Nekromanti Hagamannen

[magoo]

Hagamannen som sätter skräck i halva Umeå orsakar även lite intressanta sidofenomen. Vår annars seriösa dagstidning Västerbottens Folkblad har t ex frågat en sierska om vem och var Hagamannen kan tänkas vara (Hon hade ungefär lika svävande svar som sierskor brukar ha och allt var redan känt från kvällstidningarnas profil)!

Min granne vägrar att promenera ensam oavsett tidpunkt, många är vansinnigt rädda. Själv promenerar jag mycket och känner mig inte rädd utan mer uppmärksam - lägger märke till personers klädsel, färg på bilar etc som jag inte gör annars.

Jag har även kommit på mig själv med att fantisera om att bli överfallen av Hagamannen. Naturligtvis skulle jag (ett kraftpaket på 156 cm) övermanna honom och bli stadens (och landets) hjältinna. Efter många och långa promenader börjar mina fantasier vara så detaljerade att jag nästan tror på dem själv - komplett med intervjuer i media.

Om Hagamannen skulle överfalla mig på riktigt skulle jag inte ha en chans i världen, förmodligen skulle han kunna läsa tidningen samtidigt. Men i min fantasi ligger han hjälplös och skolös i en snödriva, ungefär som om jag skulle vara en korsning mellan Anja Pärsson och Heidi, Armbryterskan från Ensamheten.

Jag har alltid fantiserat på detta sätt om verkliga händelser sedan jag var mycket liten och det är till stor nytta när jag ska spelleda. Finns det fler superhjälte-wannabes därute?

/Magoo

 

[cogitare]

Jag hade dylika fantasier mycket när jag var yngre. På senare år är de inte lika frekventa. Men jag spelar ofta upp scenarier i mitt huvud innan de väl händer, och ganska ofta hur jag alternativt kunde ha handlat istället för vad jag gjorde.

C.

 

[Madon]

Låtsas?

Jag är jordens häftigaste ninja utan svärd! Varje gång jag ser skolans tak i en av koridorerna så känner jag bara hur jag vill kunna springa i taket.

Ok, jag är rätt misslyckad ninja, men jag tränade iallafll Judo då jag gick i andra klass.

Angående Hagamannen så hoppas jag verkligen att han åker in och fångas för att han var redlös på stan eller någonting och att de upptäcker vem han är.

/Madon - Som bara hann få andra judobältet

 

[haltageten]

Jag brukar fantisera hela tiden om händelser där jag blir en hjälte. Jag vet inte varför men ibland när man traskar långa ensama promanader genom Jordbro mitt i natten eller när man sitter på bussen en timma så har man inte mycket annat att tänka på.

Mina fantasier brukar mest handla om hur bussen tillexempel åker av vägen och hur jag klarar mig nästan helskinnad och sedan behåller lugnet och räddar massa människor ut från den brinnande bussen. Eller hur jag blir överfallen av ett gäng som ska banka skiten ur mig av ingen som helst anledning. Då brukar jag ha det helt klart för mig vem jag ska klappa ner för att få stört chans att springa därifrån eller liknande.

Men vi vet alla att världen inte fungerar riktigt så, eller? När jag läser igenom detta verkar det större chans att jag skulle behöva träffa en psykolog än att jag skulle vara med i en busscrash eller bli misshandlad. Men det är i alla fall roligt att fantisera lite ibland, det är nog därför jag spelar rollspel.

- Jocke, hoppas han förstod trådens syfte.

 

[Nightowl]

Jag är som haltageten...

...fast mina maktfantasier har bätter stunts och specialeffekter.

Jag har visserligen en motsägelsefull förmåga att bli kall i en del stressade situationer medan jag blir helt spattig i mindre farliga, men i verkligheten skulle jag bara bli ännu ett offer.

Erik

 

[Guest]

Jag hade nästan samma diskussion häromdagen med min bror. Han skrattade ut mig när jag berättade att jag fantiserar om den direkta motsatsen. Att jag hamnar i fruktansvärda situationer där jag är helt hjälplös.
Till exempel så satt jag för någon vecka sedan på bussen med två kursare jag inte känner så väl. De pratade med varandra och berättade hur mycket de hatade föreläsaren vi haft tidigare på dagen. Jag råkade gilla föreläsaren så jag blev lite småirriterad men sa ingenting.
Det här dök upp i en dagdröm några timmar senare då jag tänkte mig scenariot där jag säger till de här två tjejerna något i stil med: "Det är väl inget fel på honom..." ,de blir arga och börjar hetsigt diskutera det här och det slutar med att en av dem smäller en flaska i huvudet på mig och börjar sparka på mig när jag ligger på bussgolvet. Alltihopa utan att någon på bussen reagerar. (Det ska tilläggas att jag lärt känna de här tjejerna lite bättre sedan dagdrömmen och absolut inte hyser något agg mot dem).

Andra saker jag ofta dagdrömmer om är att jag ska vandra in i ett butiksrån. Rånaren blir nervös och skjuter mig i magen med sitt hagelgevär. Ibland utvecklar jag det hela till att på grund av försäkringskäl så skyller butiksägaren rånet på mig och jag åker i fängelse. Sen åker jag in och blir misshandlad och sodomerad precis som i Oz, fängelsekunderna tvingar mig att utföra brott och till slut dör jag av en överdos i min cell.

Olyckor och naturkatastrofer är också vanligt förekommande, jag blir fastklämd under träd och vilda djur äter upp mig, jag drunknar när min buss kör av vägen ner i en älv, jag blir träffad av blixten och blir totalförlamad. Och så vidare....

Jag antar att det är friskare att fantisera att man är superhjälte eller något... Men det är åtminstone lite originellt...

