CoC Sverige Historisk turism VS. skräck

[Brödbane]

Efter att ha läst igenom en del av scenarion/pamflett-äventyren till CoC Sverige så har jag slagit av att det ofta finns en ganska ojämn fördelning mellan historisk bakgrundsfakta och mythosen/skräckelementen. I Bertholtz kanaljer så finns det exempel ganska mycket fokus på historisk förankring medan flera mythosmonster som är lite inslängda nästan som en eftertanke.

Spoiler: Bertholtz kanaljer

Exempelvis en instängd shoggoth som har väldigt lite relevans för narrativet samt en flygande polyp som bara dyker och inte förklaras märkvärt.

Den trenden verkar också stark i pamflettäventyren som kommit ut i Fenix på senare tid. Där verkar det framförallt handlar om att beskriva en en historisk händelse eller organisation, såsom en kommunistisk tidskrift eller liknade, som man liksom tejpat på en mythoskoppling på. Ofta tar mythosbiten och dess uppbyggnad mindre utrymme text- och innehållsmässigt.

Det är på inga sätt dåliga scenarion, men det får mig att ställa frågan om det är så att de flesta som spelar CoC Sverige gör det för att uppleva en typ av historisk turism?
Eller är det för att särskilja CoC Sverige från "original"-CoC som man har ett sådant fokus på den (svenska) historiska anknytningen? Är det ett avsiktligt grepp eller en slump att det blivit så?

 

[Genesis]

Betyder det att man kan skala bort mythosbitartna om man inte är så intresserad av den delen?

 

[Bolongo]

Tja, jag har egentligen ingen aning om hur dessa skribenter tänkt, men jag kan sympatisera med anslaget.
Om jag tänker mig in i situationen att jag skulle skriva något till CoC Sverige, så skulle jag också vilja djupdyka i lokalfärgen och korrekta historiska fakta. För vad är annars motiveringen att låta det utspela sig i Sverige, liksom?

 

[Brödbane]

Betyder det att man kan skala bort mythosbitartna om man inte är så intresserad av den delen?

Jag har inte tillgång till materialet här och nu, men jo, med smärre modifikation borde det gå att köra flera av pamflett-äventyren utan några övernaturliga inslag. Släng bara in en elak, vanlig farbror/tant med en pickadoll istället för magikern och tentakelmonstret.

 

[Anthrox]

Jag har inte tillgång till materialet här och nu, men jo, med smärre modifikation borde det gå att köra flera av pamflett-äventyren utan några övernaturliga inslag. Släng bara in en elak, vanlig farbror/tant med en pickadoll istället för magikern och tentakelmonstret.

Osäker på vad problemet är. Svavel och stjärnstoft (eller vad nu titeln blev till slut) har jag testat att skriva om till ett helt annat system, utan övernaturliga inslag. Ja, det funkade bra. Ja, det blev ett helt annat äventyr.

Poängen med settingen i CoC är väl att den är historiskt korrekt + Cthulhu (typ), så det är väl också så ett scenario då skrivs? Eller hur tänker du att det skulle göras annars?

 

[Skarpskytten]

Tja, jag har egentligen ingen aning om hur dessa skribenter tänkt, men jag kan sympatisera med anslaget.
Om jag tänker mig in i situationen att jag skulle skriva något till CoC Sverige, så skulle jag också vilja djupdyka i lokalfärgen och korrekta historiska fakta. För vad är annars motiveringen att låta det utspela sig i Sverige, liksom?

Hmm, jag tänker vidare att det finns mycket mer information om amerikansk historiska förhållanden tillgängliga en googling bort än svenska. Genomsnitts spelledaren lär ju inte gå till ett forskningsbibliotek för att gräva fram info, t ex. Så, utan att ha läst en bokstav av svenska CoC, kan jag ändå tycka att det är något av en kulturgärning det här.

Sen vet vi ju inte vad någon som är en expert på svensk mellankrigstid skulle ge de här böckerna i betyg i termer av korrekthet och djup. Amatörhistoriker har i allmänhet lättare för just fakta än föreställningar och kultur.

 

[Brödbane]

Osäker på vad problemet är. Svavel och stjärnstoft (eller vad nu titeln blev till slut) har jag testat att skriva om till ett helt annat system, utan övernaturliga inslag. Ja, det funkade bra. Ja, det blev ett helt annat äventyr.

Poängen med settingen i CoC är väl att den är historiskt korrekt + Cthulhu (typ), så det är väl också så ett scenario då skrivs? Eller hur tänker du att det skulle göras annars?

Snarare är det väl att skräcken får spela lite andra fiol för historieinslagen. Att man vill beskriva det historiska kontexten mer än själva den sanity-slukande fasan. Det känns som att många författare har utgått från tanken "X är en cool historisk företeelse som jag skulle vilja spela i, kan jag få in en ett monster där på något sätt?" snarare än "X är en jävligt obehaglig monster/situation att spela kring, hur kan jag få in den i den historiska kontexten?".

