Nekromanti Har du roligast som spelare eller spelledare?

wilper

Fast i vinkelvolten.
Joined
19 May 2000
Messages
8,296
Location
Nordnordost
Eller för att driva frågan till sin spets (tack thark), "Om du bara fick göra en sak i fortsättningen, vad skulle du då göra, spela eller spelleda?".

Själv så velade jag rätt mycket, jag får bättre inlevelse i berättelsen som spelare, eftersom jag hela tiden är en aning distraherad av att hålla ett öga på framtiden som spelledare. Men å andra sidan har jag bättre kontroll på handlingen som spelledare (och naturligtvis är det så att jag vet bäst vad som blir bra).

Men när jag drar det till sin spets så hade jag nog valt att bli SL. För att få fortsätta att berätta mina berättelser.
 
Det har tagit ett tag, men numera har jag kommit fram till att jag generellt föredrar rollen som spelledare. Det är kul att spela, men det ger mig helt enkelt mer att vara SL. Dessutom känner man sig uppskattad. :gremsmile:
 
Jag är lätt SL, att se hur min värld påverkas av invånarna (spelarna) är något jag njuter av, såvida inte karaktärerna agerar på ett absurt sätt.

/Zorbeltuss kör ofta fisktank
 
Har ingen aning faktiskt.
Det är en jävligt svår fråga, som blir svårare ju mer jag tänker på't...

Men om jag spelar med en "bra" spelledare så spelleder jag ju liiiite iaf, så såelandet blir nog mitt svar.
 
Spelleda. Att förbereda genom att läsa, tänka, skriva, pilla, fixa, rita, pyssla; alltså all hobbyverksamhet som inte är direkt spelande; tycker jag nästan är den bästa biten av hobbyn.
 
Jag skulle nog välja spelare, om jag får spela spelledarlösa spel. Får jag inte det, så skulle jag välja spelledare, och sedan skjuta mig själv.

En av de främsta anledningarna till att jag diggar spelledarlösa spel är för att jag inte trivs vare sig som spelare eller som spelledare. Som spelare kommer jag hela tiden på fräcka idéer som ger en intressant twist på handlingen, och blir frustrerad över att jag inte får agera på dem. Som spelledare lider jag för att jag inte kan delta i handlingen själv, utan bara sitta och titta på. Jag har kul i båda fallen, men jag känner det som om jag spelar ett halvt spel.
 
Då skulle jag spelleda, av den enkla anledningen att jag måste få utlopp för alla idéer till coola kampanjer man ständigt tänker på. Och som någon sa tidigare, allt småpul man har innan själva rollspelandet är ju nästan lika roligt som att spela. Det var ett svårt val dock !
 
Att vara spelare istället för spelledare är som att ha semester från ett ansträngande men underbart jobb.

Det är jätteskönt och roligt att vara spelare, men det är spellederiet som stimulerar på sikt. Vore jag tvungen att välja skulle jag vara spelledare. Ibland har det gått åratal mellan spelmöten där jag varit spelare, men jag har fortsatt tycka att rollspel är hur kul som helst.

Som andra har sagt är det förutom spelmötena också hur mycket annat skoj som helst som följer med spelledarrollen. Jag älskar kampanjer, konstruera världar och händelseförlopp i stort och smått, se spelarna påverka saker på oväntade sätt och sedan klura på hur värld och kommande händelser ändras av detta.

Att vara en bra spelare kräver delvis annorlunda egenskaper än att vara en bra spelledare. Vara konsekvent i rollen, låta bli att baksätesspelleda, balansera ens egna infall så att de inte krockar med de andra spelarnas nöje. Spelledaren skall ha konsekvens i kampanjen, men kan spela så många roller han vill. Spelledarinfall skall förstås heller inte krocka med spelarnas nöje, men de kan kanaliseras på så väldigt många sätt.

Det sagt har jag förstås gärna långa semestrar och ofta, men utan spellederijobbet skulle det bli lite platt i längden.
 
"Om du bara fick göra en sak i fortsättningen, vad skulle du då göra, spela eller spelleda?".

