Nekromanti Häxhammaren för Spelledare - frågor/diskussion SPOILER!

[Järven]

Va gött att ni är färdiga Bifur! Vad ger du för helhetbetyg till äventyret? Bra, mindre bra osv?

Gällande fortsättningen så kan jag tänka mig att drottningen mycket väl kan tänka sig att ge tillbaka avskriften till Iosefia (efter att de kungliga skrivarna och ordensmagikerna har fått göra nogranna kopior förstås). Drottningen har ju uppenbarligen sett att Iosefia är en kompetent person som lyckades ta sig in och ut i Karvosti med livet i behåll och att hon dessutom var resonabel att förhandla med. Kan tänka mig att Kortintia i det läget anser att Iosefia kan vara bra att ha som en pjäs på brädet i den fortsatta jakten på Symbar. Kanske försöker hon knyta Dresel ätten närmare till sin egen för att försöka tvinga fram lojalitet från Iosefia. Eller så räknar hon kallt med att kunna tvinga till sig det som Iosefia ev hittar i den framtida skattjakten.

Givet att detta sker eller att Rp väljer att dela med sig av sin avskrift så kan Iosefia i så fall även i slocknad stjärna fungera som en konkurerande och ev allierad grupp till rollpersonerna precis som i HH. Hon är ju också på jakt efter Elmendra och kan både hjälpa och stjälpa rollpersonerna i händelserna efter meterioregnet över matyrkatedralen. Särkillt intressant blir ju det ju förståss om hon blir anlitad av en annan uppdragsgivare än RP för att ta reda på vad som egentligen hände vid Matyrkatedralen.

 

[Bifur]

Särkillt intressant blir ju det ju förståss om hon blir anlitad av en annan uppdragsgivare än RP för att ta reda på vad som egentligen hände vid Matyrkatedralen.

Den vändningen gillar jag. Detaljen i hennes överenskommelse med RPna är att de faktiskt ska hjälpa (och implicit lyda) henne att hitta Symbar. Av det skälet kan jag tänka mig att låta drottningen hålla lite på avskriften för att se vad spelarna gör. Försöker de runda Ioséfia eller ärar de sitt ord? Är de svekfulla kan hon ju gott få komma in som en drottningagent längre fram, eller bara som en fiende med ett riddarhus bakom sig.

Totalbetyget? Stark 3:a (av fem Järnringar, med bedömningsramen att vissa aspekter av deras grejer alltid är mer eller mindre 5:or). Bättre än Väktarens vrede (som jag tycker var svår att få in RPna i) och de flesta av de kortare scenariona som vi spelat (bara Kopparkronan hittills). Den ganska öppna strukturen kring äventyrsplatserna och deras ordning funkar bra och det finns mycket annat kul runt om i kampanjdelen som kan få spela in.
Bäst: Yeferon
Sämst: Karvosti är tyvärr mycket transportsträcka. Utmaningen Oryela - Karathran är inte heller balanserad alls, Oryela är faktiskt alldeles för lätt att ta sig an i jämförelse med att utföra hennes uppdrag.

Det jag saknar nu i efterhand är någon slags mer direkt interaktion med Härskareden så att de blir en tydligare part, fast jag vet inte om det är äventyrets fel eller så att mina spelare lyckades kliva runt dem. (I exempelvis Nya Jordemo tror jag aldrig de förstod att det var Härskareden utan trodde det var "vanliga" plundrare).

En annan sak jag hade velat få med är en bättre koppling till Tharaban så att RPna bättre kan förstå att de kan rädda honom genom att ge drottningen vad hon vill ha. Fast det är mer mitt fel och mina spelares val än något som saknas i äventyret.

 

[Järven]

En annan sak jag hade velat få med är en bättre koppling till Tharaban så att RPna bättre kan förstå att de kan rädda honom genom att ge drottningen vad hon vill ha. Fast det är mer mitt fel och mina spelares val än något som saknas i äventyret.

