Nekromanti [Hjälp!] För ett jämställt och välkomnande WRNU

Status
Not open for further replies.

Harry S

Swordsman
Joined
27 Sep 2015
Messages
682
krank;n139248 said:
1) Rasmus undrade om han fick posta länk till mitt PK-dokument. Självklart får han det. Det är inkomplett och har en hel del upprepningar, men om nån finner det användbart i dess nuvarande form blir jag bara glad. Här är länken: PK-riktlinjer för rollspelsmakare.
Jag har skummat igenom ditt dokument. Det innehöll en del intressanta synpunkter tycker jag. Men en sak vänder jag mig lite mot och det är det du kallar Stereotypisering. Jag använder väldigt ofta stereotyper och jag tror det framförallt beror på fyra saker:

För det första så är stereotyper enkla att hitta på eftersom streotypen av en grupp ofta är den första bilden som poppar upp i huvudet. Det krävs att man anstränger sig för att tänka förbi stereotypen. Detta märks särskilt när jag ska improvisera SLP och inte har tid att reflektera över hur stereotypisk SLP är.

För det andra så är stereotypen ett bra sätt att skapa en någorlunda gemensam inre bild av världen bland spelarna. Jag är inte ensam om att se stereotypen framför mig när jag för mitt inre föreställer mig en person ur en grupp. Det ingår liksom i själva definitionen av stereotyp att man ser en person av en viss sort framför sig när man föreställer sig en stereotyp av en person ur en grupp. Alla gör det förstås inte men de flesta gör det eftersom sterotypen är en blandning av vad som är mest vanligt och människors förutfattade meningar. Det går hand i hand.

För det tredje så underlättar stereotypen spelledandet, särskilt i fall där man tvingas improvisera. Var är fotbollstränaren? Han (för av skäl nummer två så är fotbollstränaren just en han) står vid sidlinjen och ropar till unga fotbollsspelare (som också de är män av skäl nummer två) som jagar boll på fotbollsplanen. En snygg tjej (för av skäl nummer två så är det en snygg tjej och inte en homosexuell man) spanar på sin pojkvän från en av fotbollsplanens kortsidor.

För det fjärde så förväntar sig många spelare stereotyper. Orchen i SRR är inte vit den är svart. Den vita orchen skapar förvirring bland spelarna: Va är orchen vit? Det måste vara något speciellt med den vita orchen! Va är alla orcher vita? Vad overkligt!
På samma sätt som att spelarnas val av rollpersoner är en signal till spelledaren om vilken typ av äventyr spelarna vill spela så ger stereotypen vad många spelare förväntar sig. Mina spelsessioner går inte ut på att problematisera könsroller utan på att spelgruppen ska ha roligt. Allt annat än att ha roligt är högst sekundärt för mig i rollspel.

Självklart är inte alla mina SLP stereotyper. Det är också lite av meningen med att de flesta av mina SLP är just stereotyper. De SLP som inte är stereotyper lyser starkare i en värld som befolkas av stereotyper.
 

talgboll

Rollspelskollektivet
Joined
24 Apr 2014
Messages
242
krank;n139248 said:
1) Rasmus undrade om han fick posta länk till mitt PK-dokument. Självklart får han det. Det är inkomplett och har en hel del upprepningar, men om nån finner det användbart i dess nuvarande form blir jag bara glad. Här är länken: PK-riktlinjer för rollspelsmakare.
Tack! Bra checklista :) Som pedagog som precis kört en halv termin genus och jämställdhet med mina sjuor blir jag glad över spelkonstruktörer som arbetar aktivt med genus :) Är dokumentet bara rubriker än så länge men det är tänkt att bli text framöver?

Grymt bra post generellt. Tydlig och sjukt informativ. Man kan inte utgå från att alla har samma info. Att ödmjukt och utan arrogans sprida info pedagogisk är något som krävs om man vill sprida kunskap och medvetande, så tack!
 

talgboll

Rollspelskollektivet
Joined
24 Apr 2014
Messages
242
Harry S;n139293 said:
Jag har skummat igenom ditt dokument. Det innehöll en del intressanta synpunkter tycker jag. Men en sak vänder jag mig lite mot och det är det du kallar Stereotypisering. Jag använder väldigt ofta stereotyper och jag tror det framförallt beror på fyra saker:
Jag förstår att du gör det, det gör vi alla, omedvetet men jag önskar att vi kunde reflektera lite över vilka konsekvenser det får. Just för att det är lätt och smidigt att använda stereotyper, så reproducerar man olyckligt förtryckande strukturer, osyngliggör människor och favoriserar det privilegierade normperspektivet. Blir alla i spelgruppen mer självmedvetna, så reagerar man inte på samma sätt när normen bryts.

