Nekromanti Hålla koll på SLPs (spelare-perspektiv)

[Feuflux]

I min Shakespearianska fantasykampanj Vålnaden och kronan har vi en relationskarta. Den skapade vi första spelmötet, och vi har därefter lagt fram den i mitten av spelbordet vid varje spelmöte. Nyintroducerade karaktärer har vi fört dit på två sätt; antingen genom att dra ut en linje från en av karaktärerna på kartan (eftersom det rör sig om den centrala relationen för den karaktären, till exempel prästens assistent eller konungens härold), eller så kategoriserar vi den nyintroducerade karaktären och för in den i marginalen på kartan (såsom de olika typerna i stridsförbandet Falkarna, som börjar som en grå massa men mer och mer introduceras som individer med individuella egenskaper).

Att komma ihåg karaktärer gör vi gemensamt, och det är helt okej att fråga "vem var det, nu igen", så hjälper alla till att beskriva personen och vad denne gjort tidigare.

Ja relationskarta får ju en fördel jämfört med att bara skriva upp personer i kronologisk ordning i notepad. Då vet man vid spelmöte 10 när person A och person B dyker upp igen att "just det ja, de har blodsband mellan sig, vi ska inte försöka spela ut dem mot varandra" eller vad det nu är. Men jag kan tänka mig att en relationskarta lätt drunknar i streck mellan personer och platser och blir oöverskådlig. Något du tänkt på?

 

[Feuflux]

Bilder är ju en bra grej förstås, men jag känner lite att det är något som spelledaren får välja att hålla i i sådana fall (lite beroende på vart på skalan "traditionell SL" VS "fullt samberättande" man befinner sig).

Funderar på något sätt att gruppera personer (kanske programmera mig ett hjälpmedel).
Namn, Plats, Relationsstatus, Beskrivning.
Så kan man välja "Hamnstaden" och så får jag se alla personer som befinner sig där.
Eller välja "Allierade" och få upp alla garanterade polare.

 

[Bunny]

Ja relationskarta får ju en fördel jämfört med att bara skriva upp personer i kronologisk ordning i notepad. Då vet man vid spelmöte 10 när person A och person B dyker upp igen att "just det ja, de har blodsband mellan sig, vi ska inte försöka spela ut dem mot varandra" eller vad det nu är. Men jag kan tänka mig att en relationskarta lätt drunknar i streck mellan personer och platser och blir oöverskådlig. Något du tänkt på?

Nej, det kan jag inte säga att jag gjort. Det kan ju ha med flera saker att göra; att kampanjen inte är tänkt att spelas till dess att relationskartan är överbelamrad, till exempel. Det går mot dess syfte, till och med, eftersom den har lite av en pacing-mekanism i sig - du spelar till den centrala katalysatorn är löst.

Sedan är det definitivt så att jag grupperar spelledarpersoner utifrån hur cetnrala de är. De som står med i den ursprungliga kartan kommer att spela stor roll, och det är ju precis vad vi lagt upp förutsättningarna för. Karaktärer vi upptäckt senare kommer vara mer av biroller i just det här dramat. Vi har också dem som är mer utfyllnad, som får ett namn men som inte dyker upp på relationskartan alls - kanske ger de färg och karaktär åt förbandet Falkarna, och då skrivs de ner i marginalen under just den kategorin. De behöver inte ta plats i relationskartan, och har inget centralt band till någon.

---

Jag använde ett helt annat sätt att hålla ordning på olika karaktärer i min tidigare kampanj Ravensburg. Det var en mycket längre kampanj, med 20+ spelmöten, och där stötte jag på ett konkret problem att hålla ordning på alla efter det första tiotalet möten. Vad jag gjorde i efterhand var att kontruera fronter och hor för kampanjen, starkt inspirerat av Apocalypse Worlds riktlinjer. Där fanns en funktion jag gillar skarpt, kallad impuls, som kännetecknar hur en viss grupp reagerar på olika situationer. Det gjorde mitt arbete som spelledare mycket enklare.

Så här gick det till: Jag kunde identiifiera fem eller sex hot mot spelgruppen, i regel olika grupperingar som kunde identifieras utifrån vilka de var och vad de ville. De utgjorde Ravensburgs informella, splittrade och invecklade politiska karta. Det var inga problem att placera in mina spelledarpersoner i någon av dessa fack. Hoten hade funnits där, jag hade bara inte benat ut dem. Det fanns sammanhållna grupper med impulsen att alltid skydda sig själva, och mer lösa grupperingar med impulsen att alltid försöka berika sig själv. Med ett karaktärsregister på 40-50 personer, och många av dem med egen personlighet och sina egna agendor, är det inte lätt att som spelledare hoppa från möte till möte i kampanjen och göra dem rättvisa. Där kommer impulsen in. Har jag identifierat en enskild karaktär som sybarit så kan jag alltid välja att spela på gruppens impuls att berika sig själva i mötet med honom. Det är mindre transparent för spelarna än vad en kan tro: manér, röstläge, status och individens yttre kan göra så att ingen karaktär är den andre lik.

