God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,529
Den här kampanjen spelades i Pathfinder 1ed och följer enligt spelledaren ungefär Price of immortality kampanjen. Jag har inte läst kampanjen, bara spelat den, så vet inte hur nära den vi spelade. Men spoiler varning
Så vi spelade karaktärer från en liten by någonstans i Golarion (Pathfinder kampanj världen) som precis skulle göra den kulturella motsvarigheten till konfirmation vilket naturligtvis var en dungeon. Detta leder sedan till att vi blir indragna i större mysterium! Spelledaren tänkte att vi skulle spela tonåringar som på film men glömde att gruppen innehöll en lärare och en socialsekreterare. Så vi spelade mer realistiska tonåringar medan gruppens tredje spelare valde att vara en magisk räv.
Oh, också! Spelledaren sade till oss att kampanjens stora skurk skulle vara en ond kult så våra karaktärer var hyperspecialiserade på att döda människor. I den här kampanjen slogs vi nästan bara mot golems. Golems och golems och golems och golems. Golems som vi knappt kunde skada. Golems som användes av kulten ja, men ändå golems. Detta ledde till kampanjens största antiklimax men också flera riktigt frustrerande strider. Vi följde dock en färdig modul så det var inte som att spelledaren försökte lura oss eller något.
Så karaktärerna i den här kampanjen var:
Harris - Slayer - CG: Så Pathfinder innehåller en hybrid klass som heter ”Slayer” vilken är minst lika metall som bandet med samma namn. Slayer klasser har tagit alla ”Döda folk!” krafterna och förmågorna från Rangern och Roguen medan den skrottat resten. Så medan Slayern är lite bra på att smyga och naturen är den mest bra på dödandet. Harris hade mest varit som vilken osnuten tonåring med ett inte fantastiskt hemaliv om det inte var så att han från födseln var tränad att döda folk. Harris var mer intresserad av att hitta och röka magisk-cannabis eller hänga än av att äventyra. Du vet killen som blivit halvt tvingad att ha ett sommarjobb och halvt bara gör det för pengarna? Det var Harris! En normalt lite oempatisk, ganska självisk och väldigt blase tonåring. Han var den moraliska kompassen för gruppen.
Lucy Ford - Oracle/Sorcerer (Senare Mystic theurge) - CN (Senare CE): Lucy är tjejen som du inte vill att dina barn ska vara kompis med. Hennes föräldrar är trash, hon har en vagabondiserande livsstil, hon är russökande, hon är helt svart/vit och antingen är folk helt goda eller helt onda, hon saknar empati på sättet där hon rättfärdigar allting hon gör, hon har komplicerade självskadebeteenden och hon vill bortom allting ha uppmärksamhet. Lucy är också dubbelt the chosen one för två olika onda makter. Hon är ett Oracel till the great old ones och en sorcerer med en infernal bloodline. Hon hanterar detta superdåligt. (Det här är min karaktär)
Den magiska räven - Rogue - CG: Så den här karaktären var en Kitzune rävperson och anime as fuck. Men på något sätt mer i ton med den tänkta tonen än de andra två karaktärerna. För det här var en anime tonåring med ångest över att vara från den enda rävpersonfamiljen i byn. Jag kan dock inte minnas karaktärens namn.
Så karaktärerna dräller runt i byn och ställer till lite problem tills det är dags att ge sig av till dungeonen. På vägen till dungeonen stannar vi och röker på istället för att hålla vakt vilket nästan får oss ätna av vargar. So far good, men när vi kommer fram till dungeonen är den fylld med odöda. Det ska den inte vara, det här är bara menat att vara ett ofarligt test. Men här är en massa odöda. Vi vägrar vända och bestämmer oss för att vi är coola nog att hantera det här.
