Nekromanti Håller varje gamer på sin nisch? Varför?

[Lupus Maximus]

Jag tänkte nog på frågan mer i "jag" som i "man". Tycker gemene rollspelare att man måste läsa in sig på systemen man spelar för att kunna bidra med något eller kunna tillgodogöra sig spelsituationen?

Själv kan jag ibland faktiskt se det som en fördel om spelarna inte har läst in sig på systemet. Som jag ser det är det spelledarens jobb att vara insatt nog i reglerna. Sedan om det finns någon fundamental mekanik så är det upp till spelledaren att gå igenom det. T.ex. kanske man vill köra en exempelstrid då det brukar vara det mest komplicerade i reglerna.

Att ha en tillräcklig förståelse för settingen för att ha en blick av vad ens spelare vet är en annan sak. Om vi skall spela Star Wars, och någon vill spela en fuktfarmare från Tatooine, så räcker det med att de sett 10 minuter av en av filmerna. Vill man spela en major i Imperiets styrkor, som faktiskt har en koll på galaxen, behövs det lite mer förkunskap.

Jag är själv relativt ointresserad av regelsystem och har inte läst en regelbok från pärm till präm någonsin. Learning by doing är mitt motto. det innebär att jag tar lite längre tid på mig att lära mig ett system än en spelare som läst boken innan spel, och det innebär att jag struntar i matematiken och gärna låter någon anna göra matten åt mig tills jag kan det i huvudet. AH, en så bökig spelare!

Det gör dig inte till en bökig spelare. Bara mer kompatibel med vissa, och mindre med andra

Det jag vill gräva lite i här är olika läger av olika nördiga djup. Dvs, de som läser allt, allt, allt och de som inte läser särskilt mycket alls.
Vad finns det för slitningar här emellan?

Slitningar blir det bara när folk har lagt värderingar som bra och dåligt i de olika varianterna, eller man misslyckats med förväntningshantering. Kör man ett system med mycket regler, samt förväntar sig att de följs till punkt och pricka och att alla kan det, blir det fel om någon knappt bläddrat i boken. Samma sak om en "gameist" och någon som improviserar vilt hamnar i samma grupp utan att veta om det.

 

[Cissi]

Så här Cissi. Det handlar inte om att folk nishar sig i rollspel även fall det ibland är övertydligt här och den frågan kan vi lämna där hän. Det handlar om att folk i gemen är extremt obenägna att ändra åsikt. De håller fast vid den tills döddagar för att erkänna att man har fel eller att ändra sig är en prestigeförlust och ett tapp av egot så det åker i golvet med en skräll som liknar Big band. Tror de. De enda som kan få dem att ändra åsikt är ledare och mentorer. Ibland kan dessa ledare och mentorer säga att det är gott och chickt att äta bajs bara det kommer från New York och då tycker vederbörande det också.

Det här ser du dagligen. Själv tillhör jag den lilla skaran av människor som inte har problem med att ändra mig om jag får bättre argument än vad jag själv har.

Ska vi ta det här till rollspel så är varken Han eller Nässe en mentor för mig även om de har stor erfarenhet av rollspel (Rising var den jag såg upp till men han var också en av de få som kunde ändra sigb trots gedigna kunskaper så därför gjorde iaf jag det) men båda två fick mig att skriva om min mekaniken rejält för att jag insåg att de _hade rätt_.

Du känner också igen en person som är förändringsbenägen på att hon ofta ger komplimanger till folk. Det här är sympatiska människor med mycket gott självförtroende som vågar blotta sig själva.Var rädd om dem! Det handlar inte om att nischa sig i rollspel, det handlar om att prestige. I alla fall väldigt ofta.

Sen vad det gäller nischningar i rollspel så är det så klart så att en del gillar vissa typer av spel och ser ingen anledning att byta men det är nog den minsta anledningen tror jag.

Och därmed kan vi stänga den här tråden.

 

[Niklas73]

Jag inser självklart min pungspark mot Jante i det här fallet och hur andra ser det är upp till dem. Men att jag är förändringsbenägen säger många till mig och då jag frågar dem om de själva hör att de är det så brukar de svara nej.

Det har kanske inte helt med TS fråga att göra men det är ett intressant fenomen i alla fall.

