Nekromanti Hönan och ägget - olika spelstilar

[Slarn]

En sak jag tänkt på under senare tid är att min spelstil förändrats något. Då jag var nybörjare, var det så att man började med att köpa ett rollspel. Man pluggade in reglerna, studerade den intressanta spelvärlden, och tänkte ut ett äventyr att köra där. Jag tänkte ungefär: Vad kan man göra med den här världen?
När man köpte rollspel körde man alltid med världen och reglerna samtidigt. Spelade man i Mundana, var det Ob-slag som gällde. I vilda västern var träffmallen obligatorisk.

Nu på senare tid har det dock hänt att jag först fått en idé till ett äventyr, för att sedan börja tänka på vilket rollspel som egentligen ska få äran att frambära det. Just nu har jag t ex. tankar om ett skräck/stämningsäventyr under 1700-talet (nästan ingen aning om vilket rollspel jag ska köra det i), samt att jag i går blev inspirerad till att skapa något med vampyrer i cyberpunkmiljö (kan bli WoD, men eftersom jag har Neotech ganska nära till hands ligger det bra till också).

Är detta något som kommer i samma veva som att man då man lämnar nybörjarstadiet brukar sluta att följa reglerna till punkt och pricka som SL (börja improvisera lite mer alltså)? Mina vyer vidgades också då jag började hänga lite mer på Rollspelsforumet, där folk ofta lägger upp idéer om äventyr och sjyssta människor bidrar med förslag till system ("Du skulle kunna modda CoC lite, eller så skulle man kunna tänka sig Kult..."). Vad tror ni?

 

[Gurgeh]

Är detta något som kommer i samma veva som att man då man lämnar nybörjarstadiet brukar sluta att följa reglerna till punkt och pricka som SL (börja improvisera lite mer alltså)?

Jag hade fördelen att aldrig behöva lämna det stadiet, eftersom jag aldrig befunnit mig i det. I de rollspel jag började med (DoD och Mutant någon gång 1984-1985) fanns det inte några världar att spela i, och de som lärde mig spelen var så dåliga på att läsa regler att det tidigt blev ganska uppenbart att de inte var skrivna i sten; det var viktigare att ha kul än att följa några regler.

Men du har säkert rätt i princip. Många som börjar spela vågar antagligen inte kliva utanför de streckade linjerna, innan de har samlat på sig en del erfarenhet och lärt sig att det inte kommer hända något farligt om man gör det.

För övrigt kom ägget före hönan, alltid!

/tobias

 

[Troberg]

För övrigt kom ägget före hönan, alltid!

Fast tuppen kom först, annars blir det inget ägg.

 

[Insignia]

Icke alls [OT]

"Fast tuppen kom först, annars blir det inget ägg."

Det fanns ägg långt innan det fanns vare sig hönor eller tuppar. Dessutom lägger hönor ägg även utan tuppar, det blir bara inga kycklingar av dem.

 

[Johan K]

Är detta något som kommer i samma veva som att man då man lämnar nybörjarstadiet brukar sluta att följa reglerna till punkt och pricka som SL (börja improvisera lite mer alltså)?

Kan tänkas ja !
är lite inne på din linjte åxå. Att ibörjan så följde man strikt de regler som fanns, utan att modda nått för 5 öre. Ju mer erfaren man blev & hade testat fler system så blev det ju att man plockade små godbitar & stoppade in i det spelet som man lira just då, för att få lite mer flyt.

Mina vyer vidgades också då jag började hänga lite mer på Rollspelsforumet, där folk ofta lägger upp idéer om äventyr och sjyssta människor bidrar med förslag till system ("Du skulle kunna modda CoC lite, eller så skulle man kunna tänka sig Kult..."). Vad tror ni?

Håller åxå här med dig om att enns vyer vidgas lite mer, när man har varit här & läst andras idéer & tankar.
Senså får man ju en hel välldans massa nya vyer ju mer man spelar med andra grupper. Så är det för mig iaf.

 

[sockerpappan]

fick en liknelse som pockar på uppmärksamhet. Nämligen tänk er en konstnär som skall uttrycka något. Om man gör som man gjorde i början av rollspelskariärren så börjar man med att bestämma sig för medel, dvs kanske måla en tavla och sedan beslutar vad man vill avbilda. Man väljer system först och sedan vilken berättelse man vill berätta med det. Problemet med detta är att man begränsar sig stort innan man får sina kreativa visioner. Gör konstnären tvärt om, dvs först bestämmer sig för vad den vill avbilda och sedan väljer medel, är det ett ljud man vill avbilda är det kanske via musik, är det en färg, kanske en tavla. Som rollspelare bestämmer man berättelse först innan man tar till ett system...
Visst kan det vara kretivt att begränsa sig och välja begränsningar först, ex dogmautmaningen, men gör man det till vana och det enda sättet så tror jag det är mer begränsande än givande.

