Nekromanti Historier utan slut-när tröttnar man på kampanjer?

[Lambi]

Jag har länge grunnat på ett fenomen. Eller tja, jag vet inte riktigt hur jag ska benämna det. Men jag kan förklara hur det yttrar sig.

Jag och de jag spelar rollspel med spelar oftast kampanjer. Längre äventyr eller en serie äventyr som ofta håller på i månader, ibland år. En enda kampanj (vad jag kommer ihåg) har avslutats (en som jag spelledde i Star Wars D6) och resterande (tiotals) har dött ut. De flesta som dör ut, nästan alla, gör det för att spelledaren tröttnar. Spelare tröttnar aldrig på att fortsätta. Spelare vill aldrig byta kampanj(fast en del vill byta rollperson i just den kampanjen). Spelare vill alltid att deras rollperson ska få lite mer exp, lite tuffare svärd, lite större rike etc. Spelledaren däremot, tycker inte att en idé är tuff hur länge som helst. Det är ett planerande inför varje rollspelsmöte och man gör till synes samma sak om och om igen även om spelarna tycker att det förändrar sig. Man ser saker från olika synviklar.

Vi har hållit diskussioner i två Exaltedgrupper jag är med i (en som spelare, en som spelledare) och generellt så vill spelarna fortsätta in absurdum.

Det jag vill att ni funderar på är om detta är sant, semisant eller helt åt skogs när ni jämför med er(a) spelgrupp(er) samt om man verkligen bör ha slut på kampanjer. Bör man fortsätta tills någon/några tröttnar? Ska man sluta när alla fortfarande är toksugna på att lira? Ska man inte spela kampanjer alls pga detta fenomen?

Jag spelar/har spelat regeltunga system för det mesta (Exalted, Vampire, AD&D), undantaget är väl Star Wars D6 där kampanjern avslutades.

*sparkar över bollen till näste skribent*

/Lambi, som inte dödat folk med kniv

 

[Johan K]

Bör man fortsätta tills någon/några tröttnar? Ska man sluta när alla fortfarande är toksugna på att lira?

Jag tror absolut påa tt man skall fortsätta tills alal käner att det är nog. För det vore ju synd att avsluta en kampanj som alal fortfarande är sugna på. Skulle tycka att det vore välldigt snopet om man gjorde det.
Dock så skall man absolut sluta när de flesta har tröttnat på det eller iaf ta en paus från kampanjen & sedan fortsätta när man laddat batterina igen.

Ska man inte spela kampanjer alls pga detta fenomen?

Klart att man skall !!
Kampanjer tycker jag är askul. ¨å för min del så skulel jag gjärna vilja se mer kampanjer.

 

[DeBracy]

Re: Historier utan slut-när tröttnar man på kampan

Spontant drar jag paralellen till animeserierna jag brukar kika på. De flesta serier går en eller två säsonger kanske men en del dra ju iväg och blir evighetsmaskiner. Och ärligt talat... det blir liksom inte så jäkla bra nödvändigtvis. Till slut mattas liksom kvalitén på konceptet och allt är bara variation på vad man höll på med för en månad sedan.

I en "seriösare" kampanj (plottdrivet, det finns en tydlig vision etc.) tror jag nästan man gör bäst i att försöka planera kampanjen i stora drag och låta den sluta när man kommer till slutet. Visst, kommer man på nåt bra så kam man väl göra en OV... eh, spela ett äventyr till, men med god motivering.

I kampanjer som är mer lösa och mer "underhållningsspelande" så kan man ju gott fortsätta så länge det är kul dock. En sådan kampanj passar ju bara att slita fram när man kört klart nåt annat mer tungrott t.ex.

Detta sagt så har jag, om sanningen ska fram, varken spelat i eller spellett någon regelrätt kampanj ännu. Det känns rätt konstigt och lite fattigt.

 

[Krille]

Re: Historier utan slut-när tröttnar man på kampan

"I en "seriösare" kampanj (plottdrivet, det finns en tydlig vision etc.) tror jag nästan man gör bäst i att försöka planera kampanjen i stora drag och låta den sluta när man kommer till slutet. Visst, kommer man på nåt bra så kam man väl göra en OV... eh, spela ett äventyr till, men med god motivering."

Det är något åt det där hållet som jag bygger kampanjer nuförtiden. Det kräver förstås lite riktlinjer, så man kan inte bara låta spelarna göra rollpersoner som vanligt och låta dem träffas som vanligt på värdshuset. Istället så får spelarna riktlinjer för vad som gäller inför kampanjen.

