Då hade vi nog samma utgångspunkt. Jag var helt omedveten om vad culture gaming var på den tiden och precis som du så var jag van vid DoD och den stilen av äventyrande . Det hade dock vart kul att testa för att se what the buzz is about .
Ja, nu minns jag, det var ett tryckfel eller hur?
Den barnsligare ådran i mig får mig att tänka på en syo som man hade i skolan när man var ung .
Ja, precis. Så han hade en fet rollspelsbok som han kände att han inte kunde använda för att han inte kunde gå vidare pga. SYO-tryckfelet.
Jag tror ambitionen var åt det hållet i alla fall. Spelet förmedlar åtminstone en väldigt stark känsla av en kultur. Men när jag läste det nyligen så tyckte jag att det saknades info för att faktiskt spela i världen.
Jag tror du har helt rätt i detta - till spelets försvar vill jag dock säga att jag uppenbarligen blev inspirerad nog att skriva två kampanjer modell politiskt spel i fisktank till Khelataar när jag var 17-18 år, så helt hopplöst kan det väl ändå inte ha varit? Något i spelet måste ju ha fått mig att skriva just sådana kampanjer, och inte dungar eller förskrivna berättelser?
Förlåt ifall detta är för OFF-OFF-Topic (men Dinosourier är ungefär som drakar och det rör deras storlek)Historiskt korrekt faktiskt!
Det har ju nått helt klart. Spelet lyckas antyda en rik värld med massor av möjligheter, utan att riktigt leverera det.
Kanske för att det inte fanns någon bra förlaga? Forge-spelen hade samma problem med att förklara sig själva eftersom spelmakarna inte visste hur de skulle skriva sådana typer av spel, för deras egna erfarenheter var de sedvanliga äventyrarspelen.
Håller med helt. Lätt att kritisera 30 år senare.
För sin tid var det ju en extremt ambitiös och modig satsning.Tyvärr har jag nog inte så mycket mer att säga. Numera kör de kanske 5-6 gånger per år som jag förstod det. Men systemet borde inte vara jättedödligt (på hög nivå) för karaktärerna har varit med länge. Jag borde pumpa honom på mer information!
Ser framför mig en podd som bara består av att du intervjuar honom om Khelataar i 10x60 minuter.
En dedikerad Khelataar-podd alltså. Smalare än så blir det knappast. Och jag skulle lyssna.
Skulle lyssna så in i ——
