Nirbulas
Veteran
- Joined
- 8 May 2011
- Messages
- 148
Här är två korta texter för tokon som vill sätta segel, eller som vill ha en ursäkt att hålla sig på land kanske.
De två begravningarna
För länge sedan fanns en furstinna från havet djup som ofta blickade uppåt mot världen ovan, där sjömän och fiskare for omkring på vågorna och offrade delar av sina byten till havets gudafolk. Särskilt fäste adelsdamen från världen nedan vågorna blicken på en stilig sjöman, som alltid var generös med sin tribut till det mäktiga havet och dess folk. I en stund av förälskelse och obetänksamhet drog furstinnan ned sjömannen under vattenytan för att visa honom den värld som han hade visat så mycket respekt för under sitt liv. Snart upptäckte den förälskade damen att livet hade lämnat den arme sjömannen, och hennes sorg drev henne i fördärvet då hon beslutade sig för att meddela sjömannens folk om att hon hade lett till hans död.
På stränderna utanför byn Revannas återfanns furstinnans livlösa kropp med en lock från sjömannens hår i sin hand. Det sägs att sjömannen gavs en storslagen begravning av hovet på havets botten och att våra förfäder gav furstinnan en begravning värdig en klanhövding. Hårlocken ska finnas begraven under den uppresta stenen på klipporna ute vid kusten, och tack vare kraften hos två brustna hjärtan ska hårlocken nu ge bäraren förmågan att besöka riket under vågorna oskadd.
Världarnas farled
Ibland händer det att ett oerhört oljud hörs ute på havet, som om två härar drabbade samman ackompanjerat av stridshornens dån. Den som hör detta bör ta sig i akt då det är ett tecken på att fartyget välkomnas till Världarnas farled, en plats där alla världarna möts. Den som inte lyckas ta ut koordinaterna för att återvända till Mundana riskerar att hamna i hav av evig dimma, i övärldar vars folk aldrig dör och som aldrig slutar diskutera världens mysterier, eller kanske i Fridens hav i de dödas land.
På himlen vid Världarnas farled sägs det synas en märklig stjärnkonstellation på natthimlen som kallas ”Långa Echtra”, namngivet efter en sagolik hjältes fartyg. Den som seglar i riktning mot konstellationen sägs komma till den plats som är avsedd för en, vare sig det är tillbaka hem eller ut på otroliga äventyr.
Adamnán Navigatören av klanen Craigfaan, en man som hade gudafolkets blod i sina ådror, sägs ha lyckats segla mellan alla de kända och okända världarna med sin besättning för länge sedan. Navigatören kom tillbaka till sin klan med stora skatter och storslagna historier innan han åter begav sig ut på havet tillsammans med sitt manskap. Under sin vistelse i fjärran hade Adamnán svurit en ed till sin besättning om att segla tillbaka till den Eviga Sällhetens Ö, och det verkar som om de aldrig kände för att återvända. Innan han begav sig iväg på sin andra färd sägs navigatören ha berättat för den dåvarande klanhövdingen hur de skulle kunna hitta Världarnas farled, om de någon gång önskade ansluta sig till honom på den ljuva ön.
De två begravningarna
För länge sedan fanns en furstinna från havet djup som ofta blickade uppåt mot världen ovan, där sjömän och fiskare for omkring på vågorna och offrade delar av sina byten till havets gudafolk. Särskilt fäste adelsdamen från världen nedan vågorna blicken på en stilig sjöman, som alltid var generös med sin tribut till det mäktiga havet och dess folk. I en stund av förälskelse och obetänksamhet drog furstinnan ned sjömannen under vattenytan för att visa honom den värld som han hade visat så mycket respekt för under sitt liv. Snart upptäckte den förälskade damen att livet hade lämnat den arme sjömannen, och hennes sorg drev henne i fördärvet då hon beslutade sig för att meddela sjömannens folk om att hon hade lett till hans död.
På stränderna utanför byn Revannas återfanns furstinnans livlösa kropp med en lock från sjömannens hår i sin hand. Det sägs att sjömannen gavs en storslagen begravning av hovet på havets botten och att våra förfäder gav furstinnan en begravning värdig en klanhövding. Hårlocken ska finnas begraven under den uppresta stenen på klipporna ute vid kusten, och tack vare kraften hos två brustna hjärtan ska hårlocken nu ge bäraren förmågan att besöka riket under vågorna oskadd.
Världarnas farled
Ibland händer det att ett oerhört oljud hörs ute på havet, som om två härar drabbade samman ackompanjerat av stridshornens dån. Den som hör detta bör ta sig i akt då det är ett tecken på att fartyget välkomnas till Världarnas farled, en plats där alla världarna möts. Den som inte lyckas ta ut koordinaterna för att återvända till Mundana riskerar att hamna i hav av evig dimma, i övärldar vars folk aldrig dör och som aldrig slutar diskutera världens mysterier, eller kanske i Fridens hav i de dödas land.
På himlen vid Världarnas farled sägs det synas en märklig stjärnkonstellation på natthimlen som kallas ”Långa Echtra”, namngivet efter en sagolik hjältes fartyg. Den som seglar i riktning mot konstellationen sägs komma till den plats som är avsedd för en, vare sig det är tillbaka hem eller ut på otroliga äventyr.
Adamnán Navigatören av klanen Craigfaan, en man som hade gudafolkets blod i sina ådror, sägs ha lyckats segla mellan alla de kända och okända världarna med sin besättning för länge sedan. Navigatören kom tillbaka till sin klan med stora skatter och storslagna historier innan han åter begav sig ut på havet tillsammans med sitt manskap. Under sin vistelse i fjärran hade Adamnán svurit en ed till sin besättning om att segla tillbaka till den Eviga Sällhetens Ö, och det verkar som om de aldrig kände för att återvända. Innan han begav sig iväg på sin andra färd sägs navigatören ha berättat för den dåvarande klanhövdingen hur de skulle kunna hitta Världarnas farled, om de någon gång önskade ansluta sig till honom på den ljuva ön.