Sen när kampanjen är slut så är den slut.

 

[Torbjörn]

Det jag vill att ni funderar på är om detta är sant, semisant eller helt åt skogs när ni jämför med er(a) spelgrupp(er)

Det stämmer väl ganska väl med mina erfarenheter. En enda kampanj kan jag minnas att jag faktiskt har avlsutat på ett värdigt sätt (the enemy within). De andra har dött ut av olika anledningar (oftast att jag som SL vill börja spelleda ett helt annat spel) med ett löfte till spelarna att det någon gång i framtiden finns möjlighet att vi fortsätter.

Bör man fortsätta tills någon/några tröttnar? Ska man sluta när alla fortfarande är toksugna på att lira?

Det här helt klart SL som avgör detta. Om SL tröttnar finns väl ingen anledning till att köra vidare på kampanjen, det är ju SL som investerar mest (tid, pengar och energi) på rollspelandet. Att vara kreativ och påhittig inför spelmötena i en kampanj där man tappat lusten är väl inte alltför kul.

Torbjörn

 

[Storuggla]

Re: Historier utan slut-när tröttnar man på kampan

Okej, allt vad DeBracy sa gäller för mig också. Fast jag gillar att ta requests och sedan skriva kampanjen efter det jag får in, bara för att.


Storuggla, nagelterapeftmassaker

 

[Pom]

Re: Historier utan slut-när tröttnar man på kampan

Jag har liknande erfarenheter. Kampanjer är för mig kontinuitet och fördjupning och förändring, en process som kan fortgå hur länge som helst. Helst vill jag inte spela one-shots. Om jag gör det suggererar jag mig att tro att det i själva verket är en upptakt till en blivande kampanj.

När mina kampanjer upphört har det varit pga yttre omständigheter, nästan alltid att en eller flera spelare flyttat så långt bort (Karlstad, Tyskland, Sydafrika, Sydkorea, Schweiz) att det inte gått att ha spelmöten ens årligen.

Jag har som spelare däremot varit med om att kampanjer tvärt trunkerats av SL för att han varit missnöjd med hur det utvecklats, eller med en eller flera spelare.

 

[olaberg]

Re: Historier utan slut-när tröttnar man på kampan

Jag tycker att man som SL bör ha ett övergripande slutmål, även för enklare skojspel. Det underlättar för alla parter.

Och när saker börjar gå på tomgång, kasta in en brandfackla. Bokstavligt eller bildligt.

 

[Lindenius]

Äta... förlåt... spela tills man får nog

Jag tror inte på att spela tills man får nog, av den enkla anledningen att det är svårare att bli "hungrig" sedan. Det är liksom bättre att äta lite snask eftersom det då alltid blir gott och mumsigt när man äter det, istället för att äta snask tills man kräks och inte vill ha mer på flera år.

Alltså. Gör gottpåsar med begränsat antal praliner. Låt den ta slut några godispluppar tidigare än vad som krävs för att folk ska bli mätta och de kommer minnas påsen för att det var gott snask och inte att de blev illamående av den.

//erik. metaforisk

 

[Gasten]

Det ska sägas att jag aldrig spelat en kampanj (Kanske inte ordentligt rollspel heller...) men jag tycker att det här tipset kan vara på sin plats: Bestäm var (X antal spelmöten?) man ska sluta. Tänk litegran som TV-serier. Man börjar med en pilot, funkar det så gör man en hel sessång. När sessången är slut så sätter man sig ner och räknar tittarsiffrorna och avgör om man vågar sparka igång en ny sessång.

 

[morkbollen_UBBT]

Så aktuellt då:) (och mitt babbel, alltså [OT])

Jag kan säga att jag känner igen mig och min spelgrupp allt för väl i din beskrivning, men vi har börjat prata om det, faktiskt förra veckan, om det är en bra idé att köra på det sättet vi kör. Egentligen var det jag som i är primär SL som klagade lite, att skriva långa kampanjer är väldigt kul, men är en stor belastning för mig som SL. Att bara planera ut(om än bara väldigt lätt) en kampanj som ska vara under en längre tid och alltid kännas aktuell är inte så lätt och för att inte tala om att det tar väldigt mycket tid att skriva under ett helt år. Så jag pratade med mina spelare och ett par av dom är ganska sugna på att skriva sina egna kampanjer. Vi kom överäns om att vi kanske borde prova att köra lite mer fokuserade minikampanjer som inte varar mycket längre än några månader. Dels p.g.a. att vi får lite variation, det blir mycket mindre jobb för SL, men även för att vi känner att det skulle bli kul med lite mer fokus, alltså lite som en film, som har ett klart mål redan från början och inte en kampanj där man vill "odla" karaktärer.