Jag har inga problem att erkänna mina brister. Bollsinnet är ett skämt, jag har inte ett uns av tex dina erfarenheter och kunskaper inom vare sig programmering (som jag jobbat med) eller rollspel och min förmåga att charma det motsatta könet en kväll på krogen ligger under medel. Men jag har en del bra sidor och de har jag lika lätt att berätta om i rätt sammanhang som de dåliga. Nu kändes det rätt.

 

[Cissi]

Spoiler

Jag tänkte nog på frågan mer i "jag" som i "man". Tycker gemene rollspelare att man måste läsa in sig på systemen man spelar för att kunna bidra med något eller kunna tillgodogöra sig spelsituationen?

Själv kan jag ibland faktiskt se det som en fördel om spelarna inte har läst in sig på systemet. Som jag ser det är det spelledarens jobb att vara insatt nog i reglerna. Sedan om det finns någon fundamental mekanik så är det upp till spelledaren att gå igenom det. T.ex. kanske man vill köra en exempelstrid då det brukar vara det mest komplicerade i reglerna.

Att ha en tillräcklig förståelse för settingen för att ha en blick av vad ens spelare vet är en annan sak. Om vi skall spela Star Wars, och någon vill spela en fuktfarmare från Tatooine, så räcker det med att de sett 10 minuter av en av filmerna. Vill man spela en major i Imperiets styrkor, som faktiskt har en koll på galaxen, behövs det lite mer förkunskap.

Jag är själv relativt ointresserad av regelsystem och har inte läst en regelbok från pärm till präm någonsin. Learning by doing är mitt motto. det innebär att jag tar lite längre tid på mig att lära mig ett system än en spelare som läst boken innan spel, och det innebär att jag struntar i matematiken och gärna låter någon anna göra matten åt mig tills jag kan det i huvudet. AH, en så bökig spelare!

Det gör dig inte till en bökig spelare. Bara mer kompatibel med vissa, och mindre med andra

Det jag vill gräva lite i här är olika läger av olika nördiga djup. Dvs, de som läser allt, allt, allt och de som inte läser särskilt mycket alls.
Vad finns det för slitningar här emellan?

Slitningar blir det bara när folk har lagt värderingar som bra och dåligt i de olika varianterna, eller man misslyckats med förväntningshantering. Kör man ett system med mycket regler, samt förväntar sig att de följs till punkt och pricka och att alla kan det, blir det fel om någon knappt bläddrat i boken. Samma sak om en "gameist" och någon som improviserar vilt hamnar i samma grupp utan att veta om det.

Ja, alla är vi olika. Jag tycker det är himla skönt att jag hittills har hittat grupper som accepterar att jag är så jävla regelslö som jag är.
Men vi får väl se när jag tar mig an något där jag måste börja räkna... voj, voj, voj.
Nä, det går bra, jag anpassar mig.

Men en fråga om det här "till punkt och pricka". Det diskuteras ju så himla mycker om hur man ska modda regelsystemen hit och dit... jag tänker att om alla ändå kör med ett visst mått av husregler så borde de här regelryttarna inte vara så många?

 

[Cissi]

Jag inser självklart min pungspark mot Jante i det här fallet och hur andra ser det är upp till dem. Men att jag är förändringsbenägen säger många till mig och då jag frågar dem om de själva hör att de är det så brukar de svara nej.

Det har kanske inte helt med TS fråga att göra men det är ett intressant fenomen i alla fall.

Jag har inga problem att erkänna mina brister. Bollsinnet är ett skämt, jag har inte ett uns av tex dina erfarenheter och kunskaper inom vare sig programmering (som jag jobbat med) eller rollspel och min förmåga att charma det motsatta könet en kväll på krogen ligger under medel. Men jag har en del bra sidor och de har jag lika lätt att berätta om i rätt sammanhang som de dåliga. Nu kändes det rätt.

Du har charmat mig!

 

[Niklas73]

 

[RasmusL]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Klicka för att visa.. <input type="button" class="form-button" value="Visa dolt innehåll" onclick="toggle_spoiler(this, 'Dölj innehåll', 'Visa dolt innehåll')" /></div><div class="ubbcode-body"><div style="display: none;">

Jag tänkte nog på frågan mer i "jag" som i "man". Tycker gemene rollspelare att man måste läsa in sig på systemen man spelar för att kunna bidra med något eller kunna tillgodogöra sig spelsituationen?

Själv kan jag ibland faktiskt se det som en fördel om spelarna inte har läst in sig på systemet. Som jag ser det är det spelledarens jobb att vara insatt nog i reglerna. Sedan om det finns någon fundamental mekanik så är det upp till spelledaren att gå igenom det. T.ex. kanske man vill köra en exempelstrid då det brukar vara det mest komplicerade i reglerna.

