Nekromanti Ha ha! Jag är barnsligast!

[Rising]

För en vecka sedan började jag studera.

(Nej! Jag är inte någon akademiker, jag pluggar faktiskt bara gymnasiepoäng. Dessutom pluggar jag sånt jag typ redan kan, så det är nästan mer att betrakta som semester)

Nå, det roliga med mig är att jag omedelbart återgår till hur jag betedde mig i typ gymnasiet och tidigare; jag sitter och ritar gubbar i häftena, kommer med "roliga" kommentarer då och då, och utför alltid alla uppgifter på så corny sätt som möjligt; typ senast så gjorde jag reklam för mig själv - bara det jättekonstigt i en klass där de flesta fortfarande är lite blyga och tillbakadragna - i ordalag som "Johan Rising - blotta namnet kan fylla en nihilist med religiös förundran", "Johan Rising har levt ett hårt liv. Redan som barn blev han uppäten av en krokodil, och innan han blev myndig så drabbades han av både mjältbrand, multipel hjärnblödning, lepra, elefantsjukan, påssjuka, gåslever, tennisarmbåge och mjäll", samt "Det var kanske den förra påven som uttryckte det bäst: Med människor som johan Rising så behövs det ingen Gud!"

Det är så oerhört barnsligt, men jag kan inte riktigt låta bli.

Märkligast var dock när jag förstrött satt och klottrade lite på ett papper för att sedan se att jag hade skrivit "Sara" (Sötaste tjejen på kursen, som jag sitter och ömsom hjälper, ömsom flörtar med) där "S":et liksom såg ut som ett hjärta... Jag suddade ut det snabbt och tänkte att det kanske var dags att skärpa mig en aning.

Nå, kommer jag att sluta som ägare över ett litet nöjesfält, åka blå tåget med min tama apa och börja låta en massa småbarn sova över i mitt Peter Pan-beprydda hem? Är det ett sådant hemskt öde som kommer drabba mig?

Finns det någon annan som är lika barnslig som jag?

(Samtidigt är jag förstås också stofil - jag pratade exempelvis länge med en gammal finsk dam på kursen om på vilka sätt dagens ungdomar saknar hyfs och hur man knappt kan förstå vad de pratar om, med deras slarviga språkbruk.)

/Rising + Sara 4ever

 

[Svarte Faraonen]

"Nå, det roliga med mig är att jag omedelbart återgår till hur jag betedde mig i typ gymnasiet och tidigare; jag sitter och ritar gubbar i häftena, kommer med "roliga" kommentarer då och då, och utför alltid alla uppgifter på så corny sätt som möjligt; typ senast så gjorde jag reklam för mig själv - bara det jättekonstigt i en klass där de flesta fortfarande är lite blyga och tillbakadragna - i ordalag som "Johan Rising - blotta namnet kan fylla en nihilist med religiös förundran", "Johan Rising har levt ett hårt liv. Redan som barn blev han uppäten av en krokodil, och innan han blev myndig så drabbades han av både mjältbrand, multipel hjärnblödning, lepra, elefantsjukan, påssjuka, gåslever, tennisarmbåge och mjäll", samt "Det var kanske den förra påven som uttryckte det bäst: Med människor som johan Rising så behövs det ingen Gud!""

De två första låter som mig, i alla fall. Men jag måste säga att jag inte ser någon poäng i varken barnslighet eller vuxenhet. Jag gör det som jag gillar, och om någon annan skulle bedöma det som barnsligt eller vuxet bryr jag mig inte om det. Att våldsamt motsätta sig antingen barnslighet eller vuxenvärlden känns lite som om man försöker bevisa något.

 

[magoo]

Jag är ofta barnslig, jag tror att det är ett sätt att göra sig liten och söt, i allafall i mitt fall. Jag faller ofta in i barnsligheten när jag är uttråkad eller osäker, jag tror att det har att göra med att jag är yngst i familjen (dagens Dr Phil-analys). Ibland vill jag fly - en pinsam tystnad eller när något blir för seriöst och då kommer skämten bubblande.

När min kompis försvarade sin doktorsavhandling i matematik satt jag och fnissade åt konstanten Qk (uttalas ku - kå) och kände mig barnsligast i världen. Men när jag tittade åt sidan satt fler än jag och höll sig för skratt.

Jag klottrar alltid under föredrag, på möten och på föreläsningar. Ibland nidbilder av de stackare som håller presentationen. Däremot är jag superseriös i mitt eget arbete så jag kan skärpa till mig. Men ångan måste ut och ger någon mig en perfekt passning till ett dräparskämt så håller jag inte igen.

 

[Rising]

Att våldsamt motsätta sig antingen barnslighet eller vuxenvärlden känns lite som om man försöker bevisa något.

Det där låter ju iofs på pricken som mig... Jag är ju oerhört neurotisk. Fast å andra sidan har jag samtidigt så himla roligt åt det, så det blir nästan något annat i slutändan i alla fall.

Det här blir ett sidospår; men ett exempel jag gillar mycket (som är ett annat av mina särdrag) är det här med att vara plump och bonnig.

