Nekromanti Hemlisar!

[Storuggla]

I vissa spel och/eller med vissa spelare råkar man förr eller senare ut för spelaren som kan klassas som Hemliga Arne. Han är hemlig.
Han tar och skickar lappar till spelledaren, han berättar inte det han fått reda på av SLP eller färdighetsslag för de andra och han smider sina ränker i godan ro.
I vissa spel är det ju tokbäst, som i Paranoia, Tekumel eller Legend of the Five Rings. Men ofta blir folk lite putt. «Vafan Åke, sitt inte och skriv hela tiden! Mupp! Vi får ju inget gjort!» respektive «Öh, vafan, vem i helvete har spritt ut ett rykte om att min mamma var en kastlös prostituerad? Hämnd!»

Är detta okej? Sure, å ena sidan så är det väl okej – ifall en karaktär är en smygig typ som har hemlisar så ska väl han också hålla på så. Å andra sidan är det respektlöst gentemot de andra spelarna ifall man sitter och gör de förbannade med flit.

Är det okej att håll ahemligheter från andra i gruppen? Finns det en skillnad mellan spelare och rollperson? Är det okej att lura sina medspelare eller ska man säga till sina medspelare att «Nu lurar jag er här att tro att er pappa är en stubbe, men era gubbar tror på det!».

Alltså, ska man lura spelarna eller rollpersonerna? Vilket är bäst? Vilket är hyggligast?

Som vanligt, jag ber om ursäkt för att jag inte är sammanhängande. Jag är trött.


Storuggla, snoozeking of alaska

 

[Dilandau]

I min erfarenhet har det här inget med rollpersonen eller spelet i fråga att göra. Det är en ren spelar-grej. Det är spelaren som tycker om att var en smygis -- oavsett spel, oavsett rollperson.

Ofta är egenskapen kombinerad med småaktighet eller bara rent dåligt omdömme. Spelaren sitter och håller på info som är nödvändig för hela äventyret, eller intrigerar bara för att sabba för andra spelare.

 

[Kaigon]

I min mening är hemliga Arne väldig bra att utnyttja som ett spelelement där man kan plantera in spelaren som en spion på den övriga spelande gruppen. Jag har prövat det här flera gånger som spelledare och det har nästan uteslutande varit spelaren som bett om att få vara spion (och det har heller inte rört sig om samma spelare så att det inte blivit förutsägbart för de andra). Därtill har det alltid varit lyckat och i en av kampanjerna blev det till och med en höjdpunkt som skapat upp ett nostalgiframkallande ljus över hela kampanjen.
Det har ofta rört sig om Hängivna spioner i icke-Hängivna spelargrupper i Chronopia.

Jag skiljer heller inte på spelare och rollperson utan för bästa effekt så är det som är hemligt för rollpersonen även hemligt för spelaren.

 

[Robert Jonsson]

Jag håller inte alls med Dilandu i att det enbart är spelaren som är så. Men visst, det kanske finns viss sanning i sig. Jag är till exempel en person som gillar att ha hemligheter, vilket gör att jag då gör sådana Karaktärer. De gånger jag inte spelar sådana har jag inga problem att lämna ifrån mig information.

Hemligheter bidrar även med stämning och chockeffekter då de senare avslöjas. Vad är det för roligt att ha en hemlighet som någon aldrig får reda på? Till slut kommer den fram och det blir ett litet klimax i sig som bidrar till att öka stämningen.

Så för mig finns det ett självklart svar - hemligheter är bra... så länge som det motiveras av Karaktären. Men det är ju som sagt så med det mesta. Sedan blir det väl jobbigt om man skall hålla på vital information för äventyret, men det blir sällan så i vår spelgrupp. Det är snarare de där personliga intrigerna och så som hålls hemliga, medan man delar på huvudintrigen.

 

[Erik_N]

I allmänhet tycker jag det är ganska värdelöst. Inte bara tar det tid, dessutom är det en del av spelets berättelse som jag inte får del av, vilket (för min personliga del i alla fall, andra kan uppleva detta helt annorlunda) innebär att jag får ut mindre av spelet än jag skulle kunna få om hemliga Arne delade med sig av sina hemligheter vid spelbordet.

Några undantag finns - Paranoia nämndes - men även i dom fallen så känns det som en brist, ett nödvändigt ont i hur spelet är upplagt.