Jag började sen fundera lite över hur kul det skulle vara om spelarna kunde påverka så mer av storyn så jag införde en liten mekanism som jag kallade "Tärningen". Den fungerade rätt så bra, men framförallt så startade den lite diskution om det hela och den senaste veckan har vi diskuterat lite kring det hela och det här är väl vad vi funderar på att göra...

Tanken var iaf att spelarna ska känna sig friare och att dom ska kunna bidra till storyn på ett bra sätt. Nu gäller detta så klart mig och min spelgrupp, jag vet inte exakt hur andra fungerar så om det inte stämmer för er så va fan . Nästan alltid när vi spelar så finns det en plot som SL har förberet. Han har skrivit vad äventyret handlar om och antagligen ungefär vad som kommer hända. Detta leder ofta till att mina spelare(eller jag själv) ratar en hel del idéer för att man lätt tänker: "Det här är nog inte vad vi ska göra." Alltså att man vet att det finns en "rätt" lösning på hur man ska köra äventyret. Även om duktiga spelare kanske anar vad som vore bäst, men gör nått mer "in-character" så oroas dom av faktumet att det kanske kommer fucka upp SLs fina plot och det är inte kul. Mitt förslag till det hela, som jag ska prova, är att som utgångs punkt säger att det finns ingen helig plot, det finns inget att oroa sig för, spelarna får göra vad dom vill. SLs jobb är inte att förbereda en jättelång kampanj som är färdig, han ska beskriva en grund och mer leda spelarna i den setting man har enats om. Alltså han är moderatorn, så klart att en hel del ligger på att han ska skapa också, men att han ger utrymme till alla att skapa och att han mer reagerar på det spelarna gör än tvärtom. Tricket med det hela är att ge en så bra inspiration så att alla vet hur settingen ser ut, vad känslan med kampanjen ska vara och vad som är naturligt att göra.

Jag tror säkert att detta är självklart hos många och att dom flesta köra på det i en eller annan form, det gjorde vi med, men det är en viktig skillnad att veta och att köra det naturligt.

Nu tillbaka till frågan om kampanjerna ska ta slut? Jag anser att man alltid på nått sätt ska ha ett slut i sikte. När jag och min grupp spelat så är de mest givande kampanjerna de som faktiskt avslutats. Ju, längre man hållt på, ju svårare är det att avsluta en kampanj. Jag skulle därför säga att dom ska avslutas och ifall det verkligen behövs, så kan man göra en liknande kampanj eller nån form av fortsättning. Jag tycker dock att det bör vara en ny story, inte med samma karaktärer. Nu kan detta ses lite motsägelsefullt till vad jag skrivit angående fri vilja, men där handlar det om att SL kastar olika hints till spelarna, visar vägar som spelarna kan gå in på och bara utvecklar. Därför tycker jag att det är väldigt naturligt att SL hela tiden försöker ha ett mål i sikte, trots att hela kampanjen utvecklas åt nya riktningar.

Nu har jag babblat lite för mycket, men ni får ursäkta mig, jag är tillbaka i sverige och ska spela rollspel med gruppen för första gången på 1.5 år där jag ska ta upp denna lilla sak innan vi börjar

 

[Havoc]

Re: Äta... förlåt... spela tills man får nog

Det här är något som jag mer och mer börjar förespråka. Kör gärna kampanjer med coola upplägg men gör dem begränsade. Säg redan från början att ni ska spela exempelvis 8-10 möten och kör sen på det.

 

[anth]

Det jag vill att ni funderar på är om detta är sant,

Det är inte bara sant för rollspelare, utan för hela mänskligheten.

Jämför spelledare med bokförfattare och spelare med bokläsare.
Arthur Conan Doyle var tvungen att återuppliva Holmes efter ett massivt tryck från läsarna.
Både Conan och Cthulhu-mythos har fortsatt efter Howards och Lovecrafts död.
Och redan nu kräver fansen en fortsättning på Potterböckerna fastän den sjunde och sista inte är färdigskriven ännu.