Så… Ja, det här är mitt fel mest för att jag är en divine caster som inte kan skjuta positiv energi över ett stort område men det är en mardröm att hacka ner skeletten som vaktar ingången. Ingen har med sig ett vapen bra på att skada skelett och som gruppens magiska medlem är mina formler helt fel. Så vi barrikadera dörren, öppnar den springer in och låter räven bita ett skelett till döds (hans tänder var det närmsta vi hade till ett trubbigt vapen) innan vi springer ut igen. Hela och upprepa. Efter det första rummet tunnar dock skeletten ut. Vi tar oss förbi några fällor som är en del av testet och har ihjäl några odöda som dykt upp. Smart att ha testet i en övergiven gravkammare till en kulturhjälte byn! Det är som att be om odöda. I alla fall, vi kommer in i ett rum med en stor trästaty och ett pussel.
Lucy: Det där är en golem.
Harris: Det är inte säkert.
Lucy: Jag känner igen en golem när jag ser en golem och det där är en golem!
Harris: Den kanske är en del av pusslet?
Lucy: Vem fan bryr sig om pusslet? Jag tänker tända eld på den innan den vaknar!
Harris: Vänta!
Lucy kastar en flaska olja på statyn och tänder eld på den. Det är en golem som kommer till liv och anfaller oss medan den brinner.
Harris: DEN HÄR TYPEN AV GOLEM ÄR IMMUN MOT ELD DIN IDIOT!
Lucy: DET HÄR ÄR DITT FEL!!!
Gruppen lyckas ha ihjäl golemen men den brinner och det är jobbigt. Efter att den är död löser vi pusslet och fortsätter genom dungeonen. Vi löser prövningen vi var här för men fortsätter ner i de djupare källarenivåerna där den nu odöda kulturhjälten väntar. Så här går striden:
Lucy kastar bless på Harris och sedan rusar bossens minions efter henne. Lucy springer runt jagad av odöda minions som hon kastar ineffektiva formler över axeln på medan Räven jagar de odöda minionsen och skär dem i ryggen för att rädda Lucy. Det är full Yakety Sax! Harris spenderar å sin sida striden med att spöa upp den odöda bossen som om han var skyldig honom pengar. Han bara står bredvid honom och sticker in främmande föremål in i den odöda riddaren som verkar okapabel att försvara sig. Harris har en hög defensiva stridsstilar och en monstruöst hög dex så han hade AC 20 vid level 1, något som i vanliga fall kräver en tung rustning.
Lucy Ford sade till Harris att han var cool för att han slogs med en scimitar, men han vägrade trots detta följa Lucys rekommendation om att slåss med två scimitars även om det, i Lucy fords ögon, hade varit så mycket coolare.
Med striden vunnen upptäcker vi spår efter att Razmir kulten har varit här och stulit något. Det är de som väckt de levande döda. Razmir kulten är fantasy scientologer. De dyrkar Razmir som är en högnivå trollkarl som låtsas vara en gud och använder hjärntvättning, droger, falsk magi och liknande för att lyckas låtsas vara en religion med en riktig gud.
Vi återvänder till staden, berättar vad som hänt och firar att vi är vuxna nu. Harris och Lucy behandlar hela festen som om den är pinsam och jobbig. Den magiska räven är glad dock. Så det är trevligt. De tre bestämmer sig i alla fall för att ge sig av på ett äventyr för att reda ut vad Razmir kulten gjorde i gravkammaren. Mest för att äventyrande i Golarion är som att starta ett rockband, något man gör för att man inte vill ha ett tråkigt 9 till 5 jobb.
Så vi betalar några mynt för att hyra platser ombord på en båt och ger oss iväg till en stad en bit bort dit spåren leder oss. Lucy försöker döpa gruppen men de andra är aktivt fientliga till hennes coola förslag såsom ”Lucy Ford och hantlangarna” och ”Lucy och company”. Killen som har båten säger till äventyrarna att absolut inte fiska så Lucy bestämmer sig för att fiska direkt. Och drar upp en sjöhäxa! Lucy tänker snabbt och lyckas söva häxan med en trollformel innan gruppen kvickt hackar henne till döds. Här svingar Lucy sin stav och gör inte så mycket skada vilket ger henne en fruktansvärd ide.
