Ymir
Liten kantbaron
Jag slogs av en tanke idag. Slumpmässigt inslängda h:n, z:n, circumflexer och heavy metal-umlauts är fantasyspråkens stora gissel. Ofta slänger författare/spelskapare in dessa i namn och ord, utan någon som helst idé om uttalsskillnaderna gentemot de vanliga bokstäverna. Vi har tex cirefalierna i Eon; vars språk är fullt av namn som inte bara är proppfulla av h:n och z:n, utan dessutom -samtidigt- har vanliga s: Chimsz, Nahrzasz, Szezior, Szza. Marco har väl sagt nångång att han inte är vidare intresserad av språk, och därför gjorde modulens språkkapitel kort, men det står inte ett ord om språkets uttal. Jag har alltid gillat att Neogames liksom lyckats skapa en unik språkklang i faliskan, det känns inte som något språk från vår värld, men samtidigt; det här är ju bara dåligt. Man har ingen aning om uttalsskillnaderna mellan s- och z-ljuden i faliskan, eller vad h:et fyller för funktion, så varje gång man ska stava namn måste man gå tillbaka i modulerna och kolla så man skrev dem rätt. Det suger, liksom. Och så där är det i massor, massor av fantasyrollspel- och böcker. Det klassiska slumpmässiga fantasy-h:et är ännu värre; man slänger in det för att få saker att se mer mäktiga eller 3v1l ut eller nåt, men oftast ges ingen antydan att det överhuvudtaget påverkar uttalet. Draken Verduhrakhs namn i Eon tex, stavas olika i varenda jävla modul. Jag undrar om Krille slängde in det som ett skämt eller nåt. Slumpmässiga circumflexer finns det också gott om i Eon förstås; Mûhad, Gûrd, men jag vet inte - är de så vanliga i fantasyn i stort? Tolkien har ju circumflexer överallt, men i hans verk så betyder de ju faktiskt någonting, och då blir de genom nån mystisk process ett plus snarare än ett minus.
Slutligen har vi ju då den germanska umlauten. Den är väl inte så vanlig i svensk fantasy, förklarligt nog, vi förknippar inte direkt nån mystik med å, ä, ö - intressant nog, dock, har vi nästan aldrig med dessa bokstäver i fantasynamn vi hittar på. (Jag har tillochmed för mig att Riotminds tagit bort dem från några mytologiska namn och så för att fornnördifiera dem). Är vi så amerikaniserade att vi skyr dem av nån anledning? (I Eon finns inte en enda kultur med ä:n eller ö:n...fram tills jag fick skriva Sung och raunerna, då). Jänkarna och kanadenserna och andra verkar å andra sidan sjukt fascinerade av slumpmässiga prickar ovanför vokaler; särskilt i heavy metal förstås - röck döts, liksom. Trojas 'Tröja'-t-shirts är ju en klassiker i Sverige. Och fenomenet har smugit sig in i fantasyn med; GG Kay har verkat fascinerad av umlauts sedan 80-talet, fast han har nog nån slags lingvistisk koll, jag har för mig att hon som skrev Stjärnbäraren från Hed använder dem hela tiden (hon är en klassisk h:syndare också, även om hon verkar göra en grej av att namnen är så komplicerade; 'Ghisteslwchlohm' äger ju tex), för att inte tala om det här Eragon-spektaklet; 'Arya Dröttningu' liksom. Innovativt alvspråk antar jag, men det blir bara tragiskt när man inser att författaren förmodligen har absolut noll koll på vad de där prickarna borde göra med uttalet. (Vi snackar om snubben som gjorde den begåvade namnrippen 'Ellesméra'. Fast vad vet jag, han kanske är ett lingvistiskt geni? Tillägg: Han har visst nån slags språkguide i boken, ser jag nu, så han har ju försökt iallafall).
Tolkien har massor av ë, men bara ett enda ö som jag kommer på: Eöl. Jag undrar hur det namnet är tänkt att uttalas?
Så, jag föreslår en gyllene regel för forumets spelskapare: använd aldrig z, h, circumflexer och umlaut om det inte är åtminstone en gnutta lingvistiskt motiverat, eller i ironiskt syfte. Gör ni det, kommer jag att ikläda mig bajsbrun plysch, söka upp er och misshandla er med 2,26 kg 'Cambridge Encyclopedia of Language'.
- Ymir, fram för -bra- fantasynamn
Slutligen har vi ju då den germanska umlauten. Den är väl inte så vanlig i svensk fantasy, förklarligt nog, vi förknippar inte direkt nån mystik med å, ä, ö - intressant nog, dock, har vi nästan aldrig med dessa bokstäver i fantasynamn vi hittar på. (Jag har tillochmed för mig att Riotminds tagit bort dem från några mytologiska namn och så för att fornnördifiera dem). Är vi så amerikaniserade att vi skyr dem av nån anledning? (I Eon finns inte en enda kultur med ä:n eller ö:n...fram tills jag fick skriva Sung och raunerna, då). Jänkarna och kanadenserna och andra verkar å andra sidan sjukt fascinerade av slumpmässiga prickar ovanför vokaler; särskilt i heavy metal förstås - röck döts, liksom. Trojas 'Tröja'-t-shirts är ju en klassiker i Sverige. Och fenomenet har smugit sig in i fantasyn med; GG Kay har verkat fascinerad av umlauts sedan 80-talet, fast han har nog nån slags lingvistisk koll, jag har för mig att hon som skrev Stjärnbäraren från Hed använder dem hela tiden (hon är en klassisk h:syndare också, även om hon verkar göra en grej av att namnen är så komplicerade; 'Ghisteslwchlohm' äger ju tex), för att inte tala om det här Eragon-spektaklet; 'Arya Dröttningu' liksom. Innovativt alvspråk antar jag, men det blir bara tragiskt när man inser att författaren förmodligen har absolut noll koll på vad de där prickarna borde göra med uttalet. (Vi snackar om snubben som gjorde den begåvade namnrippen 'Ellesméra'. Fast vad vet jag, han kanske är ett lingvistiskt geni? Tillägg: Han har visst nån slags språkguide i boken, ser jag nu, så han har ju försökt iallafall).
Tolkien har massor av ë, men bara ett enda ö som jag kommer på: Eöl. Jag undrar hur det namnet är tänkt att uttalas?
Så, jag föreslår en gyllene regel för forumets spelskapare: använd aldrig z, h, circumflexer och umlaut om det inte är åtminstone en gnutta lingvistiskt motiverat, eller i ironiskt syfte. Gör ni det, kommer jag att ikläda mig bajsbrun plysch, söka upp er och misshandla er med 2,26 kg 'Cambridge Encyclopedia of Language'.
- Ymir, fram för -bra- fantasynamn