Det är ungefär som skämt. Skämt kan anses som den mildaste graden av förtryck just för att de uppfattas som just skämt av avsändaren men skämt är tvärtom en av de värsta formerna eftersom man gör sig lustig på andras bekostnad (maktaspekt) men samtidigt kan avsvära sig allt ansvar ("Det är ju bara ett skämt") och kan skuldbelägga offret ("Ta inte åt dig. Det är bara ett skämt. Var inte så tråkig nu. Kan du inte ta ett skämt, så är det ditt problem.").

Jag försöker aktivt motverka stereotypisering. Och misslyckas konstant. Men jag ser en poäng i att försöka, även om det är jättejobbigt ibland (Jag vet inte HUR många gånger jag hört föreläsare referera till skolbarn som "Lilla Kalle och Lisa" när mer än hälften av alla ungdomar i Malmö idag har utländsk bakgrund). Föreställningar om stereotyper är ju inte bara ord eller inre bilder, de formar våra åsikter, värderingar och handlingar. Genom att bryta normer tränar vi oss att minska våra fördomar och dess konsekvenser, vilket gör oss till bättre människor, både vid och bortom spelbordet.
 

Harry S

Swordsman
Joined
27 Sep 2015
Messages
682
krank;n139266 said:
* Har ni tänkt på att när man talar om män och ska förkorta namnet så blir det nästan alltid efternamnet som blir kvar? Medan när man ska korta av kvinnonamn så blir det oftare förnamnet man använder? Anders Blixt blir "Blixt" men Åsa Roos blir "Åsa"... Inte alltid, men ofta. Tydligen. Lärde jag mig under lärarutbildningen.
Vilket betyder? Jag kommer ihåg att jag som barn fick en tillsägelse att inte tilltala människor med efternamn eftersom det var oförskämt. Med den utgångspunkten så nedvärderar det här samhället män genom att de oftare namnges med efternamn. Det enda man har konstaterat på lärarutbildningen det är att män och kvinnor tilltalas olika (vilket är ojämställdhet) med förnamn/efternamn. Jag tvivlar på att det är sant eftersom det inte stämmer in på de jag umgås med men vi kan å andra sidan vara undantaget som bekräftar regeln så det gör jag bäst i att låta vara osagt i det stora hela. Om man på lärarutbildningen konstaterar att de olika tilltalen av män och kvinnor med förnamn/efternamn är ett tecken på förtryck så tror jag att lärarna ser det de vill se snarare än att de har genomskådat ett förtryck. Och om vi trots allt har att göra med ett förtryck genom användningen av förnamn/efternamn så är jag långt ifrån säker på att det är kvinnorna som är de som är utsatta för förtrycket i sammanhanget. Man måste göra skillnad på vad man vill se och vad man verkligen ser.

Detta är för övrigt ett problem som jag tycker kännetecknar många feminister. Man ser det man vill se. Jag blev själv drabbad av detta här på forumet så sent som för bara några dagar sedan när jag anklagades för att försvara våldtäkt (underförstått även utanför spelet) bara för att jag drog slutsatsen att en kvinna som är fertil inte skulle ha något annat val än att föda barn i ett postapokalyptiskt samhälle där flockens överlevnad står och faller med att kvinnan föder barn. Jag tycker att många feminister har stora brister vad gäller problematisering vilket ofta visar sig som att de problematiserar utifrån ett ganska fördomsfullt och inskränkt perspektiv. De verkar tro att de har tolkningsföreträde över andra människors erfarenheter och tänkande. Jag tror att feminismen skulle må bra av lite mer självkritik. Jag tror feministisk självkritik skulle gynna kvinnor och kanske locka fler kvinnor till hobbyn till och med.

Är jag feminist? Janej nejja. Jag är humanist, demokrat, nationalist, internationalist, kapitalist, socialist, religiös, sekulär mm. Det är meningslöst att kalla sig för någonting som betyder allt och ingenting. Feminism är urvattnat och dess nischer är bara kända av de mest invigda vilket gör dem meningslösa som epitet i mötet med många människor.
 

