CoC Sverige Historisk turism VS. skräck

[Gamiel]

Jag vill mena att "du är inte alls den aristokrat du trodde, för du har orent blod" inte är något som träffar så hårt i de flesta rollspelande nutidsmänniskor. Medan "något främmande och onaturligt kommer in i dig och förtär dig" uppenbart är aktuellt (bara att se GMO-debatten).

Jag tycker du förenklar det som gör att protagonisterna går galan i båda berättelserna, det är inte bara att Arthur Jermyn har "orent blod" i ådrorna utan det är något inte omänskligt (om än närmänskligt eftersom fertil avkomma kunde skapas). Sedan tar berättelsen upp att hela hans familj lider av psykiska problem, som man lätt kan tolka (o troligen var HPL:s intentioner) som kommande av från att korsningen medför vissa otrevliga följder, så Arthur börjar hela historien med väldigt låg mental balans.

I Råttorna i murren så lider Delapore av att han hör råttor i muren som ingen annan människa (men hans katter) kan höra, innan de finner gången ner till den underjordiska staden, och finner rester av saker som indikerar ytterst otrevliga saker. Delapore går galen där, inte för att inser att han är ättling till de som levde här o att de var kannibaler, utan det bara sker (antar jag) p.g.a. någon typ av familjeförbannelse eller spirituell smitta som kommer upp när han är i den "rätta" miljön.

 

[JohanL]

Jag har inga problem att bli mer skrämd i en historisk kontext än modern. Jag tror mer att det har att göra med uppbyggnaden av situationen än själva företeelsen.

Jag tror att det är viktigt, eller åtminstone relevant, att själva skräckmomentet är något man kan relatera till. Exempel:

• Hemsökta hus är särskilt läskiga för dem som lagt alla sina pengar och stora skulder i att köpa ett hus. Att det kan vara något allvarligt fel på huset är något man är orolig över ändå.
• Onda barn är särskilt läskigt för dem som har barn. Tanken att det kan vara något fel på ens barn när de missköter sig är något man oroas över ändå.
• Besudlat blod är särskilt läskigt för aristokrater. Man har hängt upp sin identitet på sina förfäder, och vet att man kommer att straffas ut ur "polite society" om det visar sig vara något fel på dem. Och för Lovecrafts del även den intensiva närvaron av effekterna av syfilis. Men så få av oss är aristokrater med syfilitiska familjer eller vansinne i släkten idag... antagligen känner vi inte ens någon, så även att indirekt relatera är svårare.

 

[Gamiel]

• Besudlat blod är särskilt läskigt för aristokrater. Man har hängt upp sin identitet på sina förfäder, och vet att man kommer att straffas ut ur "polite society" om det visar sig vara något fel på dem. Och för Lovecrafts del även den intensiva närvaron av effekterna av syfilis. Men så få av oss är aristokrater med syfilitiska familjer eller vansinne i släkten idag...

Inte bara aristokrater skulle jag säga, flertalet Amerikaner verkar bygga mycket av sin identitet på var deras släkt kommer ifrån, om det skulle vara så att man får reda på att man inte härstammade från där man trodde, eller att ens förfäder sysslade med saker som är hemska, verkar slå mot dem.

Sedan är ju problemet med ärftliga sjukdomar något som gäller idag o skapar ångest.

O man kan nog göra en hel del med att folk får reda på att någon av deras föräldrar var en massmördare/liknande, o rädslan om att det är något som en själv kommer bli.

 

[JohanL]

Sedan är ju problemet med ärftliga sjukdomar något som gäller idag o skapar ångest.

O man kan nog göra en hel del med att folk får reda på att någon av deras föräldrar var en massmördare/liknande, o rädslan om att det är något som en själv kommer bli.

Ja, bägge de två känns mycket starkare. Men det är ju också inte i första hand hur en CoC-berättelse ser ut, heller - det senare känns som en Kult-story.

 

[Gerkub]

Ja, bägge de två känns mycket starkare. Men det är ju också inte i första hand hur en CoC-berättelse ser ut, heller - det senare känns som en Kult-story.

I Väktarens handbok till CoC Sverige beskrivs det hur man kan använda teman på exakt det sättet som Gamiel skriver. Lovecraftesque gör det också riktigt bra, att skapa Lovecraftiga berättelser utan Mythoset. Sen kan det vara så som du skriver, att CoC-berättelser inte brukar skrivas så?