Att ha en tillräcklig förståelse för settingen för att ha en blick av vad ens spelare vet är en annan sak. Om vi skall spela Star Wars, och någon vill spela en fuktfarmare från Tatooine, så räcker det med att de sett 10 minuter av en av filmerna. Vill man spela en major i Imperiets styrkor, som faktiskt har en koll på galaxen, behövs det lite mer förkunskap.

Jag är själv relativt ointresserad av regelsystem och har inte läst en regelbok från pärm till präm någonsin. Learning by doing är mitt motto. det innebär att jag tar lite längre tid på mig att lära mig ett system än en spelare som läst boken innan spel, och det innebär att jag struntar i matematiken och gärna låter någon anna göra matten åt mig tills jag kan det i huvudet. AH, en så bökig spelare!

Det gör dig inte till en bökig spelare. Bara mer kompatibel med vissa, och mindre med andra

Det jag vill gräva lite i här är olika läger av olika nördiga djup. Dvs, de som läser allt, allt, allt och de som inte läser särskilt mycket alls.
Vad finns det för slitningar här emellan?

Slitningar blir det bara när folk har lagt värderingar som bra och dåligt i de olika varianterna, eller man misslyckats med förväntningshantering. Kör man ett system med mycket regler, samt förväntar sig att de följs till punkt och pricka och att alla kan det, blir det fel om någon knappt bläddrat i boken. Samma sak om en "gameist" och någon som improviserar vilt hamnar i samma grupp utan att veta om det.

</div>

Ja, alla är vi olika. Jag tycker det är himla skönt att jag hittills har hittat grupper som accepterar att jag är så jävla regelslö som jag är.
Men vi får väl se när jag tar mig an något där jag måste börja räkna... voj, voj, voj.
Nä, det går bra, jag anpassar mig.

Men en fråga om det här "till punkt och pricka". Det diskuteras ju så himla mycker om hur man ska modda regelsystemen hit och dit... jag tänker att om alla ändå kör med ett visst mått av husregler så borde de här regelryttarna inte vara så många? </div></div>

Husreglade regler är ju också regler och regler är till för att följas om vi inte har en regel som säger att vi kan strunta i reglerna när vi känner att de inte passar, men då är det också en regel. Många och stora delar av många stora spel är även väldigt opraktiska att bygga om från grunden (man kanske ändrar lite i hur enskilda feats fungerar och deras reuirements i DND3.5 men jag har svårt att se att man tar bort konceptet "feats" helt och hållet och då har man troligen en enorm kunskapsmassa av omoddade regler kvar även efter extensivt husreglande).

Regler är viktiga och kanske särskilt då regler om på vilket sätt vi ska behandla andra regler. Vilka regler man "kan" strunta i och vilka regler spelarna måste vara medvetna om skiljer också ganska markant mellan de nischer du pratar om (att ta bort tärningsutdelandet ur Fiasco innebär att det i princip inte finns något spel kvar, likaså med WtWE, tar man bort Wearines/Self Loathing ur MLWM finns inget mål kvar, etc etc). Jag tror att när vi börjar prata om husregling så är vi redan nere på en nischad nivå, så att säga.

 

[Lupus Maximus]

Men en fråga om det här "till punkt och pricka". Det diskuteras ju så himla mycker om hur man ska modda regelsystemen hit och dit... jag tänker att om alla ändå kör med ett visst mått av husregler så borde de här regelryttarna inte vara så många?

Tja, det finns ju grader i helvetet

Det är rätt stor skillnad på att gå igenom husreglerna innan, stanna upp och komma överens om regeländringar; eller regler som ändras när som helst av spelledaren.

Många av "indie"-spelen har en massa regler för att begränsa spelledarens makt. Vissa av "old school"-spelen används termer som balans och rättvist. Vissa andra gamla system har dröser med regler för att försöka simulera så gott som möjligt.

Vill man fördela berättarmakten runt bordet, ha en balanserad och rättvis utmaning, eller simulera om målet han i skydd innan gevärskulan kom fram, kan det bli viktigt att det finns fastslagna regler (vanilj eller moddade).

Sedan kan man också köra med "spelledaren bestämmer och kan ändra spontant," vilket är långt från att "bara" modda ett spel.

