Bakgrundstext - Ada the Guide
Du föddes 690 på godset Setrew i Meselyn, Kaldor som tredje barn på kort tid för din mor. Eftersom dina föräldrar skulle komma att ha svårt att försörja dig uppfostrades du av grannfamiljen som var ofrivilligt barnlösa. På så sätt kom du att ha fyra föräldrar, eller ingen beroende på hur man ser det. Din barndom var varken lycklig eller förfärlig utan ungefär vad som kunde förväntas som livegen, långa dagar, hårt arbete men mat på bordet tak över huvudet. Godsherren, baron Wevran Ethasiel, var en fruktad man som höll byn i ständig skräck. Den som lydde minsta vink hade sällan någonting att frukta men den som protesterade hamnade i tortyrkällaren eller hängandes på galgbacken. När du var nio år gammal födde dina kroppsliga föräldrar en dotter, din syster. De var överlyckliga och tackade Peoni men då flickan var blond och hade gröna ögon misstänkte du alltid att hennes far inte var din far. Det skulle förklara hur de plötsligt blev med barn. Lanthandlaren Scho av Quistarn var dessutom både blond och en ökänd kvinnokarl.
En varm sommardag 704 fick godset besök av något du aldrig sett tidigare under dina 14 år, en cirkus. De stannade inte länge eftersom baronen knappast visade någon gästfrihet, men nog länge för att du skulle hinna bli förtrollad av berättelserna om livet på vägen, i frihet. När cirkusen lämnade godset gömde du dig i en av vagnarna och hoppades på det bästa. Gudarna log mot dig den dagen, ty de som ägde vagnen var akrobaten Tabaron, hans lindansande fru Veresida och deras tvåårige son Taboryth. De var ett vänligt par som trots den stora risken lät dig åka med och på så sätt lämna livet som livegen bakom dig. Kanske såg de något av sig själva i dig. Din syster var fem år gammal vid tillfället och du funderar med jämna mellanrum på hur hon har det och hur hon ser ut idag.
Under ett år följde du med cirkusen och arbetade nästan hårdare än på gården, något du inte trodde var möjligt. Tabaron och hans familj var alltid mycket vänliga och behandlade dig nästan som en i familjen, men livet på vägen var torftigt och fattigt. Eftersom du inte kunde några cirkuskonster fick du på nåder arbeta som ett slags allt-i-allo med att spänna upp tält och ropa in besökare. När cirkusen korsat Hârn hoppade du av i Golotha, den mörka staden kallad, för att söka lyckan. Det sades att allt var möjligt där, och det skulle visa sig stämma väl.
I det halvt nedsjunkna, ruttna och mörka Sewertown, slummigt även för att vara i Golotha, spenderade du tre år som hemlös tiggare. Du levde på det som de finare herrskapen tömde från sina spannar ner på gatorna och du sov i gränder. På något sätt hankade du dig vidare och till slut blev desperationen så stor att du började springa småärenden åt lokala namn i kvarteren. Du skulle knappast säga att ni var vänner, eller att de brydde sig om du levde eller inte, men en sak var säker: de visste att uppskatta lojalitet och personer som fick saker gjorda. Det ena ledde till det andra och en dag fick du plötsligt möjlighet till att försörja dig. Du skulle få en säng att sova i, två mål mat om dagen och vänner som kunde se till din säkerhet. Allt du behövde göra var att hjälpa till när någon behövde något gjort och att betala ett bidrag varje månad.
De närmsta sex åren var bra, härliga rentav. Åtminstone för en som slitit på åkrarna eller levt på skulor från gatan. Visst fick du stryk ett par gånger och satt i arresten hos stadsvakten dagar i sträck, men du hade ett sammanhang, en plats som kändes som hemma. Ni var ett gäng vänner, alla nyligen upptagna i gillet, som höll ihop i vått och torrt, som festade och skrattade tillsammans. Det var Beryl "the Blade", gänglig och lång med ett stort hårsvall. Sen var det "Curly" Rikon, fingerfärdig och rapp i käften dukade hon upp spel som trekoppen där förbipasserande kunde satsa pengar. Hawk, efter sin stora näsa, var fingerfärdig. Selna ”the Slim” sålde enklare örter till var och varannan stadsbo. Slutligen var det Gored, en bjässe som trots sin stora kropp och sitt hotfulla utseende kanske var trevligast av dem alla. Han stod ofta vakt utanför någon av stadens tavernor. Det var fina tider.
714, efter sex år, blev du upplyft som gesäll. Platserna var inte många men de som innehöll positionerna hade en tendens att förvinna inom några år. Du tänkte inte bli en sådan. Nu arbetade du direkt under chefen och tog order endast av honom. Du började arbeta med att föra in och ut varor ur staden och att undanhålla varor som vissa delar av makteliten inte ville veta av. Det var ett riskfyllt jobb och du började röka fletharane för att slappna av och komma bort en stund, en vana som du fortfarande har kvar. Under de kommande sex åren genomförde du även ett antal resor inom Rethem men även över Hârn, antingen som handelsresande med karavaner eller som sjöman. Under tiden steg du i aktning och blev en av de mest omtyckta gesällerna.
För några månader sedan fick du ytterligare ett sådant uppdrag. Esoterikagillet i Golotha hade blivit av med en mycket värdefull artefakt. Säkerligen var det en relik från Morgath-kyrkan, men du visste bättre än att fråga. Gillet hade kontaktat er direkt och bett om hjälp att återbörda artefakten. Via fjärrsyn visste de att den befann sig på andra sidan Hârn, i Kaldor. Eftersom du var uppvuxen där och fortfarande hade kvar en del av dialekten var du som klippt och skuren för uppgiften. Ditt uppdrag är att föra in en adelsman som är lojal, Melmon of Vorgaen, i Kaldor. Herr Vorgaen ska kunna åtnjuta ett visst diplomatiskt skydd där även om Rethem ibland i det Larani-dyrkande Kaldor anses vara ondskans hemvist på Hârn. Melmon utrustades med en liten trälåda som enligt magikergillet ska kunna peka ut vägen till artefakten. En magikerlärling och tre vakter skulle göra er sällskap och se till att artefakten återbördas.
Men säg den plan som håller. Du gjorde ditt jobb, naturligtvis. Adelsmannen och de fyra andra förde du in i Kaldor via en kombination mutor, lögner och avskilda skogsstigar i vildmarken. När ni så kom in i Kaldor stötte ni på en patrull Larani-krigare, säkerligen på jakt efter stråtrövare och vildmän. Ni hade garanterat fått passera om inte en av era vakter skulle börja hävda Agriks storhet och Laranis oundvikliga fall för de brinnande horderna. Svärd drogs och blod flöt. Hur som helst fick du med dig den lilla trälådan i flykten, så fortfarande går uppdraget att rädda. Nu är det du och adelsmannen kvar.