Att det skulle finnas ett sammanhängande Mythos är för övrigt en efterhandskonstruktion av August Derleth (om jag inte minns fel), som försökte systematisera och städa upp i Lovecrafts noveller efter hans död.

 

[krank]

Visst, men det är inte bara subjektivt - olika företeelser har olika mycket skräckpotential.

Nja, vad som har skräckpotential beror ju på subjektet. Det är rätt ont om universella fobier, så att säga. Det finns saker folk oftare är rädda för än andra, absolut. Men det spelar ingen roll hur stor potential för skräck det du väljer att använda dig av har, om dina deltagare är fast beslutna om att inte känna några skräckkänslor.

Så. Absolut, undvik de delar av lovecraft-skräcken som dina spelare tycker det är svårt att bli rädda av, och fokusera istället på de delar av lovecraft-skräcken som spelarna tycker det är lättare att bli rädda av. Och se till så spelarna faktiskt är inställda på att "nu är en del av det vi vill åt skräck, så alltså hjälps vi åt för att skapa den stämningen".

För nog finns det element ur lovecrafts berättelser som kan vara skrämmande än idag – body horror, den rena nihilismen, insikten om människans litenhet och så vidare. Det är ju knappast bara svarta människor och rasblandning gamle Håppe var skrajj för liksom. Nog finns det ganska många som än idag tycker att havet, djupet, och slemmiga saker är ganska läbbiga än idag, till exempel? Och nog kan man tänkas tycka det är lite obehagligt att inse att ens farfars-far var någon form av omänskligt monster och i 35-årsåldern bytte form och återgick till havet? När du själv fyller 35 nästa vecka?

Och nog är det lite läbbigt med uråldriga ruiner och civilisationer, och visst kan deras lämningar vara spöklika och obehagliga? Framför allt när man tycker sig höra deras viskningar?


Jag är den förste att erkänna att vissa av Lovecrafts rädslor är svåra att överföra till modern kontext, men det går knappast att avfärda. Jag står fast vid att om Deep Ones blir mysiga istället för läskiga så är det för att SL och spelarna vill att de ska vara det, eller åtminstone inte arbetar speciellt hårt för att de ska bli skrämmande.

 

[JohanL]

Att det skulle finnas ett sammanhängande Mythos är för övrigt en efterhandskonstruktion av August Derleth (om jag inte minns fel), som försökte systematisera och städa upp i Lovecrafts noveller efter hans död.

Biten om att det är sammanhängande, ja - hos Lovecraft är det osammanhängande men finns där. Han kallade det sitt "Yog-Sothery".

 

[Nässe]

Min upplevelse är nog att de engelska supplementen som kommer nu har en tydlig tonvikt på historia. Tänker då främst på Children of Fear och Berlin. Jag hade önskat att man (i de engelska) mer tyngde på bra äventyr och kampanjer. När jag läste de svenska tyckte jag inte det kändes alls lika mycket historie-lektion, men jag har bara läst dem ganska snabbt.

 

[Gerkub]

I Bertholtz kanaljer så finns det exempel ganska mycket fokus på historisk förankring medan flera mythosmonster som är lite inslängda nästan som en eftertanke.

Spoiler: Bertholtz kanaljer

Exempelvis en instängd shoggoth som har väldigt lite relevans för narrativet samt en flygande polyp som bara dyker och inte förklaras märkvärt.

Den här tråden fick mig att äntligen läsa Bertholtz kanaljer, och jag tycker monstren hänger ihop med handlingen och stämningen i scenariot. Däremot är kanske människorna de värsta monsterna i det.

Det kanske blir tydligare om man läser scenarioförfattaren Anders Fagers mythoshistorier som Svenska Kulter eller Fallet Cornelia Karlsson-trilogin där olika hemliga ordnar och galna trollkarlar håller på med djävulskap i Sverige under flera olika historiska perioder. Jag tycker han ofta är väldigt bra på att väva ihop ”Yog-Sothery” och en känsla av historisk autenticitet.

 

[Brödbane]

Den här tråden fick mig att äntligen läsa Bertholtz kanaljer, och jag tycker monstren hänger ihop med handlingen och stämningen i scenariot. Däremot är kanske människorna de värsta monsterna i det.

