Hemligheter i grundboken?

[Zire]

Bara om man inte i spelboken ger strukturer och tekniker för att genomföra presentationen.

Sant, det råkar bara vara allt för många spel som saknar det...

För egen del har jag kommit att betrakta alla spelvärldar som en-kampanjs-världar.

Jag betraktar spelvärldar med världsomvändarhemligheter likadant och det minskar chansen att jag köper dem av det skälet - de känns som one-shots. De kan säkert vara ok, men jag vill gärna veta om det är en kampanj eller öppen spelvärld jag köper. Är det en kampanj är chansen väldigt liten att jag kommer att spela den.

 

[Zire]

Vad gäller att allt ska vara bestämt redan från början (är detta ”blorb”?) så arbetar jag inte så själv.

Blorb är att sträva efter att minska spelledarens godtycke.

Vad gäller att allt ska vara bestämt redan från början (är detta ”blorb”?) så arbetar jag inte så själv. Min erfarenhet från skrivandet av romansviten om Trakorien är att samband erbjuder sig när man når en viss komplexitet. Berättelsen tar oanade vägar som ändå ter sig givna när man väl ser dem. Det är en ganska underbar känsla. Det tidigare sagda ska däremot gälla, och därför försöker jag aldrig säga mer än jag måste, vilket kan gnissla lite just när det gäller spelkonstruktion.

Jag måste hålla med om den känslan. Jag upplevde det så när min Järn-kampanj fick eget liv och saker bara hände (genom alla komplexa relationer och sammanhang). Jag (som SL) behövde aldrig "skapa" själv när det väl hade tagit fart, tanken fanns redan i huvudet och jag behövde bara svara på den. Jag försökte förklara för spelarna att jag inte bestämde någonting själv, utan bara reagerade på min första instinkt, men det är oklart om de förstod vad jag menade.

Jag börjde testa blorbigt spelande när jag insåg att för spelarna hade det inte så stort betydelse om jag hade den känslan istället för att styra dem medvetet. Den underbara känslan fanns hos mig, inte dem...

 

[Lupus Maximus]

Olika spelstilar och smaker. Det finns de som gillar J.J. Abrams "mystery box" där man lagt till ett mysterium utan att bestämt vad det är för ett mysterium. Personligen så hatar jag det. Jag är allergisk redan mot sådant som "speed of plot".

Bryr man sig inte om att det finns en förbestämd tanke med hemligheten, eller bryr sig om att få upptäcka hemligheterna under spel, så spelar det ingen roll var det ligger. Om man bryr sig om det, så blir det å andra sidan viktigt var det placeras.

Om det inte är med i grundmaterialet (vilket inte måste vara en bok, och flera rollspel har sin Core uppdelad på 2-3 böcker), så behöver den grupp som bryr sig hitta på en egen orsak, vilket kommer krocka med senare material och bli besvikna.

Så placera det i en spelledardel, oberoende i om det är i en extrabok som tillsammans utgör grundmaterialet, eller i en egen sektion av boken. De som går in och "tjuvläser" SL delen och får det avslöjat har då självmant gjort det. De som vill spelleda med author view kan läsa det. De som vill köra med rule of cool kan strunta i det.

Sådana som mig kommer att uppskatta om hemligheterna hölls borta från material jag kan låta spelarna läsa för att förstå världen, men att de är bestämda och hintade i grundmaterialet (sedan kan vissa av de myter och rykten som är vanliga runt hemligheten gärna finnas i texten spelarna har tillgång till).

 

[dancodan]

Förstår egentligen inte problemet.
Jag kommunicerar med mina spelare över vilket rollspel jag tänkt spelleda. Jag har kollat av med alla att de tycker det verkar roligt.
Vi har kommit överens om att de varken läser äventyr eller hemligheter i grundboken. (Goes without saying eftersom de är av normalintelligens eller högre).
Detta har aldrig varit ett problem någonsin, under 25 år.

