanvänd och ansågs säker eftersom den patrullerades av sheriffens trupper. Avfärd skulle ske så snart Dezaller återkom och om vädret så tillät.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
5-1

Kapitel 5 – Det kungliga slottet Olokand

5-1
Det var en varm och disig vårdag när sällskapet möttes upp på allmäningen utanför värdshuset för avfärd mot slottet Olokand. Ada och Melmon var väldigt angelägna om att komma iväg snabbt för att hinna till Olokand innan skymning. Bardir beslutade sig för att resa med dem och bistå med att få hjälp med artefakten de fått med sig från Rethem. Även Vyrbin bestämde sig för att slå följe eftersom han ändå behövde återvända till Tashal förr eller senare. Hali och Gorlin stannade kvar i Loban för att vaka över Andros som fortfarande vårdades för sina brännskador i Peoni-templet.

Resan bar mellan åkermarker, förbi bönder som sådde och klippte får. Efter någon timme hördes ljudet av hästhovar och vapenskrammel. Sällskapet stannade upp och avvaktade i spänd förväntan. Ett följe med soldater uppenbarade sig. En man lösgjorde sig från följet och presenterade dem som Herr Oudasart, herreman av Hesby gods, fogde av Ambarnis härad, med följe. Herremannen hade kommit för att se till att situationen i Loban skulle få en lösning och de skyldiga ställas inför rätta. Efter att sällskapet klivit ner i det leriga diket kunde herremannen rida förbi.

Kort tid därefter uppenbarade sig en man i en skogsdunge. Han var en vilding av utseendet att döma, med läderkläder, halsband med grova utsmyckningar och långt svart hår i flätor. Mannen närmade sig sakta och presenterade sig som Papan av Nuhatyn. Han hade varit med när Gorlin slängdes ner i hålet i berget av andra klanmedlemmar och hade även sett att de dödat bergstrollet. Papan skänkte tre harskinn och två halsband som ett tecken på deras tacksamhet och i förhoppning om att de onda känslorna mellan bybor och vildingar skulle få ett tillfälligt slut. Däremot kom Papan med mörka förebud. Andra klanmedlemmar kunde inte förlåta massakern som herr Dezaller var skyldig till och hade förklarat krig mot byn. Papan var rädd för att ett anfall var nära förestående. Mot bakgrund av detta beslutades att sällskapet skulle ta sig sista biten till Olokand bara för att övernatta där och resa tillbaka till Loban och varna sina vänner.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
5-2

5-2
Till skymningen nådde sällskapet det kungliga slottet Olokand. Slottet tornade upp sig i all sin prakt över floden Kald och genom dimman kunde man se konungens flaggor vaja i vinden. På den norra allmänningen arbetade man med att slå upp träkonstruktioner och tält. Efter ett samtal med trämakarmästaren Elemon uppdagades det att den årliga karavanen på Pälsvägen var i antågande norrifrån och att hela byn förberedde sig för detta. Sällskapet uppmanades också att förtulla eventuella varor för försäljning, något endast Ada och Vyrbin bemödade sig med.
På värdshuset The Kald & Castle delades sällskapet upp. Melmon tog in på eget rum medan de flesta andra valde halmbädden i sovsalen. En knaper måltid på soppa och skorpor fick runda av kvällen. Melmon och Bardir hamnade i en livlig diskussion om huruvida det var klokt att återvända till Loban för att varna de som stannade kvar. Slutligen kom de överens om att Ada och Melmon återvänder tillsammans med Bardir och Vyrbin på villkor att Bardir bistår med sina alkemiska kunskaper väl i Tashal.

Uppe med tuppen morgonen därpå, den sjätte Kelen, kunde varken kåta och stridslystna råskinn eller strandsatta bönder med trasiga vagnshjul hindra sällskapet från att återvända till Loban. Till eftermiddagen var de tillbaka. Precis i tid innan himlen mulnade och åskan drog igång.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
Bakgrundstext - Ada the Guide

Du föddes 690 på godset Setrew i Meselyn, Kaldor som tredje barn på kort tid för din mor. Eftersom dina föräldrar skulle komma att ha svårt att försörja dig uppfostrades du av grannfamiljen som var ofrivilligt barnlösa. På så sätt kom du att ha fyra föräldrar, eller ingen beroende på hur man ser det. Din barndom var varken lycklig eller förfärlig utan ungefär vad som kunde förväntas som livegen, långa dagar, hårt arbete men mat på bordet tak över huvudet. Godsherren, baron Wevran Ethasiel, var en fruktad man som höll byn i ständig skräck. Den som lydde minsta vink hade sällan någonting att frukta men den som protesterade hamnade i tortyrkällaren eller hängandes på galgbacken. När du var nio år gammal födde dina kroppsliga föräldrar en dotter, din syster. De var överlyckliga och tackade Peoni men då flickan var blond och hade gröna ögon misstänkte du alltid att hennes far inte var din far. Det skulle förklara hur de plötsligt blev med barn. Lanthandlaren Scho av Quistarn var dessutom både blond och en ökänd kvinnokarl.