Jag hittade förresten mitt dokument med fronter och hot. Det finns här.

 

[Mannen i skogen]

Jag tycker det brukar märkas på spelledaren om det är en person som är viktig för kampanjen som vi för tillfället pratar med. Om personen inte presenterar sig spontant t ex så är det inte säkert att den har något namn. I så fall behöver vi inte anteckna så mycket om den.

När jag själv spellett har jag tvingat spelarna att anteckna. En spelare som inte ville det var noga med att göra regelmässigt glömska rollfigurer. :-D

 

[Mogger]

Jag hittade förresten mitt dokument med fronter och hot. Det finns här.

Snyggt! Så ska givetvis fisktankar organiseras!

 

[Mogger]

Bilder är ju en bra grej förstås, men jag känner lite att det är något som spelledaren får välja att hålla i i sådana fall (lite beroende på vart på skalan "traditionell SL" VS "fullt samberättande" man befinner sig).

Funderar på något sätt att gruppera personer (kanske programmera mig ett hjälpmedel).
Namn, Plats, Relationsstatus, Beskrivning.
Så kan man välja "Hamnstaden" och så får jag se alla personer som befinner sig där.
Eller välja "Allierade" och få upp alla garanterade polare.

Ja, något sådant hade varit bra, eller snyggt formulär där man kan hålla koll på organisationer och perseoner.

Angående bilder så skrev en spelare i min grupp ut 100 bilder och klistrade fast på kortlekar. När en ny slp dyker upp plockar vi fram ett kort som passar.

Vi har även i viss mån försökt klistra rätt person på rätt färg så att klöver är en falang och ruter är en annan, men det är ju lite meckigt att lösa (finns bara 4 färger ex ).

Så jag tror att det funkar oavsett hur traddig man upplever sin spelgrupp.

 

[.113]

När jag är spelledare så är det väldigt ofta som det kommer nya SLP, eftersom jag oftast inte planerar riktigt alls. Vet ändå inte vad spelarna tänker hitta på för det mesta så blir mycket spontant.. Det gör ju att jag själv brukar sitta och få skriva ner lite medan jag spelar, för att själv komma ihåg att det va SLP'n Den rödhåriga dragonbornen Jayx eller vad han nu hette som gjorde si och så.. Så inte alla spelare blir helt förvirrade när den bytt hårfärg namn och ras senare Det gör ju att jag har vanan inne lite också att föra anteckning på namn hit och dit. Sen tänker jag väl som SL att så länge spelarna verkar försöka hålla reda på olika SLP, skriver ner några hit å dit, så är jag lite snäll med saker deras karaktärer borde komma ihåg. Är det nåt som är tveksamt att karaktären skulle komma ihåg och spelaren inte kommer ihåg så kan de få slå ett slag. Å jag försöker alltså som spelare skriva ner det som verkar viktigt men man missar lite och då är det ju bara hoppas att SL är schysst och låter en komma ihåg ändå om det känns relevant.
Men i grova drag tycker jag man ska skriva ner lite ändå bara för att man lättare kommer ihåg om man skrivit ner det.. Sen brukar det resultera ibland att vi har formulär med namn och platser skrivna på baksidor, i kanterna, mellan rader här och där... Men det känns också lite charmigt, iaf ett tag, då man ser att man varit med om saker och kan påminnas lite då och då om småsaker, få ideer till nya saker osv

 

[Mundo]

Nu är det här ju ett drag som SL får göra snarare än spelarna, men när jag spelar kampanjer som jag lagt lite mer tid på så brukar jag skapa små karaktärs-porträtt med snabb information i punktform till spelarna. Sätter man sen upp bilderna på lite styvt papper blir de riktigt snygga karaktärskort.

Det kan ju vara ett tips att ge till en sugen SL. Jag började göra dessa av just den anledningen du nämner, att spelarna inte har koll på vem fanken det är de står och pratar med nu igen.
I övrigt är det väl till att ta ett linjerat papper och använda en till två rader för varje SLP man springer på.

Namn, yrke, relation till er, vad han har gjort.

http://speedy.sh/e3KtY/Character-cards.pdf

 

[anth]

Mina tips till rollspelare: skaffa "A4"-plastpåsar. Samma storlek som små påsar i bokhandlar eller påsar i videobutiker.
Jag har en påse för varje aktiv kampanj (oavsett om jag är spelare eller spelledare). I dessa påsar förvarar jag alla papper för just den kampanjen. Samtliga påsar står/ligger tillsammans i min rollspelsbokhylla. De rollspelsböcker som behövs för dessa aktiva kampanjer står bredvid. När det är dags att spela är det bara att ta rätt påse och relevanta böcker med sig.

