Lupus Maximus;n343058 said:
Håller verkligen inte med. Visst, en grupp där alla är spelledare, men åtminstone alla utom max en kan tänka sig vara spelare är hälsosam. Men, en grupp där enbart en vill spelleda och alla andra bara vill bara vara spelare är också hälsosam.
En grupp där alla vill spelleda men ingen vill spela, är lika hälsosam som en grupp där alla vill spela men ingen vill spelleda (så länge vi talar om trad och inte spelledarlösa spel).
En annan grej jag tänkte på när jag läste God45s karakteristiskt kategoriska uttalande är: måste alla spelleda
samma spel?
De grupper jag varit med i genom åren har ofta haft flera potentiella spelledare och vi har ofta roterat, eller haft flera kampanjer igång samtidigt. Men det har ju alltid varit
olika spel – det kanske är något som bara inträffat i mina grupper, men generellt har jag upplevt att spelledare "mutar in" eller "paxar" spel, eller att man i vart fall generellt väljer spel som ingen annan spelleder eller har planer på att spelleda. Det finns ju tusentals spel därute, varför ska fler än en i gruppen spelleda just
More than Human (för att ta ett exempel på ett spel med stark metaplot och hemligheter)?
Sedan är det absolut så att jag betraktar det som att man blir "bränd" på vissa spel. Jag har läst grundboken till första Kult, så nu kommer jag inte att kunna njuta fullt ut av att vara spelare i Kult, för jag vet för mycket. Åtminstone kommer jag inte att kunna vara spelare i en kampanj där inte alla rollpersoner redan vet allting. Jag har skrivit More than Human, så jag kommer aldrig att kunna bli meningsfullt spelledd i en kampanj som fokuserar på den spelvärldens hemligheter.
Lite samma princip som när man läser en kampanj – jag är lite i valet och kvalet om jag ska läsa vissa kampanjer (Masks of Nyarlathotep, Horror on the Orient Express, Eternal Lies, Emissarien som Försvann), för jag vet att om jag gör det så kommer jag att känna att det blir mitt jobb att spelleda dem – och jag ger upp möjligheten att vara spelare i dem, åtminstone på ett sätt jag finner meningsfullt.
(Ja, jag vet att det finns de som inte har några problem med att spela sina rollpersoner som ovetande, men det är lite grejen med att som jag vara inriktad på mysterielösande och player skill – det förtar en hel del av det roliga om jag redan vet vad mysteriet går ut på)