I beg to differ - om äventyrare och hantverk.
'Sömnad', 'Läderarbete' eller liknande är då högst användbar. Tänk så här: Varje gång en rollperson får en skada från en skärande egg, om än ack så liten,
går vederbörandes kläder obönhörligen sönder. Vi 'äventyrar' väl rätt mycket i vår Eonkampanj, om än på ett intelligent, karaktärsdrivet och rollspelstungt sätt (örgh, nu får jag ge mig) - okej, att rollpersonerna är ute och rör sig i markerna och råkar ut för en del stridigheter är väl en bättre och mindre självhävdande benämning. Likfullt, efter en genomsnittlig månad i denna kampanj uppvisar åtminstone två av rollpersonernas och en av spelledarpersonernas kläder ett flertal hål och revor. (Samma spelledarperson har fått två uppsättningar kläder mer eller mindre sönderslitna på två månader, men hon är också rätt duktig på att hamna i trångmål). Helt enkelt - kläder går sönder och slits fort i en genomsnittlig fantasykampanj, och att sy igen lite revor går kanske utan någon speciell färdigheten, men man vill ju se hyfsat städad ut, eller åtminstone
estetiskt smutsig och sliten (se Sagan om Ringen-filmerna, tex).Vissa revor kan en hjälte unna sig, men det finns klara gränser, där man vill kunna reparera sina kläder på ett snyggt sätt eller rentav sy nya. En färdighet i sömnad eller andra former av kompetens i att laga kläder och mjuka rustningar tenderar således att vara högst praktiskt för en 'äventyrare' också i Eon och Drakar och Demoner. (Inte minst i det senare spelet, som vi nu inte ens spelar - där borde man ju (?) dra på sig små skador långt oftare än i Eon. Föreställ er sedan rollpersonernas kläder efter femtielva skråmor...).
Hantverksfärdighet som 'Pilmakare' är också bra att ha - pilar tar slut ganska fort, och det är inte alltid man kan köpa nya. (I vår spelvärld växer inte dygnet-runt-öppna butiker med 'Allt för Äventyraren' på träd, åtminstone. De finns inte alls). Att kunna tälja till sina egna pilar är således praktiskt, liksom att kunna ordna en schysst spets - här kan tex 'Stenhuggeri' vara en bra färdighet. En viss SLP i tidigare nämnda Eon-kampanj (
Första Snön, Ymirs anm.) tillverkar egna pilar hyfsat ofta. Också andra träarbetesfärdigheter (Snickeri?, Träsnideri?) är användbara - tex fann en SLP i vår kampanj ett hyfsat akut behov av ett par kryckor, och har ännu inte fått några - det hade inte varit några problem att svänga ihop med tid, rätt redskap och lämplig färdighet. 'Slakteri', 'Styckning', 'Garvning', 'Pälsarbete' eller dylika färdigheter är också praktiska om man ska leva på och bruka vad djurriket ger (det
är en konst att skjuta en hjort och ta tillvara köttet), liksom 'Konservering' eller mots. om man har anledning och intresse att bevara bytesdjuret ifråga - som en trofé, måhända? 'Låssmide', sedan, torde också vara en hantverksfärdighet, en specialisering av 'Finsmide' måhända, och borde vara rejält praktisk vid forcerandet och uppdyrkandet av lås på allt från dörrar, skåp och kistor till lackrosa smyckesskrin och dvärgssmidda kyskhetsbälten.
Den enskilt populäraste hantverksfärdigheten i kampanjen har varit 'Träsnide' (eller vad den nu heter). Dvs att tälja i trä. Både Eleas rollperson och tidigare nämnda Första Snön har ägnat en hel del dödtid vid lägerelden eller på bänken utanför värdshuset med att sitta och tälja träfigurer åt varandra. Meningslöst? Javisst, det kan väl tyckas, men fokuset i våra kampanjer ligger just på karaktärsspelet, inte äventyrandet, och sådana 'meningslösa' förehavanden får således ändå ett syfte. Och det är det enskilt främsta skälet till att jag envist hävdar att hantverksfärdigheter är guld också för typiska fantasyäventyrare - det är härliga färdigheter att rollspela, helt enkelt.
Hantverk ger konkreta, fysiska resultat, skapar nya föremål för rollpersonerna att bruka eller bara fingra på - det kan användas både för rent praktiska och rent estetiska syften. Ett hantverk är inget man slänger ur sig på ett kick, något slumpmässigt man ger till rollpersonerna i samma ögonblick som de slänger pengar på disken. Nej, hantverk är konst, en tidskrävande form av arbete som kan skräddarsys efter kundens önskemål och ges mycket tid och möda. Så bör det fungera att köpa vapen, kläder och annat i fantasyvärldar, och så har det också fungerat ofta i vår kampanj - visst finns det massor av vapen på lager att köpa i stora vapensmedjor, och visst har de flesta skräddare överblivna kläder man kan köpa på studs, men det mesta beställs faktiskt. Exempel på hur folk i min Eonkampanj låtit smida vapen efter sina egna önskemål finns på vår hemsida,
Drunoks Drängar.
Det finns något karaktärsdanande i att vara en skicklig hantverkare. Jag drar mig till minnes en scen i någon serie där huvudpersonen förlorat sitt svärd, och helt sonika slänger ut smeden ur smedjan och tar saken i egna händer och själv smider ett nytt. 'Flytta på dig, det här är personligt', liksom. Det var härligt, på något sätt, och ett annat exempel på det rollspelsvänliga i hantverksfärdigheter.
Nu ska jag sluta, det här inlägget är rörigt upplagt nog som det är. Likfullt motsätter jag mig å det grövsta att hantverksfärdigheter skuller vara vare sig tråkiga eller menlösa för en äventyrare. Tvärtom.
- Ymir, hantverksmäster på
Drunoks Drängar - er snickarbod i etern.
) vid lägerelden och väljer 'Träsnideri' för den specifika uppgiften..