Det kanske blir tydligare om man läser scenarioförfattaren Anders Fagers mythoshistorier som Svenska Kulter eller Fallet Cornelia Karlsson-trilogin där olika hemliga ordnar och galna trollkarlar håller på med djävulskap i Sverige under flera olika historiska perioder. Jag tycker han är väldigt bra på att väva ihop ”Yog-Sothery” och en känsla av historisk autenticitet.

Det är kanske en fråga om smak.

Spoiler: Bergholtz

Polypen ploppar fram typ 30 minuter in scenariot efter att man sett liten klotter av ögon. Och då bara trillar den in och sedan försvinner iväg alternativt dödas av utredare, varpå det ordentliga äventyret börjar. Det byggs inte upp särskilt ordentligt att vi har att göra med något ofantligt och fruktansvärt. Sen behöver inte utredarna förstå allt, men om man vill leverera skräck så känns det oklokt att hiva in monstret i först kvarten av en långfilm. Tycker också att polypens historia känns ogenomtänkt, då den bundits till platsen av strindberg lite på feeling, typ som en sommarkatt.

Jag tycker generellt att Fager är lite svagare på just svensk skräck. Det blir ofta lite velour-känsla. Föredrar Ajvide Lindqvist när det gäller nordisk Yog-sothery, även om han ju skriver i ett kronologiskt närmare tidspann.

 

[Gerkub]

Det är kanske en fråga om smak.

Spoiler: Bergholtz

Polypen ploppar fram typ 30 minuter in scenariot efter att man sett liten klotter av ögon. Och då bara trillar den in och sedan försvinner iväg alternativt dödas av utredare, varpå det ordentliga äventyret börjar. Det byggs inte upp särskilt ordentligt att vi har att göra med något ofantligt och fruktansvärt. Sen behöver inte utredarna förstå allt, men om man vill leverera skräck så känns det oklokt att hiva in monstret i först kvarten av en långfilm. Tycker också att polypens historia känns ogenomtänkt, då den bundits till platsen av strindberg lite på feeling, typ som en sommarkatt.

Jag tycker generellt att Fager är lite svagare på just svensk skräck. Det blir ofta lite velour-känsla. Föredrar Ajvide Lindqvist när det gäller nordisk Yog-sothery, även om han ju skriver i ett kronologiskt närmare tidspann.

Spoiler: Bertholz

Ja du har rätt i att polypen inte är grejen i scenariot. Jag tänker att den är mest till för att visa att det är verkligt farliga makter som folk bråkar om, som de inte förstår. Istället för en uppbyggnad till konfrontation med något ofantligt och fruktansvärt verkar vara scenariot vara mer inriktat på en krypande känsla av obehag. Att ens uppdragsgivare är ett galet svin, att världen är full av hemliga sällskap och att det pågår obegripliga, vidriga saker i skuggorna. Sen är det en smakfråga om man gillar det, men jag tycker ändå det passar temat.

 

[koraq]

Jag tror analysen om vad som gör det relevant med CoC i Sverige är korrekt, det är ju den historiska lokalfärgen.

Men, hur man ska förhålla sig till cosmisk fasa, horror eller terror vis a vis historisk re-enactment är ju ett gammalt "problem" i CoC sammanhang. Jag vet att det redan på den tiden jag fortfarande var regelbunden konventsbesökare så var det ju så att man visste att om det skulle spelas CoC så var det oftast mer re-enactment man skulle förbereda sig på, och det var inte unikt för svenska författare.

Jag har tidigare varit aktiv på CoC forumet YSDC (registrering krävs) och där finns det flera trådar om scenarier som är bra, och om scenarier som är "djupare" eller vad man ska kalla det. En inte obetydlig del av min samling har tagit inspiration från sådana konversationer.

Är man intresserad av att gå bortom detta med trötta Lovecraft återberättelser eller re-enactment, så skulle jag föreslå att man letar reda på lite avsnitt av podcasten The Good Friends of Jackson Elias som har flera avsnitt om att gå bortom Lovecraft och mer mot skräckens rötter. Tyvärr har jag inte specifika avsnitt lätt tillgängliga i minnet.

 

[Brödbane]

Jag har tidigare varit aktiv på CoC forumet YSDC (registrering krävs) och där finns det flera trådar om scenarier som är bra, och om scenarier som är "djupare" eller vad man ska kalla det. En inte obetydlig del av min samling har tagit inspiration från sådana konversationer.