Harry S

Swordsman
Joined
27 Sep 2015
Messages
682
talgboll;n139296 said:
Det är ungefär som skämt. Skämt kan anses som den mildaste graden av förtryck just för att de uppfattas som just skämt av avsändaren men skämt är tvärtom en av de värsta formerna eftersom man gör sig lustig på andras bekostnad (maktaspekt) men samtidigt kan avsvära sig allt ansvar ("Det är ju bara ett skämt") och kan skuldbelägga offret ("Ta inte åt dig. Det är bara ett skämt. Var inte så tråkig nu. Kan du inte ta ett skämt, så är det ditt problem.").
Jag håller med om det du skriver i din kommentar. Den delen som jag citerar här ovanför ställer jag mig dock lite tveksam till eftersom en och samma situation kan uppfattas så olika av olika människor utan att någon människa behöver ha rätt. Det är mycket möjligt att den som drar skämtet verkligen tycker att det var ett skämt och inte en förolämpning men att den andra uppfattade skämtet som en kränkning och inte som ett skämt. Frågan är då om skämtet var ett skämt eller en kränkning? Jag skulle nog vilja påstå att skämtet i det fallet är ett missförstånd mer än någonting annat. Detta för mig tillbaka till mitt påstående att det är lätt att man ser det man vill se. En kränkning är inte alltid en kränkning. Åtminstone inte alltid en överlagd kränkning.
 

Harry S

Swordsman
Joined
27 Sep 2015
Messages
682
Rymdhamster;n139247 said:
Det mesta som skrivits av Mutanten är bra exempel. Samt en del andra forumiter i samband med detta. Mutanten blev permabannad strax innan ditt konto reggades och har dykt upp några gånger under andra alias.

Rasmus har helt klart en poäng angående förändringen tror jag.
Okidoki. Jag har inte märkt av någon förändring under de senaste månaderna i alla fall. Jag läser/skriver i och för sig väldigt sällan opfftopicdelen av forumet så det kanske är där den största förändringen har skett.
 

talgboll

Rollspelskollektivet
Joined
24 Apr 2014
Messages
242
Harry S;n139299 said:
Jag håller med om det du skriver i din kommentar. Den delen som jag citerar här ovanför ställer jag mig dock lite tveksam till eftersom en och samma situation kan uppfattas så olika av olika människor utan att någon människa behöver ha rätt. Det är mycket möjligt att den som drar skämtet verkligen tycker att det var ett skämt och inte en förolämpning men att den andra uppfattade skämtet som en kränkning och inte som ett skämt. Frågan är då om skämtet var ett skämt eller en kränkning? Jag skulle nog vilja påstå att skämtet i det fallet är ett missförstånd mer än någonting annat. Detta för mig tillbaka till mitt påstående att det är lätt att man ser det man vill se. En kränkning är inte alltid en kränkning. Åtminstone inte alltid en överlagd kränkning.
Förstår hur du menar men håller inte riktigt med. Det jag har förstått av att arbeta mot mobbing och kränkningar (inom skolan i 15 år) så utgår man alltid utifrån den som blir utsatt. Förövaren har alltid ansvaret. Om det jag säger kränker någon annan, oavsett min intention, så är det alltid jag som bär skuld. Jag bär ansvaret för att jag inte kränker någon annan. Och samtycket gäller inte endast den (om jag gör mig lustig på någon annan enskild specifik person) jag riktar skämtet till, utan även alla passiva åskådare (t.ex. i forum gäller det alltså alla). Det handlar alltså inte om ett missförstånd och även om tanken endast var att det skulle vara ett skämt.
 

Harry S

Swordsman
Joined
27 Sep 2015
Messages
682
talgboll;n139304 said:
Förstår hur du menar men håller inte riktigt med. Det jag har förstått av att arbeta mot mobbing och kränkningar (inom skolan i 15 år) så utgår man alltid utifrån den som blir utsatt. Förövaren har alltid ansvaret. Om det jag säger kränker någon annan, oavsett min intention, så är det alltid jag som bär skuld. Jag bär ansvaret för att jag inte kränker någon annan. Och samtycket gäller inte endast den (om jag gör mig lustig på någon annan enskild specifik person) jag riktar skämtet till, utan även alla passiva åskådare (t.ex. i forum gäller det alltså alla). Det handlar alltså inte om ett missförstånd och även om tanken endast var att det skulle vara ett skämt.
Och om den kränkte bara spelar kränkt för att få igenom sin vilja? Du riskerar att hjälpa den skenkränkte att kränka den anklagade när du tar den skenkränktes parti.

