Nekromanti Hallå där! Vanliga människa!

[wilper]

Den här tråden handlar om hur man får vanliga rollspelare av den sort som föredrar att spela kampanjer i DoD eller EON att våga testa andra spel.

Tidigare har jag mer eller mindre trott att rollspelare är rollspelare. Det kan skilja lite i spelstil, erfarenhet och preferenser, men stort sett så är de trevliga prickar som gillar spel och berättande i någon form.

Men, den senaste tiden har jag försökt få lite "vanliga" rollspelare här i stan att komma och testa mitt senaste projekt. Något som jag misslyckats kapitalt med. Finns det någon som har tips på hur man får sina redan rollspelande bekanta att vidga vyerna och testa ett nytt spel och en ny spelstil?

Nu är jag iofs en urkass försäljare, men många av de jag frågat känner mig sen tidigare, och det har inte varit några problem att få dem att spela tex DoD eller Vampire. Så vad är det som är så skrämmande med spelledarlösa rollspel? Eller rollspel som inte kommer i form av en tjock bok med en ryggsäckslast värt med expansioner och moduler? Eller spel som man hinner spela klart på en kväll?

 

[Krille]

Gammal sanning: rollspelare är stockkonservativa.

 

[Arfert]

Håller med om att rollspelare är konservativa, alla jag spelat med har alltid vart lätta att få att testa nya spel. Även senaste åren, om spelen upplvevs vara coola nog; som Artesia, Dark heresy, All flesh must be eaten, Aces and Eights, BW, med flera.

Vet inte om mina spelgrupper har varit annorlunda, eller om det beror på vilka spel man presenterar för dem.

 

[Ram]

Sök upp rollspelare i 23-25-årsåldern, gärna akademiker under något av de senare åren av utbildningen. Säg till dem att du vill testa ett konventscenario på dem och att det har ett ganska öppet system. Ta rollen som spelledare och förklara för spelarna att de får hitta på mycket själva. Gör sedan så lite som möjligt som SL, men putta på om det börjar gå i stå. Det bör även finnas ett ark med ett antal nuffror på såsom styrka och liknande samt den information som faktiskt är relevant för ditt spel.

Varför då? Jo:
* Konventsscenarion får vara korta, även för tradspelare.
* 23-25-årsåldern är en kreativ och undersökande ålder och akademiker har i det läget en hel del fritid och inga barn. Då de är rollspelare så har de heller ingen flickvän.
* Det skall finnas en spelledare. Även om ditt spel är speledarlöst (vilket det ju är) så får du ta på dig rollen.

"Testa" sedan ett par "konventscenarion" till på dem och reducera mängden fluff för varje gång (bort med styrka osv.) och introducera en "SLP" som är din rollperson och som är med i gruppen. Till slut kommer du ned till essensen och kan sluta låssas helt.

Så.

 

[ro83rt]

Troligtvis är det inte alls speciellt skrämmande. Det handlar nog mer om tid och att de inte förstår vad det är du vill pröva. Om "vanliga" rollspel är det roligaste som finns varför ska man då välja att spela något som framstår som sämre?

Jag menar givetvis inte att ditt spel är sämre men om du nu är en den dåliga försäljare som du säger att du kan det bero på det. Det blir en fråga om presentation. Om du istället försöker att smyga in de innovativa fördelarna med ditt spel i en diskussion under ett spelmöte med de vanliga spelen kan du både kolla av läget och försöka riva lite mentala hinder. Sedan kan du föreslå spel.

Tjocka pärmar och stora mängder supplement är också en form av trygghet. Det känns som kvalité.

 

[Arfert]

Jag tror att det helt enkelt beror på paketeringen av spelen... de upplevs nog som tråkiga. Även om den den enkla designen är rena flugpappret för vissa spelargrupper, så stöter den nog bort den bredare massan spelare.

 

[krank]

Sen tror jag att det kan finnas en möjlighet att de helt enkelt inte är intresserade av att spela på det sättet. Jag vet många spelare som är så - de vet ungefär vad det går ut på, men det är inte det de vill hålla på med liksom.

Jag är fortfarande lite sån själv, faktiskt. Om jag får välja mellan tradspel och något som beskrivs som "innovativt" så väljer jag tradspelet, för tradspel tilltalar mig mer till sin struktur och så. Jag tycker att det kan vara kul att testa nåt fokuserat, spelledarlöst och/eller narrativistiskt nångång ibland, men det är inget jag vill syssla med på heltid...

 

[Arfert]

obs, jag talade generellt om det där med paketeringen.. köpta spel. Inte om ditt projekt... konstigt är det i alla fall, många gillar ju att få testspela saker före alla andra.

 

[Vitulv]

Jag håller med. För egen del har jag inget intresse av att spela något som jag inte direkt känner att det har en plats bland mina vanliga preferenser.

Det är inte trångsynt, jag har bara inte lust.

Jag kollar inte på bögporr heller, liksom.

 

[Arfert]

Lite som jag också... är ju inte så att jag inte har testat, och jag äger (och har läst) ju alla kända forgespel-till exempel... men får inget sug efter mer.