Gruppen anländer till staden där kulten precis har dykt upp. De shoppar lite, spenderades sina pengar från templet och de som de tog från sjöhäxans kropp. Det mesta som köps in är vettiga saker. Men en sak som Lucy vill köpa är inte vettig…
Lucy: Så det är en earthbreaker! Det är den största närstridsvapen typen på kontinenten! Det är en enorm slägga med stora spikar på ändarna så att den ska göra mer skada.
Harris: Jag ser det. Du ska inte köpa en.
Lucy: Vad pratar du om? Det är det ultimata vapnet! Jag måste ha en!!!
Harris: Du skjuter bara trollformler på folk behöver du ens ett närstridsvapen?
Lucy: Ah! Ah! Det är det briljanta med den! Jag slår bara folk som jag redan förtrollat! Så de ligger ner eller står stilla för att de är paralyserade eller sover. Så jag har all tid i världen att plocka upp den och slå den i huvudet på dem! SPLATT!
Harris: Du är inte tränad i att slåss med en. Alltså, inte ens lite.
Lucy: Hur duktig behöver jag vara om de ligger ner och bara kan stirra på mig för att jag redan förhäxat dem?
Harris: Du kan inte lyfta den ordentligt.
Lucy: Jag får upp den över huvudet och kan svinga ner den!
Harris: Hur ska du ens bära runt på den? Jag kommer inte bära den åt dig.
Lucy: Men kan inte…
Harris: Nej, räven kan inte heller bära den.
Lucy:…
Harris: Okej, så om du nu kan köpa vettig utrustning istället så kan vi…
Lucy: Hej! Du, smeden? Hur mycket kostar det att sätta hjul på den här earthbreakern?
Och där fick Lucy sitt signaturvapen, en earthbreaker hon drog runt som en liten kärra resten av kampanjen.
Så vi började utreda kulten, fick reda på att de hade ett compound i staden och att de börjat utpressa näringsidkare på beskyddarpengar. De som inte betalar får sina affärer vandaliserade. Vi hittar någon som inte vill betala och får lite pengar för att vakta deras affär, men liksom inte mycket pengar. Lucy försöker förhandla till gruppen mer betalt men lyckas inte. Lucy verkar ändå nöjd vilket oroar de andra.
Räven: Synd att vi inte kunde få mer pengar… Men vi hjälper folk i alla fall! Det är det viktiga!
Lucy: Va? Nä, människor är värst. Men jag har en annan plan för hur vi ska tjäna pengar på det här.
Räven: Det är inte att stjäla från affären va?
Lucy: Nej, nej, nej de hade fattat att det var vi. Nej. Jag tänker att vi tar banditerna levande.
Räven: Trevligt!
Harris: Också bra om vi ska förhöra dem.
Lucy: Och sedan säljer vi dem som slavar!
Harris & Räven: VA?!
Lucy: Jag kollade upp lagen. Är de fredlösa och vi griper dem när de begår brott är det lagligt att förslava dem i det hät landet. Och är de inte fredlösa åker vi bara över gränsen och så kan vi…
Harris: ABSOLUT INTE!
Lucy: Kom igen Harris! Låt oss bli slavjägare!
Harris: NEJ!
Och här startade ett bråk som pågick tills banditerna dök upp och som skulle blossa upp många fler gånger under kampanjen.
Oh, också här är spelledaren trött på Lucys skit och ändrar hennes alignment från Chaotic Neutral till Chaotic Evil. Lucy blir tillsagd av någon som kan se sådant men istället för att tänka på att bättre sig så gör hon djävulshornen och börjar se över möjligheter att sälja sin själ (det finns en prestige class för det! Men det var inte mekaniskt värt att ta den).
Vi krossar banditerna med minimal collateral damage så att vi ska få mer betalt. De andra låter inte Lucy ta slavar. Men vi hittar bevis på att de jobbar för Razmir kulten och lämnar över dem till polisen.
