Nekromanti Håller varje gamer på sin nisch? Varför?

[Sodivra]

En sak som jag dragit som slutsats efter att ha läst i den här tråden nu är att det verkar vara ett ungdomssyndrom, det här med att inte tolerera varandras spelformer. De flesta har sagt "...när jag var yngre" eller "...för femton år sen" och liknande saker.

Så det jag tolkar utav det är att nischandet är något som de yngre spelarana håller på med i större utsträckning. Och det hänger ju i så fall också ihop med hela det här köret om att söka sin identitet och sin plats. Logiskt.

Allteftersom jag har blivit mer trygg i vad jag vill göra så har jag blivit mindre positionerande och svartvit, precis som du säger.

Men allteftersom jag blivit mer trygg har jag också blivit mer bekväm. Nu spelar jag bara samma rollspel jämt, mer eller mindre, och är nöjd med det. På tiden när jag investerade mer i rollspel så la jag ner mer tid på att hålla koll på vilka spel som kom ut, prova nya spel, osv.

Så med tiden kan också en sorts nischning komma. Det är nog olika för olika rollspelare om de blir mer toleranta eller mer trångsynta när de blir gamla rävar.

 

[Troberg]

Re: Min teori

Men varför finns behovet av att påpeka för folk att pannkaka med rå lever är äckligt? Och varför finns behovet av att påpeka att folk som gillar pannkaka med rå lever att de är dumma i huvudet?

Jag tror det är något slags grundläggande hjälpsamhet, att man vill hjälpa folk få upp ögonen för att det finns bättre.

Detta då om vi fortfarande pratar metaforer. Menar du bokstavligt så är de som gillar pannkaka med hackad rå lever dumma i huvudet.

 

[God45]

Jag skyller på The Forge.

För det fanns ju ingen alls positionering mellan D&D-spelare och DoD-spelare... =)

Jag är för ung för att veta någonting om sådant där

Min generations tramsiga uppdelning är mellan indie och old school. Jag spelar båda och gillar båda och är alltid förvånad att folk selar upp sig. Kan vi inte spela d&d idag och dogs in the vineyard nästa vecka? Måste vi välja ett av dem?

 

[Troberg]

Re: Min teori

Mmmm, fast den analysen blir gärna lite ytlig. Varför är det så att man "gärna" berättar om det för folk?

Redan avhandlat i annat svar.

Min erfarenhet är sedan att ganska många av de som ogillar indie/D&D (t.ex.) har inte spelat någon av dem utan bara läst/hört...

Sådan är inte min erfarenhet. Å andra sidan har jag sysslar med rollspel i snart 30 år, och de flesta jag spelat med likaså, så där hittar man kanske orsaken till olika erfarenheter...

 

[Cissi]

Re: Min teori

Men varför finns behovet av att påpeka för folk att pannkaka med rå lever är äckligt? Och varför finns behovet av att påpeka att folk som gillar pannkaka med rå lever att de är dumma i huvudet?

Jag tror det är något slags grundläggande hjälpsamhet, att man vill hjälpa folk få upp ögonen för att det finns bättre.

Detta då om vi fortfarande pratar metaforer. Menar du bokstavligt så är de som gillar pannkaka med hackad rå lever dumma i huvudet.

Jag fortsatte på metaforen ja.

Men jag blir lite störd på folk som försöker tala om för mig vad som är bra eller dåligt. Jag får lite "dörrknackar"-vibbar. Köp den här dammsugaren! Nej, tack, det är bra så.

 

[krank]

Re: Min teori

Sådan är inte min erfarenhet. Å andra sidan har jag sysslar med rollspel i snart 30 år, och de flesta jag spelat med likaså, så där hittar man kanske orsaken till olika erfarenheter...

Min erfarenhet av folk som har spelat rollspel i 30 år är att de själva upplever sig ha "testat allt" men att de vid närmare påseende påstår att nya saker är likadana som gamla saker, trots att de nya sakerna inte alls är det.

Det märker jag inom andra områden också. Datorer, till exempel. De som var med "från början" har en fantastisk kunskap, men är sällan tillräckligt flexibla för att ta till sig nya grejer. Klassikern "det har vi prövat förut och det funkade inte då"...

EDIT: För att förklara varför det är relevant: När jag diskuterat med vissa äldre rollspelare om nya rollspel/indie, så har de påstått saker som "det där gjordes redan för 20 år sedan med spel X", när spel X i själva verket fortfarande är råtradd/oldschool och bara hade små, små spår av det som är nytt med spelen vi diskuterar.

