Nekromanti High fantasy

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,085
Location
Ereb Altor
Re: Definition

Nej, du säger att High Fantasy bara är hur och vad, medan jag säger att det också är varför. Du menar att varför inte är intressant för din tråd så jag har inte något att tillföra. Jag anser alltså att High Fantasy har ett eget varför, vilket jag redan har redogjort för.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
När man låtsas vara någon annan vill man gärna vara den som är coolast och bäst, för man önskar att man var coolast och bäst i verkligheten, och det är man inte.
Jag skulle tro mer på den här definitionen om det inte var så att nästan varje high fantasy-historia jag känner till präglas av "holy shit, nej! Mörkret håller på att ta över världen! Ondskan är överallt! Allt vi har att klänga oss fast vid är hoppet och modet! Sauron's arméer är så djävla übermighty!" osv. Snösaga tycker jag är det ikoniska, svenska High Fantasy-äventyret, med allt vad det innehåller av resor in i dödsriket, ljusets barn, drakar, slott och hela faderullan, och den världsbilden tror jag inte att många skulle vilja leva i.

Alltså; du pekar helt klart i rätt generell riktning, men såsom du formulerat det så är denna definition överladdad med problem. Till att börja med så skulle folk knulla betydligt mer i high fantasy om det hade varit genren där läsarna projicerade sina önskedrömmar.

Det finns förstås ofta ett lockande sense of wonder i high fantasy; det är exempelvis knappast någon tvekan om att livet som trollkarl på Hogwarts är lockande - men för varje förtrollande besök i Rivendell så finns det ett plågsamt och otäckt mörker som måste uthärdas i platser såsom Mordor.

Alla vill vara Luke Skywalker när han spränger dödsstjärnan och senare - när han blir mottagen som hjälte under prisceremonin - men att kalla det en "önskedröm" att få sin hand avhuggen och behöva riskera sitt liv låter orimligt.

Du pekar alltså i rätt generell riktning, men såsom du formulerat dig så är det väldigt enkelt att skjuta ner din teori. Om du provar en annan inkörsport, så skulle du kanske få en mer gedigen teori.

En ledtråd till vilken väg som verkar vara den rätta är nog att fråga sig varför så himla många hig fantasy-hjältar är föräldralösa, den sista överlevande av sin ras, bär på mörka skamfulla hemligheter, jagas av rättvisan, bär ärr eller på annat sätt blivit märkta av sina fiender, har ett vida spritt (men nästan alltid oförtjänt) dåligt rykte; eller på annat sätt bär på en massa känslomässigt bagage som ingen vanlig människa skulle vilja behöva bära på (ibland känns det som att karaktärerna i Naruto tävlar med varandra om vem som har den trasigaste bakgrunden).

Förslaget att High Fantasy skulle kännetecknas av projicerandet av maktfantasier håller alltså inte för närmare granskning, men om man bara skiftar perspektiv en aning, för att istället prata om det begär vi har som även inkluderar fara, trasighet, dåliga odds och emo-tendenser, då tror jag att vi finner något som stämmer överrens med verkligheten.
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Re: Definition

Om du kunde visa mig hur det varför du beskriver är kopplat till High fantasy så skulle det vara en stor faktor mycket mer intressant. Just nu säger du bara att du spelar drama och att man kan göra det i high fantasy också-

Vad är det som gör det roligt att spela High fantasy? Visa mig varför du tycker varför är intressant. Om du så vill förståss. :gremwink:
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Rising said:
Förslaget att High Fantasy skulle kännetecknas av projicerandet av maktfantasier håller alltså inte för närmare granskning, men om man bara skiftar perspektiv en aning, för att istället prata om det begär vi har som även inkluderar fara, trasighet, dåliga odds och emo-tendenser, då tror jag att vi finner något som stämmer överrens med verkligheten.
Well, väl värt att minnas är också att det finns otroligt många perspektiv på spelstilen (eller vad man nu skall kalla det). Till exempel så kan en person som spelat mycket grisodlartrad finna det enormt befriande att ha resurserna och medlen att faktiskt påverka någonting utanför den lokala stian. Också värt att minnas är att det inte på något sätt är all HF som är hjältesagor. Vi har t.ex. spelat en ansenlig mängd superhjältestories där våra "hjältar" har varit ganska långt ifrån de ädla hjältarna (inspirerade av Wolverine och Thomas Covenant :gremsmile: ).
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Re: Definition