Gillar också strukturen bättre i tradspel. Exempelvis att jag gillar att att bli överraskad, hela den där "berätta vad som händer-grejen" är mest ett nedköp för mig.

 

[Dimfrost]

Gillar också strukturen bättre i tradspel. Exempelvis att jag gillar att att bli överraskad, hela den där "berätta vad som händer-grejen" är mest ett nedköp för mig.

Lite OT, men jag blir överraskad hela tiden i indiespel gremgrin: ). Där är det ingen, inte ens spelledaren om sådan finns, som vet hur det kommer att gå. Vad som kan hända är i mitt tycke mer osäkert än i tradspel, och däri ligger mycket av tjusningen för mig. (Exempel på spel jag talar om här: Polaris, In a Wicked Age.)

 

[krank]

Lite OT, men jag blir överraskad hela tiden i indiespel gremgrin: ). Där är det ingen, inte ens spelledaren om sådan finns, som vet hur det kommer att gå. Vad som kan hända är i mitt tycke mer osäkert än i tradspel, och däri ligger mycket av tjusningen för mig. (Exempel på spel jag talar om här: Polaris, In a Wicked Age.)

Vidare OT:

Jag föredrar helt enkelt att bli överraskad av spelledarens noga genomtänkta och planerade och ordentligt invävda plot twists än en hoper medspelares dåligt igenomtänkta, improviserade hopkok. Det spelar faktiskt roll hur mycket planering och hur mycket medveten tanke det ligger bakom saker, tycker jag.

 

[Flurtis]

Nu är jag av den raka motsatsen jag gillar att testa nya saker. Men alla gillar olika saker och jag tror att Krank, Arfert och Vitlv har en poäng.

Alltså att komma och säga att Indiespel (Jag jag kommer att kalla det för Indie oavsett vad vissa konservativa har att säga om det) inte är annorlunda än andra spelsätt funkar liksom inte.

Tänk dig det omvända scenariot. En av dina kompisar kommer fram och föreslår att ni ska spela typ D&D 4.0 fast med ännu mer Grottröj, eller typ Runemaster fast med lite yngre regler.

Folk vet oftast vad dom gillar och vad dom är nyfikna på, det brukar var föga givande att driva på något i såna lägen. Dom fallen man väl lyckas få dom till spelbordet blir det allt för ofta inte så bra.

//flurtis

 

[Arfert]

Det var exakt det jag menade...

 

[Pom]

Det en person kallar rollspel är inte rollspel för en annan person. Inte när det kommer till känslor och preferenser.

En hel del av dem som pysslar med traditionellt rollspel typ DoD och Eon gör det för att de gillar sån't, inte för att de är omedvetna om att det finns alternativ.

 

[Mogger]

Det här är en fråga jag ställer mig varje dag (nja, kanske inte, men då och då iaf). Hade jag haft mer tid hade jag aktivt försökt spela mer med vanliga människor (bra term - De som inte spelar indiespel ) och då bra och tighta indiespel. Jag har sålt in Primetime Adventures till ett gäng figurspelare men vi har svårt att hitta tid. Min reguljära spelgrupp tycker att det är ganska kul och jag kan få dem att prova indiespel till och från. Men helst vill de spela "vanliga rollspel med KP och vapen". Nu brukar jag iofs twista alla spel vi spelar så att det snarare blir "indiespel med KP och vapen" och det funkar utmärkt.

Enkom av den här anledningen funderar jag på att fläska ut Revolver en aning så att det ser ut som ett light tradspel, men är ett indiespel. Hoax of the century. Ge en rollspelare är färdighetslista och sedan kan du lura i honom vad som helst.

Men till din fråga. Konventsapproachen verkar vettig.

 

[wilper]

Det sorgliga är att jag har försökt hitta spelare på det lokala universitetets minikonvent.

Nå, det är ju bara fem månader kvar till GothCon, där kan jag nog hitta spelare.

 

[Ond bråd död]

Jag är skeptisk till indiespel för att de har för lite regler. Jag tror att det beror på en känsla av att det inte är på allvar om det inte är regler för allt möjligt. Det känns så godtyckligt annars.
Hur ser ett indiespel ut som har mycket regler, Burning Wheel? Jag har inte riktigt koll på vad exakt indiespel är... (nej inte definiera ord igen, tack. Jag menar forgeigaspel.)

 

[Arfert]

BW är ju snarare ett tradspel med influenser från smalare spel... det är "indie" pga att det ges ut av sin skapare... Men det hade lika gärna kunnat komma från Green Ronin eller nåt. Som tradspelare känner man sig helt hemma.

 

[Zire]

Så vad är det som är så skrämmande med spelledarlösa rollspel? Eller rollspel som inte kommer i form av en tjock bok med en ryggsäckslast värt med expansioner och moduler? Eller spel som man hinner spela klart på en kväll?

Min gissning är att det inte är skrämmande, det är bara inte intressant för vanligt folk. De måste ju se någon lösning i att köra utan spelledare, att spelet är tunt eller att det är klart på en kväll. Om de inte ser det som en förbättring (värd att lägga ner tid på) så finns risken att de tycker att "vi kan ju lika gärna spela de vanliga spelen som vi alltid har kört".