Jag använder ett block för varje kampanj. När en kampanj avslutas är det bara att använda blocket till något annat, t.ex. nästa kampanj.
Varje spelmöte börjar på en ny sida i blocket, jag för anteckningar ungefär som man gör på ett jobbmöte eller föreningsmöte.
Överst på sidan står vilken dag det är IRL, vilken dag/tid det är i kampanjen, vilka som är närvarande (både spelare/rollperson) och om det behövs info om de som inte är närvarande.
Sedan antecknar jag scen för scen i kronologisk ordning med scenens namn som rubrik. Det behöver inte vara mycket info: vilka man möter, vad folk heter samt viktigaste karaktärsdrag så man kommer ihåg dem. Samt viktig info man får reda på och saker man får tag på.
Om man ska ha relationskartor beror lite på vilket sorts rollspel man spelar. Man får helt enkelt anpassa sina anteckningar efter vad spelet kräver.
Jag har lite svårt att ge vettiga tips hur man antecknar, eftersom det går per automatik för mig. Det viktiga är att mängden info i anteckningarna ska vara precis så mycket att man kommer ihåg vad de handlade om, varken mer eller mindre.

Vi brukar börja varje spelmöte med att alla tillsammans går igenom vad som hände sist vi spelade. Det viktiga är att man gör detta tillsammans, inte att en berättar och de andra lyssnar. Det är när man själv tvingas återberätta som minnena kommer tillbaka.

Det effektivaste sättet att komma ihåg är att skriva en krönika för kampanjen, men det tar tid som man inte alltid har.

 

[Reddokk Fheg]

En personlig synpunkt med att SL gör kort eller beskrivningar över SLP för att ge till spelarna är att det ibland gör saker förutsägbart. om man som spelare märker att Sl gjort ett kort med beskrivning om en slp så förstår man att denne kommer spela i alla fall någotsånär roll i äventyret.

Det går förvisso att lösa genom att göra samma med slp som inte är viktiga. eller vänta med att visa sagda kort tills det är uppenbart att denna slp spelar en större roll.

Själv har jag inget emot att föra egna anteckningar över slp's man stöter på men i vissa äventyr blir blir det Väldigt många och bara en väldigt liten del är personer man ens stöter på igen. så problemet blir att man sitter med en hel hög med onödig information så att så det blir så mycket att sålla igen när man ska kolla något

 

[Krille]

En gång i tiden var det himla populärt med indexkort. Dessa kunde man fylla i under spel, så det var ingen skillnad på planerade SLPs och oplanerade.

Numera kör jag med något hot/frontliknande tillsammans med en namnlista.

 

[Bunny]

Vi brukar börja varje spelmöte med att alla tillsammans går igenom vad som hände sist vi spelade. Det viktiga är att man gör detta tillsammans, inte att en berättar och de andra lyssnar. Det är när man själv tvingas återberätta som minnena kommer tillbaka.

Det här tycker jag är jätteviktigt. Vi gör så, och som spelledare ställer jag mest frågor och följdfrågor. Jag försöker se till att allas berättelsetrådar kommer med, och kan också ställa extra frågor om detaljer som jag tycker är viktiga (kanske eftersom jag planerat att hänga upp mig på dem under dagens spelmöte, till exempel). En annan viktig utgångspunkt för mig är att vi äger narrativet tillsammans - det innebär att om vi har skilda uppfattningar om någonting som skett så finns det inget veto, utan att vi så att säga får kompromissa om en gemensam uppfattning. Jag får vara beredd att retuschera min uppfattning.

Det har för övrigt hänt att om en scen känts riktigt usel för någon inblandad i efterhand, att vi kommit överrens om att stryka den (eller varför inte spela om den?) vid nästa spelmöte. Det kan ske om scenen misslyckats helt med en plothook, "bara bjäbbat", eller lyckats dra storyn i en riktning som ingen egentligen är nöjd med. Det finns ett mer informellt sätt att göra det här på också, förstås, och att det är att efter några spelmöten bara spela på som om scenen inte ens har hänt, sopa den lite diskret under mattan. Har ingen annan en diametralt annorlunda åsikt om scenen, och tycker den är jätteviktig och central (och då ska en givetvis inte plocka bort den i första taget), så brukar det funka ganska bra.

Jag brukar skriva krönika för att jag tycker det är kul att kunna dela med sig här. Min lust att fortsätta på min senaste krönika dog tyvärr när krashen åt upp mitt sista krönikeinlägg. Ett problem med krönikor är att de lätt blir kanon. En spelare har påpekat för mig att jag ibland inte beskriver exakt det som skett, och det gör jag inte för att jag är bekväm och vill få till en krönika som håller samman som text och som inte kräver extremmycket jobb för mig att skriva. Det där med kanon blir ju ett problem eftersom narrativet ska vara gemensamt, men där sitter jag själv på kammaren och skriver detaljbeskrivningar från höften. När vi går tillbaka till krönikan måste vi komma ihåg att det är en persons beskrivning, samt, givetvis, aldrig aldrig glömma att jag är en latmask och ganska usel.