Aldrig läst, men vad jag inte riktigt kan förstå är möjligt, är hur man kan leva upp till alla de där klichéerna utan att luta hårt mot high fantasy?
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,866
Location
Värnhem, Malmö
Re: Definition

Jo, det är lite det som är min poäng. Serien har en helt crazy maktnivå på vissa karaktärer (långt ifrån alla, dock -- de varierar från småtjuvar och fyllon till folk som är rena Dragonball), och jag skulle utan tvekan klassificera den som high fantasy på dessa grunder. Enligt Måns definition skulle den inte vara det, eftersom den saknar egentliga distinktioner mellan gott och ont -- det finns ingen sida som är att beteckna som egentligt god, och även ondskan är för det mesta nyanserad.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Re: Definition

Okej. Ja, då hänger ju det hela på tolkningen "High fantasy". Själv tycker jag att världen och stämningen gör graden av hur fantasy det är. Det där med gott och ont tycker jag inte direkt avgör graden av hur fantasy det är. Påtagligt gott mot ont är väl förresten en del av de flesta äventyrssagorna, vilket genre det än rör sig om? Jag menar, du kan ta vilken handling som helst - i min mening - men peta sedan in färgstarka karaktärer som just rör sig i en värld av magi, hetska strider, dånande maktkamper och intriger, och en jävla massa coola föremål och folkraser, så det bara dryper av det... Då är det ur mitt perspektiv high fantasy.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,026
Location
Linköping
Vad är det som är roligt med High fantasy?

High fantasy = En elak drake sitter på en fet skatt helt utan logistisk förklaring för att det är coolt.
Trist fantasy = En greve tar ut mycket i skatt enligt ett taxeringspolitiskt läge som får Mona Sahlin att verka cool.

High fantasy: Nekromantikern är elak och vill döda hela världen för att det är coolt.
Trist fantasy: Nekromantikern är missförstådd och vill egentligen bara få tillbaka sin döda fru i livet, men råkar släppa lös ondska av misstag.

High fantasy: Rollpersonerna räddar prinsessan och lever lyckliga i alla sina dagar.
Trist fantasy: Rollpersonerna räddar en prins (för att inte reta upp genusteoretiker) och orsakar därmed en intrighärd då det finns flera andra givna arvingar till tronen.

High fantasy: man tänker inte efter så mycket utan brassar på med häftiga saker och weeeee och sen dödar man lite orcher.
Trist fantasy: man tänker efter för mycket och tappar fart. Ibland blir det bättre om man inte tänker för mycket.

---

Trist fantasy är givetvis inte trist (för er som inte hänger med i min humor) men det som gör high fantasy häftigt är att man bara brassar på med coola saker som blir bra oavsett om det är logiskt för fem jäkla öre eller ej, och sen dödar man lite orcher också. Man ignorerar smådetaljerna (det är för pilligt att reda ut intriger) och gör det storslaget.

Berörs minst 1000 personer av vad din rollperson gör? Inte? Varför ska vi då slösa tid med att prata om det? :gremsmile:
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Men High är väl inte alls samma sak som Cool? Jag skulle definitivt hellre spela High med berättelse i fokus än spela High med inlevelsefokus. Man är ju ute efter de stora gesterna, inte att ha starkast pappa?
 

ayjef

Veteran
Joined
8 Jan 2009
Messages
2
Jag skulle vilja definiera high fantasy som en setting där gränserna för vad som kan hända samt karaktärernas utvecklingsmöjligheter är extremt vagt definierade men alltid mycket längre bort från vad som kan hända i ett "vardagsliv" eller under "normala" omständigheter. Sedan följer de övernaturliga inslagen med av bara farten, vill jag påstå, när man flyttar gränserna för vad som är möjligt.

