Harris, Lucy Ford och Räven

[God45]

Den här kampanjen spelades i Pathfinder 1ed och följer enligt spelledaren ungefär Price of immortality kampanjen. Jag har inte läst kampanjen, bara spelat den, så vet inte hur nära den vi spelade. Men spoiler varning

Så vi spelade karaktärer från en liten by någonstans i Golarion (Pathfinder kampanj världen) som precis skulle göra den kulturella motsvarigheten till konfirmation vilket naturligtvis var en dungeon. Detta leder sedan till att vi blir indragna i större mysterium! Spelledaren tänkte att vi skulle spela tonåringar som på film men glömde att gruppen innehöll en lärare och en socialsekreterare. Så vi spelade mer realistiska tonåringar medan gruppens tredje spelare valde att vara en magisk räv.

Oh, också! Spelledaren sade till oss att kampanjens stora skurk skulle vara en ond kult så våra karaktärer var hyperspecialiserade på att döda människor. I den här kampanjen slogs vi nästan bara mot golems. Golems och golems och golems och golems. Golems som vi knappt kunde skada. Golems som användes av kulten ja, men ändå golems. Detta ledde till kampanjens största antiklimax men också flera riktigt frustrerande strider. Vi följde dock en färdig modul så det var inte som att spelledaren försökte lura oss eller något.

Så karaktärerna i den här kampanjen var:

Harris - Slayer - CG: Så Pathfinder innehåller en hybrid klass som heter ”Slayer” vilken är minst lika metall som bandet med samma namn. Slayer klasser har tagit alla ”Döda folk!” krafterna och förmågorna från Rangern och Roguen medan den skrottat resten. Så medan Slayern är lite bra på att smyga och naturen är den mest bra på dödandet. Harris hade mest varit som vilken osnuten tonåring med ett inte fantastiskt hemaliv om det inte var så att han från födseln var tränad att döda folk. Harris var mer intresserad av att hitta och röka magisk-cannabis eller hänga än av att äventyra. Du vet killen som blivit halvt tvingad att ha ett sommarjobb och halvt bara gör det för pengarna? Det var Harris! En normalt lite oempatisk, ganska självisk och väldigt blase tonåring. Han var den moraliska kompassen för gruppen.

Lucy Ford - Oracle/Sorcerer (Senare Mystic theurge) - CN (Senare CE): Lucy är tjejen som du inte vill att dina barn ska vara kompis med. Hennes föräldrar är trash, hon har en vagabondiserande livsstil, hon är russökande, hon är helt svart/vit och antingen är folk helt goda eller helt onda, hon saknar empati på sättet där hon rättfärdigar allting hon gör, hon har komplicerade självskadebeteenden och hon vill bortom allting ha uppmärksamhet. Lucy är också dubbelt the chosen one för två olika onda makter. Hon är ett Oracel till the great old ones och en sorcerer med en infernal bloodline. Hon hanterar detta superdåligt. (Det här är min karaktär)

Den magiska räven - Rogue - CG: Så den här karaktären var en Kitzune rävperson och anime as fuck. Men på något sätt mer i ton med den tänkta tonen än de andra två karaktärerna. För det här var en anime tonåring med ångest över att vara från den enda rävpersonfamiljen i byn. Jag kan dock inte minnas karaktärens namn.


Så karaktärerna dräller runt i byn och ställer till lite problem tills det är dags att ge sig av till dungeonen. På vägen till dungeonen stannar vi och röker på istället för att hålla vakt vilket nästan får oss ätna av vargar. So far good, men när vi kommer fram till dungeonen är den fylld med odöda. Det ska den inte vara, det här är bara menat att vara ett ofarligt test. Men här är en massa odöda. Vi vägrar vända och bestämmer oss för att vi är coola nog att hantera det här.

Så… Ja, det här är mitt fel mest för att jag är en divine caster som inte kan skjuta positiv energi över ett stort område men det är en mardröm att hacka ner skeletten som vaktar ingången. Ingen har med sig ett vapen bra på att skada skelett och som gruppens magiska medlem är mina formler helt fel. Så vi barrikadera dörren, öppnar den springer in och låter räven bita ett skelett till döds (hans tänder var det närmsta vi hade till ett trubbigt vapen) innan vi springer ut igen. Hela och upprepa. Efter det första rummet tunnar dock skeletten ut. Vi tar oss förbi några fällor som är en del av testet och har ihjäl några odöda som dykt upp. Smart att ha testet i en övergiven gravkammare till en kulturhjälte byn! Det är som att be om odöda. I alla fall, vi kommer in i ett rum med en stor trästaty och ett pussel.