Ett konkret exempel på detta som jag upplevde under min egen skolgång (inte så mycket för egen del men i klassen jag gick i) det var en elev som betedde sig väldigt kränkande mot sina klasskamrater med fysiska och verbala aggressioner när lärarna inte såg och hörde. När någon i klassen reagerade mot kränkningen så gjorde eleven en väldigt stor sak av detta genom att bli väldigt utagerande. Detta fick lärarna att uppmärksamma situationen. Eleven ljög sedan lärarna rakt upp i ansiktet och framställde sig själv som offer. Konsekvensen blev att elever som bara fredat sig mot den här eleven fick samtal hem där de av lärare anklagades för att mobba eleven. Allt enlig formeln "förövaren har alltid ansvaret". Resultatet blev att eleven kunde mobba sina klasskamrater genom att utnyttja den inställning som du beskriver att du som lärare har. Jag minns än i dag hur obehaglig den här eleven var. Det gällde verkligen att krypa för honom om man inte ville bli anklagad för mobbning.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Moderering:

Jag tror vi lämnar sidospåret om mobbing. Vi har gått in på personliga anekdoter, snarare än ämnet, och när det händer brukar det gå åt helvete.

Kom ihåg att singular av "data" inte är "anekdot".
 

Harry S

Swordsman
Joined
27 Sep 2015
Messages
682
krank;n139248 said:
3) Jag är inte heller helt övertygad om att vår hobby inte är mansdominerad. Det skedde ett visst inflöde i och med Vampire och så, men jag tror inte det räckte.
Nog är bordsrollspelshobbyn mansdominerad alltid. Det vågar man nog påstå utan att ha statistik att backa upp påståendet med. Jag tycker det är både positivt och negativt att vi inte har statistik på rollspelarna. Negativt för att statistik hade gett oss en refenrenspunkt att relatera utvecklingen till men positivt eftersom det finns något frihetligt i att inte föra register över människor.

Jag gissar att könsfördelningen inte har förändrats särskilt mycket sedan 80-talet och jag misstänker att förklaringen är att många av de som spelar rollspel i dag är samma personer som spelade rollspel redan på 80-talet. Jag får intrycket att många forumiter på rollspel.nu är medelålders gubbar. Om hobbyn inte lyckas med att genomföra ett generationsskifte bland utövarna så tror jag att hobbyn kommer att fortsätta att vara ojämställd till dess att den tynar bort med 80-talsgubbarna.

Jag tror inte att de kvinnor som var barn på 80-talet kommer att börja spela rollspel. Det är med några få undantag för sent att locka in dem i hobbyn. De har redan fyllt sina liv med andra saker. Jag tror att de är de kvinnor som är födda på 2000-talet som måste börja spela rollspel i lika stor utsträckning som killar gör om bordsrollspelshobbyn ska vara jämställd den dagen vi 80-talsgubbar har spelat vår sista spelsession.

Jämställdhet är inte en vetenskaplig sanning i mina ögon utan ett politisk ställningstagande men jag tycker ändå att citatet är passande för vad jag menar i styckena ovanför:

En ny vetenskaplig sanning triumferar inte genom att övertyga sina opponenter och få dem att se ljuset, utan snarare genom att dess opponenter slutligen dör och en ny generation växer upp som är välbekant med den nya sanningen.
 

talgboll

Rollspelskollektivet
Joined
24 Apr 2014
Messages
242
Kanske OT men använder vi alltid personliga åsikter för att beskriva grupperingar inom hobbyn/på forumet? Varför gör vi inte slag i saken och gör en anonym undersökning, så vi åtminstone har några siffror i frågan? Sen får man klart analysera underlaget men jag föreslår en anonym undersökning för ålder, kön, sexualitet och etnisk bakgrund.