Som regel (och när jag spelleder) brukar jag definiera en gräns vid vad som för mig är realistiskt eller logiskt (denna gräns kan också flyttas fram och tillbaka beroende på vad som sker under äventyret/kampanjens gång). När jag skapar äventyr/kampanjer lägger jag väldigt mycket tid på motivet, bakgrunden och generellt ett detaljrikt innehåll. Jag medger att detta kan påverka möjligheterna till improvisation under sessionen samt karaktärernas möjligheter att påverka historien under äventyrets gång, men det är något jag tror är ofrånkomligt i de flesta fall.

Det måste få finns vissa riktlinjer i high fantasy äventyr, röda trådar där, på ett eller annat vis det finns en logisk följd av händelser som kan upplevas eller följas under spelsessionen och som utgör stommen av den kampanj eller det äventyr man satt på pränt. Som SL designar jag alltid dessa röda trådar på ett logiskt sätt med så mycket bakomliggande realism och väl avvägda motiv jag kan uppamma, för att jag tror att detta påverkar hur realistiskt mina medspelare uppfattar den värld eller setting jag vill förmedla.

Där ingår bland annat att jag aldrig låter antagonisten vara "ond" i ordets rätta bemärkelse, eller någon SLP "god" för den delen. Även mörkrets furste har ett motiv som tillåter variation när jag spelleder. Därmed anser jag inte att high fantasy är speciellt knutet till ondska/godhet. Inte heller anser jag det bundet till möjligheten att förändra världen (som om inte allt vad rollspel är handlar just om att påverka omgivningen i en eller annan mening) - även om detta naturligtvis ofta blir en konsekvens av att spela high fantasy.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,085
Location
Ereb Altor
Re: Definition

Nej, det var du som sa att High Fantasy kunde vara drama. Jag tycker ju inte det. Men nu, utan vidare dröjsmål, ska jag berätta vad jag uppfattar som potentiellt intressant med High Fantasy (igen).

High Fantasy är de stora gesterna. Hjältarna ger sig inte ut på sitt äventyr för att hämnas eller liknande (även om de kanske själva tror det) utan för att det är deras öde. Gradvis kommer det visa sig att de drivs av ett gigantiskt ansvar och kommer att försaka allt för att rädda världen. Men det här är inget aktivt val. Det är en förutsättning. Här finns hur mycket outforskad mark som helst! Visst, man kan spela Snösaga rätt upp och ner (i mitt spelgäng är det vår absolut sämsta spelupplevelse och det var så trist att en spelare la av med rollspel efter det! :gremsmile: ) men då tar man inte tillvara på det här. Snösaga är bara Dimöns Hemlighet fast i större skala. Det funkar inte. High Fantasy ska vara episkt och det har jag inte sett något spel som klarar av.

Det viktigaste här tycker jag är Ödet. Man måste nämligen visa sig värdig annars dör man (Boromir) eller blir en bifigur (Elrond). Det är med eller emot som gäller och är man inte tillräckligt ren så kommer det inte att gå. Frodo måste gå själv till Mordor, och Sam måste stå vid hans sida. Hjältarnas väg är spikrak och det är deras ok att bära.

Det tycker jag är coolt med High Fantasy, och det skulle jag gärna se formulerat i ett spel.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,085
Location
Ereb Altor
Re: Definition

Ja, jag insåg det när jag skrev. Jag år ju som sagt intresserad av hur man skapar det interaktivt utan att det är SL som hittar på att "nu ska du vara motvillig" och "nu kommer Mentorn och hjälper dig"
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Re: Definition

Ok. Ett avsevärt mer intressan svar. Ytterligare mer spänannde för att få en komplett bild av det hela skulle då vara att komplettera upp det hela med motsvarande syn på Sword & Sorcery.

Jag är som sagt inte helt inne på det där ödesbundna i High fantasy... Inte att det är något fel, det är bara inte heltäckande i rollspelsversionen.

Men det som du beskriver är helt klart en intressant approach till High fantasy. Jag har dock inte sett något system eller dyl. som ens kommer i närheten av att skapa det. Många system kan göra det, men då kommer det från spelarna/SL...
 

Ram

Skev
Joined
11 May 2004
Messages
5,570
Location
Slätta
Mjehae. Coolt tycker jag inte behöver betyda att man skippar logiken... Det ställer väl lägre krav på logiken, men jag tycker inte att de är motsatser...