 

[haltageten]

Re: Jag är som haltageten...

" ...fast mina maktfantasier har bätter stunts och specialeffekter. "

Men du ska bara se fighting-scenerna som utspelar sig när jag ska bli överfallen, rånad och nerslagen. Då är det riktiga superninja-skills med armbågar, sparkar, volter, hjulningar, stenhårda järnnävar och käcka kommentarer som briljerar i finess och intelligens.

- Jocke, som faktiskt har tränat karate i två år.

 

[haltageten]

"Olyckor och naturkatastrofer är också vanligt förekommande, jag blir fastklämd under träd och vilda djur äter upp mig...."

Ehehe, tyckte det där var lite småroligt. Jag kan se framför mig hur någon ligger under ett träd och en tvättbjörn som blivit helt rabiat sitter där och gnager. Fast man kanske ska ta och jobba lite med humorn, inte så hälsosamt att skratta åt sånt kanske, fast min syn av den rabiata tvättbjörnen är rätt så rolig.

- Jocke, hehe.

 

[Nightowl]

Scratch that...

...jag är alltså precis som haltageten.

Fast jag är neger*.

Erik

*I mina maktfantasier, alltså.

 

[haltageten]

Re: Scratch that...

"Fast jag är neger*."

Jag är mer så där riktigt übersexig och stark, så att alla tjejer på stranden tittar efter mig. Nu är jag mest übersexig.

- Jocke, självgod.

 

[Ulfgeir]

Ingen hjälte här inte..

Nope, definitivt inte intresserad av att bli superhjälte.

Superskurk däremot kanske vore något... =^_^= Menar, ta kontroll över landet, få bort olämpliga politiker och chefer för statliga verk och myndigheter. Hålla på med riktigt konstiga vetenskapliga experiment... Ha maniska skratt etc, se till att bli omåttligt rik..

/Ulfgeir

 

[Bastardo]

Hagamän, Ålidhemsmän, Carlsmän?

Ja det är en lite olustig stämning här i Umeå nu för tillfället... Tragiskt bara att hagamannen-fallet har fått sån enorm uppmärksamhet. Polisen satsar i princip alla sina resurser på bara en aktör, samtidigt som de flesta våldtäkter, överfall och misshandelsfall utförs i hemmen och i de "trygga" sällskapen. Tragiskt.

Men som sagt det är olustigt, en av min flickväns kompisar har en väninna som blivit jagad på Ålidhem, ingen vet ju dock om det var hagamannen eller en potentiell ålidhemsman. Osäkert är det dock och jag liksom flera av mina polare här försöker att hämta och följa våra respektive flickvänner/sambos särskilt kvällstid..

 

[Foggmock]

Jag och en tjej som passerade förbi utförde konstgjord andning på en gubbe som halkade när han bar på en tvättmaskin (sic) utanför sporthallen i Kalmar tidigare i vinter. Det är faktiskt rätt jobbigt att pusta och frusta i fem minuter, mycket värre än man kan tro. Sen kom ambulansen och jag vet fortfarande inte hur det gick med gubben, han blödde från huvudet men det var inte så mycket.

 

[Rising]

Jag gjorde det asmycket i gymnasiet, och nu har jag börjat med det igen. Typ, att när jag åker från skolan i sällskap med Sara, då ska det komma några agenter (de ser ut som albinona i Matrix) och liksom "nämen, Rising!?", som om jag hade gått under jorden, och de bara hittade mig i Liljeholmen av en ren slump. Men de kommer typ för sent, de hinner bara nästan in i tunnelbanan (vi har redan gått in, och Sara har inte förstått att det är mig de är ute efter), men en av agenterna kastar sig fram och tar tag i dörrarna för att bända upp dem, då jag bara kör värsta roundhousen i hans bröstkorg/ansikte så han flyger bakåt i armarna på hans kollega.

Sedan står jag där, med benet fortfarande utsträckt, lite som den där glasögon-fotbollsspelaren gjorde i den där Nike-reklamen... Lite som en pose, men inte medvetet för att jag ska se tuff ut, utan mer tankspritt; ty jag förstår ju att alla på tunnelbanan sett vad jag gjort. (Fast jag ser ju tuff ut, förstås.)

Sedan kräver min dagdröm något av en logisk vurpa, för Sara skall bara stå och stirra på mig med ett förvånat och lite skrämt ansiktsuttryck, och då skall jag bara andas ut med en lite besviken och uppgiven suck, innan jag säger något i stil med "synd att det skulle bli så här... Jag tror jag måste ge mig iväg nu... långt bort," för att sedan bara ta avsked med en urskuldrande (det är nog inte ordet jag letar efter) blinkning och sedan lämna henne med en massa frågor i stil med "vem var den där mystiske killen egentligen?"

Så... enligt den logiken måste tunnelbanan färdas -väldigt- snabbt mellan stationerna, och så måste Sara av någon anledning vilja fortsätta åka in mot staden, fastän hon egentligen alltid går av redan vid Hornstull (stationen närmast Liljeholmen), så det funkar ju inte.

Å så är ju det hela sten-mängul, förstås, men - vafan - dagdrömmar är alltid pinsamma och löjliga. Det är charmen med dem. Ytterst sällan hjälper de mig i spelledandet, dock. Förutom kanske som ventil; för att jag ska slippa tänka på sådana saker under riktiga sessioner.

 

[Johan K]

Finns det fler superhjälte-wannabes därute?

Jajamen, det fins det !!
Skulle åxå vilja vara en sådandär superhjälite som räddar alla i tid & otid... Det skulle vara gansak häftigt att vara det.

Dock skule jag tycka att det skulle vara gansak otäckt att ha nån som var som Hagamannen här i Lund. Sjulle kännas ganska otrevligt !