 

[God45]

Rörande det här med att kunna regler är det bullshit. Någon sa på rpgnet nån gång att: "Spelare som läser böckerna är som fruar som tar med tjejer hem för trekanter. De finns men det är antagligen inte dina och det kommer sluta illa om du trycker på det"

Ingenting är jobbigare än spelare som kan reglerna. "Nej man rullar charisma här inte wisdom..." Det är inte bättre med husregler heller: "Så gjorde vi inte förra gången".

Bara rulla tärningen jag säger till er att rulla, gott in himmel!

 

[Sodivra]

Bara rulla tärningen jag säger till er att rulla, gott in himmel!

Hahahah

When I ask you to roll, you will reply with "how high?"!

 

[Dum Panda]

Du är inte alls ensam. Jag känner tvärtom, jag tycker alla sorters spel har någon form av awesome, speciellt efter att ha läst trådar här.

När Krank skriver om att leva sig in i rollen detektivspel så tänker jag: coolt! Det vill jag göra!

När Vitulv skriver om Pathfinder, props och minis så tänker jag: coolt! Det vill jag göra!

När Arvidos eller Simon eller någon skriver om Apocalypse World så tänker jag: Coolt! Det vill jag göra!
Osv...

Jag kan känna ibland att även om jag hållit på med rollspel länge så har jag inte spelat tillräckligt mycket för att kunna nischas till någon grupp. Jag tycker de flesta spelstilarna tilltalar mig på något sätt.
Skulle jag någon gång börja spela mer rollspel än vad jag läser om det så kanske det hade ändrats...

 

[Laowai]

Rörande det här med att kunna regler är det bullshit. Någon sa på rpgnet nån gång att: "Spelare som läser böckerna är som fruar som tar med tjejer hem för trekanter. De finns men det är antagligen inte dina och det kommer sluta illa om du trycker på det"

Ingenting är jobbigare än spelare som kan reglerna. "Nej man rullar charisma här inte wisdom..." Det är inte bättre med husregler heller: "Så gjorde vi inte förra gången".

Bara rulla tärningen jag säger till er att rulla, gott in himmel!

Funny that, jag läser precis allt jag kommer över till ett spel (men undviker "gm eyes only text") när jag är spelare i ett spel som jag vet kommer vara långvarigt.

Och jag ruleslawyar inte.

Innebär det att vi måste ha en trekant nu?

 

[God45]

Du får skaffa den 3:e

 

[Cissi]

Rörande det här med att kunna regler är det bullshit. Någon sa på rpgnet nån gång att: "Spelare som läser böckerna är som fruar som tar med tjejer hem för trekanter. De finns men det är antagligen inte dina och det kommer sluta illa om du trycker på det"

Ingenting är jobbigare än spelare som kan reglerna. "Nej man rullar charisma här inte wisdom..." Det är inte bättre med husregler heller: "Så gjorde vi inte förra gången".

Bara rulla tärningen jag säger till er att rulla, gott in himmel!

Funny that, jag läser precis allt jag kommer över till ett spel (men undviker "gm eyes only text") när jag är spelare i ett spel som jag vet kommer vara långvarigt.

Och jag ruleslawyar inte.

Innebär det att vi måste ha en trekant nu?

Vilka? Du och jag och God45? Jag kan gå med på det!

 

[RasmusL]

Jag tycker att ämnet är intressant men jag känner att vi glidit en aning från själva frågan. Är det någon som har koll på var vi är i diskussionen? Var vi klara? Vad blev resultatet?

 

[Recca]

Jag tänkte nog på frågan mer i "jag" som i "man". Tycker gemene rollspelare att man måste läsa in sig på systemen man spelar för att kunna bidra med något eller kunna tillgodogöra sig spelsituationen?

Låter nästan som du vill utesluta "jag tycker..." svar och kräver att man gör generella och teoretiska uttalanden om hur en grupp människor resonerar. Personligen anser jag dock att jag bara korrekt och objektivt kan återge mina egna erfarenheter. Om du då tycker att dessa erfarenheter omöjligtvis kan gälla någon annan än endast mig, så förstår jag att det jag skriver om blir meningslöst för den frågeställning du gör.

Det jag vill gräva lite i här är olika läger av olika nördiga djup. Dvs, de som läser allt, allt, allt och de som inte läser särskilt mycket alls.
Vad finns det för slitningar här emellan?

Jag kan ha missat något som sagts tidigare i tråden, men vad upplever du att det finns för slitningar här emellan?