Varför är det inte coolt (=trist som inte är tråkigt) att röra upp en soppa när man räddar en prins...? Så länge det som kommer efter också är coolt så är väl allt coolt?
 

ayjef

Veteran
Joined
8 Jan 2009
Messages
2
Det är intressant att du tar upp sex i rollspel. Jag tycker inte att det känns som ett relevant argument i den här diskussionen (dvs. "nedskjutningen av genesis inlägg").

Jag får för mig att folk inte "knullar" på löpande band i rollspel på grund av att det är ett väldigt unikt ämne. Sex i ett fantasyscenario kan vara både dramatiskt passande och väldigt häftigt men ändå sker det aldrig eller sällan. Det finns något avmystifierande över att sitta och beskriva en sexakt med sin bror eller kompis som spelleder den vackra kvinnan eller mannen, tycker du inte? Och om beskrivningen/utförandet försvinner finns det ju ingen lockelse längre; "Vi har sex då, helt enkelt..."

Det är absolut en intressant frågeställning som, i min åsikt, handlar om varför det känns okey att skippa sex som ändå upptar ganska mycket av våra tankar i verkligheten... Personligen lutar jag åt att det fortfarande handlar om tabu, att man blir generad helt enkelt (så är det i alla fall för mig).

Du lägger väldigt mycket fokus i alla negativa saker som sker i fantasy men jag tycker inte att du motsäger möjligheten att det handlar om önskedrömmar. Att min karaktär förlorar handen i en strid kan vara allt från poetiskt till tarvligt och i High Fantasy lägger vi fokus på det poetiska; att däremot få fingret avtuggat av grisen i svinstian kommer närmare det tarvliga.

Vidare, att fantasy blir verkligt beror på hur verkliga konsekvenserna av ditt handlande är, så om du aldrig skadas eller hotas till livet förlorar storyn på det och då faller först spänningen tätt följt av realismen.

Om du nu skadas i strid är det ändå inte du som skadas och det är därmed mycket enklare att inkorporera skadan i din häftiga karaktär. Jag har dock en liten anekdot om det där. Jag spelledde en kampanj jag hade skrivit vari karaktärerna vid ett tillfälle är tänkta att dö (för att senare återuppstå etc). Detta visste givetvis inte spelarna så när första karaktären föll i strid blev humöret väldigt annorlunda i gruppen. Den här spelaren vars karaktär drabbades blev jättetjurig och gnällde och var arg resten av kvällen även efter det att han insett att det kanske inte betydde slutet för karaktären. Det han var arg över var sättet han dog på.

För övrigt anser jag att det finns olika typer av önskedrömmar och jag får definitivt känslan av att du tänker på de där tillfällena då man önskar sig vinna på lotto, en dröm som handlar om att förändra verkligheten man lever i inte en dröm om att leva i en annan värld som absolut inte kan bli verklighet... Även om hoppet fortfarande lever hos mig. :gremwink:

Önskedrömmen innehåller faror för att det är spännande, häftigt och roligt. Varför? Jag tror det handlar om att vardagslivet inte är direkt spännande och detta leder oss till att skapa spänningen vi saknar i fantasin.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,026
Location
Linköping
Mjehae.

Så du håller med till 100% säger du? Härligt. :gremsmile:

Varför är det inte coolt (=trist som inte är tråkigt) att röra upp en soppa när man räddar en prins...? Så länge det som kommer efter också är coolt så är väl allt coolt?

Äh, jag menar inte att det är ocoolt (coolt var favoritord igårkväll, idag är mitt favoritord chokladkanin men det är skitsvårt att få in i ett resonemang) utan att det inte var high fantasy.

Poängen med exempel tre var att när RP:na räddat tronarvingen så drar de vidare. Vad som händer är några mindre hjältars problem, som inte når upp till huvudpersonernas episka nivå. Hjältarna spankar Sauron och sen lämnar de Mordor.

Coolt tycker jag inte behöver betyda att man skippar logiken... Det ställer väl lägre krav på logiken, men jag tycker inte att de är motsatser...