Om man har spelare som drar igenom allt material och läser både "hemligheter" och äventyr så får man väl exkludera den här personen från spelgruppen. Såvida man inte är ok med att personen vet om meta-plottar och dylikt men lyckas dölja det under äventyren. (Om man gillar att spela så).

Men det sagt så vidhåller jag ursprungsargumentet, låt det stå i regelboken. Det är ett medvetet val av en spelare att läsa ett kapitel som förstör för resten av gruppen. Vi är ju alla vuxna människor och det måste ju gå att lita på sina spelare.
Om man har en person som vill läsa hemligheter och äventyr så ligger ju inte problemet i var någonstans detta var publicerat, problemet bör ju ligga i att personen medvetet ville skaffa sig information som denne inte bör ha.

 

[Staffan]

Jag skulle säga att om du har en Viktigt Stor Omvälvande Hemlighet så är du i grund och botten inte ute efter att skriva ett spel. Du är intresserad av att skriva en kampanj med ett spel som bihang. Det är, vad jag förstår, till stor del det Fria Ligan har gjort med Mutant År Noll - boxen handlar om Folket från Arken, och deras ansträngningar dels för överlevnad och utveckling, och dels deras sökande efter Eden. Nu har inte vår grupp spelat klart, men jag antar att det där finns en naturlig slutpunkt antingen när man hittat Eden eller kommit fram till att det bara var en hägring, och sedan är spelet i stort sett klart och kan läggas på hyllan. Man kan använda spelet till annat, men det är där fokus ligger. Gillar du systemet men vill göra något nytt med det, kör Genlab Alfa, Maskinarium, eller Elysium.

Detta skiljer sig från de flesta rollspel, som är skrivna som verktygslådor. Här har du regler, ofta en värld, kanske ett introduktionsäventyr. Gör vad du vill där.

Båda dessa är fullt kromulenta sätt att skriva spel på. Det jag har problem med är när ett spel utger sig för att vara en verktygslåda, men sedan visar sig bara vara ett skal för en metaplotkampanj. Sådant gillar jag inte. Framför allt gillar jag det inte när material kommer ut som ändrar på världen, och senare material utgår från att dessa ändringar stämmer. Blargh! Publicerade spelvärldar bör vara statiska, och överlåta historieskapandet till enskilda spelgrupper.

 

[Gurgeh]

Antydda hemligheter i rollspelböcker kan bli ett problem om spelledaren får för sig att utveckla dem och hitta på egna svar som senare motsägs av officiellt kampanjmaterial på ett sådant sätt att det inte går att jämka ihop det eller bortförklara det.

Det kan å andra sidan även hända med detaljer i rollspelsböcker som inte är hemligheter. Om det kommer en modul om en specifik stad, och det är en viktig poäng att staden ligger vid en sjö blir det ju problem om spelledaren har utvecklat samma stad på egen hand och lagt den på en kulle.

Jag tror nog att jag vill ha viktiga hemligheter förklarade i grundregelboken. Att spelarna kan läsa det blir bara ett problem om spelarna gör det till ett problem.

 

[God45]

Förstår egentligen inte problemet.
Jag kommunicerar med mina spelare över vilket rollspel jag tänkt spelleda. Jag har kollat av med alla att de tycker det verkar roligt.
Vi har kommit överens om att de varken läser äventyr eller hemligheter i grundboken. (Goes without saying eftersom de är av normalintelligens eller högre).
Detta har aldrig varit ett problem någonsin, under 25 år.

Om man har spelare som drar igenom allt material och läser både "hemligheter" och äventyr så får man väl exkludera den här personen från spelgruppen. Såvida man inte är ok med att personen vet om meta-plottar och dylikt men lyckas dölja det under äventyren. (Om man gillar att spela så).

Men det sagt så vidhåller jag ursprungsargumentet, låt det stå i regelboken. Det är ett medvetet val av en spelare att läsa ett kapitel som förstör för resten av gruppen. Vi är ju alla vuxna människor och det måste ju gå att lita på sina spelare.
Om man har en person som vill läsa hemligheter och äventyr så ligger ju inte problemet i var någonstans detta var publicerat, problemet bör ju ligga i att personen medvetet ville skaffa sig information som denne inte bör ha.