(Fortsättning i nästa post för krönikan blev för lång)
Så vi spelade karaktärer från en liten by någonstans i Golarion (Pathfinder kampanj världen) som precis skulle göra den kulturella motsvarigheten till konfirmation vilket naturligtvis var en dungeon. Detta leder sedan till att vi blir indragna i större mysterium! Spelledaren tänkte att vi skulle spela tonåringar som på film men glömde att gruppen innehöll en lärare och en socialsekreterare. Så vi spelade mer realistiska tonåringar medan gruppens tredje spelare valde att vara en magisk räv.
Oh, också! Spelledaren sade till oss att kampanjens stora skurk skulle vara en ond kult så våra karaktärer var hyperspecialiserade på att döda människor. I den här kampanjen slogs vi nästan bara mot golems. Golems och golems och golems och golems. Golems som vi knappt kunde skada. Golems som användes av kulten ja, men ändå golems. Detta ledde till kampanjens största antiklimax men också flera riktigt frustrerande strider. Vi följde dock en färdig modul så det var inte som att spelledaren försökte lura oss eller något.
Så karaktärerna i den här kampanjen var:
Harris - Slayer - CG: Så Pathfinder innehåller en hybrid klass som heter ”Slayer” vilken är minst lika metall som bandet med samma namn. Slayer klasser har tagit alla ”Döda folk!” krafterna och förmågorna från Rangern och Roguen medan den skrottat resten. Så medan Slayern är lite bra på att smyga och naturen är den mest bra på dödandet. Harris hade mest varit som vilken osnuten tonåring med ett inte fantastiskt hemaliv om det inte var så att han från födseln var tränad att döda folk. Harris var mer intresserad av att hitta och röka magisk-cannabis eller hänga än av att äventyra. Du vet killen som blivit halvt tvingad att ha ett sommarjobb och halvt bara gör det för pengarna? Det var Harris! En normalt lite oempatisk, ganska självisk och väldigt blase tonåring. Han var den moraliska kompassen för gruppen.
Lucy Ford - Oracle/Sorcerer (Senare Mystic theurge) - CN (Senare CE): Lucy är tjejen som du inte vill att dina barn ska vara kompis med. Hennes föräldrar är trash, hon har en vagabondiserande livsstil, hon är russökande, hon är helt svart/vit och antingen är folk helt goda eller helt onda, hon saknar empati på sättet där hon rättfärdigar allting hon gör, hon har komplicerade självskadebeteenden och hon vill bortom allting ha uppmärksamhet. Lucy är också dubbelt the chosen one för två olika onda makter. Hon är ett Oracel till the great old ones och en sorcerer med en infernal bloodline. Hon hanterar detta superdåligt. (Det här är min karaktär)
Den magiska räven - Rogue - CG: Så den här karaktären var en Kitzune rävperson och anime as fuck. Men på något sätt mer i ton med den tänkta tonen än de andra två karaktärerna. För det här var en anime tonåring med ångest över att vara från den enda rävpersonfamiljen i byn. Jag kan dock inte minnas karaktärens namn.
Så karaktärerna dräller runt i byn och ställer till lite problem tills det är dags att ge sig av till dungeonen. På vägen till dungeonen stannar vi och röker på istället för att hålla vakt vilket nästan får oss ätna av vargar. So far good, men när vi kommer fram till dungeonen är den fylld med odöda. Det ska den inte vara, det här är bara menat att vara ett ofarligt test. Men här är en massa odöda. Vi vägrar vända och bestämmer oss för att vi är coola nog att hantera det här.