Skippar logik sa jag väl inte? Men det är mindre av den. Att ondingen är ond och måste besegras ser jag som en premiss i high fantasy. Varför han är ond är mindre relevant. Det coola här är att man tittar på de stora penseldragen och sen drar man vidare.

Jag menar nog episk fantasy och inte high fantasy för den delen, se Dantes inlägg tidigare i tråden.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Det finns något avmystifierande över att sitta och beskriva en sexakt med sin bror eller kompis som spelleder den vackra kvinnan eller mannen, tycker du inte?
Jo, jag håller med. Att jag skrev så som jag gjorde var mest för att jag fann det vara ett roligt sätt att förmedla min poäng: Att det inte är så enkelt att man kan kalla high fantasyvärldar som önskefantasier. Jag ägnade ganska mycket text åt att beskriva detta resonemang, så jag ansåg att det borde vara okej att blanda in en liten underfundig kommentar för att lätta upp textmassan.

Du lägger väldigt mycket fokus i alla negativa saker som sker i fantasy men jag tycker inte att du motsäger möjligheten att det handlar om önskedrömmar. Att min karaktär förlorar handen i en strid kan vara allt från poetiskt till tarvligt och i High Fantasy lägger vi fokus på det poetiska; att däremot få fingret avtuggat av grisen i svinstian kommer närmare det tarvliga.
Det var just den här sortens utvidgningar av resonemanget jag eftersökte. Vi kan inte bara kalla high fantasy "önskefantasier" för det är de bevisligen inte (åtminstone inte på ett sätt som skiljer dem från andra typer av rollspelsgenrer), men genom att göra som du gör här - att peka på vad du kallar "poetiskt" - för oss in närmare någon sorts sanning. Jag håller med om att high fantasy aldrig är "tarvlig" om du med det menar småsint, snöplig, antiklimaktisk, nyckfull, pragmatisk, krass... Det är helt klart de stora känslorna och idealen som dominerar i high fantasy.

Vidare, att fantasy blir verkligt beror på hur verkliga konsekvenserna av ditt handlande är
Nja. Det är sant att mycket fantasy skrivs i Tolkiens fotspår - där man inte nöjer sig med att beskriva handlingen som är i fokus, utan dessutom känner ett behov av att brodera ut världen med en massa (för handlingen) ovidkommande nördfakta - men all fantasy är inte nördig, och det finns mer antinördstendenser ju mer "high" fantasy man talar om.

Nästan all fantastika har något behov av suspension of disbelief, men i high fantasy-genren hittar man dels fler tendenser att helt enkelt skita i nördarna (den bästa historien som visar hur det kan göras är nog den Star Trek-manusförfattare som fick en fråga om hur snabbt ett visst rymdskepp egentligen färdades, och svarade att den färdades med "the speed of plot". Alltså; om storyn krävde att det skulle ta tre dagar för skeppet att anlända till sin destination, då skulle den färdas så snabbt att den tillryggalade avståndet på en tid av just tre dagar, varken mer eller mindre.) och dels fler områden där man helt enkelt gör en grej av trovärdighetsstretchandet, precis på samma sätt som det snarast hör till att Stålmannen skall kunna lura alla att han är Clark Kent endast genom att ta på sig ett par glasögon.

Rollspelshobbyn har av tradition väldigt stor andel nördar. Särskilt den svenska rollspelshobbyn eftersom Äventyrsspel var ett väldigt nördigt företag. De satte visserligen Elric på framsidan av Drakar och Demoner och skrev en High Fantasy-text på baksidan, men när man väl spelade spelet så märkte man snabbt att spelet var helt oförmöget att hantera sådana berättelser. Under hela åttiotalet så var den utbredda åsikten att trovärdighet, realism och bakomliggande förklaringar var vad som kännetecknade seriöst och vuxet rollspelande. Det märktes tydligt i såväl Sinkadus' artiklar som i Äventyrsspels moduler. Och när Äventyrsspel sedan på nittiotalet bytte spår till en mer stilistisk och överdriven ådra så kom det många nya typer av spelare, som snabbt kategoriserades såsom varandes barnsliga och oseriösa.

