Det finns något avmystifierande över att sitta och beskriva en sexakt med sin bror eller kompis som spelleder den vackra kvinnan eller mannen, tycker du inte?
Jo, jag håller med. Att jag skrev så som jag gjorde var mest för att jag fann det vara ett roligt sätt att förmedla min poäng: Att det inte är så enkelt att man kan kalla high fantasyvärldar som önskefantasier. Jag ägnade ganska
mycket text åt att beskriva detta resonemang, så jag ansåg att det borde vara okej att blanda in en liten underfundig kommentar för att lätta upp textmassan.
Du lägger väldigt mycket fokus i alla negativa saker som sker i fantasy men jag tycker inte att du motsäger möjligheten att det handlar om önskedrömmar. Att min karaktär förlorar handen i en strid kan vara allt från poetiskt till tarvligt och i High Fantasy lägger vi fokus på det poetiska; att däremot få fingret avtuggat av grisen i svinstian kommer närmare det tarvliga.
Det var just den här sortens utvidgningar av resonemanget jag eftersökte. Vi kan inte bara kalla high fantasy "önskefantasier" för det är de bevisligen inte (åtminstone inte på ett sätt som skiljer dem från andra typer av rollspelsgenrer), men genom att göra som du gör här - att peka på vad du kallar "poetiskt" - för oss in närmare någon sorts sanning. Jag håller med om att high fantasy aldrig är "tarvlig" om du med det menar småsint, snöplig, antiklimaktisk, nyckfull, pragmatisk,
krass... Det är helt klart de stora känslorna och idealen som dominerar i high fantasy.
Vidare, att fantasy blir verkligt beror på hur verkliga konsekvenserna av ditt handlande är
Nja. Det är sant att mycket fantasy skrivs i Tolkiens fotspår - där man inte nöjer sig med att beskriva handlingen som är i fokus, utan dessutom känner ett behov av att brodera ut världen med en massa (för handlingen) ovidkommande nördfakta - men
all fantasy är inte nördig, och det finns mer antinördstendenser ju mer "high" fantasy man talar om.
Nästan all fantastika har
något behov av suspension of disbelief, men i high fantasy-genren hittar man dels fler tendenser att helt enkelt skita i nördarna (den bästa historien som visar hur det kan göras är nog den Star Trek-manusförfattare som fick en fråga om hur snabbt ett visst rymdskepp egentligen färdades, och svarade att den färdades med "the speed of plot". Alltså; om storyn krävde att det skulle ta tre dagar för skeppet att anlända till sin destination, då skulle den färdas så snabbt att den tillryggalade avståndet på en tid av just tre dagar, varken mer eller mindre.) och dels fler områden där man helt enkelt gör en
grej av trovärdighetsstretchandet, precis på samma sätt som det snarast hör till att Stålmannen skall kunna lura alla att han är Clark Kent endast genom att ta på sig ett par glasögon.
Rollspelshobbyn har av tradition väldigt stor andel nördar. Särskilt den svenska rollspelshobbyn eftersom Äventyrsspel var ett väldigt nördigt företag. De satte visserligen Elric på framsidan av Drakar och Demoner och skrev en High Fantasy-text på baksidan, men när man väl spelade spelet så märkte man snabbt att spelet var helt oförmöget att hantera sådana berättelser. Under hela åttiotalet så var den utbredda åsikten att trovärdighet, realism och bakomliggande förklaringar var vad som kännetecknade seriöst och vuxet rollspelande. Det märktes tydligt i såväl Sinkadus' artiklar som i Äventyrsspels moduler. Och när Äventyrsspel sedan på nittiotalet bytte spår till en mer stilistisk och överdriven ådra så kom det många nya typer av spelare, som snabbt kategoriserades såsom varandes barnsliga och oseriösa.
Så jag förstår att du skriver som du gör - det här arvet ligger djupt i hobbyn - men jag tycker att mycket har hänt sedan den mörka medeltiden på åttiotalet. Idag finns det nog färre nördar än någonsin tidigare i hobbyn, och det finns idag fler skepp som färdas med "the speed of plot" än vad det gjorts i hobbyn sedan... tja, spindelkonungens pyramid's dagar.
För övrigt anser jag att det finns olika typer av önskedrömmar och jag får definitivt känslan av att du tänker på de där tillfällena då man önskar sig vinna på lotto
Erm... Du verkar ha missförstått mitt inlägg. Ja, det finns olika typer av önskedrömmar. Just därför kan vi ju inte säga att just
High Fantasy skulle vara den genre där vi projicerar våra önskedrömmar. Även
skräckgenren är ju en genre i vilken vi får utlopp för några av våra begär. Så av just den anledning som du pekar på ovan så kan vi mycket enkelt peka på varför den här önskedrömsdefinitionen i sig inte duger, inte är tillräcklig. Inte för att vi
missförstår vad som menats med definitionen - ty vi förstår avsikten mycket väl - utan för att vi kan se att definitionen som framlagts inte gör den gränsdragning som forumiten i fråga
tror att den gör.
Önskedrömmen innehåller faror för att det är spännande, häftigt och roligt. Varför? Jag tror det handlar om att vardagslivet inte är direkt spännande och detta leder oss till att skapa spänningen vi saknar i fantasin.
Jomen - som sagt - nu kan du lika gärna tala om
dark fantasy eller
urban fantasy såsom om
high fantasy. Du kan till och med prata om politiska thrillers.
---
Vad
jag gör när jag skriver inlägg i den här sortens trådar är att hela tiden kolla om det jag skriver stämmer överrens med verkligheten (såsom jag uppfattar den). När jag skrivit ett stycke så kollar jag "vänta nu; pratar jag verkligen om high fantasy, fortfarande? Är jag säker på att jag inte kört av spåret? Och den definition jag framlagt, är jag säker på att inte den omfattar mer (eller mindre) än vad jag tror att den gör?" och så försöker jag hela tiden kolla med ett par olika referenser (dels saker som jag helt klart tycker
är high fantasy, såsom Sagan om Ringen, Star Wars (som dock mer specifikt är space opera), Narnia, Snösaga; och dels saker som jag absolut
inte går med på att det kan räknas in under high fantasy) för att försöka dubbelkolla att det jag skriver inte är helt off. Ibland undrar jag vilka referensramar ni andra använder när ni gör dessa kontroller, eller om ni ens gör några sådana här kontroller överhuvudtaget.
).