Jag tycker plumpa skämt i sig är astråkiga. Jag fnissar däremot lätt åt tanken på att någon skulle dra ett plumpt skämt i helt fel sammanhang. Jag tycker dock inte att det är roligt med plumpa människor som faktiskt är plumpa i fel sammanhang. Vad jag däremot tycker är roligt är när någon som inte är plump drar ett plumpt skämt i fel sammanhang; alltså när det görs på bus.

Så fort det finns en självdistans så blir det alltså roligt för mig. Det är lite samma sak med barnsligheten. De som är efterblivna eller barnsliga på riktigt kan jag tycka är sorgliga, men någon som är barnslig på bus tycker jag mer eller mindre alltid är skitroliga. Min syrra brukar exempelvis peka på gamla fula kärringar när jag är ute med henne och säga "ah, här kommer din flickvän..."

Vi tycker det blir extra roligt just eftersom vi är medvetna om att man inte förväntas bete sig så, och för att vi delvis spelar med i det spelet. Just det här; att vi gör något på bus; att vi bryter mot reglerna, det är absolut en del av hela grejen.

 

[solvebring]

Hahahahahaha!!! Det är klockrent, så har jag alltid varit, och kommer antagligen alltid att vara så. Det bästa var på högstadiet i nian då min mattelärare ville kolla i häftet jag hade på lektionen... Då han upptäckte att det var tre tal gjorda på första sidan och resten, varje sida - ända tills den var slut, bara var teckningar, vart han grymt förbannad.

Man ska vara barnlig, annars blir man torr och förlorar så mycket goda stunder. Man ska ha barnasinnet kvar... "Att vara vuxen" osv är bara snack!

 

[walium]

Jag vill inte krossa din världsbild men de flesta beter sig enligt samma mönster när de hamnar i en skolbänk även om de klassas som vuxna. Betenden som man uppvisade i gymnasiet eller högstadiet dyker upp igen om man börjar plugga på KomVux eller högskolan. Så du är knappast ensam eller ens barnsligast. För övrigt är det orättvist att söta tjejer minsann alltid får hjälp men att samma sak inte gäller för andra (som till exempel skalliga, lönnfeta skåningar).

Men du har inte skrivet vilket ämne som det är du studerar.

 

[Saxifrage]

Hmm... var inte det där bara ett komplicerat sätt att säga att "när jag gör det är det kul, när andra gör det är det tråkigt"

Men visst, du har en poäng. Förmodligen bottnar det i humorteorins första sats: att bryta mot konventionerna är kul. Det är väl därför som det är roligt när John Cleese står i stram givakt iförd kyparuniform och sjunger "sit on my face", men totalt poänglöst när en Svullo-klon gör det. Plumpheter är alltså egentligen kul för att de bryter av mot något sofistikerat. Följaktligen måste man kunna vara sofistikerad för att lyckas med att vara plump.

Med det har jag alltså bevisat att bondkomik inte kan vara roligt. Fasen, det var inte illa på en måndag...

 

[Gastono]

komplicerat sätt att säga

Det är Rising...
Han vet inte hur man talar okomplicerat

 

[Rising]

OT

de flesta beter sig enligt samma mönster när de hamnar i en skolbänk

Ah...okejrå. Jag vet ju inte, så... tja, så, jag vet inte, helt enkelt. För mig är precis allt supernytt och exotiskt. Jag visste knappt ens att människor var ute klockan sju om dagarna. (Jag vet ännu inte hur man gör för att gå upp så tidigt själv. Första dagen så hade jag helt sömndrucken lyckats ta på mig en tröja ut och in, men det upptäckte jag och lyckades åtgärda innan någon hann se)

Men du har inte skrivet vilket ämne som det är du studerar.

Jo, jag skrev ju att det var ngt jag redan kunde, och då finns det ju inte mycket att välja på... Jag pluggar desktop publishing. Well, egentligen studerar jag ju först och främst hur det är att studera, men det är desktop publishing som är ämnet.

PS. Förresten hjälpte jag en äldre, försynt och datortafatt herre till en början, så jag är inte helt hardcore på att bara ge tjejer hjälp. Skåningar (och då särskilt skalliga sådana) (för att inte tala om fisktankande dylika) underprioriterar jag dock förstås av ren princip. :^)

 

[Johan K]

Finns det någon annan som är lika barnslig som jag?

Humm, ja & nä....
Alltså, visst så kan man går i barndom inimellanåt.. Det gör man väll inimellanåt, sådär lite tillmanns tror jag bestämmt.
Dock så är det väll inget negativt tycker jag att man håller på så, det är ju skönt att vara sådär lite barnslig vd rätt ttillfälle..

 

[Nightowl]

Betenden som man uppvisade i gymnasiet eller högstadiet dyker upp igen om man börjar plugga på KomVux eller högskolan.

När jag pluggade till bibliotekarie var många av mina klasskamrater trettifem till fyrtio-åriga tanter som jobbat som biblioteksassistenter och skaffade sig akademiska poäng för att bli befordrade. Mer fnissiga småflickor fick man leta efter, och ett par av dem knullade runt så där tonårsmässigt under studentfester och dylikt. Det mesta utbildning går ut på att försätta en i underläge; då blir man omogen som defense mechanism.