I en hälsosam spelgrupp är alla potentiella speleldare. Så alla har nog läst boken. Speciellt som man spelar i olika grupper, Om samma person varit spelledare i 25 år och det är ens enda grupp så är man ett konstigt specialfall och kan ha konstiga specialregler.

 

[Staffan]

Jag tror nog att jag vill ha viktiga hemligheter förklarade i grundregelboken. Att spelarna kan läsa det blir bara ett problem om spelarna gör det till ett problem.

Jag skulle nog vilja utveckla detta något, och tillägga att även om inte alla hemligheter förklaras i grundboken så bör de i alla fall flaggas. Alltså att spelskaparna säger "Det här är en viktig grej, den tänker vi göra saker med." Då vet SL att om hen går in på den saken på egen hand så kommer delar av framtida material bli svårare att använda.

 

[Monokel]

I en hälsosam spelgrupp är alla potentiella speleldare. Så alla har nog läst boken. .

Fast om man i gruppen säger "nu ska vi spela en kampanj i Rymdskeppets häftiga nya spel och God45 ska vara SL" så finns det väl ingen anledning för övriga i gruppen att läsa de delar av boken som uttryckligen är skrivna bara för spelledaren?

 

[God45]

Fast om man i gruppen säger "nu ska vi spela en kampanj i Rymdskeppets häftiga nya spel och God45 ska vara SL" så finns det väl ingen anledning för övriga i gruppen att läsa de delar av boken som uttryckligen är skrivna bara för spelledaren?

Nej, men chansen är att åtminståne någon annan i gruppen läst boken innan jag gick "Jag tänker spelleda det här".

 

[Gurgeh]

Nu har jag tänkt lite mer, och ställer mig själv frågan: Spelar det någon roll om spelarna känner till hemligheten i spelet?

Låt oss anta att vi spelar Apornas planet - rollspelet, i en lång kampanj. Den slutar med att rollpersonerna hittar ruinen efter frihetsgudinnan på en strand och fattar att de var på jorden hela tiden.

Hade det haft någon betydelse om spelarna känt till det från början? Hade de handlat annorlunda vid något tillfälle under kampanjen, baserat på den här kunskapen?

Hur många rollspel är det som har en hemlighet som skulle förstöra kampanjen på riktigt om spelarna känner till den?

 

[krank]

Hur många rollspel är det som har en hemlighet som skulle förstöra kampanjen på riktigt om spelarna känner till den?

Jag tänker att det för mig beror lite på ifall vi pratar om den berättelse vi skapar, det som upplevs gemensamt kring spelbordet eller det som upplevs individuellt. Och vad man lägger i "förstöra på riktigt".

Det enda som förstörs på riktigt i de flesta fall är ju upplevelsen av "twistighet" som upplevs individuellt av de olika spelarna. Men de val som görs på vägen, den berättelse vi skapar kan ju bli likadan. Och den gemensamma upplevelsen blir ju "annorlunda" mer än "förstörd", tänker jag.

 

[DanielSchenström]

Nu har jag tänkt lite mer, och ställer mig själv frågan: Spelar det någon roll om spelarna känner till hemligheten i spelet?

Hur många rollspel är det som har en hemlighet som skulle förstöra kampanjen på riktigt om spelarna känner till den?

Det finns nåt spel som eventuellt utspelar sig i någons dröm. För vissa spelare skulle det vara fånigt eller kännas meningslöst att spela. För min egen del är dessa hemligheter som spoilers för andra media. I värsta fall så förstör det aha-ögonblicket och i bästa fall så tar det udden av upplevelsen när en upptäckt inträffar.
Om man kör en kampanj eller äventyr i en värld med vissa hemligheter men man aldrig använder dem, då däremot har det ingen effekt.