I några av pamflett-scenariona skulle det till exempel inte bli ett särskilt annorlunda äventyr, utan bara att själva slutscenen inte innehåller tentakler.
Säger inte att det är ett problem, utan är mer en reflektion från min sida.

 

[Anthrox]

Snarare är det väl att skräcken får spela lite andra fiol för historieinslagen. Att man vill beskriva det historiska kontexten mer än själva den sanity-slukande fasan. Det känns som att många författare har utgått från tanken "X är en cool historisk företeelse som jag skulle vilja spela i, kan jag få in en ett monster där på något sätt?" snarare än "X är en jävligt obehaglig monster/situation att spela kring, hur kan jag få in den i den historiska kontexten?".

I några av pamflett-scenariona skulle det till exempel inte bli ett särskilt annorlunda äventyr, utan bara att själva slutscenen inte innehåller tentakler.
Säger inte att det är ett problem, utan är mer en reflektion från min sida.

Ah, då förstår jag hur du menar. Personligen så skrev jag Amerika Linien på ett sånt sätt tror jag. Men jag förpassade den historiska händelsen till att bara vara en backdrop för själva äventyret, snarare än någon signifikant del. Kan förstå att monstret/äventyret känns påklistrat där, men både den historiska händelsen och äventyret/monstret i sig är ju bara en slump att de råkar vara i närheten av varandra.

Svavel och stjärnstoft å andra sidan är väl väldigt modellerad runt den kosmiska fasa som lurar på platsen och det historiska som finns att hämta där är likaså format efter monstret/äventyret.

 

[StradhLestat]

Poängen med settingen i CoC är väl att den är historiskt korrekt + Cthulhu (typ)

Ehh...för mig som icke historiker, så blir det så historiskt korrekt jag kan komma på/förstå...resten är nog historierevision på hög nivå ur min mun, men mest för att det passar in och jag behöver något som jag inte har en ANING om hur det faktiskt fungerade
Framförallt gällande svenska 1920 talet....som fanimig visade sig vara ett blankt hål i min kunskap under CoC kickstartern
Hade skrämmande nog bättre koll på amerikasnkt 1920-tal via diverse popkultur och generella dokumentärer än "vårt egna"....tyvärr

 

[JohanL]

Jag tycker att CoC ofta funkar bättre som kostymdrama än som skräck. Skräckmomentet får gärna vara där, men det är svårt att få det riktigt skrämmande för spelarna (till skillnad från rollpersonerna). Det är något bekant och litet mysigt över Mythos-skräcken. Man blir glad av att det finns Deep Ones. Det som skrämde Lovecraft är banne mig inte läskigt (utom The Colour Out of Space, som är genuint effektiv)!

Det var samma sak med gamla Chock (kan för litet om nya för att uttala mig) - män i manchesterkostym som undersöker mysskräckiga problem i rum fyllda med piprök. SL får jobba hårt för att få en krokmara att bli läskig.

 

[krank]

Jag tycker att CoC ofta funkar bättre som kostymdrama än som skräck. Skräckmomentet får gärna vara där, men det är svårt att få det riktigt skrämmande för spelarna (till skillnad från rollpersonerna). Det är något bekant och litet mysigt över Mythos-skräcken. Man blir glad av att det finns Deep Ones. Det som skrämde Lovecraft är banne mig inte läskigt (utom The Colour Out of Space, som är genuint effektiv)!

Det var samma sak med gamla Chock (kan för litet om nya för att uttala mig) - män i manchesterkostym som undersöker mysskräckiga problem i rum fyllda med piprök. SL får jobba hårt för att få en krokmara att bli läskig.

Det är nästan omöjligt att skrämma en rollspelare som inte vill bli skrämd, så det behöva absolut en hel del buy-in från spelarnas sida för att det ska funka. Blir man glad över deep ones så har man helt uppenbart ett annat mindset just då än det som krävs för att känna skräckkänslor.

Det är med andra ord inte bara SL som "jobbar hårt", för det är inte bara SLs jobb.

 

[JohanL]

Det är nästan omöjligt att skrämma en rollspelare som inte vill bli skrämd, så det behöva absolut en hel del buy-in från spelarnas sida för att det ska funka. Blir man glad över deep ones så har man helt uppenbart ett annat mindset just då än det som krävs för att känna skräckkänslor.

Det är med andra ord inte bara SL som "jobbar hårt", för det är inte bara SLs jobb.

Visst, men det är inte bara subjektivt - olika företeelser har olika mycket skräckpotential.

Exempel:
Du upptäcker att dina förfäder långt tillbaka var apor! Inte läskigt, och särskilt inte så att du blir galen av det. (Arthur Jermyn - och byt ut apor mot kannibaler (The Rats in the Walls) så är det fortfarande inte särskilt läskigt.)
Något har fallit från rymden, och nu ruttnar ni långsamt bort inifrån medan ett konstigt ljus spelar över trakten. Läskigt. (The Colour Out of Space)

(Det är helt sjukt hur Colour föregriper radioaktivt nedfall! Det är exakt den sortens berättelse i övrigt.)