Det håller jag med om! Jag lät faktiskt mina spelare få det uppdraget från Tharbor, Tharabans son (så där fick jag in honom också så att han inte är helt okänd i Slocknad Stjärna sen). Tharbor bad helt enkelt rp att ta sig in i karvosti, hitta vägen till symbar, ge den till storhövdingen så att han i sin tur kan ge den till drottningen för att undvika ett storkrig. Var först i det här läget som mina spelare faktiskt förstod varför drottningen var förbannad på barbarerna och mascherar med en här mot Karvosti.


För övrigt är mina spelare klara på Yeferon nu och påväg tillbaka mot Karvosti för att ta sig in i underporten. Ett probelm som jag ser framför mig är ju att en av spelarna har ingått en pakt med Xanatha från döda drömmars grav. Enl. Reglerna för paktmakande i spelarboken. Och den stora spindeln i klippan är ju dotter till Xanatha right? Så jag är lite osäker på hur jag ska spela ut det här. En varriant är ju att spindlarna i Karvosit känner av pakten och inte är fientligt inställda till just den rollpersonen, men att de övriga ses som lovliga byten. Detta kan medföra en del intressanta val för spelaren i fråga. Välja mellan sin spindelmodersbarn eller sina vänner. En annan lösning är att spelarna faktkskt kan få möjlighet att förhandla med spindeln via den paktade rp:n. Men det känns också tråkigt att avväpna den stora antagonisten i klippan...

 

[Bifur]

Det håller jag med om! Jag lät faktiskt mina spelare få det uppdraget från Tharbor, Tharabans son (så där fick jag in honom också så att han inte är helt okänd i Slocknad Stjärna sen). Tharbor bad helt enkelt rp att ta sig in i karvosti, hitta vägen till symbar, ge den till storhövdingen så att han i sin tur kan ge den till drottningen för att undvika ett storkrig. Var först i det här läget som mina spelare faktiskt förstod varför drottningen var förbannad på barbarerna och mascherar med en här mot Karvosti.

Bra tanke. Den borde man snott!

För övrigt är mina spelare klara på Yeferon nu och påväg tillbaka mot Karvosti för att ta sig in i underporten. Ett probelm som jag ser framför mig är ju att en av spelarna har ingått en pakt med Xanatha från döda drömmars grav. Enl. Reglerna för paktmakande i spelarboken. Och den stora spindeln i klippan är ju dotter till Xanatha right? Så jag är lite osäker på hur jag ska spela ut det här. En varriant är ju att spindlarna i Karvosit känner av pakten och inte är fientligt inställda till just den rollpersonen, men att de övriga ses som lovliga byten. Detta kan medföra en del intressanta val för spelaren i fråga. Välja mellan sin spindelmodersbarn eller sina vänner. En annan lösning är att spelarna faktkskt kan få möjlighet att förhandla med spindeln via den paktade rp:n. Men det känns också tråkigt att avväpna den stora antagonisten i klippan...

Jag hade en spelare som blev biten av Xanatha. Inte en pakt regelmässigt men ändå. Jag lät Karathran säga: "eftersom du tjänar min moder ska ni få chansen att dra åt helvete utan strid, gå nu annars äter mina barn upp er". Spelarna drog och insåg att Oryela nog var en lättare match. Så ingen förhandling men väl en extra chans att välja ett annat alternativ. (Förhandling känns generellt svårt, vad kan RPna ha som spindlarna vill ha?)

 

[Järven]

Jag hade en spelare som blev biten av Xanatha. Inte en pakt regelmässigt men ändå. Jag lät Karathran säga: "eftersom du tjänar min moder ska ni få chansen att dra åt helvete utan strid, gå nu annars äter mina barn upp er". Spelarna drog och insåg att Oryela nog var en lättare match. Så ingen förhandling men väl en extra chans att välja ett annat alternativ. (Förhandling känns generellt svårt, vad kan RPna ha som spindlarna vill ha?)

Ja det låter som en bra varriant. Kör nog nåt liknande!

