Rising
Vila i frid
För en vecka sedan började jag studera.
(Nej! Jag är inte någon akademiker, jag pluggar faktiskt bara gymnasiepoäng. Dessutom pluggar jag sånt jag typ redan kan, så det är nästan mer att betrakta som semester)
Nå, det roliga med mig är att jag omedelbart återgår till hur jag betedde mig i typ gymnasiet och tidigare; jag sitter och ritar gubbar i häftena, kommer med "roliga" kommentarer då och då, och utför alltid alla uppgifter på så corny sätt som möjligt; typ senast så gjorde jag reklam för mig själv - bara det jättekonstigt i en klass där de flesta fortfarande är lite blyga och tillbakadragna - i ordalag som "Johan Rising - blotta namnet kan fylla en nihilist med religiös förundran", "Johan Rising har levt ett hårt liv. Redan som barn blev han uppäten av en krokodil, och innan han blev myndig så drabbades han av både mjältbrand, multipel hjärnblödning, lepra, elefantsjukan, påssjuka, gåslever, tennisarmbåge och mjäll", samt "Det var kanske den förra påven som uttryckte det bäst: Med människor som johan Rising så behövs det ingen Gud!"
Det är så oerhört barnsligt, men jag kan inte riktigt låta bli.
Märkligast var dock när jag förstrött satt och klottrade lite på ett papper för att sedan se att jag hade skrivit "Sara" (Sötaste tjejen på kursen, som jag sitter och ömsom hjälper, ömsom flörtar med) där "S":et liksom såg ut som ett hjärta... Jag suddade ut det snabbt och tänkte att det kanske var dags att skärpa mig en aning.
Nå, kommer jag att sluta som ägare över ett litet nöjesfält, åka blå tåget med min tama apa och börja låta en massa småbarn sova över i mitt Peter Pan-beprydda hem? Är det ett sådant hemskt öde som kommer drabba mig?
Finns det någon annan som är lika barnslig som jag?
(Samtidigt är jag förstås också stofil - jag pratade exempelvis länge med en gammal finsk dam på kursen om på vilka sätt dagens ungdomar saknar hyfs och hur man knappt kan förstå vad de pratar om, med deras slarviga språkbruk.)
/Rising + Sara 4ever
(Nej! Jag är inte någon akademiker, jag pluggar faktiskt bara gymnasiepoäng. Dessutom pluggar jag sånt jag typ redan kan, så det är nästan mer att betrakta som semester)
Nå, det roliga med mig är att jag omedelbart återgår till hur jag betedde mig i typ gymnasiet och tidigare; jag sitter och ritar gubbar i häftena, kommer med "roliga" kommentarer då och då, och utför alltid alla uppgifter på så corny sätt som möjligt; typ senast så gjorde jag reklam för mig själv - bara det jättekonstigt i en klass där de flesta fortfarande är lite blyga och tillbakadragna - i ordalag som "Johan Rising - blotta namnet kan fylla en nihilist med religiös förundran", "Johan Rising har levt ett hårt liv. Redan som barn blev han uppäten av en krokodil, och innan han blev myndig så drabbades han av både mjältbrand, multipel hjärnblödning, lepra, elefantsjukan, påssjuka, gåslever, tennisarmbåge och mjäll", samt "Det var kanske den förra påven som uttryckte det bäst: Med människor som johan Rising så behövs det ingen Gud!"
Det är så oerhört barnsligt, men jag kan inte riktigt låta bli.
Märkligast var dock när jag förstrött satt och klottrade lite på ett papper för att sedan se att jag hade skrivit "Sara" (Sötaste tjejen på kursen, som jag sitter och ömsom hjälper, ömsom flörtar med) där "S":et liksom såg ut som ett hjärta... Jag suddade ut det snabbt och tänkte att det kanske var dags att skärpa mig en aning.
Nå, kommer jag att sluta som ägare över ett litet nöjesfält, åka blå tåget med min tama apa och börja låta en massa småbarn sova över i mitt Peter Pan-beprydda hem? Är det ett sådant hemskt öde som kommer drabba mig?
Finns det någon annan som är lika barnslig som jag?
(Samtidigt är jag förstås också stofil - jag pratade exempelvis länge med en gammal finsk dam på kursen om på vilka sätt dagens ungdomar saknar hyfs och hur man knappt kan förstå vad de pratar om, med deras slarviga språkbruk.)
/Rising + Sara 4ever