 

[Gamiel]

Du upptäcker att dina förfäder långt tillbaka var apor! Inte läskigt, och särskilt inte så att du blir galen av det. (Arthur Jermyn - och byt ut apor mot kannibaler (The Rats in the Walls) så är det fortfarande inte särskilt läskigt.)

Det här varierar har jag förstått, det finns folk som har fått mindre sammanbrott (eller i alla fall känt sig tvungna att genomgå en hel självrannsakning) när de fåt reda på att deras förfäder/förfäder inte var vilka de trodde de var.

För vissa är det nog skrämmande att få reda på att deras släkthistoria är något helt annat än vad de trott, vilket kan göras värre om du redan är psykiskt instabil vilket ex. Jermyns familj verkade lida av.

 

[Gerkub]

Monstren i all ära men de blir nog mindre läskiga om de klipps av från de teman som Lovecraft var intresserad av. Kaos och vansinne som lurar bakom fernissan av civilisation. På 1920-talet ifrågasätter olika rörelser och idéer den gamla världen, på gott och ont. Allt är möjligt på något vis, innan andra världskriget. Det finns mycket att jobba med i den historiska miljön, lite som Nordiska Väsen handlar om industrialisering och krocken med det gamla. Jag inte rädd för kvinnor eller invandrare, men det går ändå att utforska teman kring kön, sex och rasism på sätt som även är relevanta idag. Folk är fortfarande fascinerade av sin genetik och ärftlig psykisk sjukdom är fortfarande skrämmande.

(Kan också lägga till att om man någon gång varit i en inskränkt liten fiskehåla så är The Shadow Over Innsmouth märkligt relaterbar.)

 

[Zire]

Visst, men det är inte bara subjektivt - olika företeelser har olika mycket skräckpotential.

Exempel:
Du upptäcker att dina förfäder långt tillbaka var apor! Inte läskigt, och särskilt inte så att du blir galen av det. (Arthur Jermyn - och byt ut apor mot kannibaler (The Rats in the Walls) så är det fortfarande inte särskilt läskigt.)
Något har fallit från rymden, och nu ruttnar ni långsamt bort inifrån medan ett konstigt ljus spelar över trakten. Läskigt. (The Colour Out of Space)

(Det är helt sjukt hur Colour föregriper radioaktivt nedfall! Det är exakt den sortens berättelse i övrigt.)

Fast det är inte särskilt tydligt från dina exempel hur de olika företeelserna skulle ha olika skräckpotential. De verkar ganska likvärdiga som jag ser det. Men det är ju väldigt beroende av personliga associationer.

 

[JohanL]

Fast det är inte särskilt tydligt från dina exempel hur de olika företeelserna skulle ha olika skräckpotential. De verkar ganska likvärdiga som jag ser det. Men det är ju väldigt beroende av personliga associationer.

Jag vill mena att "du är inte alls den aristokrat du trodde, för du har orent blod" inte är något som träffar så hårt i de flesta rollspelande nutidsmänniskor. Medan "något främmande och onaturligt kommer in i dig och förtär dig" uppenbart är aktuellt (bara att se GMO-debatten).

 

[Gerkub]

Jag vill mena att "du är inte alls den aristokrat du trodde, för du har orent blod" inte är något som träffar så hårt i de flesta rollspelande nutidsmänniskor. Medan "något främmande och onaturligt kommer in i dig och förtär dig" uppenbart är aktuellt (bara att se GMO-debatten).

Fast om man använder en historisk kontext kan det orena blodet bli väldigt obehagligt för nutidsmänniskor, med rasbiologiska institut eller olika sanatorium. Rollpersonens utseende kanske sakta förändras (eller tror det förändras), blir utstött ur finsalongerna. Det finns mycket drama och äckel att hämta där, och det är relevant för vår tid också.

 

[JohanL]

Fast om man använder en historisk kontext kan det orena blodet bli väldigt obehagligt för nutidsmänniskor, med rasbiologiska institut eller olika sanatorium. Rollpersonens utseende kanske sakta förändras (eller tror det förändras), blir utstött ur finsalongerna. Det finns mycket drama och äckel att hämta där, och det är relevant för vår tid också.

Fast det är en väldigt annan berättelse än de jag refererade.

 

[Gerkub]

Fast det är en väldigt annan berättelse än de jag refererade.

Jo absolut, tänker bara på varför ändå Lovecraft har en genomslagskraft idag bortom tentakelmonstren. Allt har inte åldrats så väl men han satte ändå någon sorts finger på något primalt hos en modern människa. Kanske är det en rädsla för att tappa kontrollen? Vi som bor i Sverige är typ aristokrater allihopa, globalt sett. Tänker att det fortfarande går att använda de känslorna och idéerna i skräckskapande i spel.

 

[Zire]

Jag har inga problem att bli mer skrämd i en historisk kontext än modern. Jag tror mer att det har att göra med uppbyggnaden av situationen än själva företeelsen.