Hur hanterade du navigerandet i underjorden och inne i klippan?
I Farah mouron använde jag faktiskt roll20 så att vi visuellt kunde flytta spelarna från rum till rum medan de utforskade. Blir riktigt bra och sjukt mycket lättare för spelarna att förstå än när man bara besrkiver "ni kommer in i ett rum och ser en öppning höger, en vänster och en rakt fram." Och med tanke på hur mycket kraft spelarna la ner på att hitta kartan på Yeferon och rita av den under tidspress så vill jag görna göra navigerandet i underjorden till ett större moment än de två slag mot listig som boken föreslår...

Men till underjorden finns inget färdigt kartunderlag att använda sig av. Bortsett från skissen som Garthave visar dem, men den funkar inte riktigt till roll20. Så man skulle ju kunna rita ett eget underlag i photoshop. Men känns sjukt som sjukt mkt jobb.

 

[Bifur]

Vi körde gammaldags stil i båda fallen. Jag berättade och spelarna fick välja och rita kartor bäst de kunde. (Jag utgick från att Garathves karta är helheten.) Tycker det ger en känsla av autencitet och i Farah Moroun en känsla av utdragen fara. I underjorden var det mer för att maxa effekten av kartritandet på Yeferon och för att ge känslan av att det faktiskt är svårt leta sig fram.

Oavsett, dessa varianter är också utdragna och vill man ha något mer actionfylltv behövs en annan ansats, men när det gäller Underjorden vet jag inte riktigt vad det skulle vara.

 

[Kotaka]

Jag lät faktiskt mina spelare få det uppdraget från Tharbor, Tharabans son (så där fick jag in honom också så att han inte är helt okänd i Slocknad Stjärna sen). Tharbor bad helt enkelt rp att ta sig in i karvosti, hitta vägen till symbar, ge den till storhövdingen så att han i sin tur kan ge den till drottningen för att undvika ett storkrig. Var först i det här läget som mina spelare faktiskt förstod varför drottningen var förbannad på barbarerna och mascherar med en här mot Karvosti.

Låter som en mycket snygg idé!

Jag har brottats en hel del i mitt huvud med hur man får in barbarer som är trogna Karvosti men inte så sugna på järnpakten i äventyret då typgruppen för spelare förefaller vara ambriska skattletare. Men jag är inte helt klar över när du helst lade fram detta. Direkt från start eller efter att de kommit en bit? Hur snabbt inser Tharbor allvaret i Elmendras upptäckt?

 

[Järven]

Låter som en mycket snygg idé!
Men jag är inte helt klar över när du helst lade fram detta. Direkt från start eller efter att de kommit en bit? Hur snabbt inser Tharbor allvaret i Elmendras upptäckt?

Jag la in det när de hade varit i Farah Mouron och nya jordemo och var tillbaka på Karvosti för att proviantera inför sin tredje utfärd. Tycket det kändes länpligt för då hade spelarna fått fundera själva ett tag på vad som var i görningen och så har storhövdingen hunnit bli lagom desperat vid det här laget.

Gällande barbarer som är trogna karvosti men inte nödvändigtvis järnpakten så finns det ju dels de sydländska klanerna som generellt sett är mer Ambriavänliga t.ex. vajvod. Men sen finns det ju också alla barbarättlingar som lämnat skogen och lever bland ambrierna, men som fortfarande har ett mer eller mindre starkt lojalitetsband till sina hemtrakter. Järnringen beskriver ju att en del sådana återvänder till klippan som frivilliga försvarare när de inser att deras ursprung är hotat.

Barbaren i vår spelgrupp är just en sådan. En vajvod barbar som levt en stor del av sitt liv i ambria och försörjt sig som vägvisare och hyrsvärd till olika expeditioner. Men han brottas ständigt med sina inre värderingar om att följa skogens tabun samtidigt som äventyrslystnad och civilisationens bekvämligheter driver honom till att fortsätta äventyra med sina ambriska kumpaner.

 

[Kotaka]

Ja vi har en vajvodare också. En runristad krigare. Han har så att säga "gjort Ambria" men har landat i sina rötter som en godhjärtad traditionalist med ett öga för de svaga som kändes svårplacerad i Häxhammaren. Men nu känns det som att finns en rimlig ingång för den karaktären. Tackar så mycket
Den där slitningen mellan gammalt och nytt är ju annars en tacksam grund för karaktärer från klanerna.

