Heroisk grisodling
Det är en återkommande tanke i low fantasy att folk inte kan leva på att äventyra, utan faktiskt behöver ha en liten gård eller ett riktigt jobb att falla tillbaka på mellan varven.
Tja, i alla fall i miljöer som Hârn och Khelataar, som inte är så urbaniserade. I vilket fall är inte 'äventyrare' nödvändigtvis ett
yrke; den närmaste man kan komma är väl 'skum jävel'.
Jag tror att poängen är att i high fantasy - grovt förenklat - kommer konflikter ur sådant som kosmiska samband och berättelse-konventioner. Den Onde Mörkerfursten invaderar riket i enlighet med den Heliga Profetian. I low fantasy kommer konflikter ur, tja, det konflikter kommer ur i verkligheten. Den Onde Mörkerfursten invaderar riket för att han är en makthungrig krigsherre, och riket var det som verkade mest bekvämt att invadera.
Men egentligen är problemet att low vs high fantasy är flera olika axlar av skillnader.
Storskaligt kontra småskaligt
I high fantasy står mycket på spel. Om inte hela världen eller till och med universum så ligger åtminstone ett helt rike i vågskålen. Ofta är konflikten en representation av en kosmisk konflikt mellan ont och gott, lag och kaos, ljus och mörker, whatever.
I low fantasy står inte lika mycket på spel. Det betyder inte att det är mindre spännande för huvudpersonerna. Det kan ju vara deras liv, hälsa, familj eller förmögenhet som står på spel - det betyder ganska litet i det långa loppet, men för dem är det mycket viktigt.
Mäktiga vs svaga protagonister
I high fantasy är protagonisterna mäktiga, eller åtminstone exceptionella - den bäste krigaren i landet, den siste av den heliga magikerskolan, uppfostrade av vargar, eller bara utvalda av ödet i största allmänhet eller helt enkelt asskickers (som i mången annan genrelitteratur, som thrillers eller SF).
I low fantasy är protagonisterna (ett finare ord för 'hjälte fast behöver inte vara hjälte') ganska vanliga människor (eller troll, eller whatever). De kan visserligen vara rimligt kompetenta i vad det nu gör, och ofta nog är de personer med äventyrlig eller spännande sysselsättning (annars skulle inte så mycket spännande hända).
Låg vs hög magi
'Magi' får här omfatta i princip allt som inte finns i verkligheten. Det har inget med de föregående punkterna att göra - mystiska monster kan förekomma i en historia om ganska småskaliga vardagsmänniskor (det är ju vad skräckhistorier handlar om, ganska ofta) och är det enda som egentligen beskriver själva världen som det hela utspelas i.
I high fantasy är magi vanligt - i en gammal D&D-roman jag minns har en skurk bandolierbälten med helande elixir på sig som han gulpar i sig varje gång han blir skadad, som i ett sämre dataspel. I low fantasy är det sällsynt.
En sidofråga är om magin är mäktig eller bara vanlig - i Xanth har varenda människa övernaturliga krafter, men de är inte överdrivet mäktiga. I Tolkiens berättelser har magi och underverk format själva världens historia, men de är sällsynta företeelser.
Sedan kan man ju sätta upp en axel med
Konsekvens vs frikoppling . Detta innebär att man tar konsekvenserna av de övernaturligheter som finns i världen.
Ett exempel: Rollspelet
Lace and Steel, som är fäktas- och krinolin-fantasy, har alkemister som gjort väsentliga framsteg inom medicinen: de har samma krav på renlighet som inom modern medicin. Således har den annars 1600-tals-mässiga världen ganska god hygien. Författaren förklarade att det dels var ett mål (det blir inte roligare för att alla är skitiga och utan tänder), men också en rimligt konsekvens av den mängd alkemiska magi han förutsatte.
Terry Pratchetts Discworld-böcker och Greg Costykians serie
Cups and Saucery (börjar med
Another day, another dungeon) är bägge parodiska komedier, och kanske just därför väldigt noga med konsekvenser.
Another day... handlar just om grottkrälning som ett accepterat samhälleligt faktum, och tar upp de praktiska problemen med att få ut den ovärdeliga statyn som väger 2 ton ur grottan, och sedan att sälja den utan att dumpa priset, osv, på ett rimligt sätt. (Bägge två serierna behandlar för övrigt magiker som tämligen verklighetsfrämmande överklassakademiker vars trolldom väldigt sällan kan slå vanligt hederligt sunt förnuft och är behäftat med allvarliga problem när det gäller vardagsapplikationer.)
Erik
Erik