Blev nyfiken på detta! Är det så att det krävs att man donerar 10$ för att kunna ta del av det forumet?
Deras registeringsprocess är beslöjad och lite oklar i mitt tycke.

 

[koraq]

Blev nyfiken på detta! Är det så att det krävs att man donerar 10$ för att kunna ta del av det forumet?
Deras registeringsprocess är beslöjad och lite oklar i mitt tycke.

Jag har inte varit aktiv på evigheter, så jag vet faktiskt inte hur det fungerar nu. Förr var det ett öppen webbforum, men du var tvungen att registrera sig för att posta, som WRNU. Sedan kom Paul McLean som driver det hela på att det fanns fördelar med att stänga igen det, men att ha öppen registrering. De hade även ett system som liknar Patreon, innan det fans, vilket jag deltog i. Det gjorde att man fick tillgång till vissa delar av forumet som var låsta även för den öppna registreringen. Efter att jag hoppade av patron programmet så har jag inte längre följt hur det har utvecklats.

Men, jag vet att forumet har varit helt beroende av sina patreons för att drivas vidare, så det kan tänkas att Paul tillslut bestämt sig att behöva ta betalt även för den tidigare öppna delen. Paul har alltid varit riktigt snabb med att svara på frågor, och hjälpsam med att fixa strul med inloggningar och annat. Men, hur det fungerar nu vet jag ärligt talat inte. Det är dock nog säkert så att om man är halvseriös CoC spelare så är det nog värt $10 om det nu är en sådan betalvägg.

 

[Brödbane]

Jag har inte varit aktiv på evigheter, så jag vet faktiskt inte hur det fungerar nu. Förr var det ett öppen webbforum, men du var tvungen att registrera sig för att posta, som WRNU. Sedan kom Paul McLean som driver det hela på att det fanns fördelar med att stänga igen det, men att ha öppen registrering. De hade även ett system som liknar Patreon, innan det fans, vilket jag deltog i. Det gjorde att man fick tillgång till vissa delar av forumet som var låsta även för den öppna registreringen. Efter att jag hoppade av patron programmet så har jag inte längre följt hur det har utvecklats.

Men, jag vet att forumet har varit helt beroende av sina patreons för att drivas vidare, så det kan tänkas att Paul tillslut bestämt sig att behöva ta betalt även för den tidigare öppna delen. Paul har alltid varit riktigt snabb med att svara på frågor, och hjälpsam med att fixa strul med inloggningar och annat. Men, hur det fungerar nu vet jag ärligt talat inte. Det är dock nog säkert så att om man är halvseriös CoC spelare så är det nog värt $10 om det nu är en sådan betalvägg.

Tack, för svar!

 

[PAX]

Du kan skapa en profil för att komma åt det öppna forumet på https://www.yog-sothoth.com/ utan betala avgift.

Blev nyfiken på detta! Är det så att det krävs att man donerar 10$ för att kunna ta del av det forumet?
Deras registeringsprocess är beslöjad och lite oklar i mitt tycke.

 

[Brödbane]

Du kan skapa en profil för att komma åt det öppna forumet på https://www.yog-sothoth.com/ utan betala avgift.

Tror tyvärr inte det längre är en möjlighet. Skapade ett konton för ett par veckor sedan, som inte blivit verifierat än. Efter att ha sökt lite på problemet verkar det som ansvarig för sajten satt i system att låta folk vänta en ohemult lång tid (typ 6 månader i vissa fall, var på folk släpper det) för att få ett fungerande gratiskonto. Vanligtvis löser det sig på ett par dagar när man hostar upp de 95 riksdalerna.

Men jag får intrycket av att Koraqs synpunkter kring att admin är snabb på bollen verkar ha åldrats lite dåligt. Det var tydligen inte på detta vis för ett par år sedan.

 

[koraq]

Om policy numera är att gratiskonton får väntetid så kanske Paul agerar precis så snabbt som det är tänkt? Men, jag gissar bara här, för jag har inte längre någon insyn.

Jag provade faktiskt mitt gamla konto nu, och det verkar visst fungera fortfarande. Det syns ingen uppenbar post om nåt nytt om gratiskonton, men Paul har postat om tuffa tider ekonomiskt.