 

[Platon]

Vänner: vi har ett monsterpass Häxhammaren planerat imorgon och är (snart) framme vid session 12 och äventyrsplats 3: Faarah moron. Jag sitter och förbereder som bäst och har en fråga - fler lär dyka upp. När jag går igenom Adreana stats är det uppenbart att hennes jävlighet i strid bygger på att hon är Snabbskytt (mästare) och samtidigt prickskytt (mästare). Det står uttryckligen i hennes taktik att hon kör tre pilar samtidigt, som ignorerar bepansring, i syfte att sakta ned motståndaren. Detta är en kombination av dessa två förmågor. Som dock båda är AKTIVA. Har järnringen gjort fel här? Om hon å andra sidan bara kan använda en aktiv förmåga så blir hon rätt svag - antigen tre pilar som inte är pansarbrytande och således inte gör stor skada. Eller EN pansarbrytande/hämmande pil. Reagerade någon annan på detta?

 

[Falck]

Vänner: vi har ett monsterpass Häxhammaren planerat imorgon och är (snart) framme vid session 12 och äventyrsplats 3: Faarah moron. Jag sitter och förbereder som bäst och har en fråga - fler lär dyka upp. När jag går igenom Adreana stats är det uppenbart att hennes jävlighet i strid bygger på att hon är Snabbskytt (mästare) och samtidigt prickskytt (mästare). Det står uttryckligen i hennes taktik att hon kör tre pilar samtidigt, som ignorerar bepansring, i syfte att sakta ned motståndaren. Detta är en kombination av dessa två förmågor. Som dock båda är AKTIVA. Har järnringen gjort fel här? Om hon å andra sidan bara kan använda en aktiv förmåga så blir hon rätt svag - antigen tre pilar som inte är pansarbrytande och således inte gör stor skada. Eller EN pansarbrytande/hämmande pil. Reagerade någon annan på detta?

Snabbskytt på novis innebär att du offrar din förflyttningshandling mot att få skjuta en extra pil med bågen (förutsatt att första attacken också är att skjuta en pil med bågen). Vilket i varje fall borde ge henne möjligheten att skjuta två pansarbrytande pilar. Däremot verkar gesäll och mästarförmågorna gå på första attacken, vilket ju i så fall borde ge henne en möjlighet att antingen skjuta två pansarbrytande pilar eller fyra som inte är pansarbrytande (En pil för att hon offrar sin rörelsehandling och får en extra attack, tre för att hon med sin mästarförmåga kan skjuta tre pilar med en attack).

Kombinerat med ett övertag och ett bakhåll kan det bli rätt farligt ändå.

 

[Platon]

Nu fattar jag inte alls. Du har rätt i att mästarnivån (nu när jag läser igen) innebär 4 pilar tot. Okej. Men kan hon kombinera med prickskytt? Både är aktiva. I hennes taktikruta står det att hon skjuter tre (?) pilar som ignorerar rustning och är hämmande. Bortse från om 3 eller 4 är rätt. Min poäng är ett det ovan skrivna implicerar att hon använder både Snabbskytte (aktiv) och Prickskytt (aktiv).

 

[Falck]

Nu fattar jag inte alls. Du har rätt i att mästarnivån (nu när jag läser igen) innebär 4 pilar tot. Okej. Men kan hon kombinera med prickskytt? Både är aktiva. I hennes taktikruta står det att hon skjuter tre (?) pilar som ignorerar rustning och är hämmande. Bortse från om 3 eller 4 är rätt. Min poäng är ett det ovan skrivna implicerar att hon använder både Snabbskytte (aktiv) och Prickskytt (aktiv).

Mjo där håller jag egentligen med dig, det känns märkligt att slänga iväg 3(eller 4) pansarbrytande pilar. Två aktiva förmågor ska ju inte kunna kombineras och av det lilla jag läste snabbt om henne i häxhammaren (har inte hunnit börja med den ännu..) finns det egentligen ingen övrig anledning till att hon ska ha panasbrytande (t.ex. genom en förtrollad pilbåge eller liknande). Så jag börjar också undra lite hur järnringen tänkt här egentligen...