De flesta sagor slutar med "och så levde lyckliga resten av sitt liv", men det verkar ligga i människans natur att alltid fråga: ""men vad hände sedan?".

Jag tror att det viktigaste är att man som spelledare redan i förväg bestämmer sig för när kampanjen ska sluta, och se till att den slutar i en rejäl och minnesvärd klimax - och sedan INTE falla för grupptrycket och starta upp den igen.
Se på de flesta TV-serier: de har gått åtminstånde ett par säsonger för mycket innan man lägger ner dem - och då kommer man inte ihåg dem för deras storhet, utan de dåliga sista säsongerna.

Man ska sluta när man ligger på topp, då får man bäst eftermäle.

 

[Feuflux]

Kampanjer med fasta slut och rörlig mitt

När jag läste ut den fjärde boken om arvet från Shannara (och tryckte bort lusten att fortsätta på det här inlägget eftersom ingen ändå visste vilka rollerna var) så var jag lite sugen på att skriva ett inlägg om kampanjer och fasta slut. I de böckerna så kämpar hjältarna med 3 olika uppdrag som behöver lyckas för att bekämpa ondskan. Givetvis lyckas de också, eftersom de är hjältar, och att de ska lyckas tvivlar man inte på. På samma sätt hajjar man att Frodo kommer förstöra ringen, att John McClane kommer knocka terrorist efter terrorist i den där skyskrapan, att Luke inte kommer förlora mot kejsaren osv osv. Hjältarna vinner, man vet det och det är ingen överraskning alls. Det som är intressant är vägen fram till det slut som man redan från början förstår. Hur kommer uppdraget att lyckas? På vilket sätt? Med vilka förluster?

Jag har spelat en kampanj i hela mitt liv. Mitt rollspelande kan annars beskrivas som "enkvällsäventyr + 3 månaders uppehåll + repetera" vilket givetvis färgat min syn på rälsning/mål/yada yada. För mig är det normalt med ett fast mål som äventyret handlar om att uppnå eftersom man inte hinner bli så djup på 6 timmar eller vad man nu har på sig. Ni som spelar kampanjer, har ni några sådana här mål eller är ni som löv i vinden som fladdrar runt mellan sidospår (ooh, poesi)?

I min enda kampanj, i DoD6 så hade vi det övergripande, slugiltiga målet att oskadliggöra den onde alv som satt sin enorma armé i rullning för att erövra världen. Den by där rollpersonerna bodde blev ett tidigt mål och alla våra anhöriga dog vilket gav oss motivation. Fast under allt spelande (1.5 hela sommrar) så kom vi aldrig i närheten av honom. Det var sidospår, möten med hans hantlangare/lönnmördare och lösa konflikter som vi ramlade över hela tiden. Så kampanjen blev knappast vad vi trodde när den började. Den slutade när folk permanent slutade att någonsin befinna sig i samma stad och inte för att någon tröttnade (även om SL säkert inte var lika inspirerad som vi spelare, det känns logiskt att det blir så). Kändes lite tråkigt att det bröts som det gjorde, för jag ville verkligen veta hur det skulle gå.

 

[Johan K]

Re: Äta... förlåt... spela tills man får nog

Jag tror inte på att spela tills man får nog, av den enkla anledningen att det är svårare att bli "hungrig" sedan.

Well, det är iof en risk ja.. Det måste jag hålla med dig om. Som tur är så har jag aldrig upplevt att man tröttnat så inniellsotta på nått så det tagit flera år inan man blivit hungrig på det igen.

Men det vore ju förbaskat synd om man blev såpass mätt på något, så man inte skulle vilja ha något liknande att tugga på, på flera år...Hoppas innerligt att den dagen aldrig kommer för enns egen del.

/ Johan K, som har 6 timmar kvar att jobba.

 

[Gordeg]

Spelare vill aldrig byta kampanj(fast en del vill byta rollperson i just den kampanjen). Spelare vill alltid att deras rollperson ska få lite mer exp, lite tuffare svärd, lite större rike etc.

There are those who want to play... and those who want to WIN!

Allvarligt talat tror jag att kampanjerna stagnerar när spelarna inte bidrar med egna idéer och istället låter spelledaren dra hela lasset. Det kan funka ett tag, särskilt i början av kampanjen när konceptet känns fräscht och spelledaren fortfarande är taggad, men ingen kan spotta ut nya variationer på samma tema i oändlighet.

