Eftersom vi i regel spelar fantasy är historiska personer väldigt sällsynta. Då jag som spelledare någon gång använt någon har det mestadels varit i Vampire, och oftast bara som gestalter i olika kampanjpersonligheters förflutna. En av mina rollpersoner hade tex varit konkubin åt sultan Mahmud I av Osmanska riket, två SLP:er i Shanghai hade varit rådgivare åt Kublai Khan, och en tredje hade ett stort horn i sidan till Qin Shi Huangdi, den förste kejsaren av Kina, numera dödsrikets härskare. Överlag är jag som historiker väldigt fascinerad av möjligheterna att använda vår världs historia som bakgrundselement i rollspel, och just Vampire, med vampyrernas eviga liv, är oerhört tacksamt för ändamålet.
Men att använda historiska personer rakt av i spel har jag nästan aldrig gjort, och då jag gjort det har de varit såpass obskyra att spelarna definitivt inte känt till dem. Jag är väl inte helt bekväm med att använda alltför välkända personer, helt enkelt - det begränsar min dramaturgiska frihet för mycket. Däremot tar jag ju ofta inspiration till somliga karaktärer ur enskilda historiska personer och livsöden, men det är ju en helt annan sak.
Arbogastes var en got som ihop med en romersk höjdare i Frankrike gjorde uppror mot romarriket och intog Rom. De besegrades senare av Theodosius, Östroms kejsare, och romarriket var under en kort tid enat för allra sista gången.
En Vampire-kampanj jag spelledde tilldrog sig hela tusen år senare, i början av 1400-talet, i just den slovenska dalgång där Arbogastes utkämpat sin sista strid. Eller? Såklart inte. Han hade blivit vampyr, och hemsökt trakten sedan dess. Nu försökte han lära sig kontrollera krafterna i ett uråldrigt ruinfäste som använts av Tal'mahe Ra, den Svarta handen, som en del i en tämligen överentusiastisk plan för att krossa Byzans och ta hämnd på Theodosius rike.
Nova Premysl själv var inte en historisk person, men hon kunde mycket väl ha varit det. Hon var en tankfull och intelligent prinsessa av den tjeckiska Premysliddynastin, dotter till Böhmens konung Otokar I. På grund av sin intellektuella överbegåvning blev hon tidigt föremål för somliga vampyrers intresse, och gjordes omsider till vampyr av Dmitri Uljanov, en tämligen excentrisk men alltigenom sympatisk typ som tidigare varit del i hennes faders livgarde. En hel del av galenskapen i hans blod smittade av sig på henne, men hon fortfor ändå att vara en tämligen sympatisk liten blodsugare tills hon dödades av inkvisitionen i Prag mer än 200 år senare. Men inte ens nu lät världen henne vila - hon blev ett spöke, bundet vid Prags dystra gator och gränder in i vår tid.
Karel I (Karl IV), konung av Luxemburgdynastin i Böhmen och kejsare av Tyskromerska riket, figurerade i samma kampanj som Nova, men som en mer naturlig närvaro - han råkade helt enkelt vara kung då kampanjen tilldrog sig på 1340-talet.
Libusé är enligt en tjeckisk legend eller något drottningen som ska ha grundat Prag. Hennes roll i kampanjen var dock inte min förtjänst - det var WW som petade in henne i Transylvania by Night-modulen.
Meng Tian var en general under Qin Shi Huangdi (200-talet f.v.t) som anförtroddes ansvaret för byggandet av den kinesiska muren. Han begick senare självmord på grund av ett förfalskat brev från sin kejsare (som vid det aktuella tillfället låg död i en vagnslast rutten fisk), och nesan i detta kom honom att återfödas som vandöd. I Shanghai mot 2000-talets början, 2200 år senare, var han en väldigt tillbakadragen figur, till den grad att det spekulerades i huruvida han rentav försvunnit, men i krigen mot japanerna under 1930-talet var han en ytterst viktig, och jävligt mäktig, frontfigur för stadens vampyrer. Och jag bara måste spelleda en WoD-Shanghai-kampanj på 1930-talet omsider.
Att ha med självaste Timur Lenk tyckte jag var overkill i Vampire, men en vilsen och sinnesförvirrad operaskådis som spelat huvudrollen i den klassiska Tamerlane-operan alldeles för många gånger fungerade. Han traskade runt i Prag med kroksabel och pälsrock, fullt övertygad om att han var Timur Lenk som förvisats från Samarkand eller något i den stilen. Hans schizofrena verklighetsuppfattning höll knappast helt och hållet, men att påpeka det för honom var förenat med viss livsfara.
Vuj, vuj...det var nog alla, eller alla jag kan komma på just nu. Som vanligt blev det rätt långdraget. F'låt.
- Ymir, som spelat alldeles för lite historiska kampanjer