Med lite snällt regeltolkande kan jag som sagt max få det till att hon kan skjuta två pansarbrytande pilar per runda, men knappast tre.

I hennes taktikruta får jag dock snarare intrycket av att hon först försöker nagla fast sina motståndare för att därefter skjuta pansarbrytande pilar. Detta förändrar dock inte det faktum att under beväpning står det uttryckligen att hon avfyrar tre pilar som är pansarbrytande, vilket känns märkligt eftersom att bägge förmågor är aktiva... Tryckfel eller är det så illa att vi misstolkat reglerna helt?

 

[LordXaras]

I den engelska versionen är det korrat till "Adreanea only uses her mastercrafted longbow in combat, and usually begins by firing three arrows at different targets, hoping to soften them up. Then she will move backwards while focusing on one target at a time."

Och nej, Snabbskytte på Mästarnivå ger inte 4 skott. Novis och de högre nivåerna går inte att kombinera, eftersom de alla är Aktiva handlingar. Adept är en direkt uppgradering av Novisnivån genom att man inte längre behöver offra sin förflyttning för att skjuta två pilar.

 

[Platon]

Snyggt, så fel i svenska boken. Engelska versionen låter närmare sanningen. Jag tolkar också mästarnivån som 3 pilar tot. Tack!

 

[Kotaka]

Nu har vi äntligen blivit klara med VV och jag ska snart kicka igång HH. Efter diskussioner har vi nått fram till att den där jungfruliga spelkänslan och stämningen som var så stark i början har falnat och spelet blivit mer av ett vardagsmässigt dungeon crawl.

Därför skulle jag vilja försöka få in några riktigt mustiga stämningsscener i äventyret. Särskilt få idéer har jag för själva Karvosti klippa.

Har ni några anekdoter eller tips på särskilt stämningsfulla scener som funkat bra i äventyret och som är lätta att anamma?
Vad har ni hittat på för att levandegöra Karvosti?
Har ni några väl genomförda eller missade idéer om hur man presenterar och gestaltar de SLPer som befinner sig på klippan så som Alisabeta, Aloena, Piromei, Edrafin, Farvan, Lycksökare, Yeleta och Tharaban?

 

[Järven]

Så, då har även vår spelgrupp avslutat Häxhammaren. De lyckades tillslut ta sig in i relikvariet och slogs i flera omgångar med Oryela. Medan de kalkerade av tavlan dök allt fler och fler spindlar upp. Det hela slutade med att gruppens magiker offrade sig själv, han utförde självmordsritualen Flammornas Väsen (som jag lät dem hitta bland relikvariets skatter) och förvandlade sig själv till en mäktig eldbest, som sedan kunde slå gruppen ut förbi spindlarna och en urstyggelse som de stötte på utanför underporten. Väl uppe på ytan så brändes dock magikern ihjäl under fruktansvärda plågor.

Efteråt gick rollpersonerna först och pratade med Tharaban och sedan med drottning Korinthia och den senare fick också en kopia av avskriften av tavlan. Så allting är bra upplagt för en fortsättning i slocknad stjärna.


Helhetsbetyg till äventyret: 4 av 5 järnringar.
I det stora hela tycker jag att det är ett bra äventyr. Storyn är spännande och komplex, men man får ofta ge spelarna lite mer info än vad järnringen föreslår för att de ska förstå vad det är som händer runt om dem och varför olika grupper gör som de gör. Jag älskar att det finns så många olika fraktioner med olika agendor samt att det inte heller finns något jätte tydligt ont och gott. Jag tycker även väldigt mycket om de små äventyrslandskapen som de olika deläventyren utgör. Dessa avgränsade platser, fyllda med utmaningar och aktörer fungerar väldigt bra med hela settingen i spelet.

Bäst: Yeferon. Jag håller med Bifur om att detta var den mest spännande av äventyrsplatserna. Bakgrundsstoryn var bra, utmaningarna lagom svåra och framförallt så fanns det på denna plats en större utsträckning av problemlösning istället för letande och huggande.

