Har ni spelat med uppbruten kronologi?

[Anthrox]

Skrômt har ju flashbacks som mekanik.

Sen håller jag på att skriva en kampanj som ger fri tillgång till tidsresor, får se hur det går.

 

[Genesis]

En grej jag gillar med bruten kronologi är att det är ett kul och enkelt sätt att jobba med Jeopardy-tricket: Man slänger ur sig något som man inte vet vad det betyder, och så får man se i spel vad det var för något man just hittade på. Jag kan låta min rollperson säga "Jag kommer aldrig att förlåta dig för Krakow!", och jag har ingen aning om vad som hände i Krakow. Senare kan vi sätta en scen i Krakow och ta reda på vad det var som egentligen hände där. Det här går såklart att göra utan att bryta kronologin (jag kan ju berätta för en annan rollperson vad som hände), men att göra det genom att hoppa i tiden är ett skoj sätt. Och som sagt, jag gillar den sortens berättelser man kan få när man börjar i slutet, hoppar till början, hoppar tillbaka till slutet, tar en scen mitt i, och så vidare. Där man ickekronologiskt och fragmentariskt bygger upp ett händelseschema och man är osäker hela vägen till slutet (av berättelsen) om vad som egentligen pågår. Det är ett bra sätt att bygga nyfikenhet och utmaning utan att använda sig av konflikter.

 

[krank]

Om jag ska säga ett spel jag inte spelat/spellett men som har flashbacks som central del i konceptet så vill jag tipsa om Fireborn. Jag gillar inte systemet och tycker att spelledartipsen är för vaga, men det tycker jag ju om alla spel. Jag skulle väldigt gärna vilja göra något slags eget "Firborn fast bra"-spel nån gång.

Konceptet är alltså att det finns två tidsåldrar: Modern och Mythic. Rollpersonerna finns i båda – i Mythic är de drakar, i Modern är de människor som har själarna från de återfödda drakarna. Normalt sett spelar man i Modern, men då och då har man flashbacks till Mythic, och kan då göra ändringar som är till nytta för ens nutida jag. Det var ett tag sedan jag läste det, men konceptet tilltalar mig. Jag minns inte huruvida de förklarar ifall information kan flöda åt båda hållen, men jag gillar tanken på att bygga in-world-flashbacks – alltså helt diegetiska flashbacks som ändå låter spelarna ha agens. Som ett slags tidsrese-moment: Drak-jagen kanske kan "minnas" både framåt och bakåt, eller ha visioner om framtiden, eller whatever. Kanske är de som ankare, och att draksjälen faktiskt kan färdas framåt och bakåt. Rollpersonerna flashar också bakåt tillsammans i regel, och är telepatiska med varandra så de kan kommunicera även om de inte är i samma rum.

I alla fall, SL uppmuntras att förbereda ett par flashbackscener per äventyr, och spelarna kan också initiera egna (dock med vetomöjlighet från SL).

Som sagt, jag skulle gärna göra något av den här tanken. Jag gillar den. Men ack, tiden…

 

[Badmojo]

Chicago till Vampire hade ngt sådant.
Betrayer of Asgard till Conan likaså.

 

[Xyas]

Använde det massvis när jag spellede en kampanj i Blades in the dark som det ju redan nämnts har flashback-mekanik inbyggt i regler. Vi husreglade dessutom så att flashbacks kunde användas mer frekvent och till fler grejer av spelarna så det blev en mer central del i hur vi spelade spelet (ingen stresskostnad för en flashback och de kunde utgöra längre och mer komplexa scener, för den som har koll på reglerna) vilket upplevdes av alla som mycket lyckat.

Vi hade bland annat en heist som utspelade sig baklänges i memento-stil och en som startade in medias res-kaos och så tog vi reda på vad fasen det var som pågick med flashbacks (visade sig vara en nograntt planerad kupp för att sätta dit en av rollpersoneras fiender, mycket cool upplevelse).

 

[DanielSchenström]

Jag har kört det en gång i en play-by-email-kampanj där det var tre olika tidsperioder som vävdes ihop. Den inledande, nuet, börjar med att rollpersonerna har minnesförlust, är nakna och har sinna sinnen bytta mellan kropparna. Vid olika tillfällen i den flashar de tillbaks till två perioder som ledde till detta vilket gör att de låser upp förmågor, lär sig vem deras fiender är och vad de håller på med.

 

[Genesis]

Känns som att det finns två olika tekniker här: hopp i tiden inom ramen för samma berättelse och hopp i tiden till en helt annan berättelse (oftast stora hopp). Jag tänker att den senare tekniken är vanligare i relativt traditionella spel då den inte meckar så mycket med en linjärt spelad ståry och inte gör att spelare behöver anpassa sitt spel för att det ska passa in med vad som redan etablerats i ”framtiden”. Tänker att sådant anpassat spel är en kul utmaning i samberättande men irriterande metaspel i ett traditionellt paradigm.

 

[Man Mountainman]

Känns som att det finns två olika tekniker här: hopp i tiden inom ramen för samma berättelse och hopp i tiden till en helt annan berättelse (oftast stora hopp). Jag tänker att den senare tekniken är vanligare i relativt traditionella spel då den inte meckar så mycket med en linjärt spelad ståry och inte gör att spelare behöver anpassa sitt spel för att det ska passa in med vad som redan etablerats i ”framtiden”. Tänker att sådant anpassat spel är en kul utmaning i samberättande men irriterande metaspel i ett traditionellt paradigm.

"Irriterande" blir det väl bara om spelarna av nån anledning är oförmögna eller ovilliga att byta inställning för ett slag. Jag skulle tro att de flesta är mer flexibla i tanken än så. Ovan nämnda Teronekampanj är hyfsat traditionell (så traditionell som regelsystemet tillåter), men ingen av spelarna har, vad jag kunnat bedöma, haft något problem med att ställa om hjärnan när det blivit dags för flashbacks.