 

[Rickard]

Jag var regelslav när jag var yngre men numera så använder jag reglerna som riktlinjer.. Håller jag med om resultatet så kör jag på det men annars så ignorerar jag det..

Jag skrev ner allting som kunde hända i äventyret när jag var yngre.. Numera så hittar jag på ett slut, en början och sedan så kör jag.. Har väl max 10-15 namn nerskrivna och kan kanske skriva ner ungefär lika många noter under spelets gång..

Förut så var jag bara spelledare i DoD.. Numera kan jag tänka mig att spelleda i rollspel som jag inte ens har läst, utan bara fått en uppfattning om.. Får jag en idé till något rollspel som jag inte spelleder i (eller kan konvertera till det spelet) så hittar jag på ett eget, enkelt regelsystem eller mod:ar ett befintligt till min nya värld.. Mina scenarion blir blir lite mer som konventsscenarion ibland..

Så.. Ja, jag håller med om att det är ett sätt man kan utvecklas på..

Rollspelsforumet besöker jag för att få lite nya infallsvinklar på vad och hur man kan spela något och i utbyte ge några själv från egen erfarenhet.. Jag håller även till här för att kunna vinkla trådar så att jag kan gagnas utav dem..

Makarforumet besöker jag för att sno regler i system eller ta del av nya tankar i hur regler kan skötas.. Men anledningen varför jag kom dit först var för att kunna påverka system innan de kom ut "på marknaden" så att jag slapp mod:a dem efteråt..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som en gång i tiden var en jätteintresserad läsare på skräckforumet för tipsen som kom där

 

[Rising]

Jag tänkte ungefär: Vad kan man göra med den här världen?

När jag var liten så började jag med DoD, och det var liksom inte "ett rollspel", utan det var rollspelet.

Så... när jag såg något häftigt monster i något barnprogram så gjorde jag det som en varelse i DoD. Jag hade både He-man-gubbar och solroskrigare (från de tecknade ewokerna-avsnitten (solroskrigarna är kanske några av de häftigaste monstrena jag någonsin sett)) som varelser i DoD, och jag hade hittat på massor själv (fast de var inte så balla. "Träd-luggas" var ett sköldpaddsmonster som bodde i en stubbe, och "Pluttar" var en sorts småttingar som hade sträva tungor och gjorde 1 skada när de slickade på en, bl.a.). Allt som vi tyckte var häftigt stoppade vi liksom in i den världen. En kille hade ett runsvärd (det runsvärd som finns i Talisman), en annan var en balrog (!!!), en kille har Magna-Kai-färdigheten Nexus antecknad på sitt rollformulär och jag har iaf två rollformulär på vars utrustning det finns laservapen (jag hade dille på tidsresor ett tag), och jag tror att någon har en flaska med intighetens blod (det gift som omtalas i Tigerns Väg-böckerna).

Tittar man på mina gamla DoD-formulär så framstår de liksom som helt vilda, det är helt obegripligt att förstå hur vi kunde spela överhuvudtaget, men så som jag kommer ihåg våra gamla spelmöten så var de ändå väldigt rena, raka äventyr. Ofta av "samla ingredienserna"-karaktär. Inga konstigheter där, alltså.

---

Men vad jag menar är att jag aldrig låtit mig begränsas av rollspelet förrän det kom rollspel som hade riktiga världar och väldigt snäva, uttalade sätt att spela på. Det var väl iom att Ereb Altor kom igång på allvar som jag började försöka skriva "riktiga" äventyr till världen, men jag tyckte inte det var samma sak som det riktiga DoD. Jag har aldrig gillat Ereb Altor.

Det är nog endast Kult jag verkligen har försökt lira på det "riktiga" sättet: Som jag läst och försökt skriva äventyr till som faktiskt passar till den uttalade settingen, bakgrunden och stämningen.

Det händer nog oftare nu, när jag blivit äldre, att jag försöker läsa färdigt ett rollspel innan jag börjar skriva på min egen version. Men när jag var ung, då bara gick jag omkring, och såg jag något häftigt så gjorde jag sedan ett rollspel om det eller bakade in det i det officiella rollspelet: Drakar och Demoner.

 

[Ziaxool]

Om detta stämmer så är jag fortfarande nybörjare (föga förvånande)- jag moddar sällan (men jag har börjat mer nu på senare tiden) och skirver alltid äventyr till rollspel (alltså inte rollspel till äventyr). Men det sistnämnda kan bero på vilka rollspel jag har (Dragonball, D&D och Usagi/ Sengoku).

/Ziaxool - alltså ett ägg

 

[Slarn]

Det är nog så att de som spelar mer "nischade" rollspel, dvs. sådana där reglerna är starkt knutna till världen, bör vara mer benägna att modda och hitta på egna regler än de som kör exempelvis D&D och GURPS. Jag antar att det var vad Wizards och SJG tänkte från början, att vad man än ville spela i för setting skulle man slippa skaffa andra böcker (och lära sig fler system) än deras.