Brior;n342948 said:
Någon allvetande SL finns inte i vår värld och kan inte ens finnas eftersom all information kräver urval, tolkning och värdering samtidigt som den utgår från något narrativ som väldigt sällan är det enda möjliga.
Nej, det finns ingen allvetande SL i vår värld. Det finns ingen SL överhuvudtaget i vår värld. Det hindrar oss inte från att ha en SL när vi spelar rollspel; jag ser inte riktigt relevansen här.
När jag rör mig i min vardag så brukar det fungera ganska bra att utgå från att världen är fast – att kausaliteten går endast i en riktning, att den mätbara verkligheten existerar, att det visserligen kan existera olika berättelser baserade på mer eller mindre korrekta mätningar av verkligheten men att det ändå någonstans finns en mätbar verklighet som även t.ex. existerar när jag inte tittar på den. Det är klart att jag inte kan garantera existensen av en värld utanför mina sinnen, men om världen är illusorisk så verkar illusionen åtminstone tillräckligt konsekvent för att man tills vidare ska kunna utgå från att den är stabil.
När jag spelleder föredrar jag att vara allvetande framför att upptäcka allt eftersom. Det är måhända inte "realistiskt" men det finns ganska mycket vi gör i rollspelssammanhang som inte är det.
Brior;n342948 said:
Vad gäller att allt ska vara bestämt redan från början (är detta ”blorb”?) så arbetar jag inte så själv. Min erfarenhet från skrivandet av romansviten om Trakorien är att samband erbjuder sig när man når en viss komplexitet. Berättelsen tar oanade vägar som ändå ter sig givna när man väl ser dem. Det är en ganska underbar känsla. Det tidigare sagda ska däremot gälla, och därför försöker jag aldrig säga mer än jag måste, vilket kan gnissla lite just när det gäller spelkonstruktion.
Jag har läst en hel del författare beskriva sin process på det viset. För mig ter den sig riskabel, men det är svårt att argumentera emot att ett gäng av er som föredrar det arbetssättet både blivit klara och nått framgång med era verk. Det applåderar jag.
Jag har inte försökt mig på att skriva romaner ännu, av olika skäl. Men i mitt skrivande – när jag skriver noveller eller rollspelsäventyr eller annat – så jobbar jag ju närmast på motsatt vis. Jag börjar med att skapa den övergripande strukturen för berättelsen. Sedan borrar jag mig neråt i allt större detaljrikedom. "I den här delen behöver de här sakerna hända, så då är det ju bara att skriva ner dem; förvandla min punktlista till läsbar text". Jag blir sällan överraskad av mina texter, men det vill jag heller inte bli.
När jag läser böcker eller ser på film så tycker jag om när jag får samma känsla av fast mark under fötterna som jag får när jag upplever vår verklighet. Att även om mitt kikhål är begränsat, och även om verkligheten rentav skulle vara en illusion, så verkar den tillräckligt stabil och den verkar finnas även när jag inte tittar. Därför föredrar jag också när film- och bokskapare inte ändrar på bakomliggande saker allt eftersom. Allt måste inte nödvändigtvis vara bestämt från början, men allt som är viktigt för berättelsen bör vara det.
Och om det inte är det – om man till exempel skulle skriva ett Agatha Christie-mysterium uppdelat på tre böcker där författaren bestämmer sig för vem som är mördaren först i och med skrivandet av den tredje boken – så vill jag gärna informeras om att det är det som är processen. På förhand. Annars riskerar jag definitivt att känna mig
lurad.
Lost är mitt favoritexempel. Jag lurades där att tro att det fanns svar att söka. Att det fanns en poäng i att försöka desciffrera de olika mysterierna, ledtrådarna, chiffren. Men som jag ser det så fanns det ju ingen lösning där i början – det var ett ihåligt, tomt, mysterium. En hägring, en dröm. Allt intellektuellt arbete som utfördes var förgäves.
Hade de varit öppna från början med att mysterierna egentligen inte var några mysterier utan bara kulisser för karaktärsdramat så hade jag kunnat fokusera min tid annorlunda, och jag hade inte känt mig så lurad när verkligheten slutligen avslöjades – att de bara hittat på allt eftersom.
Så long story short: jag vet nu mer om vilken inställning jag bör ha den dag jag tar mig an Trakoriensviten, och tackar så mycket för det!