En varm sommardag 704 fick godset besök av något du aldrig sett tidigare under dina 14 år, en cirkus. De stannade inte länge eftersom baronen knappast visade någon gästfrihet, men nog länge för att du skulle hinna bli förtrollad av berättelserna om livet på vägen, i frihet. När cirkusen lämnade godset gömde du dig i en av vagnarna och hoppades på det bästa. Gudarna log mot dig den dagen, ty de som ägde vagnen var akrobaten Tabaron, hans lindansande fru Veresida och deras tvåårige son Taboryth. De var ett vänligt par som trots den stora risken lät dig åka med och på så sätt lämna livet som livegen bakom dig. Kanske såg de något av sig själva i dig. Din syster var fem år gammal vid tillfället och du funderar med jämna mellanrum på hur hon har det och hur hon ser ut idag.

Under ett år följde du med cirkusen och arbetade nästan hårdare än på gården, något du inte trodde var möjligt. Tabaron och hans familj var alltid mycket vänliga och behandlade dig nästan som en i familjen, men livet på vägen var torftigt och fattigt. Eftersom du inte kunde några cirkuskonster fick du på nåder arbeta som ett slags allt-i-allo med att spänna upp tält och ropa in besökare. När cirkusen korsat Hârn hoppade du av i Golotha, den mörka staden kallad, för att söka lyckan. Det sades att allt var möjligt där, och det skulle visa sig stämma väl.

I det halvt nedsjunkna, ruttna och mörka Sewertown, slummigt även för att vara i Golotha, spenderade du tre år som hemlös tiggare. Du levde på det som de finare herrskapen tömde från sina spannar ner på gatorna och du sov i gränder. På något sätt hankade du dig vidare och till slut blev desperationen så stor att du började springa småärenden åt lokala namn i kvarteren. Du skulle knappast säga att ni var vänner, eller att de brydde sig om du levde eller inte, men en sak var säker: de visste att uppskatta lojalitet och personer som fick saker gjorda. Det ena ledde till det andra och en dag fick du plötsligt möjlighet till att försörja dig. Du skulle få en säng att sova i, två mål mat om dagen och vänner som kunde se till din säkerhet. Allt du behövde göra var att hjälpa till när någon behövde något gjort och att betala ett bidrag varje månad.

De närmsta sex åren var bra, härliga rentav. Åtminstone för en som slitit på åkrarna eller levt på skulor från gatan. Visst fick du stryk ett par gånger och satt i arresten hos stadsvakten dagar i sträck, men du hade ett sammanhang, en plats som kändes som hemma. Ni var ett gäng vänner, alla nyligen upptagna i gillet, som höll ihop i vått och torrt, som festade och skrattade tillsammans. Det var Beryl "the Blade", gänglig och lång med ett stort hårsvall. Sen var det "Curly" Rikon, fingerfärdig och rapp i käften dukade hon upp spel som trekoppen där förbipasserande kunde satsa pengar. Hawk, efter sin stora näsa, var fingerfärdig. Selna ”the Slim” sålde enklare örter till var och varannan stadsbo. Slutligen var det Gored, en bjässe som trots sin stora kropp och sitt hotfulla utseende kanske var trevligast av dem alla. Han stod ofta vakt utanför någon av stadens tavernor. Det var fina tider.

714, efter sex år, blev du upplyft som gesäll. Platserna var inte många men de som innehöll positionerna hade en tendens att förvinna inom några år. Du tänkte inte bli en sådan. Nu arbetade du direkt under chefen och tog order endast av honom. Du började arbeta med att föra in och ut varor ur staden och att undanhålla varor som vissa delar av makteliten inte ville veta av. Det var ett riskfyllt jobb och du började röka fletharane för att slappna av och komma bort en stund, en vana som du fortfarande har kvar. Under de kommande sex åren genomförde du även ett antal resor inom Rethem men även över Hârn, antingen som handelsresande med karavaner eller som sjöman. Under tiden steg du i aktning och blev en av de mest omtyckta gesällerna.

