I vissa spel och/eller med vissa spelare råkar man förr eller senare ut för spelaren som kan klassas som Hemliga Arne. Han är hemlig.
Han tar och skickar lappar till spelledaren, han berättar inte det han fått reda på av SLP eller färdighetsslag för de andra och han smider sina ränker i godan ro.
I vissa spel är det ju tokbäst, som i Paranoia, Tekumel eller Legend of the Five Rings. Men ofta blir folk lite putt. «Vafan Åke, sitt inte och skriv hela tiden! Mupp! Vi får ju inget gjort!» respektive «Öh, vafan, vem i helvete har spritt ut ett rykte om att min mamma var en kastlös prostituerad? Hämnd!»
Är detta okej? Sure, å ena sidan så är det väl okej – ifall en karaktär är en smygig typ som har hemlisar så ska väl han också hålla på så. Å andra sidan är det respektlöst gentemot de andra spelarna ifall man sitter och gör de förbannade med flit.
Är det okej att håll ahemligheter från andra i gruppen? Finns det en skillnad mellan spelare och rollperson? Är det okej att lura sina medspelare eller ska man säga till sina medspelare att «Nu lurar jag er här att tro att er pappa är en stubbe, men era gubbar tror på det!».
Alltså, ska man lura spelarna eller rollpersonerna? Vilket är bäst? Vilket är hyggligast?
Som vanligt, jag ber om ursäkt för att jag inte är sammanhängande. Jag är trött.
Storuggla, snoozeking of alaska
Han tar och skickar lappar till spelledaren, han berättar inte det han fått reda på av SLP eller färdighetsslag för de andra och han smider sina ränker i godan ro.
I vissa spel är det ju tokbäst, som i Paranoia, Tekumel eller Legend of the Five Rings. Men ofta blir folk lite putt. «Vafan Åke, sitt inte och skriv hela tiden! Mupp! Vi får ju inget gjort!» respektive «Öh, vafan, vem i helvete har spritt ut ett rykte om att min mamma var en kastlös prostituerad? Hämnd!»
Är detta okej? Sure, å ena sidan så är det väl okej – ifall en karaktär är en smygig typ som har hemlisar så ska väl han också hålla på så. Å andra sidan är det respektlöst gentemot de andra spelarna ifall man sitter och gör de förbannade med flit.
Är det okej att håll ahemligheter från andra i gruppen? Finns det en skillnad mellan spelare och rollperson? Är det okej att lura sina medspelare eller ska man säga till sina medspelare att «Nu lurar jag er här att tro att er pappa är en stubbe, men era gubbar tror på det!».
Alltså, ska man lura spelarna eller rollpersonerna? Vilket är bäst? Vilket är hyggligast?
Som vanligt, jag ber om ursäkt för att jag inte är sammanhängande. Jag är trött.
Storuggla, snoozeking of alaska