Så… Ja, det här är mitt fel mest för att jag är en divine caster som inte kan skjuta positiv energi över ett stort område men det är en mardröm att hacka ner skeletten som vaktar ingången. Ingen har med sig ett vapen bra på att skada skelett och som gruppens magiska medlem är mina formler helt fel. Så vi barrikadera dörren, öppnar den springer in och låter räven bita ett skelett till döds (hans tänder var det närmsta vi hade till ett trubbigt vapen) innan vi springer ut igen. Hela och upprepa. Efter det första rummet tunnar dock skeletten ut. Vi tar oss förbi några fällor som är en del av testet och har ihjäl några odöda som dykt upp. Smart att ha testet i en övergiven gravkammare till en kulturhjälte byn! Det är som att be om odöda. I alla fall, vi kommer in i ett rum med en stor trästaty och ett pussel.
Lucy: Det där är en golem.
Harris: Det är inte säkert.
Lucy: Jag känner igen en golem när jag ser en golem och det där är en golem!
Harris: Den kanske är en del av pusslet?
Lucy: Vem fan bryr sig om pusslet? Jag tänker tända eld på den innan den vaknar!
Harris: Vänta!
Lucy kastar en flaska olja på statyn och tänder eld på den. Det är en golem som kommer till liv och anfaller oss medan den brinner.
Harris: DEN HÄR TYPEN AV GOLEM ÄR IMMUN MOT ELD DIN IDIOT!
Lucy: DET HÄR ÄR DITT FEL!!!
Gruppen lyckas ha ihjäl golemen men den brinner och det är jobbigt. Efter att den är död löser vi pusslet och fortsätter genom dungeonen. Vi löser prövningen vi var här för men fortsätter ner i de djupare källarenivåerna där den nu odöda kulturhjälten väntar. Så här går striden:
Lucy kastar bless på Harris och sedan rusar bossens minions efter henne. Lucy springer runt jagad av odöda minions som hon kastar ineffektiva formler över axeln på medan Räven jagar de odöda minionsen och skär dem i ryggen för att rädda Lucy. Det är full Yakety Sax! Harris spenderar å sin sida striden med att spöa upp den odöda bossen som om han var skyldig honom pengar. Han bara står bredvid honom och sticker in främmande föremål in i den odöda riddaren som verkar okapabel att försvara sig. Harris har en hög defensiva stridsstilar och en monstruöst hög dex så han hade AC 20 vid level 1, något som i vanliga fall kräver en tung rustning.
Lucy Ford sade till Harris att han var cool för att han slogs med en scimitar, men han vägrade trots detta följa Lucys rekommendation om att slåss med två scimitars även om det, i Lucy fords ögon, hade varit så mycket coolare.
Med striden vunnen upptäcker vi spår efter att Razmir kulten har varit här och stulit något. Det är de som väckt de levande döda. Razmir kulten är fantasy scientologer. De dyrkar Razmir som är en högnivå trollkarl som låtsas vara en gud och använder hjärntvättning, droger, falsk magi och liknande för att lyckas låtsas vara en religion med en riktig gud.
Vi återvänder till staden, berättar vad som hänt och firar att vi är vuxna nu. Harris och Lucy behandlar hela festen som om den är pinsam och jobbig. Den magiska räven är glad dock. Så det är trevligt. De tre bestämmer sig i alla fall för att ge sig av på ett äventyr för att reda ut vad Razmir kulten gjorde i gravkammaren. Mest för att äventyrande i Golarion är som att starta ett rockband, något man gör för att man inte vill ha ett tråkigt 9 till 5 jobb.
Så vi betalar några mynt för att hyra platser ombord på en båt och ger oss iväg till en stad en bit bort dit spåren leder oss. Lucy försöker döpa gruppen men de andra är aktivt fientliga till hennes coola förslag såsom ”Lucy Ford och hantlangarna” och ”Lucy och company”. Killen som har båten säger till äventyrarna att absolut inte fiska så Lucy bestämmer sig för att fiska direkt. Och drar upp en sjöhäxa! Lucy tänker snabbt och lyckas söva häxan med en trollformel innan gruppen kvickt hackar henne till döds. Här svingar Lucy sin stav och gör inte så mycket skada vilket ger henne en fruktansvärd ide.