Lucy: Det där är en golem.

Harris: Det är inte säkert.

Lucy: Jag känner igen en golem när jag ser en golem och det där är en golem!

Harris: Den kanske är en del av pusslet?

Lucy: Vem fan bryr sig om pusslet? Jag tänker tända eld på den innan den vaknar!

Harris: Vänta!

Lucy kastar en flaska olja på statyn och tänder eld på den. Det är en golem som kommer till liv och anfaller oss medan den brinner.

Harris: DEN HÄR TYPEN AV GOLEM ÄR IMMUN MOT ELD DIN IDIOT!

Lucy: DET HÄR ÄR DITT FEL!!!

Gruppen lyckas ha ihjäl golemen men den brinner och det är jobbigt. Efter att den är död löser vi pusslet och fortsätter genom dungeonen. Vi löser prövningen vi var här för men fortsätter ner i de djupare källarenivåerna där den nu odöda kulturhjälten väntar. Så här går striden:

Lucy kastar bless på Harris och sedan rusar bossens minions efter henne. Lucy springer runt jagad av odöda minions som hon kastar ineffektiva formler över axeln på medan Räven jagar de odöda minionsen och skär dem i ryggen för att rädda Lucy. Det är full Yakety Sax! Harris spenderar å sin sida striden med att spöa upp den odöda bossen som om han var skyldig honom pengar. Han bara står bredvid honom och sticker in främmande föremål in i den odöda riddaren som verkar okapabel att försvara sig. Harris har en hög defensiva stridsstilar och en monstruöst hög dex så han hade AC 20 vid level 1, något som i vanliga fall kräver en tung rustning.

Lucy Ford sade till Harris att han var cool för att han slogs med en scimitar, men han vägrade trots detta följa Lucys rekommendation om att slåss med två scimitars även om det, i Lucy fords ögon, hade varit så mycket coolare.

Med striden vunnen upptäcker vi spår efter att Razmir kulten har varit här och stulit något. Det är de som väckt de levande döda. Razmir kulten är fantasy scientologer. De dyrkar Razmir som är en högnivå trollkarl som låtsas vara en gud och använder hjärntvättning, droger, falsk magi och liknande för att lyckas låtsas vara en religion med en riktig gud.

Vi återvänder till staden, berättar vad som hänt och firar att vi är vuxna nu. Harris och Lucy behandlar hela festen som om den är pinsam och jobbig. Den magiska räven är glad dock. Så det är trevligt. De tre bestämmer sig i alla fall för att ge sig av på ett äventyr för att reda ut vad Razmir kulten gjorde i gravkammaren. Mest för att äventyrande i Golarion är som att starta ett rockband, något man gör för att man inte vill ha ett tråkigt 9 till 5 jobb.

Så vi betalar några mynt för att hyra platser ombord på en båt och ger oss iväg till en stad en bit bort dit spåren leder oss. Lucy försöker döpa gruppen men de andra är aktivt fientliga till hennes coola förslag såsom ”Lucy Ford och hantlangarna” och ”Lucy och company”. Killen som har båten säger till äventyrarna att absolut inte fiska så Lucy bestämmer sig för att fiska direkt. Och drar upp en sjöhäxa! Lucy tänker snabbt och lyckas söva häxan med en trollformel innan gruppen kvickt hackar henne till döds. Här svingar Lucy sin stav och gör inte så mycket skada vilket ger henne en fruktansvärd ide.

Gruppen anländer till staden där kulten precis har dykt upp. De shoppar lite, spenderades sina pengar från templet och de som de tog från sjöhäxans kropp. Det mesta som köps in är vettiga saker. Men en sak som Lucy vill köpa är inte vettig…

Lucy: Så det är en earthbreaker! Det är den största närstridsvapen typen på kontinenten! Det är en enorm slägga med stora spikar på ändarna så att den ska göra mer skada.

Harris: Jag ser det. Du ska inte köpa en.

Lucy: Vad pratar du om? Det är det ultimata vapnet! Jag måste ha en!!!

Harris: Du skjuter bara trollformler på folk behöver du ens ett närstridsvapen?

Lucy: Ah! Ah! Det är det briljanta med den! Jag slår bara folk som jag redan förtrollat! Så de ligger ner eller står stilla för att de är paralyserade eller sover. Så jag har all tid i världen att plocka upp den och slå den i huvudet på dem! SPLATT!

Harris: Du är inte tränad i att slåss med en. Alltså, inte ens lite.

Lucy: Hur duktig behöver jag vara om de ligger ner och bara kan stirra på mig för att jag redan förhäxat dem?

Harris: Du kan inte lyfta den ordentligt.

