ni sa att båda blev sura inte sant.. bara sl blev sur men inte spelaren som jag kastade..
jag tycker det är konstigt att sl ska säga till mej vad jag får gjöra och inte gjöna... jag menar tänk om ni skulle vilja typ sälja er yxa men då kommer sl och säger nej du får inte sälja den för du ska vara fattig... då blir det ju inte så mycket att spelar om sl ska bestämma ditt öde... jag kastade min kompis i brunnen för att skoja lite.. han blev inte sur men sl blev... ok hans äventyr var inte tänkt så.. men det tog bara 1min och det påverkade inte spelet efteråt... då kan men ju bara strunta i att spela.. då kan ju sl sitta hemma och skriva böcker... där alla gjör som han vill!!
Nu vet jag inte vad en helig krigare innebär i den här kampanjen, jag får spontant associationer till allt från paladiner som är så goda att de lyser i mörkret till våldtagande och häxbrännande korsriddare. Om jag gör felaktiga antaganden så ursäkta mig.
Låt oss anta att en helig krigare antas vara god. Att dumpa folk i brunnar är då inte vad man kan förvänta sig att en sådan gör. (börja tona in pampig musik här) Man bör spela sin karaktär trovärdigt, karaktären i sig sätter vissa gränser för vad man kan göra. En god munk som avlagt fattighetslöfte börjar inte stjäla guld från fattiga och horda en förmögenhet. En farao som tror han är gud talar inte direkt till bönder. En skogsalv anlägger inte en skogsbrand för att grilla några motståndare. De låter inte bli att göra dessa saker för att de inte kan, de låter bli för att det inte ligger i deras natur. Detta är den stora utmaningen i rollspel: att sätta sig in i hur en annan person tänker och agera utifrån de förutsättningarna! (låt den pampiga musiken nå ett massivt crescendo här)
Tar man bor rollgestaltandet och bara ser rollspelet som ett sätt att klura sig runt fällor och slå monster så kan man lika gärna spela ett brädspel eller ett datorspel.
Sedan kan spelledaren vara mer eller mindre diplomatisk i vad han säger, men han har all rätt att ifrågasätta handlingar som går mot karaktärens natur. Det är inte en fråga om att ta ifrån spelaren kontrollen, det är en fråga om att ge spelaren en utmaning, en intressant karaktär att spela.
Se bara på filmer och böcker. Vad är det som gör hjältar mest intressanta? Är det deras begränsningar/svagheter eller är det att de är oövervinnliga? Hade stålmannen varit kul om han varit osårbar mot allt och alltid vann lätt? Nej, det hade blivit tråkigt. Det som gör stålmannen intressant är hans svagheter: han dödar inte, kryptonit, rött solljus, magi, hans hemliga identitet, hans vänner som jämt hamnar i trubbel.
Tänk också på att spelledaren lagt ner tid och arbete på att förbereda. Att göra något totalt onödigt som med stor sannolikhet sabbar hans förberedelser (till exempel att dumpa folk i brunnar utan annan anledning än att man har tråkigt) är ganska respektlöst och otacksamt. Var snäll mot din spelledare så är han snäll tillbaka.