Nekromanti Hädelse!

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Ett exempel till för min tes

Helt orelaterat Caligulas ståndpunkt så använder jag hans exempel för att visa hur det kan vara rimligt i en spelvärld.

Halvlingspaladiner existerar (speciellt i Luiren) och då kan man utan vidare spela dem. Uppenbarligen ganska troligt att rollfiguren kommer från Luiren, dock.
Låt oss fundera lite över vad som skulle kunna göra halfling paladiner praktiskt taget ickeexisterande i en värld.

1. Inga egna samhällen. I många världar bor halflings och andra småfolk tillsammans med de större folken. Hur stor chans är det att någon halfling skulle bli paladin (eller ens känna sig som en krigare) i ett samhälle där alla är dubbelt så långa och starka?

2. Ingen korstågsreligion eller direkta hot. Så här funkar det i Tolkiens värld. De behöver inte slåss, så de blir fridsamma, godmodiga och lugna, ungefär som en halvlång skåning med håriga fötter.

3. De är små och mjäkiga jämfört med andra och har blivit undertryckta. Fan ta den som sticker upp, upprorsmakare råkar illa ut. Så funkar det i Midnight.

4. Allianser. Man inser att man inte är en militär makt och lierar sig därför med en sådan. Man ger jordbruksprodukter i ersättning för beskydd. Lite samma sak som att Åland har ett avtal om försvar med England.

I min värld kör jag en blandning mellan 1 & 4. Halflings lever i små jorbruksbyar tillsammans med jättar (som i min värld är 3-4 m och lika godmodiga som halflings). De har snarlikt sinnelag, de kompletterar varandra bra (halflings är bra på småpill som att rensa ogräs, jättar är bra på det tunga jobbet), fast av praktiska skäl är blandäktenskap dock fortfarande mycket ovanligt. I en sådan symbios är det naturligt att försvarsrollen faller på jättarna och halflings överväger inte ens en sådan karriär. Halflings kan fortfarande jaga, speja, smyga och tjuva, men de överlåter den öppna konfrontationen åt jättarna.

Vad har jag då åstadkommit genom detta i speltermer? Jag har gett både halflings och jättar en plats i världen. Jag har gett dem vänner som ger dem ytterligare möjligheter. Jag har skapat en översiktlig, men levande, bild av hur deras byar kan te sig. Jag har förklarat hur de står emot yttre hot. Osv.

Var inte rädd för att ge olika raser olika karaktär, även om det i viss mån också styr dem.
 
G

Guest

Guest
Re: Ah, men problemet...

Självklart provocerar jag. Det är ett bra sätt att få fart på diskussionen :gremgrin:

Tyvärr tror vissa att det är personliga påhopp. Synd.

Men det var faktiskt inte jag som startade tråden och satte rubriken "hädelse". Det var "Hunk". Jag hällde bara på lite
T-röd på hans lilla brasa....
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Fast då är det mer lämpat för...

Jag ber om ursäkt för att våra trådar inte uppfyller den geniala standard som du själv satt på andra forum, och att vi finner intresse i att få hjälp av andra spelare när vi ska överblicka regelmängden och alla de intressanta kombinationer som D&D erbjuder.
Ha ha! Toché! :^) Okej, tusen minuspoäng åt mig, fy tusan vad fjantigt jag skrev. Ang. diskussionsämnet... Tja, jag ville bara försäkra mig om att caligula skulle vara med i diskussionen, och jag har ännu inte sett honom på rollspelsforumet. Men du har självklart rätt, det vore ju bara att PM:a honom eller något för att åstadkomma det.

Vi syns på den vanliga "rollspel"-avdelningen på forumet, allihopa!

Rising
som springer iväg och förbereder en trådstart.
 
G

Guest

Guest
Re: Rare eller well done?

Man behöver inte använda sig av krångliga matematiska formler för att avgöra det. Beroende på vilken kampanjvärld du spelar räcker det med "gott omdöme" och "god smak".

Om någon spelare absolut vill spela en "otrovärdig" kombination, låt honom få jobba på en trovärdig bakgrundshistoria. Ex.vis en Dwarven Wizard som istället för att lära sig om mineraler, sten och juveler var nyfiken på magi och lämnade sin klan efter bråk om just detta. Kanske träffade han en gammal ensam magiker på sina upptäcktsfärder som gav honom insikt i magi och lät honom ärva sin dammiga spellbook.

Det är väl inte så orimligt?
 
G

Guest

Guest
Re: Ah, men problemet...