 

[Cissi]

Jag tänkte nog på frågan mer i "jag" som i "man". Tycker gemene rollspelare att man måste läsa in sig på systemen man spelar för att kunna bidra med något eller kunna tillgodogöra sig spelsituationen?

Låter nästan som du vill utesluta "jag tycker..." svar och kräver att man gör generella och teoretiska uttalanden om hur en grupp människor resonerar. Personligen anser jag dock att jag bara korrekt och objektivt kan återge mina egna erfarenheter. Om du då tycker att dessa erfarenheter omöjligtvis kan gälla någon annan än endast mig, så förstår jag att det jag skriver om blir meningslöst för den frågeställning du gör.

Det jag vill gräva lite i här är olika läger av olika nördiga djup. Dvs, de som läser allt, allt, allt och de som inte läser särskilt mycket alls.
Vad finns det för slitningar här emellan?

Jag kan ha missat något som sagts tidigare i tråden, men vad upplever du att det finns för slitningar här emellan?

Först, allt handlar väl till syvende och sist om ens egen subjektiva uppfattning om någonting, det gör det alltid. Jag ville bara bredda frågan så att folk inte svarade på:
"Tycker ni att JAG borde göra si eller så?" utan istället svarade på
"Vad tycker ni om det här?"
Jag kräver ingenting och om det är så du upplever det kanske jag uttryckte mig konstigt.

Sen, jag upplever inga slitningar direkt, men kan ju tänka mig att folk tycker olika om huruvida man ska läsa in sig på ett system eller inte och ville att folk skulle diskutera det. Jag var inte ute efter att folk skulle diskutera min eventuella förförståelse. Jag ställde frågan för att jag inte vet hur det ligger till och önskade att folk skulle reflektera lite över det, för min skull, och för sin egen.

---------------------

Med detta sagt så vill jag bara påpeka att jag fått en del att fundera över efter allt engegemang i tråden och vill tacka alla som har bidragit med synpunkter och åsikter.
Ni har diskuterat väl! Fint gjort, Tack.

(By all means, diskutera gärna vidare men jag har inte så mycket mer att tillägga så jag kommer nog inte skriva så mycket mer utan mest läsa och begrunda hädanefter)

/Cissi

 

[Recca]

Då förstår jag dig bättre.

 

[Basenanji]

Jag vill gärna dra upp ett nytt spår i den här mycket intressanta debatten. Om någon annan redan har sagt det här förut, om ni inte håller med får ni mer än gärna kontra med repliker! Syftet med den här posten är inte att slå fast "hur det är", utan att försöka anlägga ett annat perspektiv på Cissis frågor och på så sätt bidra till att vi får en ny förståelse för ämnet.

Ibland menar folk att intresset för olikheter eller nyheter har att göra med om man är/inte är allmänt nyfiken, om man mår bra eller annat som tex i vilken miljö man spelat spel i. Att någon försvarar en nisch är då ett exempel på att man är otrygg men kan också paradoxalt förklaras av att man är en sorts vanemänniska, trygg i sitt val. Till det dåliga räknas då den trångsynthet som kan bli en följd av detta.

Prestation och belöning
Jag skulle vilja föreslå en annan analys: vi gör något alldeles speciellt när vi spelar rollspel. När vi "spelar rollspel" så "presterar" vi och vill dessutom ha "lön för mödan". Vi kanske lägger ned energi på att ROLLspela en karaktär på ett särdeles energikrävande sätt och förväntar oss då att de anra i spelgruppen ska belöna oss genom att i sin tur göra detsamma. (jag tror också att vi förväntar oss att de andra runt spelbordet ska bli lite imponerade av vår förmåga att leva oss in spelet). Men vi kan lika gärna prestera genom att lusläsa regelavsnitt och skapa en rollperson som dödar sian fiender. Då har vi lagt fokus på att rollSPELA och vi förväntar oss en belöning i form av erfarenhetspoäng eller liknande (men även här tror jag nog att vi också förväntar oss positiva reaktioner från de andra runt spelbordet).

Det innebär också att vi alla har någon sorts relation till den där typen av "prestation" och "lön" – och att vi värderar respektive fenomen olika. Det är därför så lätt att heta känslor uppstår kring den evighetslånga debatten kring "mitt kul är bättre än ditt kul": det handlar egentligen inte om kul, utan hur vi upplever att vi blir stimulerade och belönade och om vilka prestationer som ska räknas.