Lucy: Jag får upp den över huvudet och kan svinga ner den!

Harris: Hur ska du ens bära runt på den? Jag kommer inte bära den åt dig.

Lucy: Men kan inte…

Harris: Nej, räven kan inte heller bära den.

Lucy:…

Harris: Okej, så om du nu kan köpa vettig utrustning istället så kan vi…

Lucy: Hej! Du, smeden? Hur mycket kostar det att sätta hjul på den här earthbreakern?

Och där fick Lucy sitt signaturvapen, en earthbreaker hon drog runt som en liten kärra resten av kampanjen.


Så vi började utreda kulten, fick reda på att de hade ett compound i staden och att de börjat utpressa näringsidkare på beskyddarpengar. De som inte betalar får sina affärer vandaliserade. Vi hittar någon som inte vill betala och får lite pengar för att vakta deras affär, men liksom inte mycket pengar. Lucy försöker förhandla till gruppen mer betalt men lyckas inte. Lucy verkar ändå nöjd vilket oroar de andra.

Räven: Synd att vi inte kunde få mer pengar… Men vi hjälper folk i alla fall! Det är det viktiga!

Lucy: Va? Nä, människor är värst. Men jag har en annan plan för hur vi ska tjäna pengar på det här.

Räven: Det är inte att stjäla från affären va?

Lucy: Nej, nej, nej de hade fattat att det var vi. Nej. Jag tänker att vi tar banditerna levande.

Räven: Trevligt!

Harris: Också bra om vi ska förhöra dem.

Lucy: Och sedan säljer vi dem som slavar!

Harris & Räven: VA?!

Lucy: Jag kollade upp lagen. Är de fredlösa och vi griper dem när de begår brott är det lagligt att förslava dem i det hät landet. Och är de inte fredlösa åker vi bara över gränsen och så kan vi…

Harris: ABSOLUT INTE!

Lucy: Kom igen Harris! Låt oss bli slavjägare!

Harris: NEJ!

Och här startade ett bråk som pågick tills banditerna dök upp och som skulle blossa upp många fler gånger under kampanjen.

Oh, också här är spelledaren trött på Lucys skit och ändrar hennes alignment från Chaotic Neutral till Chaotic Evil. Lucy blir tillsagd av någon som kan se sådant men istället för att tänka på att bättre sig så gör hon djävulshornen och börjar se över möjligheter att sälja sin själ (det finns en prestige class för det! Men det var inte mekaniskt värt att ta den).

Vi krossar banditerna med minimal collateral damage så att vi ska få mer betalt. De andra låter inte Lucy ta slavar. Men vi hittar bevis på att de jobbar för Razmir kulten och lämnar över dem till polisen.

(Fortsättning i nästa post för krönikan blev för lång)

 

[God45]

Detta gör att en agent för Pathfinder sällskapet kontaktar oss och vill samarbeta med oss för att besegra kulten. Hans plan är att vi ska gå på ett av kultens rekryteringsmöten på en krog nära deras byggnad, låta oss bli drogade, smugglade genom en hemlig tunnel under marken och sedan upplärda som medlemmar av kulten. Sagt och gjort!

Så vi går till mötet och det är full Livets ord stämning fast alla från kulten har läskiga masker på sig. Saker går nästan av rälsen när Lucy tar en av Razmir ledarna åt sidan.

Lucy: Tja! Så jag vet att ni är typ bullshit och bara gör det här för pengar, makt och för att kunna leva i lyx.

Razmirpräst: Va, nej, Razmir är en sann gud och…

Lucy: Ja, ja, what ever jag är inte en tjallare. Jag har fått gudomlig magi från de uråldriga galna gudarna som inte bryr sig om vad jag gör med den. Så jag kan bara låtsas att den kommer från Razmir.

Razmirpräst: Men, ja, typ… Din magi kanske kommer från Razmir egentligen.

*Lucy rullar så hårt med ögonen så att hon nästan svimmar*

Lucy: Ja, absolut. Men i alla fall. Jag vill följa med frivilligt och gå med i kulten så ni behöver inte droga mig,

Razmirpräst: Droger? Jag vet inte vad du…

Lucy: Look, jag fattar att ni drogar folk. Inte en idiot! Men det är fine, det behövs inte med mig bara.

Razmirpräst: Öh… Öh… Alla måste dricka!

Lucy: Urk, men okej då. Men det här är sjukt onödigt. Men det är inte som att jag skulle säga nej till droger.

Men alla blir drogade och vi vaknar i celler inuti kultbyggnader.