Jag har ett rebelliskt hjärta, men tycker om ordning och reda. Konstigt va?

Jag tycker Halflings är utomordentligt dåliga kandidater för Paladins. Paladins ska vara stora, starka, mäktiga, heliga-krigare med extrema ledaregenskaper. Ofta verkar dem ensamma så de måste förlita sig på sin egen styrka. De bör komma från ordnade, hierarkiska samhällsstrukturer, och därför är "Human" den självklara rasen. Aasimar, med sina egenskaper och goda, strukturerade bakgrund är också passande.

Halflings är allt annat än Paladin-kandidater. Dem är små, klena, finurliga, gulliga, busiga och tycker om att kasta sten och gömma sig. Inte riktigt "paladinskt" va?

Däremot, om en av mina spelare kom och sa att han absolut vill spela Halfling-Paladin, skulle jag säga "kul, annorlunda, gå och jobba på en bakgrundsbeskrivning med lite detaljer som förklarar hur han blev just Paladin. Lurien är en region som passar som hem. " Det tycker jag alla DM borde göra då det finns inslag som kan dra ner trovärdigheten i en kampanj.

Att införa vissa restriktioner och detaljer kommer höja fantasy-känslan och alla som spelar kommer känna sig mer involverade, vilket bara kan vara positivt.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Rare eller well done?

"Man behöver inte använda sig av krångliga matematiska formler för att avgöra det. Beroende på vilken kampanjvärld du spelar räcker det med "gott omdöme" och "god smak"."

Du vet om att du får krångligare matematiska formler när du räknar ut hur många XP en viss encounter ska ge till din spelgrupp, va?

Och för att citera Oscar Wilde (han är lätt att citera), "common sense is very uncommon". Jag litar inte på ditt omdöme eller din smak. Jag kan möjligen respektera den, men den enda smak jag litar på är min egen. Så om din smak är att det inte finns halfling paladins så är min åsikt om det att det där är din åsikt. Nu har det kommit en massa argument för att det finns halfling paladins även om antalet halfling paladins förmodligen inte är stort. Kvar står alltså din smak som subjektivt argument mot objektiva fakta som står i böckerna, och då kan jag bara konstatera att din smak är ditt problem.

"Om någon spelare absolut vill spela en "otrovärdig" kombination, låt honom få jobba på en trovärdig bakgrundshistoria."

En fråga, har du hittills förutsatt att dina medforumiter inte hittar på trovärdiga bakgrundshistorier åt de otroliga rollpersonskoncept som du så hårt avfärdar som dåligt omdöme eller dålig smak?

Jag tror att det finns tre sorters spelare:

1) De som inte bryr sig ett jota om konventionerna, oftast för att de är för unga för att känna till dem. "Coolt! Jag kan spela en halfling paladin! Det måste jag spela!"

2) De som tar konventionerna för lag, för att det står ju så i regelboken/är dålig smak att inte följa dem/är seriösa spelare som tar sin roll på allvar. "Men öh! Är du helt blåst? Det finns ju inga halfling paladins! Det är ju bara skevt, ju! Du är fan ingen seriös rollspelare!"

3) De som bryr sig om konventionerna, men ser dem mer som "riktlinjer" än som lagar, och försöker komma med logiska förklaringar på undantagen där konventionerna uppenbarligen inte gäller. "Jo, men den här halflingen blev utkastad från hemmet för att han tänkte på äventyr, åsså fick han en slags vision i en övergiven kyrkoruin, å sen så träffade han en paladin och förklarade sin vision, och eftersom paladinen aldrig tvivlar på sin guds ord så tog han upp halflingen som sin lärling, och vips så blev han en halfling paladin."

Av dessa tre grupper tycker jag att grupp två är den som har minst rätt.

Själv måste jag ändå påpeka att enligt ärke-fantasyguden Tolkien så blir fyrtio procent av alla äventyrande halflings paladiner. Låt mig namedroppa Meriadoc Brandybuck, riddare av Mark, och Peregrin Took, riddare av Gondor, som bevis på detta. Och 40% är inte särskilt ovanligt. Det finns färre sossar, om man säger så, och de regerar ändå landet.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Ah, men problemet...

"Paladins ska vara stora, starka, mäktiga, heliga-krigare med extrema ledaregenskaper."

Själv har jag alltid tolkat paladin som helig krigare. Stor, stark, mäktig och ledare är bara bonus, men det är inte det som är poängen.