Jag vet att många med mig älskar rollspel och inte önskar annat än att hobbyn ska tas över av den yngre dator-, mobil- och TV-spelsfrälsa generationen och ett tänkbart problem kan då vara att spel gör av och för och diskuteras av vita, medelålders, medelklasscismän. Det skulle då kunna ge olika svar, hjälpa oss att ställa rätt frågor och kanske mer lösningsfokuserat prata om och lösa vissa element som kanske exkluderar? Problemet är att jag inte VET att det är så. Jag bara gissar och det hade en undersökning kunnat hjälpa till med.

Jag bollar frågan över till admin.
 

JJoghans

Regelknackare
Joined
13 Sep 2012
Messages
826
Location
Wakoku
talgboll;n139335 said:
Kanske OT men använder vi alltid personliga åsikter för att beskriva grupperingar inom hobbyn/på forumet? Varför gör vi inte slag i saken och gör en anonym undersökning, så vi åtminstone har några siffror i frågan? Sen får man klart analysera underlaget men jag föreslår en anonym undersökning för ålder, kön, sexualitet och etnisk bakgrund.
Ja, det vore åtminstone en smula upplysande.
Btw, vet någon om exempelvis Sverok undersökt könsfördelningen i sitt medlemsunderlag?
 

Björn den gode

Swashbuckler
Joined
5 Jun 2001
Messages
3,437
Location
Göteborg
Dazumal;n139345 said:
Ja, det vore åtminstone en smula upplysande.
Btw, vet någon om exempelvis Sverok undersökt könsfördelningen i sitt medlemsunderlag?
Ja, jag vet att sverok gjorde en stor undersökning som bland annat innehöll könsfördelning för någa år sedan, dock misslyckas mim google-fu med att hitta den.

I en stor undersökning bland lajvare (frivilligt svarande på nätet, så representativiteten kan förstås ifrågasättas) så var det 62% män sett till hela världen (35k svarande) och 52% män sett till sverige (1300 svarande). Källa larpcensus.org
 

Eksem

Champion
Joined
19 Feb 2001
Messages
7,615
Location
Stockholm
Om hobbyn inte är extremt mansdominerad så är en extremt stor andel av de kvinnliga spelarna inte med på forum, går inte på konvent, gör knappt några spel och handlar inte i butikerna. Säger nödvändigtvis inte så mycket eftersom hobbyn är så osynlig, men det är talande för nånting i alla fall (antingen att hobbyn är extremt mansdominerad, eller att alla synliga arenor inom hobbyn är otillgängliga för kvinnor).
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,636
Location
Ludvika
Harry S;n139302 said:
Okidoki. Jag har inte märkt av någon förändring under de senaste månaderna i alla fall. Jag läser/skriver i och för sig väldigt sällan opfftopicdelen av forumet så det kanske är där den största förändringen har skett.
Nej, det är mest att ditt konto bara är runt tre månader gammalt. Förändringen har som Rasmus säger skett över längre tid än så. Om något har det varit rätt stabilt just de senaste månaderna (stabilt men överlag lite sämre).
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,257
Location
Rissne
Harry S;n139293 said:
Jag har skummat igenom ditt dokument. Det innehöll en del intressanta synpunkter tycker jag. Men en sak vänder jag mig lite mot och det är det du kallar Stereotypisering. Jag använder väldigt ofta stereotyper och jag tror det framförallt beror på fyra saker:
Hur tycker du att jag ska göra för att tydliggöra att det jag kallar stereotypisering inte handlar om huruvida orcher är svarta, utan att man undviker just specifikt rasistiska, sexistiska, transforbiska stereotyper som finns i vår värld?

Harry S;n139293 said:
Om man på lärarutbildningen konstaterar att de olika tilltalen av män och kvinnor med förnamn/efternamn är ett tecken på förtryck så tror jag att lärarna ser det de vill se snarare än att de har genomskådat ett förtryck. Och om vi trots allt har att göra med ett förtryck genom användningen av förnamn/efternamn så är jag långt ifrån säker på att det är kvinnorna som är de som är utsatta för förtrycket i sammanhanget. Man måste göra skillnad på vad man vill se och vad man verkligen ser.
Mer specifikt fick jag lära mig det när vi analyserade engelsk litteratur. Engelsmännen håller lite hårdare tag om det än vi svenskar, men att använda efternamnet är det artiga rent generellt, medan förnamnet är mer personligt/informellt. Sedan du-reformen har det nog på sina håll i landet spridits uppfattningen att efternamnsanvändning skulle vara nedsättande, lite på samma sätt som ni:ande tidigare var det (korrekt tilltal var efternamn eller titel, "disponenten" till exempel, eller "ingenjören").