Där har vi också identitetsbyggande; en vilja att vara den som "redan sett allt"... =)

 

[krank]

Re: Min teori

Jag tror det är något slags grundläggande hjälpsamhet, att man vill hjälpa folk få upp ögonen för att det finns bättre.

Jag tror att det där mer är en slags bortförklaring. Det är så man gärna själv ser det. Det betyder inte att det är så.

 

[Cissi]

Re: Min teori

Mmmm, fast den analysen blir gärna lite ytlig. Varför är det så att man "gärna" berättar om det för folk?

Redan avhandlat i annat svar.

Min erfarenhet är sedan att ganska många av de som ogillar indie/D&D (t.ex.) har inte spelat någon av dem utan bara läst/hört...

Sådan är inte min erfarenhet. Å andra sidan har jag sysslar med rollspel i snart 30 år, och de flesta jag spelat med likaså, så där hittar man kanske orsaken till olika erfarenheter...

Jag har inte ens levt i 30 år!

Men jag tror att krank har en poäng. Om man bara känner till saker via hörsägen eller kanske något man läst så kan det vara svårt att bilda sig en uppfattning. Om man har en dåligt eller för liten uppfattning om en sak kan detta så klart bidra med att man håller hårdare på sin egen nisch. Eller är jag helt ute och cyklar nu?

 

[Sodivra]

Jag skyller på The Forge.

För det fanns ju ingen alls positionering mellan D&D-spelare och DoD-spelare... =)

Gud ja, det har alltid funnits något ämne som delat iaf det här forumet i läger. Chronopia eller Ereb Altor? Eon eller Trudvang? d20-licensen, för eller emot? Frifrom eller regler?

Fast jag tror att story games/samberättande eller simulationsspel är nog ett snäpp värre ändå. Om man tar din fraktalliknelse krank, så går den klyvningen högre upp i hierarkin.

Man kunde vara ett Chronopia-fan och ändå ha i stort sett samma identitet som ett Ereb Altor-fan. Man var en skäggig man som gillade att käka chips och slå ihjäl orcher på lördagarna!

Nu står det mellan en självterapeutande improskådis-man/kvinna/neutrum och dennes vegetariska tillsammansmiddag, och en gubbe med skägg, aspergers, en skål med chips och en låda minis!

(om man hårddrar det lite... )

 

[DeBracy]

Nu står det mellan en självterapeutande improskådis-man/kvinna/neutrum och dennes vegetariska tillsammansmiddag, och en gubbe med skägg, aspergers, en skål med chips och en låda minis!

Men … det är ju jag båda två.

 

[Cissi]

Jag skyller på The Forge.

För det fanns ju ingen alls positionering mellan D&D-spelare och DoD-spelare... =)

Gud ja, det har alltid funnits något ämne som delat iaf det här forumet i läger. Chronopia eller Ereb Altor? Eon eller Trudvang? d20-licensen, för eller emot? Frifrom eller regler?

Fast jag tror att story games/samberättande eller simulationsspel är nog ett snäpp värre ändå. Om man tar din fraktalliknelse krank, så går den klyvningen högre upp i hierarkin.

Man kunde vara ett Chronopia-fan och ändå ha i stort sett samma identitet som ett Ereb Altor-fan. Man var en skäggig man som gillade att käka chips och slå ihjäl orcher på lördagarna!

Nu står det mellan en självterapeutande improskådis-man/kvinna/neutrum och dennes vegetariska tillsammansmiddag, och en gubbe med skägg, aspergers, en skål med chips och en låda minis!

(om man hårddrar det lite... )

Så, du menar att det har gått politiska och moraliska troll i rollspelshobbyn?! Och att det är detta som delar lägren idag?

 

[krank]

Nu står det mellan en självterapeutande improskådis-man/kvinna/neutrum och dennes vegetariska tillsammansmiddag, och en gubbe med skägg, aspergers, en skål med chips och en låda minis!

Men … det är ju jag båda två.

 

[Xyas]

Nu står det mellan en självterapeutande improskådis-man/kvinna/neutrum och dennes vegetariska tillsammansmiddag, och en gubbe med skägg, aspergers, en skål med chips och en låda minis!

Jag tror visst jag skrev något om att det är en jävla skithobby tidigare i tråden

 

[Cissi]

Nu står det mellan en självterapeutande improskådis-man/kvinna/neutrum och dennes vegetariska tillsammansmiddag, och en gubbe med skägg, aspergers, en skål med chips och en låda minis!

Men … det är ju jag båda två.

Du är vår brobyggare, DeBracy! Visa oss hur man gör!