Dessutom, är det inte relativt den egna rasen? Jag kan mycket väl tänka mig att en stor bufflig långling bara uppfattas som skrämmande, bufflig alternativt klumpig och komisk hos halflings när han är tvungen att gå dubbelvikt inomhus och jämt slår huvudet i saker och ting.

"Ofta verkar dem ensamma så de måste förlita sig på sin egen styrka."

Vad ska de då med ledaregenskaperna till?
 
G

Guest

Guest
Re: Ah, men problemet...

Ledaregenskaper kan vara bra för en rad olika saker.

Diplomati och påverka andra.

Stor Karisma - skrämma bort de som inte hunnit bli "genomonda" ännu, eller stabilisera "vilsna själar" att följa godhetens väg.

Locka till sig tillfälliga följare, typ Sancho Panza.

Övertala/övertyga enkla bybor att tillsammans stå upp emot den onda Lorden som suger ut dem och deras familjer. "Tillsammans kan vi besegra Lorden och hans väpnade män. Vässa er yxor, slipa era plogbillar!"

Det finns väl hur många exempel som helst. Ledaregenskaper är ju helt avgörande för Paladinen. Därför ännu mer absurt tänka sig ett litet gosedjur som Paladin.
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,966
Location
Stockholm
Då förstår jag inte …

… varför du envisas med att skriva som om du tillhörde grupp 2.

För att provocera? För att få igång en överhettad diskussion?

Well, du ser ju vad sorts diskussioner som blir resultatet.

Tänk på vad du skriver, och skriv det du faktiskt menar så blir debattklimatet bättre, missförstånden färre och vi kan ägna oss åt att diskutera själva frågan i stället för en massa irrelevant trams.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Din tes är min tes och den är allas tes

Var inte rädd för att ge olika raser olika karaktär, även om det i viss mån också styr dem.
Öh, det är faktiskt det ALLA i tråden säger. Att man kan styra tillgången av klasser för att uppnå olika mål i den kampanjvärld man spelar. Helt normalt och väldigt vanligt.

Jag kan inte se att någon sagt annorlunda, faktiskt.

Du ska dock ha poäng för att du tar upp olika sätt att se på saken, då det ger ett mer diskussionbenäget klimat!

Magnus
 

Troberg

Sinister eater
Joined
27 Jun 2001
Messages
17,659
Men den är mest min tes!

Bort med tassarna från min tes! Mine, all mine! My precious!

Öh, det är faktiskt det ALLA i tråden säger. Att man kan styra tillgången av klasser för att uppnå olika mål i den kampanjvärld man spelar. Helt normalt och väldigt vanligt.
Jag kan inte se att någon sagt annorlunda, faktiskt.
OK, då har jag nog missförstått några inlägg i tråden. Nåja, jag säger att jag missförstod dem för att bättre följa med i trådens stämning och därmed ändra mitt rykte som hopplös OT-are. Tråden handlar väl om att missförstå varandras inlägg?

Du ska dock ha poäng för att du tar upp olika sätt att se på saken, då det ger ett mer diskussionbenäget klimat!
Egentligen är det ju inte så konstigt. Det är först när man lyfter upp det från den praktiska nivån (vilket egentligen är var det spelar någon roll...) till en övergripande principiell nivå (som är helt ointressant ur spelsynpunkt...) som det bli konstigt och svårt. Intressantare att diskutera, men mindre meningsfullt.

För mig är principen egentligen att börja från andra hållet i processen. Jag tänker inte "Ska jag tillåta orc hippies?". En sådan fråga är utan sammanhang totalt meningslös. Jag tänker "Jag vill ha en splittring bland orcherna, en grupp som tagit avstånd från de traditionella orchiska värderingarna. Hur uppnår jag bäst det? Hmm... Orc hippies!".

Tänk inte på vad som ska göras. Tänk på vad ni vill uppnå, sedan är det meningsfullt att tänka på vad man ska göra för att uppnå det.

Edit: Hoppas det här inte blev för blå elefantigt.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Make mine rare

När man tänker på ordet "rare" så finns det ju fler betydelser, "blodig" till exempel. Men sammanhanget visar ju att det inte är så att halfling paladins är blodiga, i alla fall inte i ordets betydelse.

Så det är alltså sammanhanget som bestämmer betydelsen av ordet "rare". Och vi har två olika sammanhang; i kampanjvärlden och i spelgruppen.