 

[Zire]

Nu har jag tänkt lite mer, och ställer mig själv frågan: Spelar det någon roll om spelarna känner till hemligheten i spelet?

Låt oss anta att vi spelar Apornas planet - rollspelet, i en lång kampanj. Den slutar med att rollpersonerna hittar ruinen efter frihetsgudinnan på en strand och fattar att de var på jorden hela tiden.

Hade det haft någon betydelse om spelarna känt till det från början? Hade de handlat annorlunda vid något tillfälle under kampanjen, baserat på den här kunskapen?

Hur många rollspel är det som har en hemlighet som skulle förstöra kampanjen på riktigt om spelarna känner till den?

För mig är upplevelsen väldigt olika om det finns en "hemlighet" som vi ska spela att det är hemligt eller om det bara är någonting jag inte vet men försöker lista ut.

Spelar man kampanjen där man ska fixa elförsörjningen åt människornas bas så är det inget problem. Spelar man kampanjen där man ska försöka fly från planeten man kraschade på tillbaka till jorden så är det problem.

 

[Lupus Maximus]

I en hälsosam spelgrupp är alla potentiella speleldare.

Håller verkligen inte med. Visst, en grupp där alla är spelledare, men åtminstone alla utom max en kan tänka sig vara spelare är hälsosam. Men, en grupp där enbart en vill spelleda och alla andra bara vill bara vara spelare är också hälsosam.

En grupp där alla vill spelleda men ingen vill spela, är lika hälsosam som en grupp där alla vill spela men ingen vill spelleda (så länge vi talar om trad och inte spelledarlösa spel).

 

[krank]

Håller verkligen inte med. Visst, en grupp där alla är spelledare, men åtminstone alla utom max en kan tänka sig vara spelare är hälsosam. Men, en grupp där enbart en vill spelleda och alla andra bara vill bara vara spelare är också hälsosam.

En grupp där alla vill spelleda men ingen vill spela, är lika hälsosam som en grupp där alla vill spela men ingen vill spelleda (så länge vi talar om trad och inte spelledarlösa spel).

En annan grej jag tänkte på när jag läste God45s karakteristiskt kategoriska uttalande är: måste alla spelleda samma spel?

De grupper jag varit med i genom åren har ofta haft flera potentiella spelledare och vi har ofta roterat, eller haft flera kampanjer igång samtidigt. Men det har ju alltid varit olika spel – det kanske är något som bara inträffat i mina grupper, men generellt har jag upplevt att spelledare "mutar in" eller "paxar" spel, eller att man i vart fall generellt väljer spel som ingen annan spelleder eller har planer på att spelleda. Det finns ju tusentals spel därute, varför ska fler än en i gruppen spelleda just More than Human (för att ta ett exempel på ett spel med stark metaplot och hemligheter)?

Sedan är det absolut så att jag betraktar det som att man blir "bränd" på vissa spel. Jag har läst grundboken till första Kult, så nu kommer jag inte att kunna njuta fullt ut av att vara spelare i Kult, för jag vet för mycket. Åtminstone kommer jag inte att kunna vara spelare i en kampanj där inte alla rollpersoner redan vet allting. Jag har skrivit More than Human, så jag kommer aldrig att kunna bli meningsfullt spelledd i en kampanj som fokuserar på den spelvärldens hemligheter.

Lite samma princip som när man läser en kampanj – jag är lite i valet och kvalet om jag ska läsa vissa kampanjer (Masks of Nyarlathotep, Horror on the Orient Express, Eternal Lies, Emissarien som Försvann), för jag vet att om jag gör det så kommer jag att känna att det blir mitt jobb att spelleda dem – och jag ger upp möjligheten att vara spelare i dem, åtminstone på ett sätt jag finner meningsfullt.

(Ja, jag vet att det finns de som inte har några problem med att spela sina rollpersoner som ovetande, men det är lite grejen med att som jag vara inriktad på mysterielösande och player skill – det förtar en hel del av det roliga om jag redan vet vad mysteriet går ut på)