Lucy: Sjukt onödigt…


Gruppen och de andra rekryterna spenderar några dagar med att bli indoktrinerade, skrubba golv, bära grå kultrockar med mera. Vi spionerar så gott vi kan och medan vi listar ut att ledningen har någon sorts plan får vi inte reda på vad. Sedan börjar testen.

Så testen är för att kulten ska kunna plocka russinen ur kakan bland rekryterna. Vem är användbara agenter och vem kommer bara vara normala kult medlemmar? Vi förstår att för att få tillträde till så mycket info som möjligt behöver vi lyckas bra. Vi är okej på att lära oss kultens doktriner. Det finns ett skriftligt prov som Harris lyckas bra på och Lucy fuskar bra på medan räven är mindre bra. Men sedan är det dags för det riktiga testet! De placerar grupper av nya rekryter i en grop, ger dem klubbor (som gör icke-dödlig skada så ingen kan bli för skadad) och säger till dem att slåss mot varandra tills bara en står upp. De tre äventyrarna och två till rekryter släpps ner i en grop.

Så ni måste förstå vad som händer i Lucys huvud här. Lucy ser ner på klubban i sina mjuka händer och tycker att den är ganska tung. Hon ser upp igen och på bara det ögonblicket har Räven och Harris lyckats plocka isär de två rekryterna som inte är från gruppen. Ingen av de andra två kommer skada henne här, inte egentligen. De kommer putta omkull henne i gyttjan och så kommer det här meningslösa testet vara över. Det är inte en riktigt strid, de är undercover och hade det här varit en riktig strid hade hon inte sett svag och patetisk ut för hon kam magi. Svag och patetisk ut. SVAG?! Och PATETISK?! Nej! Aldrig. Inte här, inte någonstans. NEJ! NEEEEEEEEJJJJJJJJ! Och med det kastar hon en formel som skjuter Harris rakt i bröstet med en potentiellt dödande stråle eld.

Det är fortfarande inte mycket av en strid. Harris och Räven är bra på att slåss, inser båda att de måste stoppa Lucy och Lucy är ovanligt klen även för en magiker. Så hon blir knockad. Lite hårdare än nödvändigt. Hela grejen imponerar på kulten dock och alla tre blir fulla medlemmar av kulten. De blir tillsagda att vänta på ett uppdrag. De andra två har ett allvarligt samtal med Lucy som lyckas låtsas att hon ångrar sig.

Gruppen skickas ut av kulten för att driva in pengar från en lokal bagare. Gruppen bestämmer sig för att hota bagaren och lämna tillbaka pengarna senare. Gruppen kommer tillbaka efter det här snabbt avklarade uppdraget och gratuleras för ett väl utfört jobb. Med detta gjort fick vi ännu mer frihet av kulten, något vi använde för att smyga ut. Vi pratar med vår kontakt över middag och han råder oss att försöka leta igenom kultbyggnaden för att hitta bevis på kultens kriminalitet. Med sådana bevis kan agenten få kulten utkastad ur staden.

Vi ägnar nästa dag åt att leta igenom byggnaden. Här hittar vi en dagbok som avslöjar kultens onda dåd men vi möter också och behöver slåss mot två golems. Den första är en enorm ormgolem i källaren och den andra är en golem byggd av dusintals masker av samma typ som kultmedlemmarna bär. Det är två vidrigt svåra strider direkt efter varandra.

Så Harris är beväpnad med en cool Scimitar! Som golemsen har damage reduction mot så han kan knappt skada dem! Men det är lugnt för han har också coola kastspjut! Som golemsen också har damage reduction mot! Räven slåss med två ninja kortsvärd! Som golemsen OCKSÅ har damage reduction mot! Men det är lugnt för Lucy har mest sinnespåverkande magi som inte fungerar mot golems.

Striderna är utdragna affärer där vi lyckas ta oss igenom dem genom att taktiskt röra oss, teleportera golemsen, putta golemsen, använda boost spells och genom ren jävla envishet lyckas vi döda golemsen. Sedan lyckas vi fly byggnaden som vi tänder eld på bakom oss. Med bevisen givna till agenten blir kulten utjagad ur staden. Äventyrarna får betalt av agenten och ägnade några dagar med att vila upp sig.

Så vi festade, bråkade och knarkade! Vi köpte också magiska prylar. Det är oklart ifall Lucy och Harris ligger med varandra här. Men liksom, kanske? Det är inget spelet ägnade tid åt vid bordet i alla fall.