I kampanjvärlden kan halfling paladins vara "rare", och ändå kan det i ett äventyr dyka upp fem halfling paladins. Det räcker att det inte finns några andra eller väldigt få halfling paladins i världen, eller att man aldrig eller sällan träffar på dem. Säg att en kampanjvärld har 1 miljon invånare, lågt räknat. Då är 5 halfling paladins tillräckligt för att det ska klassas som "rare", även om de tillhör samma äventyrargrupp. Det kanske till och med är mer trovärdigt att de tillhör samma gemenskap, eftersom de är så få, de är "rare". Så även om man skulle träffa en eller flera halfling paladins, så kan de ändå vara "rare". Jämför med monster som är "unique", innebär det att man aldrig träffar på dem? Nä, man kan gott träffa på ett "unique" monster, och det blir inte "common" bara för att man har träffat på det. Nån gång ska ju det hända också.

Om man ser till att "rare" ska gälla rollpersoner, alltså att det är "rare" att någon spelar en halfling paladin, så tror jag att en spelare, ta mig som exempel, kan spela en halfling paladin och att det är jävligt "rare". Det har jag aldrig gjort, och jag har spelat sen 1982. Det är alltså väldigt sällsynt att jag spelar halfling paladins. "Rare" skulle man kunna säga. Och det gäller fler spelare som jag känner.

Så även om någon skulle välja att ha med halfling paladins, eller om någon väljer att spela en, så är det helt rimligt att de ändå inte betraktas som "common" helt plötsligt. För att de ska bli "common" måste det finnas tusentals och åter tusentals halfling paladins som ränner omkring, eller att samma spelare alltid spelar halfling paladins.

Vilket i och för sig är helt okej om man vill ha det så. Ungefär ser jag på ordet "rare" i detta sammanhang.

M.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Onward my brave lemmings!

Fast ledaregenskaper är ju inte reserverat för stora figurer, jag kan tänka mig flera "stora" ledare som inte varit stora och starka. Gandhi till exempel.

Flera ledare som jag känner leder med hjälp av empati, erfarenhet, och ett skarpt sinne. Det har ofta väldigt lite med våld och styrka att göra, så jag har inga problem med att se ett "gosedjur" som ledare. Kanske inte som en stor general som leder tusentals män och kvinnor i strid, men absolut som en beskyddare av de svaga, som använder list och intelligens för att besegra onda varelser, och som endast tar till kraft när det är oundvikligt.

Magnus
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Då förstår jag

Jag tror att jag börjar förstå, och jag måste erkänna att jag misstänker att du helt enkelt trollar.

M.
 

Oldtimer

Slava Ukraini!
Joined
5 Feb 2002
Messages
4,458
Location
Göteborg, Lindome
Re: Ah, men problemet...

Ledaregenskaper är ju helt avgörande för Paladinen. Därför ännu mer absurt tänka sig ett litet gosedjur som Paladin.
Och sedan när blev halvlingar till gosedjur? En halvling med hög Utstrålning (Charisma) är precis lika mycket ledartypen som en människa. Storlek och Styrka har ingenting med saken att göra.

Visst är en paladin i viss mån en stridande klass, men han har fler egenskaper utöver det. Skulle en halvlngskrigare vara ännu mindre accepterat av dig då? En halvlingsbarbar?

Att förlöjliga alla halvlingar till mesiga gosedjur är ju bara fjantigt. Då har du aldrig blivit överfallen och dödad av "The Hobbit Vigilantes". :gremgrin:

/Mikael
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Provokationer undanbedes

Okej, jag ber dig som moderator att låta bli att provocera fram diskussioner på rollspel.nu.

Jag gillar inte det beteendet, och vi vill ha ett debattklimat där alla framför sina tankar och idéer utan att medvetet försöka reta andra användare.

Så från mig som moderator kommer följande meddelande till dig: lägg av med det!

Magnus
 

Oldtimer

Slava Ukraini!
Joined
5 Feb 2002
Messages
4,458
Location
Göteborg, Lindome
Re: Ah, men problemet...

Självklart provocerar jag. Det är ett bra sätt att få fart på diskussionen.
Från TROLLBILL’S UNOFFICIAL DICTIONARY OF COMMON D&D MESSAGE BOARD TERMINOLOGY, (Ver. 1.22)
Troll (verb): To post a controversial or inflammatory statement on a message board for the express purpose of generating outraged replies. Etymology: Fishing, derived as a pun from the fishing practice of trailing a lure or baited hook from a moving boat.

Troll (noun), 1: (considered derogatory) A person who trolls. 2: In game terms, a large, vicious green humanoid with regenerative capabilities.
Jag tror definitionerna här inte skiljer sig så mycket...

/Mikael
 
Top