Läraren på utbildningen använde det inte som exempel på förtryck mot kvinnor, utan som ett exempel på hur vi behandlar män och kvinnor olika. Att män får det mer formella tilltalet, kvinnor det informella. Det knyter an lite till föreställningar om män som logiska och kvinnor som emotionella, män som yrkesmän och kvinnor som mästare i hemmet, och så vidare. Hård vs mjukt. Men det är inte samma sak som att det är en del av ett förtryck.

För den delen är det också problematiskt att objektifiera och idealisera kvinnor genom att upphöja dem och ställa dem på piedestal också. Därför är skillnaden i det här fallet problematisk oavsett om den är en del av ett upphöjande eller ett nedsänkande. Det är också därför det blir problematiskt att säga saker som "men jag är ju ingen sexist, jag älskar kvinnor". Att klumpa ihop gruppen kvinnor och "älska" dem som grupp är att sätta dem på piedestal, och att sätta någon - eller en grupp - på piedestal är att dehumanisera dem, man objektifierar dem genom att förvandla dem till objekt att betrakta och uppskatta.

Harry S;n139293 said:
Åtminstone inte alltid en överlagd kränkning.
Frågan är hur stor skillnad det borde göra huruvida en upplevd kränkning är överlagd.

Om vi ser saken ur ögonen på den som utför den eventuella kränkningen så är intentionen, alltså huruvida det rör sig om aktiv elakhet, det enda som spelar roll. Det är vad som avgör hur själva situationen ser ut, vem som har rätt och vem som har fel.
  • Om vi ser saken ur ögonen på den person som drabbas av vad som upplevs vara en kränkning, så är intentionen, innan den förklarats, okänd och därför av väldigt litet värde. Upplevelsen är identisk oavsett intentionen hos avsändaren. Det som avgör hur situationen ser ut ur den här personens perspektiv är inte utförarens intention utan vad som faktiskt sagts och hur detta kändes.
Om man anser att det viktiga i situationen är vem som har rätt och vem som ska känna skuld, så är det lätt att välja det första perspektivet. Då är frågan nämligen "vem har gjort fel?"​
  • Om man däremot anser att det viktiga i situationen är att någon känner sig illa behandlad (oavsett intention hos avsändaren) så blir det viktigt att försöka hitta en lösning på situationen, där en förklaring av intentionen inte alltid fungerar, åtminstone inte ensam.
Om man då är personen som sagt något som uppfattats som kränkande, så får man välja vilken väg man vill gå.
  • Antingen går man med den första vägen, och utgår från att frågan är vem bär skuld och ska skämmas. Nackdelen här är att människans normala psykiska försvarsreflex är att betrakta sig själv som oskyldig. Då blir reaktionen att sätta alla taggar utåt och försvara sig mot anklagelserna om att ha kränkt. Det var ju bara ett skämt. Man menade inte. Och så vidare.
  • Eller så väljer man den andra vägen och försöker se båda perspektiven och försöker avgöra vad som har störst chans att leda till att personen som sårades av det man sade återställs till sitt ursprungliga emotionella skick eller åtminstone mår lite bättre. Det är möjligt att det bästa sättet är att förklara att det bara var ett skämt och att man inte menade, men det är inte självskrivet och det kanske inte räcker ensamt, utan behöver uttryckas inte så mycket i defensiv ton som medkännande och kanske inklusive en ursäkt, till exempel.
När det sedan gäller framtida skademinimering har utövaren återigen ett vägval:
  • Hen kan välja att fokusera på vems fel incidenten var. Om hen sedan tidigare kommit fram till att hen inte bar någon skuld, så "måste" ju skulden ligga hos den som "tog åt sig" och som "inte förstod skämtet" och "var lättkränkt". Då blir det lätt att konstatera att man i framtiden inte behöver göra några förändringar av sitt eget beteende, och att alla som tar åt sig helt enkelt är lättkränkta och borde sluta med det. Det här är den allra enklaste utvägen, eftersom det mänskliga psyket normalt sett inte gillar förändringar.
  • Eller så kan hen välja att fokusera på att incidenten som helhet var oönskvärd, antingen för att hen själv upplevde den som jobbig eller för att hen inte vill vara orsaken till att andra människor upplever situationer som jobbiga i onödan (livet är nog så jobbigt som det är). Då blir lösningen att i framtiden försöka undvika liknande situationer. Det kan då uppnås antingen genom att undvika "lättkränkta" personer (med den negativa effekten att ens umgänge blir mer homogent vilket gör att man lär sig mindre. Bekvämt men dåligt i längden alltså). Eller så kan man försöka bli bättre på att läsa av när ens skämt är lämpliga, vilka resonemang som funkar i vilka sammanhang, och kanske i längden även fundera över varför man finner vissa skämt roliga och vissa resonemang vettiga trots att de leder till att människor blir sårade. Allt detta helt utan att man upplever att man hade eller har någon intention att såra eller kränka någon.
Jag har funderat mycket på det här sedan lärarutbildningen, där jag först stötte på begreppen intentionsmoral (någots dålighet beror på motivationen hos den som agerar) och konsekvensmoral (någots dålighet beror på dess konsekvenser), som handlar om liknande saker.