För några månader sedan fick du ytterligare ett sådant uppdrag. Esoterikagillet i Golotha hade blivit av med en mycket värdefull artefakt. Säkerligen var det en relik från Morgath-kyrkan, men du visste bättre än att fråga. Gillet hade kontaktat er direkt och bett om hjälp att återbörda artefakten. Via fjärrsyn visste de att den befann sig på andra sidan Hârn, i Kaldor. Eftersom du var uppvuxen där och fortfarande hade kvar en del av dialekten var du som klippt och skuren för uppgiften. Ditt uppdrag är att föra in en adelsman som är lojal, Melmon of Vorgaen, i Kaldor. Herr Vorgaen ska kunna åtnjuta ett visst diplomatiskt skydd där även om Rethem ibland i det Larani-dyrkande Kaldor anses vara ondskans hemvist på Hârn. Melmon utrustades med en liten trälåda som enligt magikergillet ska kunna peka ut vägen till artefakten. En magikerlärling och tre vakter skulle göra er sällskap och se till att artefakten återbördas.

Men säg den plan som håller. Du gjorde ditt jobb, naturligtvis. Adelsmannen och de fyra andra förde du in i Kaldor via en kombination mutor, lögner och avskilda skogsstigar i vildmarken. När ni så kom in i Kaldor stötte ni på en patrull Larani-krigare, säkerligen på jakt efter stråtrövare och vildmän. Ni hade garanterat fått passera om inte en av era vakter skulle börja hävda Agriks storhet och Laranis oundvikliga fall för de brinnande horderna. Svärd drogs och blod flöt. Hur som helst fick du med dig den lilla trälådan i flykten, så fortfarande går uppdraget att rädda. Nu är det du och adelsmannen kvar.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
Kapitel 6 - Hotet från skogen

Kapitel 6 - Hotet från skogen

6-1
På platsen framför fortet sprang barn och skrek kring två resta pålar. På varje påle satt en människa fastsurrad med rep. Till vänster en storväxt viking med det smutsiga håret hängandes ned framför ansiktet, på den högra en blåslagen kvinna i smutsiga men grällt orange tunika och kåpa. Två vakter med Herr Odasarts färger flankerade fångarna. Melmon och Ada känner igen de bägge som två av följeslagarna de hade med sig på resan, en vakt och magikergesällen. Efter en lång diskussion och ett silvermynt i handen förmås en av vakterna att hämta godsherren och Herr Odasart. Melmon förklarar högtravande hur misstag har skett och att magikern bör sättas på fri fot. Odasart låter sig inte övertygas, särskilt inte som han på magikerns person funnit komprometterande skrifter som rör studier i eld och flammor – djävulens redskap. I en summarisk rättegång döms vikingen till döden på bålet som skyldig till kätteri och anstiftan till mord och magikerns öde skulle avgöras på länstinget.

Vikingen svor över vakterna när de tände bålet, men till ingen nytta. Elden spred sig snabbt och innan någon visste ordet av stod även magikerns bål i lågor. Några bybor skickades fram för att släcka elden men det lät sig inte göras och byborna backade snart undan. Magikern muttrade för sig själv med sänkt huvud – en bön? Paniken började utbryta bland bönderna då elden inte tog magikern utan slöt sig som en bubbla kring henne. Agrik! hördes skrik från folkmassan. Döda henne! En efter en vändes sedan allas uppmärksamhet mot eldarna i skogsmörkret och ljudet av trummor som närmade sig.
 

MattiasLejbrink

Swordsman
Joined
20 Jan 2012
Messages
757
Location
Stockholm
6-2

Vyrbin drog sina vapen och vrålade ut sin varning till folket. Folkmassan greps av panik och människor började skrika och springa åt olika håll. Någon hamnade under och trampades på, någon föll till marken med en pil i bröstet. En vilding skrek triumferande samtidigt som han skar halsen av en bybo. Herremännen beordrade sina soldater att retirera in i fortet och stänga vindbryggan. Hali tog position på ett tak precis bredvid ett annat hus som stod i lågor. Därifrån kunde hon se hur Bardir backade in i fortet och hur Melmon och Ada släpade bort magikern runt hörnet på fortet i skydd av palissaden. Vyrbin försökte täcka bybornas flykt med skölden som skydd men träffades av en pil i foten. Hali höll sin position på taket tills hon upptäckte hur Gorlin försökte tränga sig in genom den halvöppna vindbryggan strax efter Melmon, Elena och Ada. Medan Vyrbin hjälpte Gorlin och några utsatta bybor mötte Hali vildingarna i strid. Utfallen från de bägge kämparna avlöste varandra men Hali gick vinnande ur striden. En andra vilding fälldes av en pil avlossad från fortet. En tredje hann träffa Hali med ett slag över nacken så den knakade ordentligt innan hon skar honom i knät och avslutade med att nagla fat honom i marken.

När striden avtagit och röken slocknat kunde våra hjältar smyga sig ut genom fortets port medan herremännens trupper genomsökte området och bönderna samlade ihop sina döda. I skydd av mörkret satte haltande av österut över de leriga åkrarna.
 
Top