Hagamannen som sätter skräck i halva Umeå orsakar även lite intressanta sidofenomen. Vår annars seriösa dagstidning Västerbottens Folkblad har t ex frågat en sierska om vem och var Hagamannen kan tänkas vara (Hon hade ungefär lika svävande svar som sierskor brukar ha och allt var redan känt från kvällstidningarnas profil)!
Min granne vägrar att promenera ensam oavsett tidpunkt, många är vansinnigt rädda. Själv promenerar jag mycket och känner mig inte rädd utan mer uppmärksam - lägger märke till personers klädsel, färg på bilar etc som jag inte gör annars.
Jag har även kommit på mig själv med att fantisera om att bli överfallen av Hagamannen. Naturligtvis skulle jag (ett kraftpaket på 156 cm) övermanna honom och bli stadens (och landets) hjältinna. Efter många och långa promenader börjar mina fantasier vara så detaljerade att jag nästan tror på dem själv - komplett med intervjuer i media.
Om Hagamannen skulle överfalla mig på riktigt skulle jag inte ha en chans i världen, förmodligen skulle han kunna läsa tidningen samtidigt. Men i min fantasi ligger han hjälplös och skolös i en snödriva, ungefär som om jag skulle vara en korsning mellan Anja Pärsson och Heidi, Armbryterskan från Ensamheten.
Jag har alltid fantiserat på detta sätt om verkliga händelser sedan jag var mycket liten och det är till stor nytta när jag ska spelleda. Finns det fler superhjälte-wannabes därute?
/Magoo
Min granne vägrar att promenera ensam oavsett tidpunkt, många är vansinnigt rädda. Själv promenerar jag mycket och känner mig inte rädd utan mer uppmärksam - lägger märke till personers klädsel, färg på bilar etc som jag inte gör annars.
Jag har även kommit på mig själv med att fantisera om att bli överfallen av Hagamannen. Naturligtvis skulle jag (ett kraftpaket på 156 cm) övermanna honom och bli stadens (och landets) hjältinna. Efter många och långa promenader börjar mina fantasier vara så detaljerade att jag nästan tror på dem själv - komplett med intervjuer i media.
Om Hagamannen skulle överfalla mig på riktigt skulle jag inte ha en chans i världen, förmodligen skulle han kunna läsa tidningen samtidigt. Men i min fantasi ligger han hjälplös och skolös i en snödriva, ungefär som om jag skulle vara en korsning mellan Anja Pärsson och Heidi, Armbryterskan från Ensamheten.
Jag har alltid fantiserat på detta sätt om verkliga händelser sedan jag var mycket liten och det är till stor nytta när jag ska spelleda. Finns det fler superhjälte-wannabes därute?
/Magoo