Nekromanti Hänsyn till spelarkategorier när man skriver äventyr till okända spelare?

[talgboll]

Funderar på det här med spelarkategorier när man skapar äventyr. Förutom det vanskliga att reducera personer till få och grova kategorier, vilket ju har många och uppenbara problem och inte något jag önskar att denna tråden ska handla om - har ni i åtanke olika spelarkategorier när ni producerar äventyr för spelare ni inte känner?

För sin egen kända spelgrupp är det nog oundvikligt att anpassa innehåll och upplägg efter spelarna eftersom man känner dem, vet vad de gillar och vilka knappar man ska trycka på för att skapa olika stämningar och känslor etc. men hur är det när du skapar för okända grupper?

Med spelarkategorier syftar jag t.ex. på de vidareutvecklade av Robin Laws (https://img.4plebs.org/boards/tg/image/1393/55/1393556080320.pdf) men det finns säkerligen många andra. Han räknar t.ex. upp power gamern, våldsälskaren, taktikern, skådespelaren, berättaren, specialisten och slöspelaren och menar att nyckeln till lyckade spelpass är att se till att det innehåller något för alla spelare. Han tar även upp att det ofta finns en viss känsla som varje kategori spelare är ute efter och som är önskvärt för SL att stäva efter. Han värderar inte kategorierna, så det handlar alltså inte om att någon kategori är bättre eller sämre än någon annan och genom att vara medveten om att olika spelare vill ha ut olika saker av spelpasset och försöka tillgodose dem, så blir det bra och kul för alla.

Just nu skriver jag en del för Ur varselklotet och har inte direkt låtit just spelarkategorier styra mina val men det hade varit intressant att höra hur ni andra tänker. Jag har dock strävat efter så stor variation som möjligt (platser, personer, trubbel, lösningar etc.) och kikat en del på grundegenskaper och färdigheter och försökt se till att förslag på lösningar på trubbel sprids över dem någorlunda jämnt.

 

[Tre solar]

Nej, det har jag inte.

Spontant tycker jag att det är en spelmakares uppdrag att skriva ett äventyr som han/hon är så sugen på att spela som möjligt, och att det är SLs uppgift att anpassa det till den specifika gruppen. Om jag gjorde big business som spelmakare skulle jag nog anpassa mig efter dem som köpte spelet och ha deras preferenser i åtanke på samma vis som jag har min spelgrupp i åtanke när jag skriver nu. Men då skulle jag ju ha fokusgrupper och sånt för att göra specifika spelarprofiler för dem, så även där skulle jag nog inte ha olika kategorier i åtanke.

 

[Krille]

Nja. Jag bygger olika slags utmaningar i äventyren jag skriver – förhandlingsutmaningar, stridsutmaningar, utforskarutmaningar, pusselutmaningar, klurighetsutmaningar etc – men jag skriver dem inte uttryckligen för olika sorters spelare.

 

[Genesis]

Jag har alltid haft problemet att kategoriseringar av spelare (inklusive herr Laws) aldrig brukar inkludera min egen typ, så jag antar alltid att de är kass.

 

[talgboll]

Jag har alltid haft problemet att kategoriseringar av spelare (inklusive herr Laws) aldrig brukar inkludera min egen typ, så jag antar alltid att de är kass.

Ja, problemet är ju att det inte går att kategorisera människor, att vi alltid är en blandning och att denna blandning aldrig är konstant. Blir nyfiken, hur skulle du beskriva dig som spelare?

 

[Bolongo]

Jag försöker vara tydlig med vad för slags äventyr det är frågan om. Så får folk självselektera.

 

[entomophobiac]

Egentligen tror jag att det är bättre att lämna saker så öppet som möjligt. Jag har försökt spelleda mastodontkampanjer flera gånger, som Beyond the Mountains of Madness till CoC, men brukar alltid uppleva att det enorma materialet stjälper mer än det hjälper. Finns det en färdig lösning eller ett specifikt sätt att göra något så blir det nästan alltid krystat i de spelgrupper jag spelar med.

Så ur mitt perspektiv handlar det istället om att ha ett antal scener i åtanke, att ha SLPs motiv och grova drag i storyn etablerade, sen låter man spelarna röja loss bäst de vill. Då kan de själva få utlopp för sina egna mallar. De kan ta mallarna med sig, helt enkelt. Jag behöver inte tänka på att inkludera en fight för alla bråkstakar, utan de är fria att bråkstaka bäst de vill inom ramarna för scenariot.

Enligt min erfarenhet fungerar det bättre, bland annat för att jag som SL har väldigt dåligt tålamod och anser att förberedelser tenderar att gå om intet samma ögonblick som de kolliderar med spelare.

Bland mina favoriter, i alla fall i hur det är skrivet, är Coriolis olika äventyrslandskap. En miljö, några krokar, och kanske en specifik infallsvinkel som leder till intressanta möjligheter - resten får spelarna helt enkelt ta itu med bäst de vill.

 

[talgboll]

Bland mina favoriter, i alla fall i hur det är skrivet, är Coriolis olika äventyrslandskap. En miljö, några krokar, och kanske en specifik infallsvinkel som leder till intressanta möjligheter - resten får spelarna helt enkelt ta itu med bäst de vill.

Det finns även Äventyrslandskap i Ur varselklotet och tror att båda det härstammar från Zonen i Mutant År Noll. Jag gillar det upplägget själv när jag planerar inför eget spelandet. Håller helt med.