Gordeg

 

[MrG]

Re: Historier utan slut-när tröttnar man på kampan

En kampanj ska helst avslutas när folk har som roligast, så de kan känna lite sorg att den går i graven. Samtidigt som man ska kunna knyta ihop alla trådar.

Själv hade jag spellett i tiotalet år innan jag första gången lyckades knyta ihop en kampanj, men därefter har det varit målet med alla kampanjer. Mest för att det helt enkelt verkar bli bättre. Det gör också att jag sneglar en hel del på dramaturgi när jag spelleder och lägger upp kampanjer. I vissa fall är jag till och med tydlig med hur många möten det rör sig om för att spelarna ska kunna hjälpa till att få historien i rätt tempo.

Oftast har jag tankar om vart kampanjen kan leda redan vid första tillfället, sedan brukar de revideras med tiden, men efter mallen om vart kampanjen är på väg och hur snabbt den ska komma dit.

För att svara på din frågor

Bör man fortsätta tills någon/några tröttnar?

Nej! Du ska knytit ihop säcken innan dess, verkar folk börja tackla av, trappa upp saker och avsluta snabbt.

Ska man sluta när alla fortfarande är toksugna på att lira?

Japp! Men historien ska precis kännas klar...

Ska man inte spela kampanjer alls pga detta fenomen?

Absolut inte, handlar bara om att strukturera upp det. Vill man kan man ju också köra flera kampanjer, med samma eller så gott som samma karatärer och ha inviduella slut i varje kampanjdel.

 

[Svarte Faraonen]

Detta är generellt ett bekymmer jag har, både i rollspelane och skrivande. Jag har väldigt svårt att se händelseförlopp i termer av avslutade historier, utan är benägen att likt Dr Manhattan i Watchmen säga "nothing ever ends". Till exempel har min nuvarande Eonkampanj sått frön till förändring som kan ta flera generationer, men det kan jag väl knappast spela? Men samtidigt bör ju kampanjen fortsätta så länge att spelarna får smaka på några av frukterna av deras handlingar och genomföra några av sina långtgående mål (varav vilka åtminstone ett involverar planer för rollpersonens ålderdom, och ytterligare ett kräver åtskilliga år för att genomföras). Förmodligen kommer jag att vid några tillfällen deklarera kampanjen som "temporärt avslutad" efter att majoriteten av alla omedelbara bekymmer har försvunnit, så att jag kan hoppa några år och sedan introducera spelarna för nya karaktärer och nya hot. Huruvida detta innebär att kampanjen fortsätter eller att en ny kampanj startas med samma karaktärer är väl mest en akademisk fråga. Dock så ger det en bra möjlighet att se ifall spelarna vill fortsätta spela, om de tröttnat på några rollpersoner och vill byta ut dem eller ifall de helt enkelt vill syssla med något helt annat.

 

[Marcus J]

Jag förespråkar att man innan man börjar spela bestämmer ungefär hur länge man ska spela kampanjen, så att man vet hur länge den ska hålla på, dels så har jag lätt för att gå vidare i förtid, dels så är det lättare för nästa spelledare att vara redo i tid.

Ärligt talat så har jag aldrig förstått det intressanta med den avslutslösa kampanjen, ej heller varför den verkar vara deafult läget i många rollspel. Problemet med gigantiska kampanjer är för mig att jag ofta (nja, inte så ofta) får nya ideér på karaktärer jag vill spela och (bra mycket oftare) nya spel jag vill spelleda. Intresset försvinner i takt att idén mister nyhetensbehag. Som exempel så har jag minst 5 spel jag vill spelleda och nästan 10 kampanj/äventyrsideér (nåja, mest stämmningsideér faktiskt) på gång. Problemet för mig är att hitta spelare .

/Marcus

 

[Bunny]

Re: Historier utan slut-när tröttnar man på kampan

"Okej, allt vad DeBracy sa gäller för mig också. Fast jag gillar att ta requests och sedan skriva kampanjen efter det jag får in, bara för att."

Av ren nyfikenhet - har du någonsin lyckats avsluta en kampanj? De du spelledde för mig blev max 4-5 spelmöten långa, och det endast i undantagsfall...

PS. Bemöda dig inte med att ställa samma fråga till mig, för du kommer inte få något svar. (Att jag aldrig egentligen haft ett uttänkt slut på någon av mina kampanjer säger egentligen allt. Början är jag desto duktigare att komma på)

Edit: kom att tänka på kärleksandroid-kampanjen, den kanske lyckades få ett slut?