Överlag skall dock sägas att jag har samma problem som med alla Ligans spel: det känns för svårt att lyckas (i alla fall utan att något dåligt händer).
Dock ska också sägas att det är för att vi slår tärningsslag mycket oftare än vad jag tror ligan har tänkt sig. Så det är lite av "min engångsgrill räcker helt enkelt inte när jag vill grilla varje dag hela sommaren".
Så egentligen är mitt problem inte att det känns svårt att lyckas, utan att spelet är gjort för att slå alldeles för sällan
Lättmoddat, dock, vilket i gengäld är en av sakerna jag verkligen gillar med ligans spel. Bara att ändra till att man lyckas på 5+ eller 4+ beroende på önskad svårighetsgrad.
I övrigt tycker jag att det är ett väldigt gediget spelsystem, och en kul spelvärld. Systemet är ganska lagom pilligt för min smak. Gott om val man kan fundera över, men i grunden väldigt enkelt. Att göra en rollperson handla typ om 5 minuters regeläsande och en timme att fundera över vilka talanger man skulle ta och vilka färdigheter man skulle prioritera.
Vår äventyrargrupp bestod i slutänden av en krigare, två jägare, en shaman och en tjuv (alla dvärgar, vi körde på ett tema), och det har funkat väldigt bra ihop. De gånger vi hamnat i strid har även tjuven (Som inte är gjord för att slåss alls) kunnat bidra lite granna.
Det som känns mest problematiskt är nog hur magin fungerar just nu, med alldeles för stora risker. Men återigen är jag väldigt säker på att det är för att vi slår "för ofta" (egentligen slår vi ju precis lagom ofta, det är bara ligan som tycker man ska slå alldeles för sällan, tror jag
. Om man i nästan alla lägen förutsätter att magikern kan utföra sin magi "automagiskt" utan att slå, och bara slår i typ minibossfighter och sånt, så känns det som att magin borde funka bra.
En sak jag trodde jag skulle ogilla men som jag verkligen har kommit att tycka om är initiativ via spelkort (1-10), och att man kan byta initiativ med varandra, stjäla initiativ från motståndare, och att SL kan balansera encounters genom att dra flera initiativkort för ett brutalt monster som alltså då får flera handlingar under en runda, men lite utspritt. Det är faktiskt jättekul och smidigt, och ger en rätt skön taktisk känsla. Att ha kortet liggande framför sig gör också att det blir väldigt tydligt både för en själv och andra.
Det jag tycker är lite tråkigt i flytten från alfan till betan är att de ökade skillnadnerna på vapens bonustärningar lite. Jag gillar egentligen när det är ganska små skillnader på vapen, så att vapentyp mest blir en estetisk fråga. Men det funkar.