Så jag förstår att du skriver som du gör - det här arvet ligger djupt i hobbyn - men jag tycker att mycket har hänt sedan den mörka medeltiden på åttiotalet. Idag finns det nog färre nördar än någonsin tidigare i hobbyn, och det finns idag fler skepp som färdas med "the speed of plot" än vad det gjorts i hobbyn sedan... tja, spindelkonungens pyramid's dagar.

För övrigt anser jag att det finns olika typer av önskedrömmar och jag får definitivt känslan av att du tänker på de där tillfällena då man önskar sig vinna på lotto
Erm... Du verkar ha missförstått mitt inlägg. Ja, det finns olika typer av önskedrömmar. Just därför kan vi ju inte säga att just High Fantasy skulle vara den genre där vi projicerar våra önskedrömmar. Även skräckgenren är ju en genre i vilken vi får utlopp för några av våra begär. Så av just den anledning som du pekar på ovan så kan vi mycket enkelt peka på varför den här önskedrömsdefinitionen i sig inte duger, inte är tillräcklig. Inte för att vi missförstår vad som menats med definitionen - ty vi förstår avsikten mycket väl - utan för att vi kan se att definitionen som framlagts inte gör den gränsdragning som forumiten i fråga tror att den gör.

Önskedrömmen innehåller faror för att det är spännande, häftigt och roligt. Varför? Jag tror det handlar om att vardagslivet inte är direkt spännande och detta leder oss till att skapa spänningen vi saknar i fantasin.
Jomen - som sagt - nu kan du lika gärna tala om dark fantasy eller urban fantasy såsom om high fantasy. Du kan till och med prata om politiska thrillers.

---

Vad jag gör när jag skriver inlägg i den här sortens trådar är att hela tiden kolla om det jag skriver stämmer överrens med verkligheten (såsom jag uppfattar den). När jag skrivit ett stycke så kollar jag "vänta nu; pratar jag verkligen om high fantasy, fortfarande? Är jag säker på att jag inte kört av spåret? Och den definition jag framlagt, är jag säker på att inte den omfattar mer (eller mindre) än vad jag tror att den gör?" och så försöker jag hela tiden kolla med ett par olika referenser (dels saker som jag helt klart tycker är high fantasy, såsom Sagan om Ringen, Star Wars (som dock mer specifikt är space opera), Narnia, Snösaga; och dels saker som jag absolut inte går med på att det kan räknas in under high fantasy) för att försöka dubbelkolla att det jag skriver inte är helt off. Ibland undrar jag vilka referensramar ni andra använder när ni gör dessa kontroller, eller om ni ens gör några sådana här kontroller överhuvudtaget.
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,048
Location
Port Kad, The Rim
80-tal

Rollspelshobbyn har av tradition väldigt stor andel nördar. Särskilt den svenska rollspelshobbyn eftersom Äventyrsspel var ett väldigt nördigt företag. De satte visserligen Elric på framsidan av Drakar och Demoner och skrev en High Fantasy-text på baksidan, men när man väl spelade spelet så märkte man snabbt att spelet var helt oförmöget att hantera sådana berättelser. Under hela åttiotalet så var den utbredda åsikten att trovärdighet, realism och bakomliggande förklaringar var vad som kännetecknade seriöst och vuxet rollspelande. Det märktes tydligt i såväl Sinkadus' artiklar som i Äventyrsspels moduler. Och när Äventyrsspel sedan på nittiotalet bytte spår till en mer stilistisk och överdriven ådra så kom det många nya typer av spelare, som snabbt kategoriserades såsom varandes barnsliga och oseriösa.
"Guilty as stated, your Honor, but I claim extenuating circumstances."

Jag ska inte ge mig in i en debatt här, utan nöjer mig med att hålla med. "Alla" skrev rollspel på det sättet på den tiden, eftersom det där var det rådande paradigmet. Skälet kan vara att hobbyn startades på 1970-talet av wargamers som Gygax och Marc Miller.

Ja, Ä-spel var ett litet och supernördigt företag. Detta var också en orsak till vårt otroliga (i ett amerikanskt perspektiv) produktivitet.
 
Top