Det viktigaste är att alla är med på hur gruppen spelar. Om tre av fyra spelare är totalt öppna med sina karaktärers tankar och förehavanden så blir det skitkasst om den fjärde spelaren sitter och skickar lappar till spelledaren hela tiden.

 

[thark]

Det är okej om alla är med på att det är "tillåtet". Om alla andra runt bordet förväntar sig (och vill spela) rent, ärligt gruppspel blir det bara jobbigt. Ren social kontrakts-fråga, alltså.

Spelare som insisterar på att alltid vara sådana är mest jobbiga.

 

[Ridijeck]

Jag tycker att det hela beror väldigt mycket på omständigheterna, vilken typ av spel man spelar och hur gruppen är uppbyggd. I Vampire har man bara att förvänta sig det, medan det i Feng Shui skulle vara ett hån mot hela spelidén. Jag har spelat med folk som älskar hemlighetesmakeri och lappskickande samt med folk som känner sig förrådda om någon i gruppen arbetar mot gruppens mål, och jag tror inte att det skulle vara så bra att blanda de båda spelartyperna.

Ett visst mått av hemlighetsmakeri tycker jag ofta kan fungera som en extra krydda under spelmötet, men bara om det avslöjas på ett sätt som gör det relevant för gruppen. Om en rollperson utpressas av storskurken, är spion för ett elakt företag eller liknande blir det en utmärkt krok att hänga upp ett äventyr på. Eller för den delen, om rollpersonen är ute på nätterna för att träffa en hemlig pojkvän - spelledaren kan alltid låta honom bli kidnappad av vampyrer eller liknande.

Är hemligheterna mer irrelevanta har jag lägre tolerans. Min reaktion skulle bli något i stil med: "Jaha, du har spenderat de senaste veckorna med att i hemlighet tillverka ett par handskar av drakskinn. Det påverkar ingenting i äventyret utöver att du numera har ett par handskar av drakskinn. Varför kunde du inte tala med spelledaren om handskarna rakt ut, så att jag åtminstone slapp gå ut i hallen och rulla tummarna i en halvtimme?" (Även om jag är för mesig för att säga detta rakt ut.)

Det näst värsta jag vet om hemlighetsmakeri är när de inte är relevanta för äventyret, och dessutom aldrig avslöjas. Effekten blir ju bara att en spelare haft extra roligt medan resten haft extra tråkigt och den typen av egoism ser jag nog av i världen i övrigt.

Men det absolut värsta jag vet om hemlighetsmakeri är när det är relevant för äventyret men trots det aldrig avslöjas. Jag minns ett konventsäventyr där jag en stor del av äventyret satt i korridoren utanför spelrummet och på slutet kunde jag komma in och få meddelandet att en av de andra rollpersonerna förvandlats till en gud. Den typen av hemlighetsmissbruk måste bekämpas med alla medel och spelare som gör sig skyldiga till sådant bör är nidingar som bör bestraffas genom att trampa på en T4.

Jag är ganska mycket för att diskutera igenom förväntningar och önskemål med spelare innan jag drar igång en kampanj. Nästa gång jag gör det (om det någonsin blir av, jag har ingen att spela med för tillfället) ska jag nog fråga om deras inställning till hemlighetsmakeri också.

/Ridijeck
som själv brukar vara rätt dålig på att hålla hemligheter vid spelbordet

 

[wilper]

Hear hear.

När vi kör med dubbla spelledare så skickar jag gärna lappar till den passive spelledaren, för att inte störa spelet men ändå stöka undan oviktiga saker.

Annars så har jag spelat i kampanjer som skulle fallit helt platt till marken om all kommunikation skett öppet (Vampire).

Och jag har sett äventyr gå åt pepparn fullständigt pga hemlighetsmakeri (Höstdimma).

Så, det är nog inte företelsen som sådan så mycket som timingen som är viktig.

 

[Robert Jonsson]

Instämmer! (ANT)

Glöm mitt tidigare inlägg - Ridijeck säger vad jag täönker mycket bättre än jag själv

 

[Johan K]

Visst, hemlisar & sådanr i viss måtta är helkul tycker jag. Är spänannde att köra lite vid sidan av, att inte hela tiden ha alla kort öppna inför resten av seplgruppen.
Det ger lite mer krydda åt det hela.
Dock så tycker jag inte att hemlisar ska bli den drivande kraften i spelet. Då tycker jag att mycket ahar gåt förlorat, om man abra koncentrerar sig på sitt hemlihetsmakeri.

Alltså, ska man lura spelarna eller rollpersonerna? Vilket är bäst? Vilket är hyggligast?