/Cissi, som aldrig kommer kunna odla skägg

 

[Sodivra]

Nu står det mellan en självterapeutande improskådis-man/kvinna/neutrum och dennes vegetariska tillsammansmiddag, och en gubbe med skägg, aspergers, en skål med chips och en låda minis!

Men … det är ju jag båda två.

Hahaha! The Chosen One! Eller kanske den mytologiska urfadern som klyvs i två?

Så, du menar att det har gått politiska och moraliska troll i rollspelshobbyn?! Och att det är detta som delar lägren idag?

Jag menar att det alltid funnits lägerbildning i rollspelshobbyn, (poäng krank) men nu finns det en större mångfald i hobbyn och därmed större skillnad mellan lägren.

Det är något som jag tror river upp mer känslor nu än vad tidigare lägerbildning gjort (poäng God45), men som i långa loppet kommer leda till ökad tolerans och utveckling.

(Jag ser att du la in en smiley, men jag fattade inte riktigt skämtet, så jag svarade straight )

 

[Cassius]

Jag känner inte riktigt igen mig i positioneringen inom hobbyn, men jag känner igen det från andra sammanhang. Dessa positioner man intar kan ju vara ett sätt att hitta lite action och drama i sin hobby. Jag kan hata på Star Treck för att det får mig att känna mig viktigare, de ger ett sken av att mitt intresse skulle vara djupare. Men det grundar sig såklart på socialinkompetens, kicksökning eller omogenhet. Men det tycker jag är helt okej, är det roligt att bråka om d&d? Kör på, vi pysslar väl med hobbyn för att ha roligt.

 

[wilper]

Posten som Cissi citerar ur är: Playing with (adult) beginners

Och nja, det är väl inte dömt att misslyckas. Däremot är det förmodligen inte så att man lyckas att konvertera någon som älskar att spela på ett visst sätt.

Men jag har märkt att de som är nybörjare i hobbyn ofta är mer öppna för att pröva nya saker.

Själv har jag pendlat enormt i frågan. Som småknatte testade jag allt jag kunde komma över. När friformsvågen slog över landet stod jag på tradbarrikaderna och sa en hel del saker jag inte skulle säga idag. Sedan kom en period av utforskande, främst driven av missnöje med det jag hade. Och nu börjar jag sluta mig igen, desillusionerad och bitter, och testar bara "nya" saker om de kommer med garantier från folk jag litar på.

 

[Hunk]

Jag menar att det alltid funnits lägerbildning i rollspelshobbyn, (poäng krank) men nu finns det en större mångfald i hobbyn och därmed större skillnad mellan lägren.

Det är något som jag tror river upp mer känslor nu än vad tidigare lägerbildning gjort (poäng God45), men som i långa loppet kommer leda till ökad tolerans och utveckling.

Den klassiska konflikten mellan dem som spelade svenska spel och amerikanska spel från 80-talet och 90-talets början tror jag också rev upp en hel del känslor på sin tid. Jag tror att känslorna som då revs upp var kraftigare eftersom spelarna i genomsnitt var yngre (och därmed mer känsloupprivningsbenägna) på den tiden. Dessutom spelade varenda snubbe rollspel på den tiden, så den totala mängden upprivna känslor var nog större då än vad den är nu.

Jag tror även det revs upp en del känslor när de knepiga storytellarna och elitistiska friformarna dök upp på 90-talet (sett ur en icke-storytellares/friformares perspektiv, såklart, men på den tiden drogs jag åt storytelling-/friformshållet, så jag hatade såklart de regelrunkande tradspelarna).

 

[solvebring]

Men om vi nu inte är så himla nöjda med systemen i alla fall, utan allt bara handlar om att umgås och ha trevligt. Hur kommer det sig att vissa frågor då är så känsliga??

Det får du fråga dem som är känsliga.

 

[Cissi]

Men om vi nu inte är så himla nöjda med systemen i alla fall, utan allt bara handlar om att umgås och ha trevligt. Hur kommer det sig att vissa frågor då är så känsliga??

Det får du fråga dem som är känsliga.

Men jag frågar ju er!

Det jag menar är: Det finns uppenbarligen slitningar mellan olika grupper inom hobbyn. Sen vad som ligger bakom, det är en helt annan sak.
Det jag har kunnat skönja i det här är följande:

- Det finns en osäkerhet och ett sökande efter identitet hos utövarna
- Det handlar om okunskap om "den andra sidan"
- Det är främst yngre spelare som håller på sina nischer
- Det handlar om olika personlighetstyper

Är det såhär? Och finns det då nischer i nischer i nischerna? Hur långt ner kan man gräva?