Nekromanti Har spelare och spelledare motsatta systemkrav?

[Max Raven]

Har fått höra från en annan rollspelare att spelare gärna vill ha mer att göra med systemet än spelledare vill.

Har spelare och spelledare motsatta designmål för rollspel? Eller är det bara en fråga om att det finns fler gamla spelledare/spelmakare som växt ur systembemästrarfasen?

 

[krank]

Tja, jag tror att det är ganska individuellt. Jag slipper t.ex. själv helst vidröra systemet överhuvudtaget som spelare. SL kan få slå mina slag, eller rulla med app, eller bara hitta på. Så länge jag slipper.

Å andra sidan har jag samma inställning när jag är SL, så i den bemärkelsen är det väl svårt att bygga system som både tilltalar mig som spelare och mig som SL =)

 

[Rymdhamster]

Har spelare och spelledare motsatta designmål för rollspel?

Ja!

Eller rättare sagt: ibland.

Den individuella smaken är ju väldigt varierad, men jag har exempelvis väldigt olika smak, eller kanske snarare tolerans, beroende på om jag är spelare eller spelledare. Jag gillar ju egentligen lite mer regeltunga rollspel som Warhammer och 40K, men som spelledare har jag mycket nog att hålla i huvudet utan att dessutom behöva hålla en jäkla massa regler som varierar beroende på situation och vad man vill göra. Som spelare har jag dock inte så mycket mer att hålla koll på än just reglerna, och därför funkar detta mycket bättre.

Som SL vill jag gärna ha rätt begränsade val för spelarna så att jag har lätt att få ett grepp om alla regelmässiga nyanser av deras rollperson, som spelare vill jag ju ha massor av val så att jag kan bygga min rollperson precis som jag vill ha den.

Detta påverkas så klart också massvis på hur van jag är vid systemet. Warhammer går exempelvis alldeles utmärkt för mig att spelleda i eftersom jag har spelat det väldigt mycket och känner att jag har väldigt bra koll på reglerna utan att behöva läsa på. För ett nytt rollspel hade däremot 40Ks regelmängd varit väldigt avtändande om jag skulle vara spelledare.

Jag känner också att jag inte har några problem med spel som symbaroum som spelare, som spelledare tycker jag däremot att det är fruktansvärt tråkigt eftersom jag gillar att slå tärningar. Jag förstår tanken med tanke på att jag nyss skrev om att behöva ha för mycket i huvudet, men jag skulle säga att det är inte själva tärningsrullandet som ställer till det för mig där.

Som spelare är jag också okej med om olika typer av rollpersoner har väldigt olika regler kopplade till sig. Då läser jag in mig på det som handlar om min rollperson och behöver inte bry mig om resten föränn det är dags att byta RP. Som SL måste jag istället ha koll på allt (om man inte har sån tur att ha en spelgrupp som är i princip självgående på sånt här. Jag har haft väldigt få sånna spelgrupper) och hatar därför för mycket variation.

 

[Max Raven]

Tja, jag tror att det är ganska individuellt. Jag slipper t.ex. själv helst vidröra systemet överhuvudtaget som spelare. SL kan få slå mina slag, eller rulla med app, eller bara hitta på. Så länge jag slipper.

Å andra sidan har jag samma inställning när jag är SL, så i den bemärkelsen är det väl svårt att bygga system som både tilltalar mig som spelare och mig som SL =)

Hans tes var väl att folk som spelledde mer var mer förtjusta i lättare system. Och att spelare vill ha mer investment/komplexitet/sånt. (Nu tittade han iofs på mitt konventsscenario, och konventsscenarion tycker iaf jag måste vara lättvikt, annars kan man inte köra dem på 3-6 timmar)

 

[JJoghans]

Jag tycker inte att SL och spelare har "motsatta" systemkrav, men kan nog vara olika.

 

[Ymir]

Jag kan åtminstone säga som så, att jag är enormt mycket mer petig med regelsystemet när jag spelleder. Det finns bara ett fåtal regelsystem jag överhuvudtaget kan tänka mig att spelleda, men som spelare är jag gäjm för nästan vad som helst, utom old school.

 

[Lupus Maximus]

Olika personer har olika smak, och en och samma person kan ha olika smak i olika sammanhang.

Jag har ofta lätt för att bolla hyfsat komplexa saker i huvudet, så ett t.ex. ett regeltungt system skrämmer mig inte det minsta som spelledare. Ett regeltungt system måste dock ge mig något, så tungt bara för att fylla sidor faller givetvis bort.

Men om det är för regellätt blir min fundering över varför man har regler för huvud taget.

Som spelare vill jag oftast se spelvärlden från rollpersonens ögon, dvs karaktärsimmersion. Jag vill ha en uppfattning om vad min rollperson kan, så jag vet vad som är rimligt att försöka sig på. Sedan är det upp till spelledaren att ge ett bedömande om hur jag lyckades; oberoende om det är via två ton regler eller spelledaren drog till med något som känns rimligt.

 

[Mogger]

Jag har funderat en hel del på det här, och jag tror att du har rätt. Dessutom kan man gå ett steg till. Spelare -> Spelledare -> Spelmakare.

Som spelare kan jag spela det mesta. Det får vara riktigt trasigt för att jag inte ska ha kul. Som SL är min tolerans lägre. Då kräver jag bättre skit. Och som spelmakare är endast det perfekta gott nog (perfekt utifrån givna förutsättningar, naturligtvis).

Men huruvida systemen måste vara mer komplexa eller vad det nu kan vara handlar nog mest om personliga preferenser.

Det som jag tycker är intressant här är att spelare och SL behöver olika verktyg. De flesta spel designas utifrån spelarnas upplevelse. Det tycker jag är fel. Visst, nu finns det spel som underlättar SL:s uppgift men den enda i världen som skrivit ett spel för att maximera SL:s upplevelse är...TA-DAAAM! JAG!!!!