Själv har jag dock varit en stofil sedan jag gick i femman, ungefär.

Erik

PS: ahahaha, Rising är akaDEmiker nu, nanananana!

 

[Marcus J]

Så, nu måste jag ju ställa den viktigaste frågan, eftersom ingen annan ställt den:

Hur söt är hon? För ärligt talat så har jag sett några komvuxklasser på min skola och där verkar medelåldern ligga runt 35, varav ingen är särkilt het. Kanske ett lokalt fenomen? I så fall får jag flytta om jag börjar på Komvux.

/Marcus trött idag. Riktigt trött.

 

[Rising]

Hur söt är hon?

Som en syrlig karamell, baby, som en småsyrlig karamell...

(Egentligen bör inte en gentleman svara på sådana frågor, men då jag ändå först och främst är en odräglig slyngel så antar jag att det är okej)

Hon framstår vid första ögonkastet såsom späd och flickaktig (hon ser egentligen mer ut som en "Annika" än en "Sara" - om någon annan nu tänker såsom jag gör angående namn). Hennes uppenbarelse ger sken av ömtålighet, men hon är också beskaffad med ett visst bett - ett visst inslag av sälta. Hennes skönhet är den flämtande lågans; den man skyddar med kupade händer... en låga som ömsom värmer, ömsom bränns...

Eftersom hon är estet (fotograf, närmare bestämt) så har hon också ett... det saknas ord för det jag söker sätta fingret på; en kombination av förundran och erkänsla; den där blandningen av klarsynthet och nyfikenhet som jag tycker är utmärkande för alla konstnärligt lagda människor. Blicken som välkomnar, utmanar, vaggar till ro... Det var i vart fall i skenet av denna blick jag först föll för henne; och det var genom denna blick jag fann ett universum av skönhet. Jag skojar inte: Vid hennes leende smälter wolfram, vid hennes skratt syns gråstenarna rodna, i hennes uppmärksamhet smickras den fulaste marulk...

Jag måste erkänna att jag redan är lite småkär i henne.

 

[haltageten]

Du krossade just min värld med en hammare av förvåning. Jag har levt hela mitt liv (sen jag kom till forumet) i en dimma där röster har viskat att du varit en ond demon som splittrar vackra drömmar i tusentals blodiga skärvor. Men dimman har skringrats och hela min dag har blivit ljus. Jag är ej längre rädd för dig, du skrämmer mig inte. Du har helt enkelt blivit snäll. En människa som kan visa kärlek och ömhet ( i alla fall för den söta lilla flickan i din klass). Eller är detta bara en fasad för dina egentligen onda uppsåt, är vi bara marionetter i din värld, försöker du vagga oss in i en falsk trygghet? Ah, nu blev jag paranoid istället. Rising du är en lurig rackare!

- Jocke, hoppas att Rising inte tar illa upp.

 

[hraufnir]

Du har ditt på det torra...

Steg 1: ta reda på om hon har ngn. om Ja: Dränk dig.
Om Nej: Visa henne ovanstående text. Då löser sig allt! =)

 

[Saxifrage]

När jag pluggade till bibliotekarie var många av mina klasskamrater trettifem till fyrtio-åriga tanter (---). Mer fnissiga småflickor fick man leta efter, och ett par av dem knullade runt så där tonårsmässigt under studentfester och dylikt.

Hmm... jag tror jag förstår varför du började föredra killar...

 

[Marcus J]

hum, ska vi tolka detta som ett utdrag ur klottret i ditt block?

/Marcus har konstruktionsprov i morgon. Jobbigt.

 

[Morgoth]

Jag var megabarnslig på högstadiet. Nu går jag ju på en teaterlinje i gymnasieskolan och här tror alla att de har rätt att bete sig som barnungar hela tiden, och därför blir det svårare för mig att verkligen bete mig barnsligt med klass som jag brukade, så istället försöker jag kontrastera det hela genom att bete mig vuxnare och mer sofistikerat - i verkligheten framstår jag dock nog mest som pretentiös och arg.

Men jag hade väldigt kul åt en grej i en naturvetenskaplig kurs jag går just nu. Min lärare uttalar nämligen ordet "röntga" precis (och jag lovar, det är oskiljbart) som "runka". Så han berättade en massa om att "man skydder testiklarna med bly när man runkar så att inte det genetiska materialet ska skadas". Jag frågade då hur man gjorde när man röntgade testiklarna.

"Man kan ju inte runka där nere."

 

[Saxifrage]

Personliga bloggar suger...

...men om Rising börjar blogga skulle jag fasiken få ändra åsikt. I alla fall så länge han lovar att inte fylla bloggen med något som helst meningsfullt innehåll. Risings blogg skulle bli webbens motsvarighet till Seinfeldt!

Fast som den retro-kung han är, så kommer väl hans blogg inte förrän om ett par år...

 

[Dewil]

Nähä? (ANT)

Jag måste erkänna att jag redan är lite småkär i henne.

Det menar du inte?!

Dewil