Jag säger inte att man alltid måste tassa på tå. Jag säger att det inte kan vara alltför mycket begärt att anpassa sitt språkbruk efter vilket sammanhang man befinner sig i, om man har minsta önskan att undvika att skapa onödigt lidande omkring sig.


(Oj, nu blev det sådär långt ändå... Och jag inser att ovanstående inte är nyheter för ganska många av er. Men eftersom jag själv uppenbarligen behövde den här sortens resonemang för att börja utvecklas i en riktning jag själv anser positiv, så tänkte jag att det väl kanske hjälper nån...)
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Detta finns det ingen källa till, så ni får ta det med en nypa salt, men så här uppfattar jag rollspelshobbyn efter att ha varit aktiv på olika rollspelsforum i över 15 år.

Det är så att olika rollspelsformer lockar tjejer olika mycket.

Den spelgrupp som lockar minst tjejer är klassiska trad-spel som Dungeons & Dragons. Gissningsvis så är andelen tjejer som spelar DnD någonstans runt 1/10 (jag tror dock att andelen tjejer är högre bland DnD5-spelarna än bland OSR-spelarna).

Sedan ökar antalet tjejer ju längre bort man kommer från trad-spelen:
Det är fler tjejer som spelar CoC än som spelar DnD.
Det är fler tjejer som spelar Vampire än CoC.
Det är fler tjejer som spelar friform/lajv än Vampire.

Och när vi kommer fram till lajv är det nästan 50 % tjejer.

Rollspel.nu är till största delen ett forum för traditionella bordsrollspel, därför finns det så få tjejer.
Skulle några av indiekatterna här på forumet välja att starta ett eget forum skulle det bli betydligt mindre (inte ens 1/10 av WRNU), men de skulle få en betydligt större andel tjejer, antagligen någonstans mellan 1/3 -1/2 av alla användarna.

En viktig punkt för att tjejer ska komma hit är att de ska känna sig välkomna.
Men en annan minst lika viktig punkt är att de ska ha intresse av att vara här. Och då måste vi även börja locka en annan typ av spelare hit som diskuterar andra spel än klassiska traddiga bordsrollspel.
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,554
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Anth har enligt mina erfarenheter mycket rätt i det han säger. Jag har spelat rollspel sen jag var 14 och är snart 34, jävlar vad tiden gått fort. Jag har sett mycket tjejer inom hobbyn men inte just vid de traditionella bordsrollspelen i samma utsträckning som lajv. Vampire spelen tycks dock av mina högst personliga erfarenheter kanske ha mer tjejer än killar inom hobbyn.

Jag vill verkligen inte låte sexisistisk nu så snälla tolka mig så snällt ni kan, men jag har upplevt att överlag blir killar nördigare inom sina intressen än vad tjejer blir. Tjejer har enligt min erfarenhet fler hobbies men blir oftast inte insnöade på samma sätt som killar, varför vet jag inte eller ens om jag har rätt.

Och har jag rätt så kan det mycket väl bero på vad tjejer förväntas att gilla, men det kan också vara så att tjejer och killar överlag är olika på dessa områden rent tankemässigt.
 
Status
Not open for further replies.
Top