Jag skulle nog säga att man skall i viss mån hålla det melaln sig & sl:n.. Sedan när man har lirat kalrt äventyret/kampanjen så kan man got avslöja vad man har pysslat med. Om inte det framkommit tidigare såklart !

 

[w176]

Hemligheter skall man ha för andras skull

Hemligheter är en balansgång, de kan vara undvarbara eller fruktansvärt sega beroende på vad de gå ut på eller hur de utförs. Och sedan så tycker jag att liksom många andra i tråden att man ska försöka hitta en nivå av hemlighetsmakeri folk är överens om, trivas folk med massor kan man ha massor, vill folk inte ha de så ha de inte, bara man kommer fram till en lösning folk tycker är kul.

Jag tycker dock grundproblematiken inte är om de är spelaren eller rollpersonen som ska ha hemligheterna utan VARFÖR man har hemligheterna. Ridjeck var inne på samma spår som jag, men ändå inte riktigt.

Jag tycker att om man ska hemligheter så skall de vara för andras skull . Alltså att man sysslar med allt detta hemlighetsmakeri för att ge resten av spelgruppen en intressantare spelupplevelse. Oavsett om de går ut på att "Hmm... Jag berättar inte allt om min karaktär, Han är en riktig sol och vårare men de är roligare för resten av spelgruppen om han först ses som snäll och charmig innan de upptäcker att han egentligen är världens kräk" eller "Min superhemliga plan kommer leda till en intressant valsituation för resten av rollpersonerna senare under spelmötet" eller "De är jag som är rollpersons x hemliga beundrare som lägger rosor på hans säng varje natt"

Hur som helst att man först och främst har hemligheterna för att de blir roligare för resten än för att ge sig själv något slags "övertag" eller liknande. Och har man den tanken i bakhuvudet:

"Hur blir de här intressant och roligare för -resten av spelgruppen genom att jag har den här hemligheten? "

Så blir de lättar att hitta vad som är en lagom nivå på hemligheter, och vad för saker som kan vara roliga att hålla hemliga, samt att de leder till att spelarna också bidrar att genom hemligheterna bygga en mer intressant historia.

Sedan kommer förstås lite följdfrågor på hemligheten som "Blir de roligare om den här hemligheten avslöjas? När blir den mest intressant att avslöja? Hur avslöjar man den på roligaste sättet?" Osv...

Men jag tycker att grundtanken är de viktiga. Hemligheter är till för att resten av spelgruppen ska få en roligare och mer intressant upplevelse.

 

[Gordeg]

Hemlisar som inte skapar extra tidsåtgång är bra, tex tycker jag inte att det är kul om spelarna har full koll på de andra rollpersonernas bakgrund och personlighet. På så vis blir det roligare när det dyker upp händelser och SLP som övriga inte kände till.
Jag tycker att det mesta av rollpersonens agerande ska vara öppet men rollpersonens motiv behöver inte vara öppet.


Det där med att inte dela med sig av vital information...
I en spelarkonstellation jag hade för länge sedan var det ett problem en period med att spelarna höll på ledtrådarna istället för att dela med sig till gruppen. Det känns bara jobbigt att spelleda en sådan grupp. Mitt tips är att sprida ut ledtrådarna så att man bara kan lösa gåtan om man ser hela bilden.

Exempel:
Rollpersonerna utreder ett mord på en tulltjänsteman. Spelarna är hemliga mot varandra och får tag på en ledtråd var:
* Borgmästarens son äger en dyrbar vinröd kappa som han alltid brukar bära, men han har inte visat sig i den sedan mordnatten. Han säger att kappan blivit stulen.
* Den mördade tulltjänstemannen jobbade med att försöka avslöja en smugglarliga.
* Ett handelshus i staden blev nyligen anklagat för varusmuggling men frikändes i domstolen. Ryktet säger att de blev frikända för att borgmästarens son, som har anknytning till handelshuset, missbrukade sitt inflytande på något sätt.
* Vid den döda kroppen hittade man ett stycke dyrbart tyg som verkar rivits loss från ett klädesplagg. Färg? Vinrött.

För den som sitter med all information är det uppenbart var man ska börja leta. Om spelarna sitter med en ledtråd var har de inte en chans att lösa gåtan. Låt dem vara hemliga och misslyckas med uppdraget! Berätta efteråt (off-game) varför de misslyckades. Hoppas att de lär sig något.

Gordeg