Rollspelet och livsprojektet
Till detta hör också en viktig psykologisk effekt: att spela rollspel är att ge sig in i en lek vilken också inbegriper ens person (på flera plan). Oavsett spelstil använder vi oss alltiod av vår person som instas när vi spelar rollspel: vi hittar på saker (med vår föreställningsförmåga), vi löser problem (med våra kognitiva förmågor), vi samarbetar (med sociala förmågor), vi spelar ut (med sinne för dramatik) och så vidare. Alltså hör också prestationer och belöningar ihop med vilka vi är som personer. Rollspelen griper in i våra livsprojekt och tvärtom!
Det är alltså inte konstigt att just rollspelare blir extra upprörda när diskussioner kring spel uppstår.

Rising skrev en gång att han förknippade såna spel som DnD4 med prestationsrollspel. Andra speltyper var annorlunda. Jag håller inte med: alla spel är prestationsspel. Inte minst friformsscenen är fylld av olika prestationer (och belöningar). Men i simulationsspel så ser belöningen i spelet ut på ett annorlunda sätt än i andra spelstilar.

Jag provar gärna olika spel(-stilar) och tycker mig vara hyggligt vidsynt (även om det egentligen borde vara andras uppgift att bedöma detta).

Det jag däremot stör mig på (och det här skriver jag bara för att visa på min egen otillräcklighet som rollspelare och människa) är när diskussioner om spel föreslår en viss spelstil för att den är "bättre" eller mer "logisk" än andra – ungefär som om rollspel följde någon sorts naturlag. Så är det inte, hävdar jag, utan rollspelsregler, spelstilars starka och svaga sidor, preferens/smak; alla är de mänskliga artefakter och resultatet av högst subjektiva processer och värderingar. Att ett visst system är "immersionistiskt", "simulationistiskt" eller "friform" beror således snarare på att de stämmer med våra förväntningar på fenomenen "immersionism" "simulationism" eller "friform"! Det finns alltså, hävdar jag, ingen äkta, ren, essentiell "immersionism", "simulationism" etc. Tvärtom så skapar vi dessa fenomen. Att vissa männsikor komemr extra bra överens kring spelbordet handlar således om att de delar uppfattning kring dessa fenomen! De gör ungefär samma tolkning av vad "att spela ett AE-hack går ut på!". En sådan analys desarmerar uppfattningen att det finn en allenarådande tolkning, utan betonara istället hur social rollspelshobbyn är.

Men det där kan vara svårt att acceptera, för då blir man liksom påkommen med att det egentligen inte är vackra principer som styr ens val av spel, utan snarare högst subjektiva åsikter och erfarenheter. Inte sällan omedvetna sådana.

Jag skulle bli en mer harmonisk varelse om diskussionerna kunde fokusera på att tydliggöra dessa prestationer och belöningar och framförallt ge en bra förklaring till varför just dessa prestationer /belöningar är bättre/sämre än andra. Då skulle vi kunna prata mer med varandra, istället för att försöka diskutera omkull varandra.

 

[anth]

Nu har jag inte läst igenom hela tråden (bara skummat), så någon kanske redan sagt det jag har att säga.

Rollspelare är inte mer nischade än någon annan grupp i samhället.
Har du t.ex. försökt att få en hårdrockare att lyssna på Carola?
Har du försökt att "omvända" en hårdrockare?

Och varför är det så?
Det är inbyggt i människans natur: "jag har rätt och du har fel" - faktum är att de flesta konflikter i världen kommer från att den ena parten inte vill lyssna på den andra parten. Människan är Xenofobisk - like it or not.

Är det då dömt att misslyckas att "omvända" rollspelare?
Nej.
Jämför med musik: ett barn som växer upp idag har ofta möjlighet att lyssna på flera olika musikstilar - så en person som bestämmer sig för att bli hårdrockare har redan testat flera olika musikstilar innan denne bestämmer sig för vilken som är favoritmusiken.
Så är sällan fallet när det gäller rollspel.
Många rollspelare har bara spelat ett eller två olika rollspel och är nöjda med det. Och ytterst få rollspelare känner till den enorma mängd rollspel som finns (vi som frekventerar rollspel.nu är faktiskt en liten minoritet av Sveriges rollspelare).

Det är alltså inte dömt att misslyckas att få en rollspelare att börja spela andra rollspel än denne är van vid. Men det kan vara svårt. Så svårt at många ger upp och säger att det är omöjligt.