hedmeister
Kollegiemagistrat
- Joined
- 15 Oct 2021
- Messages
- 367
Innan jul förberedde jag ett rollspelsäventyr för mina kollegor. Det var det mest välpreppade äventyret jag nånsin gjort, enligt konstens alla regler. Jag vet inte hur det är för er men när jag preppar äventyr brukar jag gå in i det helt och hållet, så att jag tänker på SLP:er, platser och möjliga händelser hela tiden. När det blev dags för oss att spela så kom vi ganska långt i det jag tänkte skulle bli ett oneshot, men vi var tvungna att hastigt avbryta mitt i en strid eftersom vi insåg att kollektivtrafiken skulle sluta gå, och platsen vi var på skulle larmas på. På grund av det vanliga bekymret med att hitta tider som passar för sex vuxna spelare, kom vi överens om att nästa spelmöte inte skulle bli förrän v. 11.
Problemet är att jag helt tappat peppen för det äventyr vi spelade, trots all tid jag la på att förbereda det, och trots att det var så himla kul att spelleda det. Det känns som att jag la all energi på det första spelmötet, och nu har mitt engagemang helt sinat. Har ni några tips på hur jag kan göra för att motivera mig själv att få samma energi och glöd jag hade innan? Rent intellektuellt vet jag att vi hade jättekul, spelarna var engagerade och gestaltade rollpersonerna jag skapade åt dem på ett roligt och nyskapande sätt, men jag har helt tappat tråden. Hjälp!
Problemet är att jag helt tappat peppen för det äventyr vi spelade, trots all tid jag la på att förbereda det, och trots att det var så himla kul att spelleda det. Det känns som att jag la all energi på det första spelmötet, och nu har mitt engagemang helt sinat. Har ni några tips på hur jag kan göra för att motivera mig själv att få samma energi och glöd jag hade innan? Rent intellektuellt vet jag att vi hade jättekul, spelarna var engagerade och gestaltade rollpersonerna jag skapade åt dem på ett roligt och nyskapande sätt, men jag har helt tappat tråden. Hjälp!