Gruppen anländer till staden där kulten precis har dykt upp. De shoppar lite, spenderades sina pengar från templet och de som de tog från sjöhäxans kropp. Det mesta som köps in är vettiga saker. Men en sak som Lucy vill köpa är inte vettig…
Lucy: Så det är en earthbreaker! Det är den största närstridsvapen typen på kontinenten! Det är en enorm slägga med stora spikar på ändarna så att den ska göra mer skada.
Harris: Jag ser det. Du ska inte köpa en.
Lucy: Vad pratar du om? Det är det ultimata vapnet! Jag måste ha en!!!
Harris: Du skjuter bara trollformler på folk behöver du ens ett närstridsvapen?
Lucy: Ah! Ah! Det är det briljanta med den! Jag slår bara folk som jag redan förtrollat! Så de ligger ner eller står stilla för att de är paralyserade eller sover. Så jag har all tid i världen att plocka upp den och slå den i huvudet på dem! SPLATT!
Harris: Du är inte tränad i att slåss med en. Alltså, inte ens lite.
Lucy: Hur duktig behöver jag vara om de ligger ner och bara kan stirra på mig för att jag redan förhäxat dem?
Harris: Du kan inte lyfta den ordentligt.
Lucy: Jag får upp den över huvudet och kan svinga ner den!
Harris: Hur ska du ens bära runt på den? Jag kommer inte bära den åt dig.
Lucy: Men kan inte…
Harris: Nej, räven kan inte heller bära den.
Lucy:…
Harris: Okej, så om du nu kan köpa vettig utrustning istället så kan vi…
Lucy: Hej! Du, smeden? Hur mycket kostar det att sätta hjul på den här earthbreakern?
Och där fick Lucy sitt signaturvapen, en earthbreaker hon drog runt som en liten kärra resten av kampanjen.
Så vi började utreda kulten, fick reda på att de hade ett compound i staden och att de börjat utpressa näringsidkare på beskyddarpengar. De som inte betalar får sina affärer vandaliserade. Vi hittar någon som inte vill betala och får lite pengar för att vakta deras affär, men liksom inte mycket pengar. Lucy försöker förhandla till gruppen mer betalt men lyckas inte. Lucy verkar ändå nöjd vilket oroar de andra.
Räven: Synd att vi inte kunde få mer pengar… Men vi hjälper folk i alla fall! Det är det viktiga!
Lucy: Va? Nä, människor är värst. Men jag har en annan plan för hur vi ska tjäna pengar på det här.
Räven: Det är inte att stjäla från affären va?
Lucy: Nej, nej, nej de hade fattat att det var vi. Nej. Jag tänker att vi tar banditerna levande.
Räven: Trevligt!
Harris: Också bra om vi ska förhöra dem.
Lucy: Och sedan säljer vi dem som slavar!
Harris & Räven: VA?!
Lucy: Jag kollade upp lagen. Är de fredlösa och vi griper dem när de begår brott är det lagligt att förslava dem i det hät landet. Och är de inte fredlösa åker vi bara över gränsen och så kan vi…
Harris: ABSOLUT INTE!
Lucy: Kom igen Harris! Låt oss bli slavjägare!
Harris: NEJ!
Och här startade ett bråk som pågick tills banditerna dök upp och som skulle blossa upp många fler gånger under kampanjen.
Oh, också här är spelledaren trött på Lucys skit och ändrar hennes alignment från Chaotic Neutral till Chaotic Evil. Lucy blir tillsagd av någon som kan se sådant men istället för att tänka på att bättre sig så gör hon djävulshornen och börjar se över möjligheter att sälja sin själ (det finns en prestige class för det! Men det var inte mekaniskt värt att ta den).
Vi krossar banditerna med minimal collateral damage så att vi ska få mer betalt. De andra låter inte Lucy ta slavar. Men vi hittar bevis på att de jobbar för Razmir kulten och lämnar över dem till polisen.
(Fortsättning i nästa post för krönikan blev för lång)