Efter några dagar kommer agenten tillbaka till oss. Bevisen vi hittade visar också att kultens ledning har gett sig av till en fruktansvärd gömd ö där en uråldrigt odöd trollkarl hade en gyllene stad. Han vill att vi jagar ner dem och stoppar dem. Harris och Räven är ok med det. Lucy känner att eftersom de gör en massa saker för Pathfinder sällskapet nu så borde de få bli medlem. Det får de inte. Dels för att de är för unga, dels för att det inte är så det fungerar men mest för att Lucy är oberäknelig och ond. Lucy har ett massivt temper tantrum över detta men blir medsläpad av de andra två. De åker till den dåliga ön.

Vi kommer till den dåliga ön under ett oväder. Vi kommer iland och Harris börjar spåra kultisterna genom vildmarken inåt mot öns mitt. Under här resan genom vildmarken anfalls vi av onda muterade vargar och förintar dem. Lucy börjar smörja in köttbitar med choklad och lämnar dessa efter sig för att förgifta vargarna. Oklart om det fungerar men vi slipper fler vargar. Vi träffar en galning som varit fast på ön jättelänge och han visar oss vägen till ön innan vi säger till honom att ta sig till skeppet vi kom på så att han inte blir fast på ön. Vi kommer till den gyllene staden som har kanaler som smällt supervarmt guld håller på att rinna ut ur. Vi ser att portar kring staden håller på att öppnas allt mer för att släppa ut guld, men bara sakta.

Räven: Det här är dåligt. Når det där gulden sjön kommer ångan koka oss alla levande.

Lucy: Borde vi försöka stoppa guldet? Och typ ta det med oss?

Harris: Vi kan inte stoppa så här mycket smält guld. Och det är nog inte äkta guld. Bättre att hinna ifatt kulten och förhoppningsvis stoppa det hela där.

Lucy: Om det inte är äkta guld borde jag få fånga några slavar som kompensation och..

Harris: NEJ!


Här levlar karaktärerna så att Lucy blir en Mystic Theurge och det första hon gör är att frammana en mäktig demon för backup. Detta visar sig vara mer nödvändigt än hon tror. För staden? FYLLD MED GOLEMS OCH ODÖDA/GOLEM HYBRIDER. Vi hittar spår efter kulten och kan lätt följa efter dem. Staden är rund och uppdelad i cirklar med portar och vakter mellan dem. Men varenda strid är en mardröm.

Där finns ogreskelett täckta av metall som är golems. Där finns flera jättestora golems fyllda med eld så att de förutom att vara immuna mot alla gruppens vapen och Lucys sinnes magi också är immuna mot Lucys få skadande formler som gör eldskada. Varenda strid lämnar gruppen nära döden och tar en halv evighet. Vi får genom att Räven undersöker strukturerna här reda på att staden håller på att svämma över med flytande guld för att kultisterna har öppnat stadens portar och att vi behöver deras nyckel för att stänga portarna och överleva.

Sedan kommer den värsta striden. Det är mot en drakgolem som är immun mot nästan allt vi kan kasta mot den, som kan träffa oss allihop på en gång och som slåss smart nog att hindra våra vanliga taktiker. Det är den värsta tänkbara striden men på något sätt lyckas vi besegra den. Vi vet att staden håller på att svämma över, vi vet att kultister är nära men vi måste vila innan vi slåss mot dem. Vi sover och åtta timmar senare jagar vi genom den innersta delen av staden. Vi kommer ifatt kultens ledare och konfronterar dem medan de håller på att plundra stadens skatter. De är ett halvt dussin mäktiga krigare och magiker! Den sista striden i kampanjen! Slutbossen!

Vi slaktar dem på två stridsrundor. Det hade räckt med bara en enda av oss för att döda dem alla. Vi skämer ut dem. Det är löjligt enkelt. För äntligen slåss vi mot människor vilket är exakt vad vi är byggda för att göra!

Vi plockar upp skatterna, nyckeln till staden och sedan flyr vi för våra liv. Det flytande guldet kommer efter oss som en lavin. Vi behöver använda flygformler bara för att hinna ifrån vågen av guld innan den når och dödar oss. När vi stänger portarna till staden bakom oss svalnar guldet och förvandlas till bly.

Harris: Jag visste att det inte var riktigt guld.

Räven: Men vi räddade alla!

Lucy: Och fick inte ens några slavar…

Gruppen återvänder till agenten och får betalt. De tre lovar varandra att fortsätta äventyra tillsammans medan de delar sitt byte. Och där slutade kampanjen.

 

[Skarpskytten]

Av en wikisida jag hittade att döma spelade ni kampanjen typ som skriven.

 

[God45]

Av en wikisida jag hittade att döma spelade ni kampanjen typ som skriven.

Nice Man vet ju aldrig hur långt från saker man lyckas dra saker. Speciellt inte som en Chaotic Evil tonåring.