 

[Rymdhamster]

Jmen den enda i världen som skrivit ett spel för att maximera SL:s upplevelse är...TA-DAAAM! JAG!!!!

Så, vad menar du med "maximera SL:s upplevelse"?

 

[Mogger]

Så, vad menar du med "maximera SL:s upplevelse"?

Utifrån ETT perspektiv. Spelet är tänkt att vara en intensiv improvisationsfest för SL där spelet slänger fram nya delar att spinna vidare på. Det är så jag gillar att SL:a. Men få spel ger mig det stöd jag vill ha.

 

[Genesis]

Som spelare kan jag spela det mesta. Det får vara riktigt trasigt för att jag inte ska ha kul. Som SL är min tolerans lägre. Då kräver jag bättre skit.

Jag är nog tvärtom. Jag kan tänka mig att spelleda det mesta, så länge det går att köra utan prep (så system med jobbiga stattade encounters går bort). Som spelare är jag mer kräsen. Jag måste ha ett spel som ger mig kreativt utrymme, och då krymper pölen betydligt.

Och som båda två föredrar jag minimalistiska spel, även om det kan vara kul med lite krunchiga bitar som spelare. Lite.

AW och en del andra spel kör ju stenhårt på att förlägga all krunch på spelarna. Sedan finns det ju spel som ... 7th sea? som har olika komplexa motståndare för att underlätta för SL. DRYH har ju också väldigt simpla grejer på SL-sidan och mer spekar och vred på spelarsidan.

 

[Arfert]

Har spelare och spelledare motsatta designmål för rollspel? Eller är det bara en fråga om att det finns fler gamla spelledare/spelmakare som växt ur systembemästrarfasen?

Det kan kanske hända, men jag har aldrig upplevt det. Om jag förstått frågan rätt. Tror inte det är ett stort problem.

 

[Faehrengaust]

Har spelare och spelledare motsatta designmål för rollspel? Eller är det bara en fråga om att det finns fler gamla spelledare/spelmakare som växt ur systembemästrarfasen?

Min erfarenhet är att spelare generellt vill ha mer (detaljerade) regler än spelledare. Det är inte så konstigt egentligen. Spelledaren är upptagen med en värld och en story och vill få ut det på ett smidigt sätt. Spelare vill självklart uppleva världen och äventyret men är också ofta ute efter att detaljera och kanske även optimera sin rollperson. En del spelare vill även ha något att göra mellan spelmötena och då är rollpersonsplanering en möjlighet.

Rollpersonen är den enda del av världen som spelaren äger till fullo och därför är det naturligt att vilja arbeta så mycket som möjligt med den. Detta kan så klart göras även utan regler (och det förekommer så klart), men det naturligaste för de flesta spelare verkar vara att arbeta med relgerna. Jag är faktiskt lite förvånad över hur lite kreativitet och fantasi som många rollspelare har. De behöver reglerna som stöd för den kreativa processen.

Men det kanske inte heller är så konstigt eftersom de flesta riktigt kreativa rollspelarna antagligen slutar som SL om de inte har scenskräck, beslutsångest eller dylika invändningar.

Så har det i alla fall varit i de flesta grupper där jag spelat/spellett och därför försöker jag alltid att skapa regler som är lätta under spel, men tunga för rollpersonsskapande och -utveckling. Mycket detaljer för spelarna mellan spelmötena, men lite för SL (mig) och spelarna under mötet alltså. Spelare som är ointresserade av regler kan man ge alternativa och lättare vägar genom skapandet och utvecklandet av rollpersonen.

Däremot är regler som blir tunga under spel för spelare farliga. Det finns ofta någon spelare som är lite trött och seg vid spelmötet och då dras tempot ner till snigelfart vilket förstör inlevelsen.

 

[God45]

Nej, men olika personer har olika system krav.

 

[Rymdhamster]

Nej, men olika personer har olika system krav.

Som i sin tur kan vara olika beroende på om de är spelare eller spelledare.

 

[God45]

Som i sin tur kan vara olika beroende på om de är spelare eller spelledare.

Det är i så fall en individuell preferens när man fyller de rollerna och inte en inneboende kvalité hos rollerna i sig. Spelledare är en roll på sättet som Goffman beskriver roller men det finns inget inneboende i rollen, som den är socialt konstruerad, som säger vilken sorts system man skall föredra. Så svaret på frågan är nej.

 

[Rymdhamster]

Det är i så fall en individuell preferens när man fyller de rollerna och inte en inneboende kvalité hos rollerna i sig. Spelledare är en roll på sättet som Goffman beskriver roller men det finns inget inneboende i rollen, som den är socialt konstruerad, som säger vilken sorts system man skall föredra. Så svaret på frågan är nej.

Frågan var inte om det är inneboende kvaliteter i en roll, så svaret på frågan förblir ja. För somliga.

Däremot var Goffman ett ypperligt namn på en SLP jag grunnat på ett tag.

 

[slanfan]

Som spelare kan jag stå ut med nästan alla spel jag testat. Jag leder dock bara en handfull av dessa frivilligt.

 

[God45]

Frågan var inte om det är inneboende kvaliteter i en roll, så svaret på frågan förblir ja. För somliga.

Däremot var Goffman ett ypperligt namn på en SLP jag grunnat på ett tag.

Motherfucking Goffman man. What a fucking douchbag. Sexistisk som satan själv. Lite bra teorier har han dock... Och mitt hat är mest relaterat till att jag använde honom i en fucking C-uppsatts. Men att svaret är ja för vissa betyder att svaret på frågan är nej. Goffman proves it.