Sämst: För mycket strid och för lite annan problemlösning. Genom hela äventyret valde jag att ta bort ungefär 1/3 av alla strider som järnringen föreslår. Min spelgrupp har blivit så pass bra och striderna är så pass frekventa att ännu en grupp med Maror inte tillför så mycket till spelbordet. Jag hade gärna sett fler pussel, sociala utmaningar och gåtor i framtida äventyrsmoduler.

 

[Bifur]

Så, då har även vår spelgrupp avslutat Häxhammaren. De lyckades tillslut ta sig in i relikvariet och slogs i flera omgångar med Oryela. Medan de kalkerade av tavlan dök allt fler och fler spindlar upp. Det hela slutade med att gruppens magiker offrade sig själv, han utförde självmordsritualen Flammornas Väsen (som jag lät dem hitta bland relikvariets skatter) och förvandlade sig själv till en mäktig eldbest, som sedan kunde slå gruppen ut förbi spindlarna och en urstyggelse som de stötte på utanför underporten. Väl uppe på ytan så brändes dock magikern ihjäl under fruktansvärda plågor.

Efteråt gick rollpersonerna först och pratade med Tharaban och sedan med drottning Korinthia och den senare fick också en kopia av avskriften av tavlan. Så allting är bra upplagt för en fortsättning i slocknad stjärna.


Helhetsbetyg till äventyret: 4 av 5 järnringar.
I det stora hela tycker jag att det är ett bra äventyr. Storyn är spännande och komplex, men man får ofta ge spelarna lite mer info än vad järnringen föreslår för att de ska förstå vad det är som händer runt om dem och varför olika grupper gör som de gör. Jag älskar att det finns så många olika fraktioner med olika agendor samt att det inte heller finns något jätte tydligt ont och gott. Jag tycker även väldigt mycket om de små äventyrslandskapen som de olika deläventyren utgör. Dessa avgränsade platser, fyllda med utmaningar och aktörer fungerar väldigt bra med hela settingen i spelet.

Bäst: Yeferon. Jag håller med Bifur om att detta var den mest spännande av äventyrsplatserna. Bakgrundsstoryn var bra, utmaningarna lagom svåra och framförallt så fanns det på denna plats en större utsträckning av problemlösning istället för letande och huggande.

Sämst: För mycket strid och för lite annan problemlösning. Genom hela äventyret valde jag att ta bort ungefär 1/3 av alla strider som järnringen föreslår. Min spelgrupp har blivit så pass bra och striderna är så pass frekventa att ännu en grupp med Maror inte tillför så mycket till spelbordet. Jag hade gärna sett fler pussel, sociala utmaningar och gåtor i framtida äventyrsmoduler.

Titta där var det ju. Läs först och skriv sen är sensmoralen

 

[ProjectRomero]

Min plan som jag har börjat sätta i verket i och med att vi startat att spela häxhammaren är att använda Thabor mer. Gjort honom till en väldigt Karvosti posetiv person som är beredd att offra mycket för klippan. Planen är att rp kommer vara med och förhandla fram giftemålet till SS. På så sätt hoppas jag de ska känna sig mer investerade att undersöka det som händer i inledningen av SS, Han är även den person som rp har haft mest kontakt med under äventyret då min grupp består av en häxa och fyra knytt ( 2 resar och 2 svartalfer) har det känts naturligt att de har haft kontakt med en uppsatt person på klippan. Då häxorna har isolerat sig och hans far har blivit förgiftad så har han axlat bördan att hålla moralen uppe under belägringen.

 

[Kotaka]

Är det någon som fått kläm på hur Dagesto och Ioséfia tick tag på infon om Elmendras fynd? Hoppades slänga in dem i nån inledande scen på långhuset till exempel, men egentligen borde de redan vara långt ute i skogen om de kanske mutat någon jägarkårist eller prästaskrälle som dödade Amegor och Mankel. Märkte att Bifur reagerat på det tidigare, och att jag svarade men utan att tänka på dessa två gestalter. Man skulle kunna skriva in att de hunnit före RP till Bartho på segerhöken som tidigare föreslaget men det är lite tajt om tiden där känner jag...