Då skulle jag nog "bara" vara spelare isåfall. Just för att jag känner mig obekväm som sl. Känns som jag har mer svängrum som spelare än vad jag har som SL.
 
Roligast så säger jag nog spelare, men om, jag tvingas välja så blir det spelledare. Det är mer tillfredsställande för mig i alla fall. Jag har ett behov av att berätta historier som jag som spelare inte kan göra annars.
 
Jag får hålla med Genesis här. Spelledarlöst är nästan det optimala, i alla fall om man är garanterad en spelgrupp som passar sig för detta ändamål.

Annars får det bli spelledare. Jag har för många idéer och perspektiv att pröva för att kunna reduceras till den förhållandevis passiva spelarrollen. Problemet här är att man nästan måste vara spelare ibland för att kunna utvecklas som spelledare. Man måste kunna se hur andra sköter jobbet, få nya idéer och lära sig av andras misstag.

/Kalle
 
Jag kan aldrig sluta tänka som en spelledare även när jag spelar även om ingen planering överlever kontakten med verkligheten. Samtidigt så kan jag få utlopp för min kreativa sida i spel som uppmuntrar och stöder spelarinitiativ och påverkan. På något sätt så måste jag i alla fall få tillämpa mina skaparkrafter. Jag tror inte att jag hade blivit riktigt lycklig i någon renodlad roll, men hade jag varit tvungen att välja så hade jag sannolikt slutat som spelledare. Och det beror inte bara på min kreativitet utan även mitt starka sug efter att få delta i rollspel som ofta medför att jag sätter ihop kampanjer och spelgrupper.
 
Spelare framför Spelledare

Jag gillar nog båda rollerna lika mycket, men eftersom det är lite mer jobb att vara spelledare så skulle jag nog i detta val ändå säga spelare - bara för att jag i grunden är lat.

Men man fick ju fundera ett tag på det först...
 
Re: Spelare framför Spelledare

Spelare.

Gillar man inte SL så behöver man inte spela.
Drar kamraten dit en :gremconfused: och man sitter som SL är det bara att gilla läget.
 
Spelleda; andra har redan talat för mig vad gäller anledningarna.

Borde man förresten se något samband i att nästan alla som svarat hittils tycks välja spelledarrollen i det här valet?
 
Borde man förresten se något samband i att nästan alla som svarat hittils tycks välja spelledarrollen i det här valet?

... att det nästan bara är spelledare på wrnu? Det har jag vetat ganska länge. Det är trots allt ganska naturligt. Den som verkligen engagerar sig i rollspel snarare än att vara en "casual gamer" är den som dras till spelledarrollen, och även den som dras till rollspel.nu. Dessutom är ju majoriteten av diskussionerna här mest intressanta för spelledare.
 
Spelledare. Som spelare har jag problem med att hålla mig i en och samma roll under en längre tid, medan jag som spelledare får spelleda helt fritt och fisktanka eller vad det nu kallas här. Dessutom får jag komma med mer underliga gubbar än om jag bara fick spela en och samma gubbe hela tiden.
Ah, på den gamla goda tiden då man faktiskt spelade och inte bara pratade spel här, när man satte sig ner och skrev ner några namn i förväg och sen så rockade man loss... det var tider det. Fan, jag måste verkligen skaffa en spelgrupp.


Storuggla, chileanska träningsoveraller
 
Spelare

Ska man se det rent krasst så skulle jag vilja spela alla de spel som jag skriver mycket hellre än jag skulle vilja spelleda dem.
 
Re: Spelare

Ska man se det rent krasst så skulle jag vilja spela alla de spel som jag skriver mycket hellre än jag skulle vilja spelleda dem.

Så känner jag också... Nog för att det enda spel jag egentligen "skapat" är mitt Scriptura, men oj vad jag skulle vilja spela det... Och den med källmaterialet knappt kompatibla Hellboyvärld jag spelleder skulle jag också hellre spela än spelleda...




Men; jag skulle aldrig kunna ge upp spelledarstolen. Jag trivs för väl i den.
 
Back
Top